Hur vi förlorade vår frihet

Det här är en satirisk, politisk ”manual” som vill visa hur det går till när vi kan vilseleddas av den politiska makten. Min förhoppning är att om vi vet om att det sker, och hur, kommer det att bli svårare för makten att komma undan med det i framtiden.

Hur kan man skaffa sig makt över en hel befolkning, låta dem arbeta åt en och samtidigt ta alla deras pengar, utan att folk ens vet om att det sker?

För att folk ska tro att det är deras fria val bör demokratin användas som språngbräda för sina maktambitioner. Via val gäller det att utses som folkets politiska representant, genom att tillräckligt många röstar på dig. För att det ska vara möjligt gäller det att peka på problem i samhället (riktiga eller påhittade) som du påstår dig ha lösningen på. Det viktiga är vad folk tror, därför kan du säga nästan vad som helst. När du väl kommit till makten behöver du inte lösa nånting, det är bara för att komma dit.

Ett annat sätt att få väljare är att lova dem saker som de vill ha. Det kan vara bidrag, utökade statliga tjänster osv. Att locka med sänkta skatter är inte lika bra, för då får folk frihet. Då är det bättre med höga skatter och höga bidrag. För vad det handlar om är att hålla folk i beroendeställning, och att de ska vara ekonomiskt näst intill tvungna att rösta på dig för att överleva. Du behöver inte oroa dig för att bidragen kostar pengar, för genom att dölja hur mycket skatt folk betalar kan du alltid ta in många gånger mer än du måste betala ut.

Det är viktigt att det hela tiden verkar som att det inte är folk själva som betalar utan ”någon annan”, varför inte ”de rika”. Att spela på avundsjuka är aldrig fel. Om man får de rika emot sig spelar mindre roll, eftersom de är så få. Demokrati bygger på att högre antal är lika med mer makt. Drar man bara rätt gräns för när man anses vara rik, kommer ”de fattiga” alltid vara betydligt fler. Verkar det som att du står på deras sida, kommer du att få deras röster, som alltid kommer att vara fler än en ev. opposition.

Men det är viktigt att göra det så svårt som möjligt för folk att lämna fattigdomen, och bli rika själva, för i så fall kommer de att sluta rösta på dig. Det ligger i ditt intresse att så många som möjligt är fattiga, eller upplever sig som fattiga. Därför gäller det att hålla folk tillbaka genom att ta så mycket som möjligt av deras pengar. Om de vet hur mycket du tar kommer de att protestera, så det gäller att dölja totalbeloppet genom att sprida ut det på olika skatter, avgifter mm, i ett system som till slut är så rörigt att det är omöjligt att förstå hur mycket man betalar.

Det är också väldigt bra om du kan sprida ut skatterna på flera olika parter, då uppfattar man inte hur mycket det handlar om totalt. Lägg en del på arbetstagaren och en lika stor på arbetsgivaren. Lägg också skatt och avgifter på företag och affärer. Det är bra eftersom företag uppfattas som ”rika”, vilket spär på bilden av att det hela tiden är ”nån annan” som betalar, det är inte du själv. Trots att skatter på företag innebär att de tvingas höja sina priser vilket alltid betalas av konsumenterna, som ofta är samma arbetstagaren som tror att ”nån annan” betalar. I själva verket är det alltid du själv som betalar. Pengarna skulle inte räcka annars.

Det är också viktigt att låtsas som att pengarna du tar behövs, men det går att åstadkomma enkelt genom att inte ta tag i några problem, och istället bränna alla pengarna på dig själv och dina politiska kompisar. Då kan du hela tiden peka på att det finns problem att lösa, och att de pengar du tar in nu inte räcker, vilket gör att folk accepterar att du behöver ta ännu mer av dem. Se också till att ta ut en rejäl lön själv när du ändå håller på, och se till så att du får en hög pension som du kan börja ta ut när du känner för det.

Förhoppningsvis har du vid det här laget all stor media på din sida, som kan förmedla ”nyheter” utifrån dina politiska värderingar och på ett sätt som passar din agenda. Vill de inte det till en början kan du dela ut bidrag för att knyta dem till dig. Du kan kalla det ”presstöd”, eller vad som helst. Statlig radio och tv är också bra, det kan användas för att kontrollera och styra folks bild av verkligheten. När media är beroende av dig kommer de att sprida ditt politiska budskap åt dig.

På samma sätt som man kan knyta media och befolkningen till sig genom att erbjuda bidrag, kan man även knyta till sig människor genom att erbjuda dem statliga jobb som de sen kommer att känna sig beroende av. Skapa därför så många såna jobb som möjligt. Jobben behöver inte ha nån praktisk uppgift att fylla, och folk behöver inte leverera nåt resultat, det viktiga är att du knyter upp så många som möjligt, så att de är beroende av dig och kommer att rösta på dig.

För säkerhets skulle skadar det inte att släppa in fattiga människor från utlandet till Sverige. Det är bra eftersom de har ännu sämre möjligheter att integreras i samhället och lämna sin fattigdom. Genom att locka med lite bidrag kommer de att ge dig sina röster under överskådlig framtid. Och du behöver inte fundera över att samhället ska fungera längre än vad som passar dig personligen. Bara det inte kollapsar fullständigt inom de närmsta 30-40 åren så har du personligen ditt på det torra. Vilket är det viktigaste.

För att folk inte ska förstå vad som händer, och hur de utnyttjas av dig, är det bra om de har fullt upp med annat. Så att de inte får anledning att fundera över saker och ting i onödan. Därför är det bra om de jobbar så mycket som möjligt. Det finns flera bra sätt att indirekt tvinga folk att jobba mycket. Dels genom att skatterna är så höga att de måste arbeta långa dagar för att få nåt att behålla alls själva. Det är också bra om man kan uppmuntra till att folk konsumerar så mycket som möjligt. Dels för att de då kommer att vara upptagna med varorna de konsumerar, och dels för att de då måste jobba mer för att ha råd att konsumera. Kan du också ta ut en skatt på konsumtion, som du kan kalla ”moms”, får du dessutom in mer statliga pengar ju mer folk konsumerar. Win-win för dig, lose-lose för andra.

Nyckeln till makt i en demokrati är folks röster. När du väl fått dem kan du göra vad du vill i fyra år, med den makt du skaffat dig. Så länge folk bara fortsätter att rösta på dig. Det kan du lyckas med genom att antigen framstå som ett attraktivt politiskt alternativ, eller genom att vara ett dåligt alternativ, men se till att alla andra realistiska alternativ framstår som sämre. Förstå också att alla riksdagspartier har samma dröm om makten, vilket innebär att ni sitter i samma båt. På det sättet kan ni hjälpa varandra genom att komma överens om att ingen erbjuder en politik som avviker speciellt mycket från den du står för. De andra partierna kommer att vilja stödja dig i detta eftersom de också får lite grann av makten, och lite grann av pengarna. Då kommer de att vara nöjda, och stödja dig politiskt. Det viktiga är att det är du som har den slutgiltiga makten, och bestämmer över det mesta av pengarna.

Dessutom ligger det i alla riksdagspartiers intresse att det inte ska finnas någon annan politisk inriktning att rösta på. Alla maktpartier vinner på om det bara finns en politik att välja, och en politik att rösta på. Absolut kan man erbjuda lite olika procentsatser här, eller några extra kronor där, bara principen för politiken är samma så att ordningen i samhället, och maktbalansen, förblir oförändrad oavsett hur folk röstar. Visst finns det partier utanför riksdagen som erbjuder verklig förändring, men det löser man lätt genom att sätta en hög gräns för när den sortens röster får något inflytande. Vi kan kalla det ”riksdagsspärr”, och sätta den till 4%. En sån gräns är så svår att komma över att alla som röstar på partier utanför riksdagen ”kastar bort” sin röst, och inte får nåt inflytande alls. Dessutom kommer en sån spärr leda till att färre röstar på nåt annat parti än riksdagspartierna, även om de bara erbjuder en dålig politik. Bara för att folk vill känna att deras röst spelar roll, även om resultatet egentligen blir det motsatta. Eftersom deras röst inte bidrar till någon förändring alls. Det viktiga är att de som inte tycker som du måste rösta på dig i alla fall, alternativt ”kasta bort” sin röst, och att den då inte kan användas emot dig i alla fall.

Ett annat sätt att göra folk beroende är att, med bankerna i ryggen, låta dem låna stora summor pengar för konsumtion, av bostäder, båtar, bilar osv. Förutom att knyta upp dem, genom att göra de ekonomiskt beroende av räntor, bidrag, arbete osv. kan du dessutom självklart ta in skatt på deras konsumtion, ta ut bankskatt, avgifter osv. Det ligger alltså i ditt intresse att folk konsumerar så mycket, och så dyrt som möjligt, oavsett om de egentligen har råd med det, eller inte. Ju mer som konsumeras, desto mer kommer omgivningen inspireras av det de ser grannarna göra, och vilja konsumera lika mycket själva.

Det är också viktigt att billigare och bättre alternativ inte erbjuds i utlandet. När det gäller varor kan man hålla höga tullar vilket gör det olönsamt att konsumera utländska varor. Med din politik, som på sikt leder till att människor blir fattigare, kommer sannolikt kronan, som valuta, sjunka i värde. Vilket också hjälper till att förhindra den sortens konsumtion. För att du ska kunna ta ut skatt på folks konsumtion måste den ju ske inom landets gränser. En låg krona leder visserligen till högre export, men i praktiken innebär det bara att företagen får lägre betalt för sina varor och tjänster, eftersom de, pga en lägre krona, nöjer sig med lägre betalt, räknat i utländska valuta. En sjunkande krona leder alltså alltid till att befolkningen blir fattigare. För dig som politiker gör det inte så mycket om folk blir fattigare, då du tar en så stor del av kakan i alla fall, att det inte spelar så stor roll om kakan blir lite mindre. Fattigare folk innebär också fler röster.

Förstå också att, på samma sätt som alla riksdagspartier sitter i samma båt, och har incitament att föra en liknande politik, sitter makten i andra länder i samma båt som dig, och har samma incitament att föra en liknande politik. För att kunna behålla kontrollen över makten och över så mycket som möjligt av befolkningarnas pengar. Därför kommer skillnaden för en invånare att flytta utomlands inte vara större i praktiken, än den är att om de röstar på ett annat riksdagsparti. Det kan handla om en annan procentsats här och där, på marginalen, men politiken förblir samma, och maktförhållandet i samhället kommer inte att ändras.

Den här sortens politik bygger på att folk inte förstår vad som sker, och hur de utnyttjas. Om de förstod det skulle de protestera. Man kan som sagt lösa det genom att sprida ut skatter och avgifter, så att de inte syns så tydligt, och man kan uppehålla folk med arbete och konsumtion, så att de inte får tid att stanna upp och fundera. Man kan också använda statligt beroende media, för att styra värderingar och åsikter i samhället så att det passar dig och din politik. Men för säkerhets skull kan det vara bra om man kan kontrollera människor ännu mer ingående, på individnivå, genom att övervaka så mycket som möjligt av vad de gör. Kunskap är makt, och det är makten, och makten över pengarna, det handlar om för dig som politiker.

Genom att uppmuntra spårbar, elektronisk betalning får du tillgång till information om allt som folk konsumerar. Du kan också, i samarbete med kortföretag och banker, spärra folks betalmöjligheter om du önskar. Genom internet kan du lagra information om exakt allt som alla gör hela tiden. Smarta mobiler hjälper dig också genom att fungera som spårsändare. Självklart kan du inte gå ut med att den här sortens information används för att säkerställa att du behåller så mycket makt som möjligt över människor, men du kan alltid hänvisa till ”rikets säkerhet”, hot med ”terrorister”, eller vad som helst. Så länge du kan spela på folks rädsla, gärna genom att ställa olika grupper mot varandra, så kommer de tillåta dig nästan vilka friheter som helst.

Om det inte får dig att känna dig tillräckligt trygg kan du alltid lagstifta mot andra åsikter än din egen. Inte öppet naturligtvis, men du kan dölja det under namn som ”hets mot folkgrupp”, ”fake news”, ”politisk korrekthet”, eller annat. Du kan också, så långt som möjligt, lagstifta emot anonymitet. Lagstifta emot anonyma kontanter, sim-kort, vpn-tjänster och liknande. Du kan alltid skylla på terroristhotet, eller annan, valfri typ av brottslighet. Du kan också säga att bara brottsmisstänkta ska övervakas, samtidigt som du ändrar lagstiftningen så att fler och fler människor riskerar att bryta mot lagen, utan att veta om det, eller göra något fel i deras egna ögon. Ju fler som kan ses som potentiella brottslingar, desto bättre, även om det bara handlar om att man kör lite över hastighetsgränsen. Du behöver inte ens ta fast människor, det viktiga är att du har möjligheten att göra det om du vill, och när du vill. Då har du en hållhake på folk, förutom all information, och alla hemligheter, du vet om folk, utifrån din övervakning av dem.

På samma sätt som det är viktigt att hålla folk upptagna och fattiga för att kunna kontrollera dem, är det minst lika viktigt att hela tiden hålla befolkningen så rädd som möjligt. Ju räddare, desto bättre, eftersom rädda människor är beredda att göra större uppoffringar till den som säger sig erbjuda trygghet. Förutom poängen med att det sätter dem i beroendeställning. Det spelar egentligen inte så stor roll vad folk är rädda för, men är det något som hotar centrala värden när det gäller livskvalitet, som hälsa, liv eller egendom är det bra. Är det dessutom något som kan motivera ökad kontroll, fler avgifter och ökade skatter, är det bättre. Även om det inte finns ett reellt hot kan du hitta på något. I och med att du har media i ryggen och att människor är ekonomiskt beroende av dig, har du stor makt att styra deras åsikter och värderingar. Till slut kommer de att tro att de tycker det du vill att de ska tycka, och sprida den åsikten. Om du säger att något är farligt, kommer en majoritet sannolikt att hålla med dig om det till slut. Det behövs oftast inte så mycket propaganda, men om det skulle behövas kan media användas under lång tid, för att arbeta in ett budskap i folks undermedvetna.

Som att vi behöver höja världens högsta skatter för att välfärd och samhälle ska fungera, samtidigt som fruktansvärda summor slösas bort i byråkratins och administrationens svarta hål, eller vidlyftiga, ineffektiva statliga projekt. Som alltid blir dyrare än beräknat eftersom det finns ett så starkt incitament att underskatta kostnaderna initialt, för att få klartecken till projektet. Och för att det är så många led som vill ha en bit av kakan på vägen.

Klimathotet är exempel på något som är väldigt bra att skrämmas med från politiskt håll. Det spelar ingen roll om det skulle vara påhittat eller reellt, som politiker kommer du att kunna använda det för att främja din egen agenda, vilket är det viktigaste. Förutom att det håller människor rädda, innebär det också att du kan införa massor av nya skatter och avgifter, genom att skylla på miljön och klimatet. Ju mer pengar du kan dra in, desto bättre. Dels för att du får makt över mer pengar, men också för att folk själva får mindre makt, och mindre frihet. Betalningsviljan kommer att vara stor eftersom folk är så rädda, och eftersom syftet kan anses som gott. Vad du sen gör med pengarna kommer folk inte att bry sig så mycket om. Du har visat tillräcklig handlingsvilja genom att dra in pengarna i klimatets namn. Skulle klimaträdslan minska i framtiden, och ersättas av annan rädsla, gör det inte så mycket. Då inför du bara nya avgifter och skatter på det området. Självklart utan att ta bort de befintliga klimatskatterna. Överhuvudtaget går det, om inget annat hjälper, alltid att motivera en skattehöjning med att den bara är ”tillfällig”. Då kommer folk inte att protestera, och om skatten sen ”råkar” bli kvar kommer folk inte märka eller orka bry sig om.

Det ligger nåt i den mänskliga naturen som så långt som möjligt vill undvika konflikt, och som vill upprätthålla goda relationer med alla parter. Kanske ännu mer i den svenska mentaliteten. Därför kan du som politiker göra nästan vad som helst, utan att folk kommer att protestera. Och om de protesterar är det oftast bara en liten minoritet det handlar om, och om man inte låtsas om något kommer protesterna snabbt att ebba ut. Det viktiga är bara att inte tillskriva protesterna något värde, eller ge dem någon uppmärksamhet. På det här sättet kan du ta dig stora friheter över folk, och utan problem ta merparten av deras pengar, tid och egendom. Tar du dessutom mer och mer, men gradvis, i små steg, kommer folk inte heller att märka hur mycket du tar. Det kräver väldigt mycket av en person för att verkligen sätta en gräns för vad som är ok, så folk kommer att försöka undvika att sätta en sån gräns så länge som det är möjligt. Du kan lugnt ta så mycket av folk som de låter dig ta, och de kommer att låta dig ta nästan allt utan att protestera. Kom ihåg att du kan ”spelet” och sitter med alla trumf på hand, medan folk i allmänhet inte har en aning om vad som händer.

Det är också viktigt att göda bilden av att folk behöver någon som styr över sig, och att samhället inte skulle fungera annars. Om det inte fungerar att få nån att tro att de behöver en ”överförmyndare”, kan du alltid spela ut kortet att det är ”alla andra” som behöver kontrolleras, som behöver styras och som behöver starkt begränsande lagar och regler. På samma sätt som alla skattepengar ska verka betalas in av ”någon annan”. Folk kommer att vara beredda att stödja hårda tag, och att du får mycket makt, om de tror att det främst drabbar andra. Om de tänker att de själva alltid har ”rent mjöl i påsen”. Speciellt om du kan få dem att köpa att de bör vara rädda för de här ”andra”, som brottslingar, terrorister, ”rika”, företag, utlänningar, eller vad som helst. Ju räddare man är, desto lättare är det att misstro andras moral, värderingar och förmåga att kunna hantera frihet. Då tycker man att det är viktigt att någon styr över de här ”andra”, oavsett om det innebär att man själv styrs över, och att ens egen frihet begränsas. Då är det ett pris man gärna betalar.

Extra avancerat är att stifta lagar, eller införa regleringar, som ställer till sån oreda att den oredan kan motivera din egen existens och ditt behov av politisk makt och ekonomiska medel, för att ta tag i ”problemen” i samhället. Ingen kommer att minnas eller tänka på att det är det är din egen politik som är orsaken till problemen. Då kommer de utan konstigheter ge dig mandat och fortsatt makt.

Man skulle kunna skriva mycket mer, men min förhoppning är att poängen nått fram. Jag tror inte att det handlar om en medveten maktkonspiration, bara att det ena lett till den andra, som lett till att vi befinner oss i den här situationen idag. Man ska inte heller underskatta vikten av incitament, både direkta och indirekta, samt människors tendens att, både medvetet och omedvetet, hela tiden välja den väg som gynnar deras egna intressen bäst.

Även om vi låtit det gå väldigt långt, är det aldrig för sent att ändra inriktning. Det blir svårare och kräver mer, ju längre man skjuter upp beslutet, men det är inte omöjligt. Folk skulle behöva sätta ner foten, sluta låta sig luras av makten och säga nej. Och visa det genom hur vi använder vår valsedel. Jag tror det är enda sättet. Att sluta rösta på partier som vill styra och bestämma över oss, över vår egendom och över resultatet av vårt arbete och våra ansträngningar. Och dessutom kräva betalt för det. Att sluta rösta på det ”minst dåliga”, för vad hjälper det om det fortfarande är ett riktigt dåligt alternativ. Att våga dra tillbaka ditt stöd till dagens riksdagspartier, avsett om det känns som att du ”kastar bort” din röst när du gör det.

För i min värld har du då äntligen börjat använda din rösträtt!

Frivillig skatt

Den senaste tiden har jag flera gånger kommit att fundera över hur ett friare samhälle skulle kunna se ut. Där makten så långt som möjligt justeras, från att utgå från stat och myndigheter, och tillbaka till att utgå från individerna och medborgarna. Idag kan vi, även om vi får bestämma en del och förfoga över en del medel, sägas leva under statligt förmyndarskap. Vårt liv styrs i stor utsträckning av beslut och val som görs över våra huvuden. Jag undrar om inte tiden har kommit att istället myndighetsförklara människor på riktigt.

För mig bygger ett fritt samhälle så långt som möjligt på frivilligt engagemang, deltagande och samarbete, istället för på politisk makt, i form av höga skattesatser, en djungel av regler och statlig detaljstyrning av människors liv. Jag tror att få personer ser sambandet mellan att ju mer skatt vi betalar, desto mer makt och beslutsrätt ger vi samtidigt bort. Den makten hamnar oftast i händerna på politiker som sällan har vare sig kompetensen eller kunskapen att fatta våra beslut åt oss. De saknar också incitament att hantera våra skattemedel på ett sätt som är effektivt och motsvarar våra önskningar, eftersom de saknar en känsla för arbetet med att tjäna in pengarna, och eftersom vidlyftigt och ogenomtänkt spenderande sällan får några direkta konsekvenser för våra politiker. Jag skulle vilja flytta så mycket makt som möjligt från våra statliga institutioner och från våra politiker, till varje individ och enskild människa.

Men det är en sak att tänka tanken. Den måste också vara realistisk och praktiskt genomförbar. Ju mer tanken inom mig utvecklades desto tydligare började jag förstå att det faktiskt inte behövde handla om en omöjlig utopi. Det fria samhället skulle kunna bli verklighet, eftersom jag tror att det faktiskt skulle kunna fungera. Därför vill jag gärna utveckla mitt resonemang en aning, även om jag naturligtvis har begränsat med utrymme här.

Jag vill börja från början, genom att presentera den problematik som dagens system bjuder oss. Och då handlar det om varje enskild människas makt över sitt eget liv och sin situation. När det gäller makten över vår ekonomiska situation, och makten över hur våra pengar ska användas eller investeras, ger vi idag ifrån oss runt två tredjedelar av den makten till staten, våra politiker och deras institutioner. Samtidigt handlar det om en fördelning av den ekonomiska makten som vi tvingas till. Även om vi lever i en demokrati skulle jag inte säga att vi, i praktiken, har något val. Vi får bara lägga vår röst vart fjärde år, och oavsett vad partierna lovar, så står det dem fritt att bryta eller byta ut sina vallöften när valet väl är genomfört. Vilket de inte sällan gör. Ett annat problem är att skillnaden mellan riksdagspartierna och deras politik är hårfin, vilket innebär att oavsett hur vi röstar kommer vi sannolikt att få samma politik som vi redan har.

Det finns ingen frivillighet i skattesystemet, och det finns inget rimligt alternativ för den som misstycker. Betalar vi inte de skatter och avgifter som staten bestämmer att vi ska göra, väntar straff i form av böter eller fängelse. Man kan argumentera att skatten vi betalar finansierar en gemensam välfärd, vilket delvis stämmer. Men det som är viktigt att betona är det inte är DU som bestämmer hur dina pengar ska fördelas, utan någon annan. Av erfarenhet vet vi också att statliga verksamheter är långt mycket mindre effektiva än privata verksamheter. Vilket är logiskt eftersom statliga verksamheter saknar de incitament för effektivitet och lönsamhet som privata verksamheter agerar inom. Eftersom de medel som statlig verksamheten tilldelas beror mer på politiska trender, positioneringar och nycker, samt hur mycket pengar man har gjort av med historiskt, än hur effektiv och lönsam en myndighet är.

Snarare kan det vara tvärtom, att ju mer pengar de gör av med, desto mer kommer de att få nästa år. Vilket skickar märkliga signaler. När folk klagar på en myndighets oförmåga att på ett bra sätt utföra sitt uppdrag, är ofta den politiska universallösningen dessutom att förse myndigheten med mer pengar. För att det är enklare än att försöka hitta och korrigera den verkliga orsaken till problemen. Det är också ett sätt som är tydligt för de väljare, som man försöker nå fram till, att förstå. Eftersom det ofta är viktigare för politiker vilken bild väljarna har av dig, än hur effektivt du använder de resurser och den makt som du har till ditt förfogande.

Den största delen av skattemedlen kommer därför att försvinna i det här ”svarta hålet” av ineffektivitet, administration, kontrollapparater och byråkrati. Det pratas sällan om att vi skulle ha för lite resurser för ha råd att slösa bort dem på all ineffektiv, politisk byråkrati, men det pratas ofta om att staten inte har tillräckligt med pengar för att tillhandahålla en väl fungerande skola, polis och sjukvård m.m. Problemet är inte att staten har för lite pengar, utan att det inte finns tydliga incitament för lönsamhet och effektivitet inom statlig verksamhet. Den är nämligen inte alls lika beroende av nöjda ”kunder”, och av att snabbt och effektivt lösa sina kunders problem, för sin fortlevnad och expansion. Statlig verksamhet överlever alltid i alla fall, vilket privata företag inte gör.

Det handlar alltså om flera aspekter som inte är bra med dagens system. Dels att det är ineffektivt och därmed väldigt dyrt trots att det inte löser människors problem på ett vettigt sätt. Men det handlar också om en skev maktfördelning mellan individ och ett system som vanliga människor i praktiken inte har någon rimlig möjlighet att påverka. När vi pratar om makt vill jag också belysa att det finns en tydlig skillnad mellan frivilligt deltagande och påtvingat deltagande.

Tänk om det skulle vara möjligt att ett samhälle kan fungera även om det enbart är baserat på frivilligt deltagande? Det är min tanke, min dröm, och jag tror att det faktiskt är möjligt.

Nu tänkte jag därför att vi skulle ägna några minuter åt att fundera över hur ett sånt samhälle skulle kunna se ut och fungera. Precis som tidigare vill jag framför allt utgå från den ekonomiska makten och de resurserna. Kanske tänker någon att man skulle kunna sänka skatten lite grann, men jag tycker istället att vi leker med tanken på att vi tar bort all obligatorisk skatt helt och hållet:

Vad kommer det att innebära och få för konsekvenser?

För individen innebär det att vi alla kommer att få en otroligt mycket högre inkomst för det jobb som vi redan utför. Istället för att få kvar en tredjedel av vad vi tjänar får vi alltså behålla alla våra pengar. Det innebär att de som arbetar för mycket för att må bra, eller som inte har haft tid att prioritera sina sidointressen, nu faktiskt skulle ha råd att kunna arbeta mindre.

Men hur ska vi finansiera polis, skola, sjukvård och en gemensam välfärd?

Då skulle jag vilja återinföra begreppet skatt igen, men i en frivillig form. Vi kan alltså t.ex. ha en statlig polis som är gemensamt finansierad av frivillig skatt. Man kan argumentera att ingen skulle betala skatt om man kunde komma undan med att slippa, men jag är av en annan åsikt. Man skulle definitivt inte bidra till projekt som man inte ser någon mening med, men en effektiv och vettig statlig kärnverksamhet tror jag många skulle vara intresserade av att bidra till. Vi får också tänka oss in i en situation där befolkningen har tre gånger så mycket pengar att röra sig med och förfoga över, mot vad man har idag. Alla har alltså mycket mer pengar än de egentligen behöver för att klara sig.

Det är den ena aspekten, dvs att det kommer att finnas stora mängder av potentiella resurser. Den andra aspekten är att många kommer att vilja ha en fungerande polis, och vara beredd att regelbundet bidra ekonomiskt för att det ska vara möjligt. Även i en värld där det är frivilligt att bidra tror jag att många skulle vara beredda att bidra. Jag vet att jag skulle vara det. Trots det så anser jag att det är viktigt att skatten som det handlar om fortfarande ska vara frivillig. Om den inte är det så finns det inte längre något sätt att uttrycka sitt ev. missnöje på. Och om det inte finns, så försvinner också de viktiga incitamenten för effektivitet och nöjda kunder.

Jag ser alltså framför mig ”statliga” myndigheter, eller gemensamma verksamheter, som går runt på frivillig skatt, crowdfunding och donationer från folk. Ett sånt system skulle dessutom leda till flera positiva bieffekter. Om folk är missnöjda med en statlig verksamhet så kommer det att finnas ett starkt ekonomiskt incitament att se över sin lönsamhet, effektivitet och verkligen ta tag i existerande problem, annars kommer inga mer pengar. Folk får också en mycket bättre möjlighet att visa sitt nöje, eller missnöje, med specifika verksamheter, genom att öka eller minska sitt bidrag. Plötsligt finns ett starkt incitament att på allvar minska vårdköerna, t.ex.

En annan positiv konsekvens skulle vara att myndigheter plötsligt måste ta människors problem på allvar. I det avseendet blir folk deras ”kunder”. Om kunderna inte är nöjda så kommer myndigheten inte att överleva. Man kan tycka att det vore bra om inte polisen försvinner helt, men tycker folk att det är viktigt med en bra polis kommer den inte heller att göra det. Fungerar den dåligt kommer dock bidragen att minska, tills en åtgärdsplan som förbättrar effektiviteten, presenteras. Det blir alltså plötsligt viktigt att kunderna är nöjda, och det blir viktigt att styra sin verksamhet på ett effektivt sätt. Sen finns det säkert mycket statlig verksamhet som skulle kunna skötas effektivare av privata företag, på en konkurrensutsatt marknad, som apotek, bilprovning osv. Och även skolor tror jag. Då försvinner också frestelsen för staten att låta undervisningen innehålla politiska budskap.

I slutänden handlar det alltså förmodligen inte om så värst många verksamheter som kommer att behöva finansieras gemensamt, och som kommer att vara beroende av den frivilliga skatten och donationerna. Att systemet bygger på frivillighet, vilket leder till nya incitament och högre effektivitet i verksamheterna, kommer också att leda till att vi kommer att få mycket mer valuta för våra pengar, och mindre pengar kommer att behövas för samma nivå av välfärd och service. Även om vi kommer att fortsätta vilja finansiera all välfärd som vi har idag, kommer ett frivilligt system ändå att göra det mycket billigare.

Samtidigt ser jag framför mig att den statliga makt som utövas i form av krångliga regler, krav, förbud och avgifter, behöver ses över, och att allt som inte är absolut nödvändigt att ha kvar, tas bort. Att ta bort all skatt innebär dessutom att vi frigör massor av resurser som idag läggs på indrivning, kontrollsystem och bestraffningar. Att driva företag skulle plötsligt bli så enkelt som att köpa och sälja varor eller tjänster. Utan att statliga myndigheter egentligen behöver lägga sig i eller informeras. Eftersom moms inte skulle finnas blir det lättare att göra affärer, och bokföring skulle företag göra för sin egen del, inte som resultat av statligt tvång för kontroll och övervakning. Vi får inte glömma att stora mängder av statens resurser idag handlar om att kontrollera att ingen smiter från någon form av skatt. Vilket innebär en kontrollapparat som slukar stora resurser. Helt i onödan, om skatten istället var frivillig. Stora resurser skulle frigöras.

Men om ett land tar bort sina skatter, kommer det då inte att invaderas av immigranter och en enorm invandring?

Initialt både ja och nej. Självklart kommer ett skattefritt land vara attraktivt för immigranter, men samtidigt ser jag inte det som ett stort problem, utan tror att det kommer att vara självreglerande. Med ett system som baseras på frivillighet tror jag inte att folk i allmänhet skulle vilja bidra till att vem som helst kan komma till Sverige och leva gratis på skattepengar. Vill folk frivilligt finansera ett sånt system, är det ju inte nåt problem. Vill de inte det, behöver folk som kommer hit behöva försörja sig själva, vilket kommer att kunna ske enkelt och effektivt, eftersom det kommer att vara mycket enklare och mer lönsamt att jobba, i och med att det i ett friare samhälle finnas extremt få hinder för att starta företag eller komma ut på arbetsmarknaden.

Det kommer att leda till att de immigranter som är företagsamma och attraktiva på arbetsmarknaden kommer att lyckas bra, medan de som inte är det på sikt hellre kommer att söka sig till andra länder. Det leder sannolikt till att positiva och drivna människor kommer att välja att komma till Sverige i högre utsträckning än tidigare, medan personer som tidigare främst har lockats av vårt generösa välfärdssystem, kommer att välja andra länder att flytta till. Det är också så att om omvärlden ser att Sveriges frivilliga skattesystem fungerar så mycket effektivare och attraherar människor, kommer fler länder se över sina egna system och vara beredda att justera dem i en liknande riktning.

Ett annat argument kan vara att om folk plötsligt blir så mycket rikare kommer bara kostnadsläget att öka. Vilket skulle resultera i att allt skulle bli så mycket dyrare att man fortfarande inte skulle ha råd med mer än idag, även om vi slopar all skatt?

Så länge vi har en öppen handel med utlandet ser jag inte att det kommer vara nåt problem. Eftersom varor och tjänster kommer att ha samma värde i utlandet. Om folk höjer sina priser i Sverige kommer de naturligtvis att få större rörelseutrymme, tills de höga priserna börjar avskräcka kunder. Personer och företag som är beroende av export kommer dessutom att vara beroende av att hålla en rimlig prisnivå i förhållande till utlandet. Med en enklare och friare företagsamhet kommer det dessutom vara enklare att starta konkurrerande verksamheter, om någon person eller företag börjar ta hutlöst betalt.

En annan fördel med att människor blir rikare genom att de får behålla sina pengar, är att villigheten att bidra till ideella verksamheter, föreningar, forskning, bistånd osv. förmodligen skulle öka. Eftersom människor inte skulle uppleva att det kostade dem så mycket att skänka de pengarna, då de ändå har mer än nog själva. Enda skillnaden skulle vara att det är frivilligt, och att varje person själv kan välja vart de vill att pengarna ska gå. Vilket skulle ge ytterligare makt och frihet till människor. Ett exempel på att det kan komma att bli så, är Bill Gates, som har gott väl pengar för att klara sig. Han skänker mer pengar till forskning och välgörenhet än de flesta andra. Nu förstår jag att folk i allmänhet inte kommer att nå upp till Gates nivåer, men jag tror ändå att människor kommer vara beredda att bidra, utifrån sina egna resurser, sina egna intressen och sitt eget engagemang. Jag tror också att intresset skulle öka för att handla ekologiskt och klimatsmart när människor har ett större ekonomiskt rörelseutrymme.

Ytterligare fördel med ett frivilligt skattesystem och en effektivare gemensamt finansierad verksamhet, är att det faktiskt skulle vara möjligt att arbeta sig till ett högt välstånd, för de som önskar det, vilket är svårt idag, på grund av alla skatter och avgifter. Den som istället vill jobba mindre, men med bibehållet välstånd, kommer att kunna göra det. Fler personer skulle kunna gå ner i deltid eller välja bort arbeten som de inte trivs med. Det skulle också vara enklare att byta jobb eller försörja sig genom att starta eget. Den som inte är intresserad av pengar kanske bara jobbar nån dag i veckan, för att resten av tiden utforska mer kreativa hobbyintressen eller konstnärskap. Jag tror att den minskade pressen och den större valfriheten skulle göra det enklare för folk i allmänhet att känna sig lyckliga och att göra livsval som de verkligen brinner för.

Förmodligen skulle man kunna skriva hur mycket som helst, men utrymmet är som sagt begränsat här. Jag är mest nyfiken på att väcka en tanke. Kanske kommer det att visa sig att tanken inte är realistisk i praktiken, men jag tror ändå att det är viktigt att den tänks. Kommer ni på invändningar eller tänkbara konsekvenser, positiva eller negativa, som jag har missat får ni gärna skriva en kommentar så ska jag försöka titta närmare på den aspekten.