Politik Eller Frihet (del 3)

Eftersom jag bor nära en stor stad har jag också tänkt på det här med trafik, rörlighet och trångboddhet. Varje dag ser man bilköer ringla sig åt först ena hållet, och senare på dagen åt andra hållet. Men med bättre och bättre internet-uppkoppling ser jag en framtid där fler och fler kan jobba hemifrån, eller var som helst i världen. Då behövs inte de dagliga transporterna fram och tillbaka till en fysisk arbetsplats. Jag har också berättat att många jobb kommer att försvinna i framtiden, och det stora flertalet kommer inte att ha ett jobb, eller ens vilja jobba så som vi gör idag. Det kommer också minska trafiken.

Sen har jag lite svårt att förstå varför alla nödvändigtvis ska bo på nästan exakt samma ställe, mitt inne i stan, att alla affärer ska samlas på samma ställe, i stora köpcentrum och så vidare. Jag är förespråkare för en harmonisk balans som jag känner att vi saknar i det avseendet. En bättre balans mellan konstgjord stadsmiljö och natur, mellan glesbygd och storstäder, mellan affärer, boende och företag. Jag tror vi alltid skulle behöva ha den känslan för balans i bakhuvudet när vi planerar större byggprojekt, ägnar oss åt stadsplanering och så vidare. Jag tänker mig att vi vill ha en fungerande balans på jorden, men att samma balans även ska finnas om vi bara tittar på Sverige, eller ett enskilt landskap, en stad eller en stadsdel. Att samma tanke om harmoni och balans ska genomsyra allt vi gör och skapar, oavsett vilken nivå man tittar på.

Idag känns det som att man exploaterar nästan all natur, i och runt storstäderna, utan att reflektera över det. Kanske för att man tänker att det ändå kompenseras av att det finns natur kvar på andra ställen, till exempel i Norrland och så vidare. Men det är inte samma sak, och jag skulle önska en mer långtgående balans än så. Jag tänker också på djur och fåglar som trängs undan av samma anledning. Människan tar för sig, och vi gör det för att vi kan. Djuren får flytta på sig, med ursäkten att det finns annan natur på andra ställen där de kan vara. Men det är inte alltid sant, och många djur- och fågelarter har utrotats, just på grund av att den speciella natur som de är beroende av, har skövlats och förstörts av oss människor. För dem kan ”natur” och ”natur” erbjuda väldigt olika förutsättningar. Viss natur fungerar, medan annan natur inte gör det, för vissa arter.

Man kan också fundera vad vi människor har för mandat att ta så stor plats på jorden som vi gör? Borde inte jorden vara allas hem, människor, fåglar, träd, djur och natur? Har inte alla individer, oavsett art, rätt att känna att det finns en plats för dem? För jorden är så full av resurser att det utan problem borde räcka till oss alla. Och om vår ”balans” bygger på att vi hela tiden behöver expandera, exploatera nya områden och ta ny mark i anspråk, som det har sett ut traditionellt i historien, så är det inte mycket till balans att prata om. För vad ska vi göra när jorden till slut inte räcker längre för vårt sätt att leva och konsumera? Ska vi ge oss ut i rymden då, och ge oss på nästa planet, och nästa planet efter det? Hur ska vi kunna existera balanserat i rymden om vi inte klarar det på jorden? Hur ska vi kunna existera balanserat på jorden, om vi inte klarar det i Sverige? Hur ska vi kunna existera balanserat i Sverige, om vi inte klarar det i till exempel Stockholm, och så vidare?

När jag pratar om frihet och när jag ser min vision ta form i text, så kan man fundera över hur vi trots att det finns så många bättre vägar att gå för att uppnå frihet, hamnat där vi befinner oss idag. Alltså hur det har kunnat gå så snett. Men jag tror det handlar om att vi har tagit ett litet steg åt fel håll, i taget, under en lång tid. Jag tror det handlar om att ha närt en tro att andra, till synes mer kvalificerade, vet bättre. Att lita på andra mer än man litar på sig själv. Kanske för att det är så skönt att slippa ansvar. ”Om jag litar på någon annan så är det inte mitt fel om saker går snett.” Förutom att det inte är sant, eftersom du har valt att lita på personen i fråga. Och varje val man gör, är man ansvarig för.

Jag tror också att det handlat om att när man inte är trygg i sig själv behöver man söka trygghet utifrån. Det system som påstår sig erbjuda den tryggheten får då rösten från alla människor som fortfarande känner oro och rädsla inombords. Men inre trygghet kan aldrig fås utifrån. Och man kan inte bota känsla med handling, bara genom att välja andra tankar. När man inte är trygg så är man rädd, och är man rädd så agerar man, och väljer, grundat i den rädslan. Inte grundat i kärlek. Men rädslan fungerar inte långsiktigt, det gör bara kärleken. Kärleken fungerar, och den fungerar alltid. Och kärlek är frihet.

Jag tror också att vi hamnat där vi hamnat för att vi konsekvent, och under väldigt lång tid, har valt det som vi bedömt som minst dåligt. I brist på bra alternativ har vi röstat på det minst dåliga. Men det är som att välja mellan pest eller kolera. Om vi i varje val röstar på kolera så kommer vi till sist att vakna upp i ett samhälle där kolera genomsyrar hela vår verklighet. Jag tror vi måste sluta rösta på de partier och de politiker som vi inte litar på och känner ett förtroende för. Och att protest-rösta, som jag tror man gjort i till exempel USA, är inte mycket bättre. Risken är att man får det man röstar på.

Med den här posten vill jag få fler att börja fundera själva, att lita på sig själva, och jag vill visa att en bättre värld är fullt möjlig. En värld som inte bara är bättre och friare för vissa, utan i längden är det för alla, och som faktiskt fungerar långsiktigt. En friare värld som är öppnare, roligare att leva i, och mer kärleksfull. Där kreativiteten får större utrymme och svängrum. Vägen dit kan tyckas lång, men det är inte sant. Den är inte längre bort än en tanke. Din och min tanke.

Eftersom tanken är skapande så handlar det mindre om att belysa problem, och berätta om allt som är fel, utan mer om att ge människor en alternativ dröm, att väcka en alternativ tanke. Och om den tanken leder till en känsla av frihet, så är halva jobbet redan gjort. Med små omställningar kan utveckling och förändring gå fort. Om vi vill. Egentligen hur fort som helst. Eller hur långsamt som helst, om vi väljer den tanken.

Men eftersom dagens system är instabilt så kommer det ändå inte att bestå. Då känns det mer spännande att ta ut nästa riktning redan innan vi har besökt den absoluta botten, istället för att vänta tills efter. Vi behöver inte låta systemet kollapsa innan vi ändrar oss. Saker och ting behöver inte bli värre först, innan de kan bli bättre. Om vi inte tror att det måste vara så. Vi kan bespara oss mycket tid och obehag genom att ställa om kursen redan nu. Frihet och kärlek finns i överflöd för alla som vågar tänka tanken. Och förstå och känna att den verkligen är sann. Veta att vi inte behöver tveka, eller känna oro.

En bättre värld väntar på oss, och den finns alldeles runt hörnet. Den väntar bara på att vi ska tänka tanken, och att vi ska tro på den. Framtiden kan verkligen bli precis hur rolig och spännande som helst!

Politik Eller Frihet (del 2)

Men hur blir det då i ett land, eller en värld, där staten hela tiden växer, och andelen privatanställda blir färre och färre? När färre och färre för varje dag ska betala för fler och fler? När skattesatserna höjts så mycket att ytterligare höjningar faktiskt genererar minskade intäkter, krona för krona, se Lafferkurvan?

Problemet är att det inte finns någon långsiktighet i ett sånt system, som vi faktiskt i många avseenden redan har idag. Det är, så att säga, instabilt i sig själv, och kommer att kollapsa förr eller senare, eftersom det inte befinner sig i balans. Ett annat problem är att det är ett väldigt tungrott, oprecist, dyrt och ineffektivt sätt att åstadkomma det vi säger oss vilja uppnå.

Poängen är att man med ett enklare, effektivare och mer fokuserat system kan få mycket bättre valuta för sina pengar, för våra pengar. Och när vi är där så behöver systemet inte alls lika mycket pengar, inte ens i närheten. Dels för att ett mer optimerat system kommer att ha mycket färre arbetsuppgifter att ta hand om, och dessutom kan man minimera allt slöseri och svinn som finns idag. Då finns det ingen anledning att ta ut höga skatter längre, eftersom det inte behövs. Och varje skattekrona som inte behöver tas ut, är mer frihet och makt till varje människa. Lägre skatter innebär också att priserna på varor och tjänster kan sänkas. Det innebär också att man har råd med mer på samma lön. Man skulle kunna arbeta mindre men fortfarande ha samma levnadsstandard. Med en lägre skatt försvinner också många argument för skatteplanering och skattefusk. Man skulle också uppleva en större rättvisa i systemet, att man faktiskt upplever sig få valuta för pengarna. Att man betalar mindre, men trots det upplever att man faktiskt får mer för pengarna, än vi får idag.

Jag tror alla gånger att vi skulle kunna ha ett väl fungerande samhälle och en väl fungerande stat, även om vi inte betalar mer skatt än till exempel 10%. Efter en övergångsperiod, kanske ännu mindre. Men det kräver att en större andel väljer att arbeta inom privata sektorn. Det kräver också en kraftigt minskad, optimerad och effektiviserad statlig verksamhet. Antagligen är enda chansen att uppnå det genom att skapa ett system med andra incitament än de som existerar idag, där rollen som politiker inte längre lockar de som faktiskt inte är lämpade att hantera ansvaret. Kanske vore det också rimligt att man fick sitta i riksdagen max två mandatperioder. För bättre driv, större motivation, mer mångfald och bättre effektivitet. För att undvika maktberusning, en klass av elit-politiker och bristande koppling till verkligheten och vanliga människors förutsättningar.

Politikernas roll bör vara som folkets ödmjuka representanter, inte deras maktfullkomliga herrar. Och folkets roll ska vara som politikernas arbets- och uppdragsgivare, inte enbart som röstboskap, kassakor och undersåtar. Kanske går en sån förändring att genomföra med ökad transparens, ökad granskning och utökat ansvar. Men inte en mer transparent befolkning, i maktens ögon, utan en mer transparent makt och politik för folket. Och med ansvar menar jag inte mer befogenheter, utan helt enkelt möjligheten att ställa även politiker till svars för sina handlingar. Och att de kan tvingas ta konsekvenser av sina val och beslut.

Kanske behöver demokratin också justeras och skärpas. Idag kan 51% bestämma över resterande 49%. Kanske skulle det istället krävas två tredjedels majoritet för att få igenom lagar, regler och beslut? Kanske ska det krävas att 75% är överens för att de ska få sin vilja igenom? Ett sånt system skulle visserligen få en stark inbyggd tröghet, och det skulle inte hända lika mycket som idag, men å andra sidan skulle det som genomförs faktiskt bli mycket mer rätt, och många fler skulle bli nöjda med resultatet. Trögheten skulle dessutom hindra att förutsättningarna vi lever under svänger alltför kraftigt. Förutsättningarna skulle bli mer förutsägbara och långsiktigt hållbara.

Med lägre andel av inkomsten som behöver gå till skatt blir det billigare att leva, och man kommer inte behöva lika mycket pengar och lika hög lön som tidigare. Men om folk, som regel, inte kommer ha traditionella jobb i framtiden så måste de ändå ha pengar till mat, boende och så vidare. Hur löser man det? För det första behövs som sagt inte alls lika mycket pengar, och när en stor del av industri och tillverkning automatiseras så kan priserna pressas ytterligare. Allting kommer att bli billigare, både saker, mat och tjänster, eftersom det nästan inte kostar något att producera. Och om vi enbart äter det som vi verkligen behöver, det som kroppen verkligen behöver, och inte allt onödigt som inte tillför nödvändig näring, är jag övertygad om att vi kan klara oss alldeles utmärkt på en tredjedel av den mängd mat vi äter idag. Som en bonus kommer många problem som vi har idag med till exempel övervikt och ohälsa att försvinna.

När det gäller boende så är det på sina ställen otroligt dyrt, men en viktig anledning till det är att möjligheten till lån finns. Om man var tvungen att ha kontanterna för att köpa sin bostad, redan innan man tillåts köpa den, så skulle en drastisk förändring ske. Priserna skulle sjunka rejält och hamna på en mer realistisk nivå. Plötsligt skulle tillgång och efterfrågan kunna mötas på lika villkor. I en värld där banker inte lånar ut pengar skulle det vara mycket billigare att bo. Kanske en femtedel eller till och med en tiondel av vad det kostar idag. Om fler är beredda att bo utanför stadskärnorna, sjunker bokostnaderna ytterligare.

En positiv bieffekt om människor inte lånar pengar blir att folk inte hamnar i skuld. Därmed blir människor friare, och man riskerar inte att leva över sina tillgångar på samma sätt som idag. Kanske är det inte möjligt att nå hela vägen dit direkt, men ett första steg skulle kunna vara att man inte lånar mer än man rimligtvis kan tjäna in och betala tillbaka inom en rimlig framtid, eller åtminstone sin livstid.

Det kan också vara vettigt att ha någon form av gemensamt skyddsnät så att ingen behöver känna oro över om man kommer klara sig eller inte, men ett sånt system måste hållas enkelt och effektivt. Så låga kostnader som möjligt, och så lite behov av administration och byråkrati som möjligt. Det handlar inte om att man gratis ska kunna leva gott på ett sånt system, utan om att varje människas överlevnad garanteras, i form av de mest elementära basbehoven. Ingen ska behöva svälta ihjäl, ingen ska behöva frysa ihjäl och så vidare. Tillhör man samhället ska alla som vill, eller behöver, kunna få den här hjälpen, utan krav på motprestation, hela livet om man så önskar. Men man ska veta att det enbart handlar om grundläggande överlevnad och inte på något sätt om ett liv i lyx eller överflöd.

Jag tror att man ska försöka undvika att finansiera ett sånt system med skatt eftersom höjd skatt för med sig så många andra negativa effekter, men i en framtid där till exempel matindustrin är helt automatiserad handlar det inte heller om några stora kostnader att förse de människor som inte försörjer sig själva, med mat. Och om man håller det på en väldigt grundläggande nivå kommer det inte heller finnas incitament att utnyttja och leva på ett sånt system. Man kan också tänka sig att boendet som erbjuds, genom en sån garanti, är enkelt, liknande studentkorridorer, vandrarhem eller annat kollektivt boende. Eftersom de flesta sannolikt kommer vilja ha ut mer av livet, än enbart det allra mest grundläggande, kommer systemet inte att överutnyttjas. Samtidigt som ingen behöver vara orolig för sin överlevnad. Om den stressen försvinner så kommer människor bli friskare, mer avslappnade och friare.

(Fortsättning följer…)

Politik Eller Frihet (del 1)

Jag brukar jämställa känslan av kärlek med känslan av frihet. I en ideal värld skulle jag önska människor att få känna så mycket frihet som möjligt. Men hur fria är vi egentligen? För att svara på den frågan funderar jag över alternativa vägar inom ett antal områden, där potentialen till mer frihet är stor. Jag tänker den här gången inte i första hand på varje individs personliga utveckling, eftersom den sker i olika takt och i olika steg, för alla människor. Istället skulle jag vilja lyfta blicken och fundera i lite större termer, i termer av oss som befolkning och mänsklighet. För att se hur vår frihet idag begränsas av yttre faktorer, och hur vi kan komma runt begränsningarna genom att tänka en ny tanke. Jag har bland annat tittat på följande områden: tid, jobb, pengar, mat, rörlighet, natur och makt. Men som vi kommer märka är gränserna mellan områdena flytande.

Oavsett om det egentligen är så ,eller inte, så ser de flesta av oss tiden som något som existerar i begränsad omfattning för oss. Varje dygn har bara 24 timmar och varje människa har en begränsad livslängd. Det behöver inte vara så, men eftersom det är en sanning för majoriteten av oss utgår jag från det. En intressant fråga blir då vem som bestämmer över den tid vi har tilldelats? För varje timme som vi har, men istället låter någon annan förfoga över, så har vi gett upp en del av vår frihet. Det spelar ingen roll om vi ger bort vår tid direkt, eller indirekt, medvetet eller omedvetet.

De flesta av oss sover bort en stor del av sin tid, men det ser jag som ett fritt val, och inget som är påtvingat. Nästa stora tidspost för de flesta är jobbet. De flesta vuxna människor arbetar runt 40 timmar per vecka, och de som inte gör det förväntas ändå i stor utsträckning göra det, eller åtminstone vilja göra det. Heltidsarbete är normen, och man förväntas inte avvika från den, om man vill vara med i vårt samhälle. Det finns en del som verkligen ägnar sig åt det som de brinner för, som skulle göra det de gör idag gratis om det var så, och som inte har några ekonomiska bekymmer. De arbetar med det de gör helt frivilligt, som en hobby. Att det rullar in pengar är mest en positiv bieffekt, och inte en anledning eller grund till att man väljer att jobba med det man gör. De här människorna är fria, och väljer själva. Den typen av jobb är inte hämmande på samma sätt, men är samtidigt väldigt få förunnat.

Det stora flertalet har istället jobb som de inte trivs med, eller åtminstone inte skulle vara kvar på om de inte fick betalt. Pengar är det stora motivet, och de här människorna brinner inte för sina jobb. De blir snarare någonting som låser in dem, tar deras tid och håller de tillbaka från det som de kanske hellre skulle ägna sig åt. Visserligen får de pengar i utbyte, men de flesta drömmer antagligen ändå om en friare tillvaro. Med färre krav och mindre beroende.

Samtidigt går utvecklingen framåt. Industrin automatiseras och enklare jobb försvinner. I framtiden kommer alla enkla och tråkiga jobb ha försvunnit. Även en del avancerade jobb, som idag utförs av människor, kan komma att utföras lättare, billigare och snabbare av robotar och datorer i framtiden. Visst dröjer det många år innan vi är där, men det kan ändå vara relevant att fundera över den här problematiken redan nu. Om det ens är ett problem, för det kan lika gärna vara en möjlighet.

Hur som helst kommer det att innebära att det i framtiden inte kommer finnas jobb åt alla. Snarare kommer det enbart finnas jobb åt en minoritet. Eftersom de flesta ändå inte brinner för sina jobb idag, utan drömmer om mer frihet, behöver det inte vara fel få tillbaka den tid man annars skulle gett bort. Våra liv kommer att upplevas mycket längre, vi kommer kunna njuta mer av somrarna, av naturen och vi kommer kunna aktivera oss på ett sätt som passar våra kroppar bättre. Det handlar om en stor förändring som väntar oss. En förändring som har potential att befria oss från en stor tids- och frihetstjuv, och därmed fylla våra liv med mer kärlek.

Men självklart finns det en nackdel: Utan jobb får vi inga pengar, och utan tillräckligt med pengar begränsas vår frihet igen. Det problemet kan lösas på två sätt, antingen genom att ersätta den förlorade inkomsten med en ny, eller genom att minska utflödet av pengar, eller genom en kombination av dessa. Man kan tänka sig att med mycket mera tid kommer folk ägna sig mer åt sina fritidsintressen och fördjupa sig i de ämnen och aktiviteter som de verkligen brinner för. Det här kommer att göra de till en sorts experter inom sina områden, och de kommer dessutom att bli duktigare och prestera bättre enbart av den anledningen, att de faktiskt gör något de tycker är roligt, oavsett om det handlar om omvårdnad, konst, djurdagis, undervisning, att uppfinna eller vad som helst.

Min poäng är att de flesta människor skulle kunna tjäna lite pengar på de aktivteter de brinner för. Jag tror inte på pengar som en drivkraft, för då blir det fel, och då låser vi in oss igen, utan mer som en positiv och naturlig bieffekt. Jag tänker mig inte att en sån bi-inkomst ska ersätta förlusten från att inte ha ett heltidsarbete, men det kan bli ett litet plus i kassan i alla fall. Man kan också fundera över hur mycket pengar man verkligen behöver tjäna. Idag försvinner väl, i snitt, ungefär två tredjedelar av vår inkomst i form av olika skatter och avgifter till staten. Om pengar är makt så innebär det att staten och våra politiker har ett stort grepp om vår frihet och en stor makt över våra liv. Men är det så vi vill ha det.

Självklart kan det vara vettigt att gå ihop och organisera vissa vitala kärnverksamheter i samhället tillsammans, men i Sverige har systemet snarare kollapsat och staten tar mycket mer pengar än vad som egentligen skulle behövas. Anledningen till detta är för att man kan, för att pengar är makt och för att de styrande har sökt sig till sina maktpositioner, just för att de har en extra stark önskan om så mycket makt över andra som möjligt. Som del av statliga verksamheter behöver man inte heller generera några egna pengar, utan kan istället leva på de skatter som tas in från resten av befolkningen. Jag kan tänka mig att många ser det som ett bekvämt sätt att leva. En enkelhet som fler och fler önskar ta del av. Att leva ”gratis”, och att det är någon annan som betalar. Men det kräver också att man kan hitta på en motivering för sin lön, vilket innebär att man hela tiden behöver hitta på nya arbetsuppgifter, dels för egen del, och dels för alla nya som vill komma in, bli en del av, och få möjlighet att leva på det statliga systemet.

Det är anledningen att byråkrati och administration alltid föder mer byråkrati och administration. Det är anledningen att politik alltid föder mer politik. Det är anledningen att staten alltid sväller, alltid vill utvidga och utöka sin makt, och de områden man förfogar över. Det är anledningen att politiker hela tiden lägger sig i områden som många gånger skulle klara sig mycket bättre utan deras inblandning. För att de behöver rättfärdiga sin befattning och sin lön.

Problemet är att ett sånt system, av naturliga skäl, kostar väldigt mycket, samtidigt som det är väldigt ineffektivt. Egentligen finns det ingen övre gräns för hur mycket det kan tänkas kosta, eftersom det finns så starka incitament inom systemet att hela tiden växa, expandera och ta mer plats, på bekostnad av befolkningens frihet och makt över sina egna liv. Pengarna för att betala systemet kommer från skatten, som tas ut av de som arbetar på företag som ej är statliga. För även om statligt anställda också betalar skatt, så är det på en lön som redan helt betalas med statliga pengar, alltså skatteintäkter. Därför blir enbart privatanställdas skatteinbetalningar ett tillskott till systemet.

(Fortsättning följer…)

Uttryck Och Intryck

Om man utgår ifrån vår vakna tid, och hur de flesta av oss spenderar den, så kan det ge upphov till en del funderingar. Förutom att sova så lägger vi vår tid på att jobba, det vill säga göra saker som vi kanske annars egentligen inte skulle gjort, i utbyte mot pengar. När vi varken jobbar eller sover så gör vi de saker som vi vill göra. Man kan se det som en slags frivilligt jobb. Det handlar om någon slags aktivitet som ger oss utbyte i annan form än pengar. Det kan vara kreativa intressen, socialt umgänge eller liknande. Man skulle kunna lägga till ytterligare en post som skulle kunna kallas tidsfördriv. När man gör saker som känns okej, men som man egentligen inte är speciellt intresserad av, med mål att direkt, eller indirekt, fördriva tiden. Det behöver inte bara handla om tv-tittande, utan kan vara alla möjliga typer av aktiviteter. Det finns inte heller alltid tydliga gränser mellan jobb, frivilliga aktiviteter och rent tidsfördriv. Ofta flyter de ihop med varandra.

Men gemensamt för de alla är att det handlar om aktiviteter, att vi ”gör” någonting. Att göra något är att trycka ut sin energi, den är ett ”uttryck” för vem du är. Ett uttryck kan ses som en energimässig envägs-kommunikation, från dig, och ut till din omgivning. När jag tänker efter så är det otroligt sällan som vi inte använder vår tid till uttryck, det är väldigt sällan som vi inte ”gör” någonting. För de flesta är det nog nästan aldrig. Naturligtvis är det skillnad när man sover, men jag räknar bort den tiden eftersom man inte är medveten på samma sätt, och inte befinner sig i sitt fysiska perspektiv på samma sätt, då. De flesta av oss fyller, och har som mål att försöka fylla, så mycket av sin vakna tid med aktiviteter som möjligt. För att det känns som att det händer något, för att det känns som att man kommer någonstans, och för att det annars kan kännas tråkigt.

Men om aktiviteter är uttryck, vad är då dess motsats? När har man möjlighet att ta intryck, att ta till sig intryck och energi utifrån? För att ta reda på det kan man fundera över i vilka sammanhang man inte gör någonting. Om man sitter eller ligger helt stilla, skulle man kunna tänka. Men de flesta gör någonting även då. För de fyller huvudet med tankar. Att tänka är att göra. Tänka är en aktivitet. Så länge man tänker, fortsätter man alltså att trycka ut, istället för ta intryck och ta in sin omgivning. Är det då möjligt att inte tänka? Jag skulle säga ”ja”, av egen erfarenhet. Att det sen inte känns speciellt lätt, eller naturligt beror nog mer på brist på övning och erfarenhet. För när man inte gör, och inte tänker, så öppnar man upp för intryck utifrån. Man hamnar i ett tillstånd av energimässigt lugn och stillhet, som jag faktiskt tror är vårt naturliga tillstånd.

Och när tankarna försvinner, så försvinner också alla känslorna som normalt är förknippade med tankarna. Det enda som blir kvar är en känsla av välbehag och kärlek. Den kärlek som är vår kärna och vår själ. Att öppna upp för intryck skulle jag säga är att öppna upp för att återknyta bandet mellan det fysiska och det andliga perspektivet. Att återknyta bandet mellan dig och din själ, och därigenom öppna upp för universum och kosmos visdom och klokhet. Som också är din och alla människors klokhet. Jag ser det inte som en meditation, men självklart kan man göra det.

Jag tror på balans, och jag tror på en balans mellan uttryck och intryck. Man kan fråga sig vad poängen med att tänka är, i och med att de flesta av oss har gått vilse i tankens, aktiviteternas och det fysiskas värld. Och därmed tappat kontakten med sig själv, med sin själ och med universums själ, kärleken. Min slutsats är att utan tanken skulle inte mycket hända. Utan tanken skulle drivkraften till förändring saknas, även om drivkraften idag ofta är negativ, som saknad, oro, avundsjuka och så vidare. Utan tanken skulle vi inte känna känslorna som idag driver oss framåt, och som hjälper oss att skapa. Tanken är grundstenen för kreativitet, skapande och förändring. Förändringar i energin, förändringar inombords, och förändringar i vår fysiska omgivning.

Det har sagts att människans roll i vår värld är att bära tanken, och det stämmer säkert. Om man jämför med djur och växter så tror jag inte de tänker som vi människor gör. Djur och växter skapar inte heller på samma sätt som människor. Det är mera som att de existerar, istället för att kreera, alltså skapa. De har hittat en balans mellan uttryck och intryck som jag tror att vi människor inte ännu har gjort. Djuren och växterna gör det som krävs för att existera, men de har inte tappat kontakten med sig själv eller med universum och kärleken. Och eftersom de fortfarande har den kontakten så kan de göra det som de gör, grundat i en kärleksfull energi. Det innebär att de lever i en balans med sig själva, sin omgivning, sina känslor och sin värld. När balansen rubbas i naturen så är den gemensamma nämnaren nära nog alltid mänsklig inblandning.

Och om djur inte tänker i den bemärkelse som vi människor tänker, så upplever de inte heller de känslor som vi människor gör. Djur och växter bär inte på känslomässigt bagage som vi gör. De har inte byggt upp något sådant bagage, och om de ändå stöter på obalanserad energi så har den en tendens att rinna av dem. Eftersom de är i kontakt med sig själva och med kärleken, så finns det egentligen inget motstånd inom dem och i deras energi. Deras energi blir ”hal” och det finns liksom ingenting för en obalanserad energi att ”fastna” på, eller i. Så är det också med människor som har kommit långt i sin personliga utveckling, som har en stabil kontakt med sin kärna och med kärleken. När de råkar ut för motgångar, otur, konflikter eller obalanser, så rinner det bara av dem. De ser ingen anledning att vara kvar i det som varit, speciellt om det inte är en trevlig energi. De ser ingen anledning att älta motgångar inombords. Deras energi har blivit hal, som alla människors energi kommer att bli när vi till slut hittat ”hem”.

Men även om djur inte tänker som vi människor gör, så finns det massor av exempel på djur som uppvisar intelligens. Men jag ser snarare det som ett uttryck för att de, genom kontakten de har med sig själv och sin kärna, även står i kontakt med universums intelligens, kärlekens intelligens. Och de har tillgång till den intelligensen för att de, genom sin energi, är öppna för intryck, för att ”ta in” den intelligensen. För när man följer känslan av kärlek så kommer man också att göra intelligenta val, men på ett helt nytt plan. För när man ”trycker ut” så stänger man samtidigt dörren för intryck. Och när man öppnar för intryck, så kommer man inte ”skapa” på samma sätt.

Jag vågar mig inte på att säga vad som skulle vara mer rätt eller fel än något annat, men jag tror på en jämnare balans inom oss människor, mellan att ”ta in” och ”ge ut”. Och jag tror att kontakten, och kopplingen, med vår själ, kärna, med universum och med kärleken, är otroligt viktig. Eftersom den kontakten är en garant för att vi kommer fatta långsiktigt kärleksfulla, intelligenta och hållbara beslut. Något som kommer att komma oss alla till gagn och som jag tror är den enda vettiga vägen framåt.