Rädsla kan förekomma i alla möjliga former och varianter. När man talar om kort sikt, och direkt påverkan, så tillför rädsla ingenting positivt. Istället så fungerar den som en konstant stress och påfrestning på kropp och själ som försämrar dina förutsättningar att leva och lyckas med det du tar dig för. Riskmedvetenhet kan vara något positivt, men det är å andra sidan inte samma sak som rädsla, och de egenskaperna är inte speciellt nära besläktade heller. På lång sikt kan rädsla medföra något positivt i form av högre medvetenhet, vilket i längden är vad som krävs för att kunna släppa sina rädslor och leva ett liv fritt från stress och känslomässigt motstånd.

Att ta ett steg i medvetenhet och utveckling, som tar dig bortom rädslor, genom att släppa allt känslomässigt bagage, och på det sättet rena den energi som är ditt gränssnitt och din kommunikationsyta mot din omgivning, och resten av universum, är som att bota en sjukdom man lidit av. Men i en värld där allting ska ske snabbt, förväntningarna är höga samtidigt som tålamodet är lågt, blir det mer och mer populärt att försöka hitta snabba lösningar och genvägar när det verkar möjligt.

Ett sätt att till synes lösa problemet med rädsla och oro, är att kontra med kontroll. Om rädsla skulle vara en sjukdom, så skulle kontroll vara smärtlindraren som tar bort de värsta symptomen. Men så fort man släpper kontrollen så fungerar inte smärtlindringen längre och man står återigen öga mot öga med sin rädsla. Kontroll kan alltså fungera som ett sätt att tillfälligt skjuta upp det oundvikliga, men det är inte ett sätt att undvika den konfrontation som väntar. I värsta fall kan behovet av kontroll för att dämpa rädslan bidra till nya rädslor, till exempel rädslan att tappa, eller förlora, kontrollen.

Det finns också positiva aspekter av kontroll. Det behöver inte vara fel att veta vad man gör och vad som krävs för att smidigt lösa och effektivt ta sig igenom komplicerade situationer. Men ser man sig omkring upplever jag att kontroll oftare handlar om något annat. Som med allt annat i livet så spelar det mindre roll vad man gör, och större roll vad drivkraften bakom agerandet är. Är drivkraften bakom känslan av att vilja ha kontroll något positivt, så kommer resultatet och upplevelsen också vara positiv. Är drivkraften negativ kommer upplevelsen vara negativ.

Kontroll är också en form av makt. Det kan vara makt över ens eget liv, vilket man har oavsett om man försöker lämna ifrån sig den eller ej. Men det kan också vara makt över andras liv. Kan kontrollera andra människor så har man också makt över deras liv. Förmågan att framkalla känslor hos andra är förmågan till makt över dem. Det fungerar bara så länge de kontrollerade människorna är villiga att lämna ifrån sig den makten, men det finns det väldigt många som är idag. Man befinner sig i en vardag som är väldigt stressig och intensiv. Kan man lämna ifrån sig en del av de beslut man annars skulle behöva fatta mot att man betalar med en del av makten över sitt liv, kan det tyckas vara en prisvärd och rimlig affär.

Man tänker också att om man lämnar ifrån sig makt slipper man också ta ansvar, vilket aldrig kommer vara sant. Eftersom valet att lämna ifrån sig makten alltid kommer vara ditt, så är det i slutänden du som sitter med det yttersta ansvaret. Sen finns det fortfarande en stark tro på auktoriteter i samhället. Det stora flertalet har ett stort förtroende för personer som har makt. Därför handlar det inte alltid om att man lämnar ifrån sig makt för att det är bekvämt och ger utrymme för andra, kanske roligare, prioriteringar, det finns nog också en utbredd känsla att andra kanske vet bättre.

Det är mycket det som politk har kommit att handla om, att genom övergripande lagar och regler försöka forma människor på ett ”bättre” sätt. Det syns inte minst i olika former av så kallad morallagstiftning. Dvs lagstifting där man brottsbelägger ett beteende eller agerande trots att det inte finns något offer eller någon som blir lidande av handlingen. Istället handlar det om att likrikta människor och få de att följa den väg som de lagstiftande politikerna anser är den ”rätta”. Det är en rent subjektiv och personlig preferens hos lagstiftarna. Och eftersom rätt och fel är någonting relativt riskerar sån lagstiftning att bli fel för lika många människor som det blir rätt för. Det övergripande resultatet blir istället en minskad frihet för alla. Ofta på en grund som enbart utgörs av några få personers egen känslomässiga obalans.

Jag kan tycka att en människas frihet enbart bör inskränkas politiskt, genom lagar, regler och förbud, när hennes beteende riskerar att skada eller påverka andra. Jag skulle också gärna se en minimal och effektiv stat, som enbart ägnar sig åt de viktigaste kärnuppgifterna, och låter medborgarna i övrigt leva sina liv så fritt som möjligt. En stat som är till för medborgarna, inte tvärtom, att medborgarna existerar för att tjäna staten. Men eftersom politik är plattformen för att utöva kontroll och makt kommer politiken dra till sig de människor som befinner sig i en liknande energi, dvs som vill utöva den makten. Att hitta ett parti eller politiker som vill minska eller inskränka politikens makt över människor, är en ekvation som, åtminstone för tillfället, inte går ihop.

Bland flertalet av våra största partier visar sig maktberusningen tydligare för varje år. Förut hade ett parti en ideologi och ideal som man, med politiken som verktyg, önskade mandat att föra fram. Den ideologin har nu, nästan helt, fått stryka på foten till förmån för det agerande och de åsikter som, beroende av dagsformen, fångar folks röster. Det har lett till en kortsiktighet och ”vända-kappan-efter-vinden”-mentalitet. Man gör det i jakt på makten och chansen att få regera och styra, men när man väl befinner sig där saknas ideologin för de mer genomgripande förändringar som ibland förmodligen skulle behövas. Istället handlar det i princip uteslutande om att förvalta makten och vart fjärde år göra allt för att bli omvald.

Bristen på ideologi gör att man inte vet vad politiker och partier står för, vilket de förmodligen inte själva vet heller, eftersom de inte vet vad som kommer vara politiskt korrekt imorgon, och därigenom vad de förväntas tycka då. Bristen på en röd tråd, integritet och ryggrad hos partierna har lett till en motreaktion där folk är beredda att proteströsta på nästan vad som helst om det är ett sätt för dem att visa sitt missnöje.

På sätt och vis kan ett partis personliga utveckling, om man ser det som en enhet, jämföras med en individs personliga utveckling. Är drivkraften någonting negativt, till exempel strävan efter kontroll utifrån en drivkraft av rädsla, så kommer resultatet bli negativt. Och det är i mångt och mycket vad vi ser nu. För en individ handlar självpåtagna motgångar, utifrån en negativ och obalanserad energi, om att väcka medvetenhet som i förlängningen kan leda till inre balans. De etablerade partierna som går igenom motgångar nu, har samma möjlighet att dra lärdom av sina erfarenheter. En lärdom som leder till högre medvetenhet och på sikt till en energimässig balans, både inombords och i förhållande till sin omvärld. Kommer det att ske? Kanske inte, men historien kommer i så fall att upprepa sig, och fortsätta att bjuda på motgång efter motgång. Tills lärdomen och insikten är gjord och man visar att man verkligen har förstått. Precis som för individer.

Men till viss del är kontroll en illusion. Indirekt kan man kontrollera allt som man har fått ansvaret för, dvs sin kropp och sin själ. Det tydligaste och effektivaste sättet att styra sin utveckling och sina upplevelser är genom att välja att utstråla en energi som överensstämmer med den personlighet och de preferenser man har. Men om vi indirekt har det fulla ansvaret så har vi inte samma möjligheter att direkt kontrollera speciellt mycket. På samma sätt som man kan kontrollera sin kropps rörelser och en del andra saker, så är det väldigt mycket som sker automatiskt i en kropp, som vi inte har en direkt möjlighet att påverka, till exempel hjärtats slag och andra organs funktioner. Genom vår energi kan vi indirekt påverka, men inte på samma sätt direkt.

När det gäller övriga livet, alla upplevelser och drömmar man önskar förverkliga, gäller samma sak. En del saker, en minoritet, har man möjlighet att påverka direkt, men det mesta är sådant som sker automatiskt, till synes utom vår kontroll, och utan att vi har helhetsbilden. Indirekt kan vi däremot påverka, genom att välja vilken energi vi vill använda för att attrahera de drömmar vi har. Befinner vi oss i en balanserad och positiv energi så kommer vi dra till oss de upplevelser och personer som vi önskar dela livet med. Men vi vet inte hur, eller i vilken form det kommer ske. Framför allt handlar det om känslan av, till exempel en upplevelse. Kanske får vi den känslan, men inte i en form vi förväntat oss. Men det handlar fortfarande om en uppfylld dröm.