Jag skulle säga att vi i Sverige har ett stort förtroende för våra makthavare. Då tänker jag t.ex. på politiker, myndigheter, kommuner, tidningar, radio- och tevekanaler. Kort sagt institutioner som på något sätt har makten att forma vår världs- och verklighetsbild. Vi litar på dem, för att vi förväntar oss att det faktiskt är deras jobb att förmedla sanningen, och att de vet vad de pratar om.

Samtidigt har vi svårare att lita på våra medmänniskors omdöme. Vi tycker om Systembolaget och lågt satta hastighetsgränser på vägarna osv. Inte för att vi tvivlar på vårt eget omdöme, utan för att vi inte litar på att våra medmänniskor kan hantera friheten och ta motsvarande ansvar. Vi tillåter våra politiker att stifta ”morallagar”, dvs. lagar som har till uppgift att styra människors beteende. De skapar brott av människors handlingar, trots att det inte finns något brottsoffer. Vi litar självklart på vårt eget omdöme, men vi litar inte på att våra medmänniskor kan ta hand om sig själva, och vet sitt eget bästa.

I många avseenden känns det märkligt att vi inte unnar varandra all den frihet som vi själva tar för givet, samtidigt som vi så okritiskt låter våra makthavare styra och ställa med oss efter eget huvud. Utan att ifrågasätta, utan att ställa till svars och utan att kräva ansvar. Konsekvensen är att vi skapar ett land fullt av undersåtar, vars enda uppgift till slut blir att arbeta för och underhålla våra makthavare. Istället för ett land av medborgare, vars gemensamma representanter, som har stora befogenheter, också har ett stort ansvar och regelbundet och regelmässigt ställs till svars för sina handlingar. Vilket inte händer idag.

Idag har vi makthavare som i många avseenden har monopol på att styra och bestämma vår verklighetsbild och vår sanning. Samtidigt som vi inte vet mycket av vad som egentligen händer och sker bakom kulisserna. Makthavarna kontrollerar, granskar och övervakar sina undersåtar, för att inte riskera att förlora makt, pengar och privilegium. Alternativet till en transparent och övervakad befolkning skulle vara en transparent och övervakad makt. Man kan fråga sig vem som skulle vilja vara politiker och makthavare i en sådan framtid, och jag tror inte det skulle vara samma typ av människor som vi har idag.

För om du vet att du regelmässigt blir granskad, och får stå till svars för dina beslut och handlingar, så kommer de personer som bara är ute efter makt, pengar, privilegium och prestige att sorteras bort på ett tidigt stadium. Vi kommer inte att acceptera att människor med den typen av personlighetsdrag hamnar på maktpositioner, och det kommer att märkas i ett tidigt skede. Samtidigt kommer den typen av makt, som är förknippat med transparens och ett stort personligt ansvar, inte längre att locka såna personer. Då blir det nämligen inte längre möjligt att, utan kompetens, erfarenhet och utan att ta ansvar, leva gratis på andras bekostnad.

Istället kommer positionerna att fyllas av personer som drivs av en helt annan agenda, som inte bara handlar om egen vinning, utan som handlar om ideal, en fungerande framtid, och allas bästa, alltså ärliga och uppriktiga människor. För att inga andra längre kommer att kunna överleva, eller bli särskilt långvariga, på uppdraget. Jag tror det skulle vara skillnad som natt och dag. Och det bästa av allt är att den verkliga makten skulle finnas hos befolkningen och hos vanliga människor.

Jag har pratat mycket om politiker, och vikten av att deras handlingar och beslut granskas, och ifrågasätts. Om vettiga beslut ifrågasätts så gör det ingenting, eftersom de är vettiga och kommer att överleva en granskning. Och om dåliga beslut granskas så är det viktigt att vi snabbt blir medvetna om det, för att kunna ta ett steg tillbaka och prova en annan väg istället. Men för att systemet ska fungera så krävs att det finns någon som ifrågasätter makten, personer och myndigheter med stora befogenheter. Och där kommer media in, i form av dagstidningar, radio- och teveprogram. Alltså institutioner som inte formellt har några direkta befogenheter, men som har stor folklig spridning och därigenom kan få stort och snabbt genomslag.

Problemet jag ser idag är att media inte granskar makten, mer än lite symboliskt. Istället är det nästan som att makten, och de som skulle vara maktens granskare, lever i en sort symbios. De ställer sig båda över vanligt folk, och media blir på det sättet snarare en del av problemet, än en del av lösningen. Jag kan tänka mig att det handlar om att media åtnjuter ekonomiskt stöd, m.m. i utbyte mot att makten inte granskas. En inofficiell överenskommelse som jag tror uppkommit omedvetet. Det kan också spela roll att personer som jobbar inom media ofta röstar på just det politiska block och de politiker som de är satta att granska. Det blir som att de ska granska sig själv, och vad kommer man att hitta då? Inte kommer man att hitta några skelett i garderoben i alla fall. Antagligen kommer det visa sig att man kommer fram till att det råkar visa sig att allting tydligen var bara bra.

Varför är det då så viktigt att makten ifrågasätts? För att när makten fattar beslut så kan fel beslut få otroligt stora konsekvenser, för väldigt många människor under väldigt lång tid. Om en enskild medborgare fattar fel beslut i sin vardag påverkar det sannolikt enbart den personen, och omfattningen är synnerligen begränsad. Det är det som är skillnaden. Det är därför det är så viktigt.

Vi har pratat om att media borde ifrågasätta makten, men man kan också säga att det yttersta ansvaret ligger hos varje enskild människa och medborgare. Vi har ett ansvar mot oss själva och våra medmänniskor att ifrågasätta den sanning som vi serveras. För alla som levererar en bild av verkligheten har en agenda. Det finns ingen som är 100% opartisk. Alla önskar föra fram och belysa en viss vinkel. Det är alltså allas vår uppgift att ifrågasätta de som står ovanför oss. Om medias uppgift är att granska makten, så är det medborgarnas uppgift att granska media. Återigen, för att ställa personer till svars för sina beslut och sina handlingar. Det kommer på sikt att sortera bort ev. svarta får och ge oss nyheter av högre kvalitet och större relevans.

Över huvudtaget tycker jag att det är viktigt att vi alla lär oss att ifrågasätta sanningen, oavsett var den kommer ifrån, eller vem som serverar den. Oavsett om den kommer från makten, media eller någon av våra medmänniskor. Någon annans sanning, som även överensstämmer med vår egen sanning kommer alltid att överleva en sådan granskning. Det kan också vara så att vi lär oss något nytt om oss själva, och väljer att justera vår egen sanning. Men då gör vi det åtminstone medvetet, istället för att göra det per automatik, och helt okritiskt.

Självklart handlar det om en balansgång, och det är otroligt viktigt att vara flexibel och öppen för nya idéer och nya perspektiv, men det handlar också om att behålla makten över sitt liv och makten över sin egen sanning. Det handlar om att vara trygg i sig själv och lita på sitt eget omdöme. Det är också viktigt att våga lita på andra människor, men man ska akta sig för att lita mer på andra människor, än vad man litar på sig själv. Lyssna på andra och jämför deras bild av verkligheten med din egen. Är bilderna samma? Om inte, har personen en poäng som innebär att det kan vara läge att justera din egen bild? Eller väljer du att stå fast vid den bild som du redan har?

Det behöver inte vara fel att göra den typen av enkla överslag när man kommunicerar med människor och när makt och media kommunicerar med dig. Ligger det något i det de säger? Bra. Om inte, så är du i alla fall trygg i dig själv och du vet var du står. Du har makt över sanningen och över hur verkligheten ser ut. Och det är ett medvetet val.