Uncategorized

Hur vi förlorade vår frihet

Det här är en satirisk, politisk ”manual” som vill visa hur det går till när vi kan vilseleddas av den politiska makten. Min förhoppning är att om vi vet om att det sker, och hur, kommer det att bli svårare för makten att komma undan med det i framtiden.

Hur kan man skaffa sig makt över en hel befolkning, låta dem arbeta åt en och samtidigt ta alla deras pengar, utan att folk ens vet om att det sker?

För att folk ska tro att det är deras fria val bör demokratin användas som språngbräda för sina maktambitioner. Via val gäller det att utses som folkets politiska representant, genom att tillräckligt många röstar på dig. För att det ska vara möjligt gäller det att peka på problem i samhället (riktiga eller påhittade) som du påstår dig ha lösningen på. Det viktiga är vad folk tror, därför kan du säga nästan vad som helst. När du väl kommit till makten behöver du inte lösa nånting, det är bara för att komma dit.

Ett annat sätt att få väljare är att lova dem saker som de vill ha. Det kan vara bidrag, utökade statliga tjänster osv. Att locka med sänkta skatter är inte lika bra, för då får folk frihet. Då är det bättre med höga skatter och höga bidrag. För vad det handlar om är att hålla folk i beroendeställning, och att de ska vara ekonomiskt näst intill tvungna att rösta på dig för att överleva. Du behöver inte oroa dig för att bidragen kostar pengar, för genom att dölja hur mycket skatt folk betalar kan du alltid ta in många gånger mer än du måste betala ut.

Det är viktigt att det hela tiden verkar som att det inte är folk själva som betalar utan ”någon annan”, varför inte ”de rika”. Att spela på avundsjuka är aldrig fel. Om man får de rika emot sig spelar mindre roll, eftersom de är så få. Demokrati bygger på att högre antal är lika med mer makt. Drar man bara rätt gräns för när man anses vara rik, kommer ”de fattiga” alltid vara betydligt fler. Verkar det som att du står på deras sida, kommer du att få deras röster, som alltid kommer att vara fler än en ev. opposition.

Men det är viktigt att göra det så svårt som möjligt för folk att lämna fattigdomen, och bli rika själva, för i så fall kommer de att sluta rösta på dig. Det ligger i ditt intresse att så många som möjligt är fattiga, eller upplever sig som fattiga. Därför gäller det att hålla folk tillbaka genom att ta så mycket som möjligt av deras pengar. Om de vet hur mycket du tar kommer de att protestera, så det gäller att dölja totalbeloppet genom att sprida ut det på olika skatter, avgifter mm, i ett system som till slut är så rörigt att det är omöjligt att förstå hur mycket man betalar.

Det är också väldigt bra om du kan sprida ut skatterna på flera olika parter, då uppfattar man inte hur mycket det handlar om totalt. Lägg en del på arbetstagaren och en lika stor på arbetsgivaren. Lägg också skatt och avgifter på företag och affärer. Det är bra eftersom företag uppfattas som ”rika”, vilket spär på bilden av att det hela tiden är ”nån annan” som betalar, det är inte du själv. Trots att skatter på företag innebär att de tvingas höja sina priser vilket alltid betalas av konsumenterna, som ofta är samma arbetstagaren som tror att ”nån annan” betalar. I själva verket är det alltid du själv som betalar. Pengarna skulle inte räcka annars.

Det är också viktigt att låtsas som att pengarna du tar behövs, men det går att åstadkomma enkelt genom att inte ta tag i några problem, och istället bränna alla pengarna på dig själv och dina politiska kompisar. Då kan du hela tiden peka på att det finns problem att lösa, och att de pengar du tar in nu inte räcker, vilket gör att folk accepterar att du behöver ta ännu mer av dem. Se också till att ta ut en rejäl lön själv när du ändå håller på, och se till så att du får en hög pension som du kan börja ta ut när du känner för det.

Förhoppningsvis har du vid det här laget all stor media på din sida, som kan förmedla ”nyheter” utifrån dina politiska värderingar och på ett sätt som passar din agenda. Vill de inte det till en början kan du dela ut bidrag för att knyta dem till dig. Du kan kalla det ”presstöd”, eller vad som helst. Statlig radio och tv är också bra, det kan användas för att kontrollera och styra folks bild av verkligheten. När media är beroende av dig kommer de att sprida ditt politiska budskap åt dig.

På samma sätt som man kan knyta media och befolkningen till sig genom att erbjuda bidrag, kan man även knyta till sig människor genom att erbjuda dem statliga jobb som de sen kommer att känna sig beroende av. Skapa därför så många såna jobb som möjligt. Jobben behöver inte ha nån praktisk uppgift att fylla, och folk behöver inte leverera nåt resultat, det viktiga är att du knyter upp så många som möjligt, så att de är beroende av dig och kommer att rösta på dig.

För säkerhets skulle skadar det inte att släppa in fattiga människor från utlandet till Sverige. Det är bra eftersom de har ännu sämre möjligheter att integreras i samhället och lämna sin fattigdom. Genom att locka med lite bidrag kommer de att ge dig sina röster under överskådlig framtid. Och du behöver inte fundera över att samhället ska fungera längre än vad som passar dig personligen. Bara det inte kollapsar fullständigt inom de närmsta 30-40 åren så har du personligen ditt på det torra. Vilket är det viktigaste.

För att folk inte ska förstå vad som händer, och hur de utnyttjas av dig, är det bra om de har fullt upp med annat. Så att de inte får anledning att fundera över saker och ting i onödan. Därför är det bra om de jobbar så mycket som möjligt. Det finns flera bra sätt att indirekt tvinga folk att jobba mycket. Dels genom att skatterna är så höga att de måste arbeta långa dagar för att få nåt att behålla alls själva. Det är också bra om man kan uppmuntra till att folk konsumerar så mycket som möjligt. Dels för att de då kommer att vara upptagna med varorna de konsumerar, och dels för att de då måste jobba mer för att ha råd att konsumera. Kan du också ta ut en skatt på konsumtion, som du kan kalla ”moms”, får du dessutom in mer statliga pengar ju mer folk konsumerar. Win-win för dig, lose-lose för andra.

Nyckeln till makt i en demokrati är folks röster. När du väl fått dem kan du göra vad du vill i fyra år, med den makt du skaffat dig. Så länge folk bara fortsätter att rösta på dig. Det kan du lyckas med genom att antigen framstå som ett attraktivt politiskt alternativ, eller genom att vara ett dåligt alternativ, men se till att alla andra realistiska alternativ framstår som sämre. Förstå också att alla riksdagspartier har samma dröm om makten, vilket innebär att ni sitter i samma båt. På det sättet kan ni hjälpa varandra genom att komma överens om att ingen erbjuder en politik som avviker speciellt mycket från den du står för. De andra partierna kommer att vilja stödja dig i detta eftersom de också får lite grann av makten, och lite grann av pengarna. Då kommer de att vara nöjda, och stödja dig politiskt. Det viktiga är att det är du som har den slutgiltiga makten, och bestämmer över det mesta av pengarna.

Dessutom ligger det i alla riksdagspartiers intresse att det inte ska finnas någon annan politisk inriktning att rösta på. Alla maktpartier vinner på om det bara finns en politik att välja, och en politik att rösta på. Absolut kan man erbjuda lite olika procentsatser här, eller några extra kronor där, bara principen för politiken är samma så att ordningen i samhället, och maktbalansen, förblir oförändrad oavsett hur folk röstar. Visst finns det partier utanför riksdagen som erbjuder verklig förändring, men det löser man lätt genom att sätta en hög gräns för när den sortens röster får något inflytande. Vi kan kalla det ”riksdagsspärr”, och sätta den till 4%. En sån gräns är så svår att komma över att alla som röstar på partier utanför riksdagen ”kastar bort” sin röst, och inte får nåt inflytande alls. Dessutom kommer en sån spärr leda till att färre röstar på nåt annat parti än riksdagspartierna, även om de bara erbjuder en dålig politik. Bara för att folk vill känna att deras röst spelar roll, även om resultatet egentligen blir det motsatta. Eftersom deras röst inte bidrar till någon förändring alls. Det viktiga är att de som inte tycker som du måste rösta på dig i alla fall, alternativt ”kasta bort” sin röst, och att den då inte kan användas emot dig i alla fall.

Ett annat sätt att göra folk beroende är att, med bankerna i ryggen, låta dem låna stora summor pengar för konsumtion, av bostäder, båtar, bilar osv. Förutom att knyta upp dem, genom att göra de ekonomiskt beroende av räntor, bidrag, arbete osv. kan du dessutom självklart ta in skatt på deras konsumtion, ta ut bankskatt, avgifter osv. Det ligger alltså i ditt intresse att folk konsumerar så mycket, och så dyrt som möjligt, oavsett om de egentligen har råd med det, eller inte. Ju mer som konsumeras, desto mer kommer omgivningen inspireras av det de ser grannarna göra, och vilja konsumera lika mycket själva.

Det är också viktigt att billigare och bättre alternativ inte erbjuds i utlandet. När det gäller varor kan man hålla höga tullar vilket gör det olönsamt att konsumera utländska varor. Med din politik, som på sikt leder till att människor blir fattigare, kommer sannolikt kronan, som valuta, sjunka i värde. Vilket också hjälper till att förhindra den sortens konsumtion. För att du ska kunna ta ut skatt på folks konsumtion måste den ju ske inom landets gränser. En låg krona leder visserligen till högre export, men i praktiken innebär det bara att företagen får lägre betalt för sina varor och tjänster, eftersom de, pga en lägre krona, nöjer sig med lägre betalt, räknat i utländska valuta. En sjunkande krona leder alltså alltid till att befolkningen blir fattigare. För dig som politiker gör det inte så mycket om folk blir fattigare, då du tar en så stor del av kakan i alla fall, att det inte spelar så stor roll om kakan blir lite mindre. Fattigare folk innebär också fler röster.

Förstå också att, på samma sätt som alla riksdagspartier sitter i samma båt, och har incitament att föra en liknande politik, sitter makten i andra länder i samma båt som dig, och har samma incitament att föra en liknande politik. För att kunna behålla kontrollen över makten och över så mycket som möjligt av befolkningarnas pengar. Därför kommer skillnaden för en invånare att flytta utomlands inte vara större i praktiken, än den är att om de röstar på ett annat riksdagsparti. Det kan handla om en annan procentsats här och där, på marginalen, men politiken förblir samma, och maktförhållandet i samhället kommer inte att ändras.

Den här sortens politik bygger på att folk inte förstår vad som sker, och hur de utnyttjas. Om de förstod det skulle de protestera. Man kan som sagt lösa det genom att sprida ut skatter och avgifter, så att de inte syns så tydligt, och man kan uppehålla folk med arbete och konsumtion, så att de inte får tid att stanna upp och fundera. Man kan också använda statligt beroende media, för att styra värderingar och åsikter i samhället så att det passar dig och din politik. Men för säkerhets skull kan det vara bra om man kan kontrollera människor ännu mer ingående, på individnivå, genom att övervaka så mycket som möjligt av vad de gör. Kunskap är makt, och det är makten, och makten över pengarna, det handlar om för dig som politiker.

Genom att uppmuntra spårbar, elektronisk betalning får du tillgång till information om allt som folk konsumerar. Du kan också, i samarbete med kortföretag och banker, spärra folks betalmöjligheter om du önskar. Genom internet kan du lagra information om exakt allt som alla gör hela tiden. Smarta mobiler hjälper dig också genom att fungera som spårsändare. Självklart kan du inte gå ut med att den här sortens information används för att säkerställa att du behåller så mycket makt som möjligt över människor, men du kan alltid hänvisa till ”rikets säkerhet”, hot med ”terrorister”, eller vad som helst. Så länge du kan spela på folks rädsla, gärna genom att ställa olika grupper mot varandra, så kommer de tillåta dig nästan vilka friheter som helst.

Om det inte får dig att känna dig tillräckligt trygg kan du alltid lagstifta mot andra åsikter än din egen. Inte öppet naturligtvis, men du kan dölja det under namn som ”hets mot folkgrupp”, ”fake news”, ”politisk korrekthet”, eller annat. Du kan också, så långt som möjligt, lagstifta emot anonymitet. Lagstifta emot anonyma kontanter, sim-kort, vpn-tjänster och liknande. Du kan alltid skylla på terroristhotet, eller annan, valfri typ av brottslighet. Du kan också säga att bara brottsmisstänkta ska övervakas, samtidigt som du ändrar lagstiftningen så att fler och fler människor riskerar att bryta mot lagen, utan att veta om det, eller göra något fel i deras egna ögon. Ju fler som kan ses som potentiella brottslingar, desto bättre, även om det bara handlar om att man kör lite över hastighetsgränsen. Du behöver inte ens ta fast människor, det viktiga är att du har möjligheten att göra det om du vill, och när du vill. Då har du en hållhake på folk, förutom all information, och alla hemligheter, du vet om folk, utifrån din övervakning av dem.

På samma sätt som det är viktigt att hålla folk upptagna och fattiga för att kunna kontrollera dem, är det minst lika viktigt att hela tiden hålla befolkningen så rädd som möjligt. Ju räddare, desto bättre, eftersom rädda människor är beredda att göra större uppoffringar till den som säger sig erbjuda trygghet. Förutom poängen med att det sätter dem i beroendeställning. Det spelar egentligen inte så stor roll vad folk är rädda för, men är det något som hotar centrala värden när det gäller livskvalitet, som hälsa, liv eller egendom är det bra. Är det dessutom något som kan motivera ökad kontroll, fler avgifter och ökade skatter, är det bättre. Även om det inte finns ett reellt hot kan du hitta på något. I och med att du har media i ryggen och att människor är ekonomiskt beroende av dig, har du stor makt att styra deras åsikter och värderingar. Till slut kommer de att tro att de tycker det du vill att de ska tycka, och sprida den åsikten. Om du säger att något är farligt, kommer en majoritet sannolikt att hålla med dig om det till slut. Det behövs oftast inte så mycket propaganda, men om det skulle behövas kan media användas under lång tid, för att arbeta in ett budskap i folks undermedvetna.

Som att vi behöver höja världens högsta skatter för att välfärd och samhälle ska fungera, samtidigt som fruktansvärda summor slösas bort i byråkratins och administrationens svarta hål, eller vidlyftiga, ineffektiva statliga projekt. Som alltid blir dyrare än beräknat eftersom det finns ett så starkt incitament att underskatta kostnaderna initialt, för att få klartecken till projektet. Och för att det är så många led som vill ha en bit av kakan på vägen.

Klimathotet är exempel på något som är väldigt bra att skrämmas med från politiskt håll. Det spelar ingen roll om det skulle vara påhittat eller reellt, som politiker kommer du att kunna använda det för att främja din egen agenda, vilket är det viktigaste. Förutom att det håller människor rädda, innebär det också att du kan införa massor av nya skatter och avgifter, genom att skylla på miljön och klimatet. Ju mer pengar du kan dra in, desto bättre. Dels för att du får makt över mer pengar, men också för att folk själva får mindre makt, och mindre frihet. Betalningsviljan kommer att vara stor eftersom folk är så rädda, och eftersom syftet kan anses som gott. Vad du sen gör med pengarna kommer folk inte att bry sig så mycket om. Du har visat tillräcklig handlingsvilja genom att dra in pengarna i klimatets namn. Skulle klimaträdslan minska i framtiden, och ersättas av annan rädsla, gör det inte så mycket. Då inför du bara nya avgifter och skatter på det området. Självklart utan att ta bort de befintliga klimatskatterna. Överhuvudtaget går det, om inget annat hjälper, alltid att motivera en skattehöjning med att den bara är ”tillfällig”. Då kommer folk inte att protestera, och om skatten sen ”råkar” bli kvar kommer folk inte märka eller orka bry sig om.

Det ligger nåt i den mänskliga naturen som så långt som möjligt vill undvika konflikt, och som vill upprätthålla goda relationer med alla parter. Kanske ännu mer i den svenska mentaliteten. Därför kan du som politiker göra nästan vad som helst, utan att folk kommer att protestera. Och om de protesterar är det oftast bara en liten minoritet det handlar om, och om man inte låtsas om något kommer protesterna snabbt att ebba ut. Det viktiga är bara att inte tillskriva protesterna något värde, eller ge dem någon uppmärksamhet. På det här sättet kan du ta dig stora friheter över folk, och utan problem ta merparten av deras pengar, tid och egendom. Tar du dessutom mer och mer, men gradvis, i små steg, kommer folk inte heller att märka hur mycket du tar. Det kräver väldigt mycket av en person för att verkligen sätta en gräns för vad som är ok, så folk kommer att försöka undvika att sätta en sån gräns så länge som det är möjligt. Du kan lugnt ta så mycket av folk som de låter dig ta, och de kommer att låta dig ta nästan allt utan att protestera. Kom ihåg att du kan ”spelet” och sitter med alla trumf på hand, medan folk i allmänhet inte har en aning om vad som händer.

Det är också viktigt att göda bilden av att folk behöver någon som styr över sig, och att samhället inte skulle fungera annars. Om det inte fungerar att få nån att tro att de behöver en ”överförmyndare”, kan du alltid spela ut kortet att det är ”alla andra” som behöver kontrolleras, som behöver styras och som behöver starkt begränsande lagar och regler. På samma sätt som alla skattepengar ska verka betalas in av ”någon annan”. Folk kommer att vara beredda att stödja hårda tag, och att du får mycket makt, om de tror att det främst drabbar andra. Om de tänker att de själva alltid har ”rent mjöl i påsen”. Speciellt om du kan få dem att köpa att de bör vara rädda för de här ”andra”, som brottslingar, terrorister, ”rika”, företag, utlänningar, eller vad som helst. Ju räddare man är, desto lättare är det att misstro andras moral, värderingar och förmåga att kunna hantera frihet. Då tycker man att det är viktigt att någon styr över de här ”andra”, oavsett om det innebär att man själv styrs över, och att ens egen frihet begränsas. Då är det ett pris man gärna betalar.

Extra avancerat är att stifta lagar, eller införa regleringar, som ställer till sån oreda att den oredan kan motivera din egen existens och ditt behov av politisk makt och ekonomiska medel, för att ta tag i ”problemen” i samhället. Ingen kommer att minnas eller tänka på att det är det är din egen politik som är orsaken till problemen. Då kommer de utan konstigheter ge dig mandat och fortsatt makt.

Man skulle kunna skriva mycket mer, men min förhoppning är att poängen nått fram. Jag tror inte att det handlar om en medveten maktkonspiration, bara att det ena lett till den andra, som lett till att vi befinner oss i den här situationen idag. Man ska inte heller underskatta vikten av incitament, både direkta och indirekta, samt människors tendens att, både medvetet och omedvetet, hela tiden välja den väg som gynnar deras egna intressen bäst.

Även om vi låtit det gå väldigt långt, är det aldrig för sent att ändra inriktning. Det blir svårare och kräver mer, ju längre man skjuter upp beslutet, men det är inte omöjligt. Folk skulle behöva sätta ner foten, sluta låta sig luras av makten och säga nej. Och visa det genom hur vi använder vår valsedel. Jag tror det är enda sättet. Att sluta rösta på partier som vill styra och bestämma över oss, över vår egendom och över resultatet av vårt arbete och våra ansträngningar. Och dessutom kräva betalt för det. Att sluta rösta på det ”minst dåliga”, för vad hjälper det om det fortfarande är ett riktigt dåligt alternativ. Att våga dra tillbaka ditt stöd till dagens riksdagspartier, avsett om det känns som att du ”kastar bort” din röst när du gör det.

För i min värld har du då äntligen börjat använda din rösträtt!

Uncategorized

Frivillig skatt

Den senaste tiden har jag flera gånger kommit att fundera över hur ett friare samhälle skulle kunna se ut. Där makten så långt som möjligt justeras, från att utgå från stat och myndigheter, och tillbaka till att utgå från individerna och medborgarna. Idag kan vi, även om vi får bestämma en del och förfoga över en del medel, sägas leva under statligt förmyndarskap. Vårt liv styrs i stor utsträckning av beslut och val som görs över våra huvuden. Jag undrar om inte tiden har kommit att istället myndighetsförklara människor på riktigt.

För mig bygger ett fritt samhälle så långt som möjligt på frivilligt engagemang, deltagande och samarbete, istället för på politisk makt, i form av höga skattesatser, en djungel av regler och statlig detaljstyrning av människors liv. Jag tror att få personer ser sambandet mellan att ju mer skatt vi betalar, desto mer makt och beslutsrätt ger vi samtidigt bort. Den makten hamnar oftast i händerna på politiker som sällan har vare sig kompetensen eller kunskapen att fatta våra beslut åt oss. De saknar också incitament att hantera våra skattemedel på ett sätt som är effektivt och motsvarar våra önskningar, eftersom de saknar en känsla för arbetet med att tjäna in pengarna, och eftersom vidlyftigt och ogenomtänkt spenderande sällan får några direkta konsekvenser för våra politiker. Jag skulle vilja flytta så mycket makt som möjligt från våra statliga institutioner och från våra politiker, till varje individ och enskild människa.

Men det är en sak att tänka tanken. Den måste också vara realistisk och praktiskt genomförbar. Ju mer tanken inom mig utvecklades desto tydligare började jag förstå att det faktiskt inte behövde handla om en omöjlig utopi. Det fria samhället skulle kunna bli verklighet, eftersom jag tror att det faktiskt skulle kunna fungera. Därför vill jag gärna utveckla mitt resonemang en aning, även om jag naturligtvis har begränsat med utrymme här.

Jag vill börja från början, genom att presentera den problematik som dagens system bjuder oss. Och då handlar det om varje enskild människas makt över sitt eget liv och sin situation. När det gäller makten över vår ekonomiska situation, och makten över hur våra pengar ska användas eller investeras, ger vi idag ifrån oss runt två tredjedelar av den makten till staten, våra politiker och deras institutioner. Samtidigt handlar det om en fördelning av den ekonomiska makten som vi tvingas till. Även om vi lever i en demokrati skulle jag inte säga att vi, i praktiken, har något val. Vi får bara lägga vår röst vart fjärde år, och oavsett vad partierna lovar, så står det dem fritt att bryta eller byta ut sina vallöften när valet väl är genomfört. Vilket de inte sällan gör. Ett annat problem är att skillnaden mellan riksdagspartierna och deras politik är hårfin, vilket innebär att oavsett hur vi röstar kommer vi sannolikt att få samma politik som vi redan har.

Det finns ingen frivillighet i skattesystemet, och det finns inget rimligt alternativ för den som misstycker. Betalar vi inte de skatter och avgifter som staten bestämmer att vi ska göra, väntar straff i form av böter eller fängelse. Man kan argumentera att skatten vi betalar finansierar en gemensam välfärd, vilket delvis stämmer. Men det som är viktigt att betona är det inte är DU som bestämmer hur dina pengar ska fördelas, utan någon annan. Av erfarenhet vet vi också att statliga verksamheter är långt mycket mindre effektiva än privata verksamheter. Vilket är logiskt eftersom statliga verksamheter saknar de incitament för effektivitet och lönsamhet som privata verksamheter agerar inom. Eftersom de medel som statlig verksamheten tilldelas beror mer på politiska trender, positioneringar och nycker, samt hur mycket pengar man har gjort av med historiskt, än hur effektiv och lönsam en myndighet är.

Snarare kan det vara tvärtom, att ju mer pengar de gör av med, desto mer kommer de att få nästa år. Vilket skickar märkliga signaler. När folk klagar på en myndighets oförmåga att på ett bra sätt utföra sitt uppdrag, är ofta den politiska universallösningen dessutom att förse myndigheten med mer pengar. För att det är enklare än att försöka hitta och korrigera den verkliga orsaken till problemen. Det är också ett sätt som är tydligt för de väljare, som man försöker nå fram till, att förstå. Eftersom det ofta är viktigare för politiker vilken bild väljarna har av dig, än hur effektivt du använder de resurser och den makt som du har till ditt förfogande.

Den största delen av skattemedlen kommer därför att försvinna i det här ”svarta hålet” av ineffektivitet, administration, kontrollapparater och byråkrati. Det pratas sällan om att vi skulle ha för lite resurser för ha råd att slösa bort dem på all ineffektiv, politisk byråkrati, men det pratas ofta om att staten inte har tillräckligt med pengar för att tillhandahålla en väl fungerande skola, polis och sjukvård m.m. Problemet är inte att staten har för lite pengar, utan att det inte finns tydliga incitament för lönsamhet och effektivitet inom statlig verksamhet. Den är nämligen inte alls lika beroende av nöjda ”kunder”, och av att snabbt och effektivt lösa sina kunders problem, för sin fortlevnad och expansion. Statlig verksamhet överlever alltid i alla fall, vilket privata företag inte gör.

Det handlar alltså om flera aspekter som inte är bra med dagens system. Dels att det är ineffektivt och därmed väldigt dyrt trots att det inte löser människors problem på ett vettigt sätt. Men det handlar också om en skev maktfördelning mellan individ och ett system som vanliga människor i praktiken inte har någon rimlig möjlighet att påverka. När vi pratar om makt vill jag också belysa att det finns en tydlig skillnad mellan frivilligt deltagande och påtvingat deltagande.

Tänk om det skulle vara möjligt att ett samhälle kan fungera även om det enbart är baserat på frivilligt deltagande? Det är min tanke, min dröm, och jag tror att det faktiskt är möjligt.

Nu tänkte jag därför att vi skulle ägna några minuter åt att fundera över hur ett sånt samhälle skulle kunna se ut och fungera. Precis som tidigare vill jag framför allt utgå från den ekonomiska makten och de resurserna. Kanske tänker någon att man skulle kunna sänka skatten lite grann, men jag tycker istället att vi leker med tanken på att vi tar bort all obligatorisk skatt helt och hållet:

Vad kommer det att innebära och få för konsekvenser?

För individen innebär det att vi alla kommer att få en otroligt mycket högre inkomst för det jobb som vi redan utför. Istället för att få kvar en tredjedel av vad vi tjänar får vi alltså behålla alla våra pengar. Det innebär att de som arbetar för mycket för att må bra, eller som inte har haft tid att prioritera sina sidointressen, nu faktiskt skulle ha råd att kunna arbeta mindre.

Men hur ska vi finansiera polis, skola, sjukvård och en gemensam välfärd?

Då skulle jag vilja återinföra begreppet skatt igen, men i en frivillig form. Vi kan alltså t.ex. ha en statlig polis som är gemensamt finansierad av frivillig skatt. Man kan argumentera att ingen skulle betala skatt om man kunde komma undan med att slippa, men jag är av en annan åsikt. Man skulle definitivt inte bidra till projekt som man inte ser någon mening med, men en effektiv och vettig statlig kärnverksamhet tror jag många skulle vara intresserade av att bidra till. Vi får också tänka oss in i en situation där befolkningen har tre gånger så mycket pengar att röra sig med och förfoga över, mot vad man har idag. Alla har alltså mycket mer pengar än de egentligen behöver för att klara sig.

Det är den ena aspekten, dvs att det kommer att finnas stora mängder av potentiella resurser. Den andra aspekten är att många kommer att vilja ha en fungerande polis, och vara beredd att regelbundet bidra ekonomiskt för att det ska vara möjligt. Även i en värld där det är frivilligt att bidra tror jag att många skulle vara beredda att bidra. Jag vet att jag skulle vara det. Trots det så anser jag att det är viktigt att skatten som det handlar om fortfarande ska vara frivillig. Om den inte är det så finns det inte längre något sätt att uttrycka sitt ev. missnöje på. Och om det inte finns, så försvinner också de viktiga incitamenten för effektivitet och nöjda kunder.

Jag ser alltså framför mig ”statliga” myndigheter, eller gemensamma verksamheter, som går runt på frivillig skatt, crowdfunding och donationer från folk. Ett sånt system skulle dessutom leda till flera positiva bieffekter. Om folk är missnöjda med en statlig verksamhet så kommer det att finnas ett starkt ekonomiskt incitament att se över sin lönsamhet, effektivitet och verkligen ta tag i existerande problem, annars kommer inga mer pengar. Folk får också en mycket bättre möjlighet att visa sitt nöje, eller missnöje, med specifika verksamheter, genom att öka eller minska sitt bidrag. Plötsligt finns ett starkt incitament att på allvar minska vårdköerna, t.ex.

En annan positiv konsekvens skulle vara att myndigheter plötsligt måste ta människors problem på allvar. I det avseendet blir folk deras ”kunder”. Om kunderna inte är nöjda så kommer myndigheten inte att överleva. Man kan tycka att det vore bra om inte polisen försvinner helt, men tycker folk att det är viktigt med en bra polis kommer den inte heller att göra det. Fungerar den dåligt kommer dock bidragen att minska, tills en åtgärdsplan som förbättrar effektiviteten, presenteras. Det blir alltså plötsligt viktigt att kunderna är nöjda, och det blir viktigt att styra sin verksamhet på ett effektivt sätt. Sen finns det säkert mycket statlig verksamhet som skulle kunna skötas effektivare av privata företag, på en konkurrensutsatt marknad, som apotek, bilprovning osv. Och även skolor tror jag. Då försvinner också frestelsen för staten att låta undervisningen innehålla politiska budskap.

I slutänden handlar det alltså förmodligen inte om så värst många verksamheter som kommer att behöva finansieras gemensamt, och som kommer att vara beroende av den frivilliga skatten och donationerna. Att systemet bygger på frivillighet, vilket leder till nya incitament och högre effektivitet i verksamheterna, kommer också att leda till att vi kommer att få mycket mer valuta för våra pengar, och mindre pengar kommer att behövas för samma nivå av välfärd och service. Även om vi kommer att fortsätta vilja finansiera all välfärd som vi har idag, kommer ett frivilligt system ändå att göra det mycket billigare.

Samtidigt ser jag framför mig att den statliga makt som utövas i form av krångliga regler, krav, förbud och avgifter, behöver ses över, och att allt som inte är absolut nödvändigt att ha kvar, tas bort. Att ta bort all skatt innebär dessutom att vi frigör massor av resurser som idag läggs på indrivning, kontrollsystem och bestraffningar. Att driva företag skulle plötsligt bli så enkelt som att köpa och sälja varor eller tjänster. Utan att statliga myndigheter egentligen behöver lägga sig i eller informeras. Eftersom moms inte skulle finnas blir det lättare att göra affärer, och bokföring skulle företag göra för sin egen del, inte som resultat av statligt tvång för kontroll och övervakning. Vi får inte glömma att stora mängder av statens resurser idag handlar om att kontrollera att ingen smiter från någon form av skatt. Vilket innebär en kontrollapparat som slukar stora resurser. Helt i onödan, om skatten istället var frivillig. Stora resurser skulle frigöras.

Men om ett land tar bort sina skatter, kommer det då inte att invaderas av immigranter och en enorm invandring?

Initialt både ja och nej. Självklart kommer ett skattefritt land vara attraktivt för immigranter, men samtidigt ser jag inte det som ett stort problem, utan tror att det kommer att vara självreglerande. Med ett system som baseras på frivillighet tror jag inte att folk i allmänhet skulle vilja bidra till att vem som helst kan komma till Sverige och leva gratis på skattepengar. Vill folk frivilligt finansera ett sånt system, är det ju inte nåt problem. Vill de inte det, behöver folk som kommer hit behöva försörja sig själva, vilket kommer att kunna ske enkelt och effektivt, eftersom det kommer att vara mycket enklare och mer lönsamt att jobba, i och med att det i ett friare samhälle finnas extremt få hinder för att starta företag eller komma ut på arbetsmarknaden.

Det kommer att leda till att de immigranter som är företagsamma och attraktiva på arbetsmarknaden kommer att lyckas bra, medan de som inte är det på sikt hellre kommer att söka sig till andra länder. Det leder sannolikt till att positiva och drivna människor kommer att välja att komma till Sverige i högre utsträckning än tidigare, medan personer som tidigare främst har lockats av vårt generösa välfärdssystem, kommer att välja andra länder att flytta till. Det är också så att om omvärlden ser att Sveriges frivilliga skattesystem fungerar så mycket effektivare och attraherar människor, kommer fler länder se över sina egna system och vara beredda att justera dem i en liknande riktning.

Ett annat argument kan vara att om folk plötsligt blir så mycket rikare kommer bara kostnadsläget att öka. Vilket skulle resultera i att allt skulle bli så mycket dyrare att man fortfarande inte skulle ha råd med mer än idag, även om vi slopar all skatt?

Så länge vi har en öppen handel med utlandet ser jag inte att det kommer vara nåt problem. Eftersom varor och tjänster kommer att ha samma värde i utlandet. Om folk höjer sina priser i Sverige kommer de naturligtvis att få större rörelseutrymme, tills de höga priserna börjar avskräcka kunder. Personer och företag som är beroende av export kommer dessutom att vara beroende av att hålla en rimlig prisnivå i förhållande till utlandet. Med en enklare och friare företagsamhet kommer det dessutom vara enklare att starta konkurrerande verksamheter, om någon person eller företag börjar ta hutlöst betalt.

En annan fördel med att människor blir rikare genom att de får behålla sina pengar, är att villigheten att bidra till ideella verksamheter, föreningar, forskning, bistånd osv. förmodligen skulle öka. Eftersom människor inte skulle uppleva att det kostade dem så mycket att skänka de pengarna, då de ändå har mer än nog själva. Enda skillnaden skulle vara att det är frivilligt, och att varje person själv kan välja vart de vill att pengarna ska gå. Vilket skulle ge ytterligare makt och frihet till människor. Ett exempel på att det kan komma att bli så, är Bill Gates, som har gott väl pengar för att klara sig. Han skänker mer pengar till forskning och välgörenhet än de flesta andra. Nu förstår jag att folk i allmänhet inte kommer att nå upp till Gates nivåer, men jag tror ändå att människor kommer vara beredda att bidra, utifrån sina egna resurser, sina egna intressen och sitt eget engagemang. Jag tror också att intresset skulle öka för att handla ekologiskt och klimatsmart när människor har ett större ekonomiskt rörelseutrymme.

Ytterligare fördel med ett frivilligt skattesystem och en effektivare gemensamt finansierad verksamhet, är att det faktiskt skulle vara möjligt att arbeta sig till ett högt välstånd, för de som önskar det, vilket är svårt idag, på grund av alla skatter och avgifter. Den som istället vill jobba mindre, men med bibehållet välstånd, kommer att kunna göra det. Fler personer skulle kunna gå ner i deltid eller välja bort arbeten som de inte trivs med. Det skulle också vara enklare att byta jobb eller försörja sig genom att starta eget. Den som inte är intresserad av pengar kanske bara jobbar nån dag i veckan, för att resten av tiden utforska mer kreativa hobbyintressen eller konstnärskap. Jag tror att den minskade pressen och den större valfriheten skulle göra det enklare för folk i allmänhet att känna sig lyckliga och att göra livsval som de verkligen brinner för.

Förmodligen skulle man kunna skriva hur mycket som helst, men utrymmet är som sagt begränsat här. Jag är mest nyfiken på att väcka en tanke. Kanske kommer det att visa sig att tanken inte är realistisk i praktiken, men jag tror ändå att det är viktigt att den tänks. Kommer ni på invändningar eller tänkbara konsekvenser, positiva eller negativa, som jag har missat får ni gärna skriva en kommentar så ska jag försöka titta närmare på den aspekten.

Okategoriserade

Boken är färdig

Nu händer det äntligen saker även om det har tagit lite längre tid än jag hade räknat med. Till att börja med har jag startat eget företag och i samband med det har jag tagit fram en ny hemsida, mininsikt.com. Det är den sida som jag kommer att använda för mina tjänster och för att berätta om nyheter. mininsikt.wordpress.com kommer jag sannolikt inte arbeta mer med, även om jag låter den ligga kvar tills vidare. Alla mina tidigare bloggposter är dock migrerade till den nya hemsidan, så de går att hitta även där.

Den viktigaste nyheten är ändå att boken som jag har skrivit nu äntligen är tryckt och färdig. Priset är 250 kr inklusive moms. Frakt tillkommer. Boken har hårda pärmar och är på 340 sidor. Den kan antingen beställas via formulär på min nya hemsida, eller genom att kontakta mig på info@mininsikt.com. På hemsidan kan ni också läsa mer om mina tjänster.

Jag är väldigt nöjd med boken och stolt över resultatet. Så vitt jag vet finns det ingen annan bok som presenterar ett liknande perspektiv och liknande insikter. Boken ger verkligen läsaren en unik möjlighet att förstå meningen med livet och att förstå sig själv. Det stora målet är förstås att läsaren ska kunna finna sin egen inre trygghet. Alla förutsättningar finns för att det ska vara möjligt. Inte bara genom att presentera en djup förståelse av vad livet faktist är, utan även genom att förmedla nödvändiga verktyg för att kunna släppa alla de rädslor och obalanserade känslor som man bär på.

Jag är stolt över att kunna presentera ”Min Insikt – Universum och vägen till inre trygghet”.

Okategoriserade

Närmaste Framtidsplanen

Utifrån mitt förra inlägg, så tänker jag att det kan vara intressant att jag berättar vad som blev resultatet av de trådar som jag slängde ut för att stämma av ert intresse. I slutänden har det naturligtvis varit upp till mig, och jag har gått på min känsla när jag har bestämt vilken riktning som jag vill gå.

Jag kommer att ligga lågt med utbildning, föredrag och kurser. Det kan absolut bli aktuellt i framtiden, men det känns inte som det som har högst prioritet för mig just nu.

Jag kommer att fortsätta att erbjuda energiläsningar och rådgivning, utan att förändra alltför mycket runt det konceptet just nu. Lite längre fram räknar jag med att fokusera mer på rådgivning, då det är där jag ser störst potential, och störst efterfrågan, även om jag kommer att fortsätta med energiläsningarna, men mest för att jag tycker det är kul personligen. Däremot så räknar jag med att, inom kort, höja priserna för mina tjänster ganska rejält, eftersom jag anser att det är viktigt att priset reflekterar det värde som jag, genom min förståelse, mina insikter, och min erfarenhet, bidrar med.

Om ni har funderat på att anlita mig, så kan det absolut vara läge att passa på nu när priserna fortfarande är låga. Antagligen så kommer jag höja priserna strax innan jag släpper min bok.

Det är nämligen den stora grejen, det kommer att bli en bok, vars innehåll är baserat på insikterna jag har delat med mig av här på bloggen. Flitiga läsare av bloggen kommer att känna igen många insikter, och många resonemang, men inget material är ”återanvänt”, utan allting är nyskrivet. Boken är också skriven på det sätt som jag skriver idag, och med den förståelse som jag har idag. Det innebär att jag har valt bort en del insikter, som jag inte längre känner att jag står för, på samma sätt, samtidigt som det naturligtvis blir mycket nytt material. Min avsikt har varit att försöka samla det allra viktigaste på ett och samma ställe, och att försöka förklara, det som jag ser, på ett så tydligt sätt som möjligt.

Ungefär en tredjedel av boken kommer att beskriva vad världen är, vad livet är, vad energi är, vad känslor är, och hur allting hänger ihop, och fungerar, med mera. En tredjedel kommer att fokusera på vad ”obalans” är, hur den påverkar oss, och hur vi kan släppa vårt känslomässiga bagage. Den sista tredjedelen av boken kommer att försöka väcka medvetenhet runt de delarna av vårt samhälle, och vårt sätt att se världen, som inte fungerar på ett bra sätt, när det gäller att uppfylla våra önskningar. Jag kommer också att presentera alternativa vägar, och möjliga lösningar på de problem som jag tar upp, i förhoppning om att inspirera de som läser att våga se sig själva, och världen, på ett nytt sätt.

Det handlar om en bok som, så vitt jag vet, kommer att vara fullständigt unik, och som kommer att presentera ett perspektiv som jag inte känner till att någon annan har beskrivit tidigare. Materialet till boken är redan färdigskrivet, men mycket arbete återstår fortfarande när det gäller struktur, granskningar, korrekturläsning, och så vidare, så det kommer säkert att ta uppåt ett halvår innan den finns tillgänglig för försäljning. Även om min förhoppning naturligtvis är att det ska kunna ske så snart som möjligt.

Gissningsvis, så kommer boken att bli på runt 250 sidor, i A5-format, och min ambition är att slutpriset inte ska bli högre än 250 kr. Jag tror att det finns en enormt stor längtan efter svar på den typen av frågor som boken behandlar.

Som det ser ut nu, så lägger jag merparten av min energi på boken, som jag hoppas, dels ska kunna hjälpa människor, men också öka efterfrågan på mina tjänster. Av egen erfarenhet, så vet jag att det dyker upp många frågor i samband med processen med att släppa sitt bagage, och det är mycket som man händer, som man inte förstår. Jag är övertygad om att jag kan hjälpa människor att få den förståelsen, förutsatt att de vet om att den möjligheten finns, och att jag faktiskt erbjuder den typen av tjänster.

Nästa inlägg här på bloggen blir, förhoppningsvis, i samband med att boken kommer att finnas till försäljning!

Okategoriserade

Utökade tjänster

Ni som brukar läsa mina blogginlägg har säkert märkt att de kommer med större mellanrum, och mer och mer sällan. Jag har också berättat att det beror på att jag anser mig ha förmedlat det viktigaste, och att det känns som om det är dags för en ny fas, och ett nytt fokus, för min del. Det handlar om min dröm, men också om hur jag på bästa sätt kan hjälpa andra människor.

Under åren, när jag har arbetat med min personliga utveckling, så har jag nått resultat för att jag hela tiden har lyckats hjälpa mig själv att ta nya steg. Det skulle vara fantastiskt om jag kunde använda min kunskap, erfarenhet, balans och förmåga, till att nu hjälpa andra. Inte genom att göra ert jobb, men genom att, som inspiration och stöd, förmedla vad det är ni behöver veta för att bättre förstå er själva, eller för att ta nästa steg, oavsett var ni befinner er. Framöver förmodligen i mindre utsträckning på bred och allmän nivå, genom min blogg, och mer på en individuell nivå, där personer kan komma till mig och få ett individuellt och personligt stöd, på ett eller annat sätt, i sitt arbete med sin egen utveckling.

För att det är ni som läser det här inlägget, det handlar om, och som förmodligen vet vad ni skulle önska, eller vad ni behöver, så lämnar jag ordet till er. Ni får lämna så mycket kommentarer, mail och feedback ni vill. Målet är att jag, utifrån inom vilka områden jag ser att efterfrågan finns, ska kunna erbjuda tjänster som på bästa sätt möter de önskemålen. Berätta vilka tjänster ni skulle önska, vilka prisnivåer ni skulle tycka är rimligt, och så vidare. Inga synpunkter är för små eller för oviktiga!

För att ni ska få några olika idéer att utgå ifrån så ska jag börja med att berätta hur mina egna funderingar har gått:

1. Jag tänker avsätta mer tid och resurser framöver för att kunna utföra energiläsningar och för att ge personlig rådgivning via mail, tjänster som jag redan idag tillhandahåller. All feedback jag fått från de som valt att utnyttja mina tjänster har varit väldigt positiv, och många har uttryckt en otrolig tacksamhet över insikten och förståelsen de fått. Det är också något som jag tycker det är väldigt roligt att arbeta med.

En energiläsning handlar framför allt om att få möjligheten att se sig själv med andra ögon. Ögon som ser storheten man kanske själv inte vågar tro på, eller som kan belysa obalanser som man kanske omedvetet valt att blunda för. En energiläsning är tänkt att ge utökad självmedvetenhet, vilket är en nödvändig förutsättning för att kunna utvecklas, och välja någonting nytt, bättre och roligare.

En rådgivning handlar om att sätta personliga problem och frågor i ett energiperspektiv, för att på ett tydligare och mer konkret sätt förstå vad det handlar om, och varför det som sker, sker. Det ger en förståelse som indikerar åt vilket håll man ska gå, och vilket som är nästa steg, för att komma vidare.

2. Jag har även funderingar på att införa vägledning genom personligt möte, om det finns en efterfrågan på något sådant. Det skulle gissningsvis handla om en blandning mellan energiläsning och rådgivning, men som sker genom ett samtal över ett personligt möte. Det skulle nog handla om 50 minuters effektiv tids vägledning, för er som bor i Stockholmsområdet. Jag kan tänka mig att ta emot besök, men även göra hembesök mot rimligt res-tillägg. Är efterfrågan stor ordnar jag en speciell lokal där jag kan ta emot folk för vägledning Finns det intresse för detta?

3. Jag skulle kunna tänka mig att arrangera kurser, om intresset finns. Utgångsmaterialet skulle vara vad min blogg fokuserar på. Det skulle i så fall kunna handla om att vi tittar på hur livet och skapande fungerar, vad som styr, och hur man själv kan påverka. Jag tänker mig att en kurs skulle kunna ske på någon plats i Stockholm. Kanske över en helg, eller kanske kvällstid en veckodag, över några tillfällen. Skulle det vara intressant, och vad vill du att en sån kurs ska fokusera på? Hur skulle du vilja att upplägget, tider osv. ser ut, om du fick välja?

4. Jag ser framför mig att jag förr eller senare kommer skriva en bok. Det är kanske inte det första jag kommer göra, men tanken finns där. Är detta något som det finns intresse för, och vad vill ni att den i så fall ska handla om?

5. Av Universum har jag också fått en idé om en tjänst där man kan ”prenumerera” på personlig utveckling. Exakt hur en sån tjänst skulle se ut får vi utforma tillsammans, men jag tror att det finns potential. Personlig utveckling är något som sker gradvis, eller i små steg, under en period av flera år. Riktigt färdig blir man sällan, men målet är att komma i kontakt med sin inre trygghet, för att kunna leva, och skapa, i en bättre balans med sig själv och sin omgivning. Men det är ett inre arbete som tar väldigt lång tid. En tid som kan vara fylld av frågor och osäkerhet. En period när det skulle vara skönt att ha hjälp av en person som stöd, någon som gått igenom samma sak, som kan se varför saker och ting sker och som kan bidra med både erfarenhet, råd och förslag.

Jag tänker att man ”prenumererar” för en månadsavgift, så länge man själv önskar, och att stödet man får, absolut kan ske på distans. Hur mycket stöd som ska ingå, i vilken form, och vad det i så fall skulle kosta, vill jag gärna höra synpunkter om. Jag tänker mig att jag kontinuerligt kan stämma av hur personens energi utvecklas eller förändras, jag kan bidra med förståelse och kontext i konkreta situationer och vid frågor och osäkerhet, och jag kan komma med förslag på sätt att tänka och agera som kan underlätta en effektiv utveckling.

Samtidigt måste det nog finnas en övre gräns på hur mycket support jag kan tillhandahålla, för att allt ska landa på en rimlig nivå. Jag tänker också att en liknande tjänst inte kan vara helt gratis, men samtidigt skulle man få väldigt mycket för pengarna, och man skulle kunna spara månader, eller år, av inre arbete, genom att jag hjälper till att hålla fokus och effektiviteten uppe.

Vad tycker ni, och vad skulle ni vilja se? Skriv kommentarer, antingen här i bloggposten, eller på min delning på Facebook! Det går också bra att skriva till mig på wille@fastmail.se, eller via messenger!

Stort tack för ert engagemang!
Jag är övertygad om att vi kan skapa något fantastiskt tillsammans!

Okategoriserade

Vetskap

När man är liten handlar uppväxten dels om att leka och upptäcka världen, men i stor utsträckning också om att förstå och lära sig saker. Dels utifrån en önskan som kommer inifrån, att man vill åstadkomma någonting, och därigenom behöver ta reda på hur man ska göra för att lyckas, men också en önskan utifrån om att man ska lära sig saker, till exempel genom vårt skolasystem som alla måste gå igenom. Det kan vara kul att lära sig nya saker, och om det håller igång människors nyfikenhet, lekfullhet och fantasi så är det alldeles fantastiskt. Men det finns en annan sida av myntet också.

För tänk om vi skapar vårt liv, vår värld och vår framtid utifrån tankar vi tänker och känslor vi känner. Då blir det plötsligt svårt att utveckla världen vidare, om vi bara ser det som redan finns, och bara lär oss det som samhället redan vet och redan har kommit fram till. För när vi lär oss hur någonting är, eller hänger ihop, så lär vi oss hur människor innan oss har förstått hur den saken är. Men det finns sällan ett enda sätt, och det finns sällan en sanning. Varje människa är unik, och har egentligen en egen unik sanning. Att hitta den sanningen, och följa den, handlar om mångfald och utvecklingspotential, som hamnar i skymundan om vi istället indirekt kommer överens om att det bara finns en sanning, och ett sätt som saker och ting är på.

Risken när man lär sig hur något är kan nämligen vara att man därigenom stänger dörrar för att samma sak kan vara på ett annat vis, kanske till och med samtidigt. När man förstått något, för att man fått lära sig hur det är utifrån vad man får berättat för sig, så dödar det mycket av människors nyfikenhet och hämmar deras fantasi. Vetskapen, om hur något är, riskerar att hämma den inre skapelseprocessen. I och med att man inte längre ifrågasätter och inte längre har en anledning att fantisera. För när man inombords anser sig ha svaret, så stannar skapelseprocessen, och den inre utvecklingsprocessen, upp. Motsatsen är om en inre nyfikenhet väcker frågor. För om de frågorna finns i tanken, och i människors känslor, så kommer man sakta men säkert att skapa svaret, och man kommer att utvecklas under hela vägen dit.

Ett svar på en fråga är begränsat, och något av en skapelsens återvändsgränd. Man kan säga att svar stänger dörrar, om svaren inte leder till följdfrågor, som i sin tur kan ta dig vidare. En fråga däremot har en närmast oändlig potential för skapande och utveckling. För frågan kommer att tvinga dig att öppna alla tänkbara dörrar, och följa alla tänkbara vägar, i din jakt på svaret. En fråga kan ta dig framåt, ett svar riskerar hålla dig tillbaka. I frågan finns nyfikenheten, och den viktiga fantasin uppmuntras i jakten på svaret. Ett svar som i slutänden kanske ändå inte var det viktiga. Kanske visar det sig att vägen dit har ett högre värde, när allt kommer omkring.

Jag läste i något sammanhang att vårt skolsystem bygger på att förse människor med de ”rätta svaren”, istället för att lära människor att ställa de rätta frågorna. Om det jag skrivit tidigare är sant, så är det förödande för individers skapande av sina egna liv, och sökandet efter sina egna sanningar. Det innebär att man låser fast människor vid befintliga sanningar, och stänger därigenom alla andra dörrar. Det innebär att man ger barnen de svar vi själva kommit fram till, samtidigt som vi tar ifrån de deras frågor, och därigenom deras fantasi och drivkraft framåt.

Om du använder dina ögon för att se hur världen ser ut, så når du en vetskap om hur världen ser ut, för du har sett den med egna ögon, och du litar på det du ser. Men om man accepterar något, för att man vet hur det är, så har man plötsligt ett ”svar”, vilket innebär att man slutat fråga och slutar skapa. Skapelseprocessen kräver en frågeställning. För om man accepterar och inte ifrågasätter den värld man ser, så är det exakt den världen man omedvetet, genom sina tankar och känslor, kommer att skapa åt sig själv imorgon, dagen efter det och dagen efter det. När man har svaret så slutar man skapa. Och jag tror det är vad som har hänt för många av oss, och för världen i stort.

Det är också vad som riskerar hända om vi fastnar känslomässigt i våra dagliga nyhetsflöden, oavsett om det handlar om radio, tv, tidningar eller sociala medier. Mycket rapporteras och tyvärr handlar det ofta om fokus på sådant som inte är bra, saker som gått snett eller sådant som upprör känslor och förstärker och cementerar människors negativa världsbild. Vilket är anledningen att jag själv, sen länge, har valt bort de allra flesta nyhetskällor, och oftast även skönlitteratur och spelfilm. Titta bara på kvälls- och skvallertidningarnas löpsedlar. Det handlar om att väcka känslor, till nära nog vilket pris som helst. Ofta är fokus på att väcka folks negativa känslor, vilket innebär att de personerna, som en följd av den känslan, kommer att skapa negativa verkligheter, och liv, åt sig själva.

Vi har tappat nyfikenheten, lekfullheten och det fantasifulla, obegränsade skapandet. Vi har tappat bort oss själva, sökandet efter vår individuella sanning, och vi har slutat ifrågasätta det vi ser och det som andra säger till oss. Vi har glömt bort hur skapande fungerar och vad som driver det, och vi har gjort det i så hög utsträckning att vi inte längre ser att vårt liv, det liv vi skapar åt oss själva, är konsekvensen av våra tankar och känslor. För att vi står för långt bort ifrån oss själva, och för att vi inte tänker våra egna tankar, utan vi tänker de tankar som alla runt omkring oss tänker. Och vi tänker samma tankar idag som vi tänkte igår, och som vi kommer tänka imorgon. Då blir det inte uppenbart för oss att våra tankar och känslor skapar vår verklighet. Samtidigt som utvecklingen och skapandet av någonting nytt, bättre och roligare, stannar av. För att vi redan vet hur saker och ting är, och när vi blir fast i den känslan så skapas ingenting nytt, och ingen förändring kan ske.

Självklart är inte all kunskap av ondo. Kunskap i sig är i grund och botten neutral, och det är upp till oss hur vi väljer att använda den, och framför allt hur vi låter den påverka oss. Kunskap kan begränsa oss, och ta ifrån oss våra frågor och vår drivkraft framåt. Men den kan också inspirera oss, genom att vara ett verktyg i vår lek och genom att väcka nya frågor inom oss, som vi tidigare inte visste fanns. Att det gått snett nu, och sen en tid tillbaka, tror jag mer handlar om att vi gått så vilse inombords, att vi tappat tron på oss själva. Och om vi inte tror på oss själva så måste vi tro på någon annan. För utan någon som helst tro har vi svårt att känna trygghet. En trygghet som är grunden för allting vi vill vara, göra och åstadkomma. Det, i kombination med att vi glömt bort hur skapelseprocessen fungerar och hur stor makt vi faktiskt har över den.

Något händer, så vi känner något. Men vad de flesta inte är medvetna om är att det fanns en tanke och känsla innan det, som faktiskt var den egentliga orsaken att något hände. Vi känner något, vilket leder till att något händer i vårt liv. Då känner vi något annat, vilket leder till att något annat händer, och så vidare. Så fungerar skapelseprocessen. Och varje känsla föranleds alltid av en tanke, som vi inte heller alltid är medvetna om. Om jag fick drömma skulle jag önska mer medvetenhet hos människor, att man vågar ifrågasätta de sanningar man serveras, att man vågar litar på sig själv och sitt eget omdöme, och att man vågar gå sin egen väg. Det, i kombination med att vi tillåter oss själva att leka mer, och inte ta våra liv på alltför stort allvar. Att leva med humor, glädje, kärlek, självdistans och med glimten i ögat.

Okategoriserade

Minsta Motståndets Lag

Jag tror många tilltalas av tanken att livet borde vara enkelt och roligt. Vilket det naturligtvis kan vara. Som vanligt är det du som bestämmer. Även om de som väljer ett jobbigare och hårdare liv sällan gör det medvetet.

Jag känner att jag vågar utgå ifrån att majoriteten av mänskligheten bär på oro, rädslor och negativa känslor som man inte har tagit tag i. Och om man inte tar tag i dem frivilligt så kommer livet att göra dig påmind om dem. Genom att försätta dig i situationer och sammanhang där du får möjlighet att möta dina rädslor och din oro. Det är anledningen till varför det händer saker i människors liv som de uppfattar som obehagliga eller oönskade. Det handlar om att det finns någonting i situationen som det är meningen att du ska förstå.

Du bekräftar att du har förstått genom att göra en förändring inombords, och välja en ny, lättare känsla. Om du inte förstår, eller om du medvetet väljer att blunda för det som händer och istället försöker skjuta det ifrån dig eller inte låtsas om det, så väntar fler liknande situationer på dig i framtiden. Du kommer att möta dem gång på gång, och för varje gång kommer deras budskap att bli starkare, tydligare och svårare och svårare att ignorera. Tills du har förstått.

Vad det innebär i praktiken är att livet tar hand om dig och vill att du ska utvecklas. Det innebär också att det inte går att misslyckas med att leva. Det är meningen att alla ska komma fram, och alla kommer att göra det. Men ju mer vilsen man är eller ju mer tjurskalligt man blundar för sanningen och vägrar att ändra sig, desto längre tid tar resan, och desto jobbigare och tuffare kommer den att bli.

Vem är det då som tar hand om dig? Alla människor är energi, och det är din egen energi som tar hand om dig och håller dig i handen genom livet. Det är ingen skillnad på din energi som individ och hela universums energi, den är en och samma. Samtidigt som du är individen så är du också helheten. Samtidigt som du är delen så är du också summan. Samtidigt som du kan titta på helheten underifrån så kan du se alla delarna och deras samspel ovanifrån. Samtidigt som universum existerar runt omkring dig, och sträcker sig i oändlighet i alla tänkbara riktningar, varav du bara är ett mikroskopiskt sandkorn, så existerar samma universum inom dig, och inom varje människa. Det är ingen skillnad, det är samma universum, det är bara olika perspektiv.

Det flesta av oss har gått så pass vilse i den här världen att vi nästan helt och hållet har tappat bort oss själva. Det innebär att vi också har tappat kopplingen med helheten och förståelsen som den kopplingen för med sig. Att vi saknar förståelsen gör att vi tappat en sund självdistans och humor, och istället tar allting vi ser och upplever extremt seriöst och på största allvar. Samtidigt som det är otroligt värdefullt att kunna växla perspektiv, och kunna se sig själv ovanifrån eller utifrån när man ställs inför utmaningar eller obekväma situationer. Det handlar om att kunna uppleva känslor utan att identifiera sig med dem. Utan att säga att du är de känslor du upplever, och känslorna är du. Känslorna är bara verktyg, och det är så vi kan utnyttja dem bäst. Istället för att vara en belastning så kan de bli en kanal för oss att förstå vår omgivning, och till att förstå oss själva.

När du ställs inför en situation eller en konflikt som du inte medvetet önskat är mina tips att inte ta det som händer, och de känslor du upplever, personligt. Det är viktigt att hålla isär dig och känslorna. Samtidigt som det är viktigt att hålla i bakhuvudet att det är du som har skapat situationen eller konflikten för dig själv att uppleva. Och du har gjort det för att ge dig själv en nyckel som, om du använder den klokt, kan låsa upp en dörr för dig som tar dig ytterligare ett steg på vägen framåt, och mot alla dina innersta drömmar. Lägg därför mindre energi på att gräva ner dig i situationen eller dess omständigheter, och mer energi på att fundera över vilka känslor som väckts inom dig, och varför du känner som du gör? Finns det någonting du skulle kunna lära dig av situationen eller av personen som du delar den med? Livet har trots allt arrangerat just den här situationen för dig för att det är exakt vad du behöver gå igenom just nu, för att ta nästa steg. Utnyttja då den fantastiska möjligheten!

Sen behöver det inte handla om tydliga situationer, destruktiva tankar och känslor kan dyka upp i alla möjliga sammanhang, även när du är ensam hemma och inte gör något speciellt. Då gäller det att komma ihåg att känslorna är det viktiga, och de skulle inte dyka upp om det var meningen att de skulle ignoreras. Istället för de alltid med sig ett viktigt budskap, en möjlighet till utveckling och ett potentiellt uppvaknande följt av ny förståelse och nya insikter. Jag har själv upplevt hur jobbigt det kan kännas att försöka hålla huvudet över vattnet när negativa tankar och känslor pockar på din uppmärksamhet. I grund och botten är nog många bekväma, och det skulle vara så enkelt att bara ge efter för trycket och låta sig fyllas upp av de negativa känslorna, av oron och av rädslan. Speciellt om det är något man kommer ifrån, har upplevt mycket tidigare och känner sig hemma i. För många kan det vara så, och det är lätt att följa minsta motståndets lag.

Men vad är egentligen minsta motståndets lag? Är det att ge efter för negativiteten när det börjar kännas jobbigt? Det kan innebära att saker och ting blir enklare på väldigt kort sikt, och för en väldigt liten stund. Men det innebär också att man skickar signalen till universum att man inte har förstått det man skulle förstå, och att man inte har lärt sig sin läxa. Vilket är det samma som att skicka ut en önskan om fler, likadana lektioner. Så istället för att uppleva det som är jobbigt en gång, och förstå det som man skulle förstå, så får man uppleva det som är jobbigt gång på gång. Inte nog med att allt blir jobbigare, det tar också längre tid att komma fram och längre tid att utvecklas.

Det finns alltså inga genvägar, eller enkla sätt att slippa det som är jobbigt. Minsta motståndets lag är istället att vara observant och utnyttja alla de möjligheter som kommer i din väg. Se det inte som ett bevis för att livet vill dig illa, utan som en möjlighet att förstå någonting nytt, och uppenbarligen väldigt viktigt. Den enkla vägen är att varken försöka komplicera saker i onödan, eller försöka ta genvägar som aldrig finns. Att göra det inre arbete som behöver göras, när livet uppmanar dig till det, kommer alltid att vara att följa minsta motståndets lag. Även om det innebär att ett visst arbete måste göras, och att känslorna man bär på behöver redas ut. Det är den enkla vägen.

Okategoriserade

Ett Sunt Ifrågasättande

Jag skulle säga att vi i Sverige har ett stort förtroende för våra makthavare. Då tänker jag t.ex. på politiker, myndigheter, kommuner, tidningar, radio- och tevekanaler. Kort sagt institutioner som på något sätt har makten att forma vår världs- och verklighetsbild. Vi litar på dem, för att vi förväntar oss att det faktiskt är deras jobb att förmedla sanningen, och att de vet vad de pratar om.

Samtidigt har vi svårare att lita på våra medmänniskors omdöme. Vi tycker om Systembolaget och lågt satta hastighetsgränser på vägarna osv. Inte för att vi tvivlar på vårt eget omdöme, utan för att vi inte litar på att våra medmänniskor kan hantera friheten och ta motsvarande ansvar. Vi tillåter våra politiker att stifta ”morallagar”, dvs. lagar som har till uppgift att styra människors beteende. De skapar brott av människors handlingar, trots att det inte finns något brottsoffer. Vi litar självklart på vårt eget omdöme, men vi litar inte på att våra medmänniskor kan ta hand om sig själva, och vet sitt eget bästa.

I många avseenden känns det märkligt att vi inte unnar varandra all den frihet som vi själva tar för givet, samtidigt som vi så okritiskt låter våra makthavare styra och ställa med oss efter eget huvud. Utan att ifrågasätta, utan att ställa till svars och utan att kräva ansvar. Konsekvensen är att vi skapar ett land fullt av undersåtar, vars enda uppgift till slut blir att arbeta för och underhålla våra makthavare. Istället för ett land av medborgare, vars gemensamma representanter, som har stora befogenheter, också har ett stort ansvar och regelbundet och regelmässigt ställs till svars för sina handlingar. Vilket inte händer idag.

Idag har vi makthavare som i många avseenden har monopol på att styra och bestämma vår verklighetsbild och vår sanning. Samtidigt som vi inte vet mycket av vad som egentligen händer och sker bakom kulisserna. Makthavarna kontrollerar, granskar och övervakar sina undersåtar, för att inte riskera att förlora makt, pengar och privilegium. Alternativet till en transparent och övervakad befolkning skulle vara en transparent och övervakad makt. Man kan fråga sig vem som skulle vilja vara politiker och makthavare i en sådan framtid, och jag tror inte det skulle vara samma typ av människor som vi har idag.

För om du vet att du regelmässigt blir granskad, och får stå till svars för dina beslut och handlingar, så kommer de personer som bara är ute efter makt, pengar, privilegium och prestige att sorteras bort på ett tidigt stadium. Vi kommer inte att acceptera att människor med den typen av personlighetsdrag hamnar på maktpositioner, och det kommer att märkas i ett tidigt skede. Samtidigt kommer den typen av makt, som är förknippat med transparens och ett stort personligt ansvar, inte längre att locka såna personer. Då blir det nämligen inte längre möjligt att, utan kompetens, erfarenhet och utan att ta ansvar, leva gratis på andras bekostnad.

Istället kommer positionerna att fyllas av personer som drivs av en helt annan agenda, som inte bara handlar om egen vinning, utan som handlar om ideal, en fungerande framtid, och allas bästa, alltså ärliga och uppriktiga människor. För att inga andra längre kommer att kunna överleva, eller bli särskilt långvariga, på uppdraget. Jag tror det skulle vara skillnad som natt och dag. Och det bästa av allt är att den verkliga makten skulle finnas hos befolkningen och hos vanliga människor.

Jag har pratat mycket om politiker, och vikten av att deras handlingar och beslut granskas, och ifrågasätts. Om vettiga beslut ifrågasätts så gör det ingenting, eftersom de är vettiga och kommer att överleva en granskning. Och om dåliga beslut granskas så är det viktigt att vi snabbt blir medvetna om det, för att kunna ta ett steg tillbaka och prova en annan väg istället. Men för att systemet ska fungera så krävs att det finns någon som ifrågasätter makten, personer och myndigheter med stora befogenheter. Och där kommer media in, i form av dagstidningar, radio- och teveprogram. Alltså institutioner som inte formellt har några direkta befogenheter, men som har stor folklig spridning och därigenom kan få stort och snabbt genomslag.

Problemet jag ser idag är att media inte granskar makten, mer än lite symboliskt. Istället är det nästan som att makten, och de som skulle vara maktens granskare, lever i en sort symbios. De ställer sig båda över vanligt folk, och media blir på det sättet snarare en del av problemet, än en del av lösningen. Jag kan tänka mig att det handlar om att media åtnjuter ekonomiskt stöd, m.m. i utbyte mot att makten inte granskas. En inofficiell överenskommelse som jag tror uppkommit omedvetet. Det kan också spela roll att personer som jobbar inom media ofta röstar på just det politiska block och de politiker som de är satta att granska. Det blir som att de ska granska sig själv, och vad kommer man att hitta då? Inte kommer man att hitta några skelett i garderoben i alla fall. Antagligen kommer det visa sig att man kommer fram till att det råkar visa sig att allting tydligen var bara bra.

Varför är det då så viktigt att makten ifrågasätts? För att när makten fattar beslut så kan fel beslut få otroligt stora konsekvenser, för väldigt många människor under väldigt lång tid. Om en enskild medborgare fattar fel beslut i sin vardag påverkar det sannolikt enbart den personen, och omfattningen är synnerligen begränsad. Det är det som är skillnaden. Det är därför det är så viktigt.

Vi har pratat om att media borde ifrågasätta makten, men man kan också säga att det yttersta ansvaret ligger hos varje enskild människa och medborgare. Vi har ett ansvar mot oss själva och våra medmänniskor att ifrågasätta den sanning som vi serveras. För alla som levererar en bild av verkligheten har en agenda. Det finns ingen som är 100% opartisk. Alla önskar föra fram och belysa en viss vinkel. Det är alltså allas vår uppgift att ifrågasätta de som står ovanför oss. Om medias uppgift är att granska makten, så är det medborgarnas uppgift att granska media. Återigen, för att ställa personer till svars för sina beslut och sina handlingar. Det kommer på sikt att sortera bort ev. svarta får och ge oss nyheter av högre kvalitet och större relevans.

Över huvudtaget tycker jag att det är viktigt att vi alla lär oss att ifrågasätta sanningen, oavsett var den kommer ifrån, eller vem som serverar den. Oavsett om den kommer från makten, media eller någon av våra medmänniskor. Någon annans sanning, som även överensstämmer med vår egen sanning kommer alltid att överleva en sådan granskning. Det kan också vara så att vi lär oss något nytt om oss själva, och väljer att justera vår egen sanning. Men då gör vi det åtminstone medvetet, istället för att göra det per automatik, och helt okritiskt.

Självklart handlar det om en balansgång, och det är otroligt viktigt att vara flexibel och öppen för nya idéer och nya perspektiv, men det handlar också om att behålla makten över sitt liv och makten över sin egen sanning. Det handlar om att vara trygg i sig själv och lita på sitt eget omdöme. Det är också viktigt att våga lita på andra människor, men man ska akta sig för att lita mer på andra människor, än vad man litar på sig själv. Lyssna på andra och jämför deras bild av verkligheten med din egen. Är bilderna samma? Om inte, har personen en poäng som innebär att det kan vara läge att justera din egen bild? Eller väljer du att stå fast vid den bild som du redan har?

Det behöver inte vara fel att göra den typen av enkla överslag när man kommunicerar med människor och när makt och media kommunicerar med dig. Ligger det något i det de säger? Bra. Om inte, så är du i alla fall trygg i dig själv och du vet var du står. Du har makt över sanningen och över hur verkligheten ser ut. Och det är ett medvetet val.

Okategoriserade

Flyta Med Strömmen

För mig är allting i grund och botten energi, det som vi kan se, och allt som vi inte kan se, saker, individer, natur, tankar, känslor mm. Jag ser livet som all den här energin, en energi som hela tiden befinner sig i rörelse och förändring. Att vara människa är att befinna sig i den här strömmande och flödande energin. Att uppleva den är att leva.

Men när det handlar om att njuta av livet, och uppnå sina mål och drömmar, handlar det om att låta energin flöda fritt. På det sättet kommer man alltid befinna sig i balans med sig själv och sin omgivning. Man kan se det som att stå i ett mindre vattenfall. Där vattenflödet symboliserar energiflödet. Att låta energin flöda fritt är att låta den flöda fritt igenom dig, in genom huvudet och ut genom fötterna. På det sättet kan man navigera och röra sig fritt runt omkring i energiströmmen, utan motstånd eller andra begränsningar.

Att njuta handlar inte om att hålla fast i den energi man tycker om, utan om att njuta av det som är, utan rädsla för att förlora det man har. Energiflödet är oändligt, och det finns alltid mer energi att uppleva. Njutning, en känsla av trygghet och tillfredsställelse kommer att attrahera mer ny energi av det du önskar uppleva. Lika attraherar lika. Det behöver aldrig ta slut, om du inte börjar tvivla eller oroa dig för att det ska ta slut.

En del människor fäller istället upp ett paraply över sig, eller håller händerna över huvudet, och stänger på det sättet in sig i en bubbla dit energiflödet inte får tillgång. Det innebär att de på sätt och vis slipper uppleva ”jobbig” energi, men det innebär också att de berövar sig själv möjligheten att få uppleva all underbar energi som finns överallt omkring oss. Man riskerar att uppleva en obehaglig tomhet inombords. Samtidigt som det krävs en hel del kraft att hålla emot vattentrycket, och det gör ont när vattnet slår mot händerna och mot huvudet.

Andra människor skapar en bubbla genom att visserligen ta in energin på ett naturligt sätt, men genom att inte vilja släppa ut den. Genom att ta in energin genom huvudet, men inte tillåta att den fortsätter ut genom fötterna när den har gjort sitt jobb, är det som att fylla bilen man sitter i med vatten ända upp till bredden. Till slut blir bilen jättetung och kan knappt röra sig. Det blir enorma påfrestningar på däck, fjädring och alla andra komponenter. Inuti blir det till slut svårt att andas och synen grumlas av allt vatten.

Man vill nå sitt mål, men kommer inte ur fläcken, samtidigt som det känns jättejobbigt att leva och man måste uppbåda all sin kraft för att hålla, all energi man samlar på sig, instängd. För den naturliga strävan är att jämna ut energiskillnaden inom dig och utanför dig. En process som kräver uppbådan av stor kraft för att motverka och kämpa emot. Till slut kommer man sannolikt riskera att bli sjuk av all ansträngning.

Det är obalansen som upplevs jobbig, obalansen som alltid uppstår när man försöker bygga upp murar mellan sig själv och omvärlden, för att hindra flödet och ett fritt utbyte av energier. Det är som att det blir en tryckskillnad mellan trycket inuti bubblan man skapat, och trycket utanför. En tryckskillnad som skapar spänningar och som gör ont och känns jobbig. Som att fridyka på djupt vatten. Redan efter ett par meter börjar det göra ont i öronen, för att tryckskillnaden blir för stor. Men genom att tryckutjämna kan man säga att man öppnar en kanal mellan inuti bubblan och utanför som gör att trycket kan balansera sig och blir samma inuti som utanpå.

Energi fungerar på samma sätt. Det behöver hela tiden ges möjlighet att själv jämna ut och balansera upp ev. skillnader. Om man spänner sig, eller bygger upp för starka väggar runt omkring sig, så hindrar man det naturliga energiflödet och den naturliga balanseringsprocessen som annars hanterar ev. skillnader som kan uppstå. Om man har dykt på djupt vatten och simmar upp till ytan för fort kan man bli sjuk. Och om man utsätter sig för alltför stora energiförändringar, på väldigt kort tid, kan kroppen reagera på liknande sätt, genom att visa upp sjukdom-symptom. Man kan också bli sjuk av att dyka för djupt, eller om man utsätter sig för alltför hög energitäthet under för lång tid.

När man inte flyter med livet måste man lägga massor av onödig energi på att hålla emot det. Det är mycket behagligare och effektivare att flyta med energifloden, än att tjurskalligt försöka ta sig fram mot strömmen. Det kräver mycket mer arbete, och du kommer knappt framåt. Flyter du med strömmen kräver det knappt något arbete alls, samtidigt som du kommer mycket längre på kortare tid.

Ju mer man spänner sig, fastnar i negativa känslor eller tvångsmässiga tankar, desto mer motstånd bygger man upp som kommer hindra energin från att flöda fritt. Och ju mer motstånd man befinner sig i, desto jobbigare kommer livet att kännas. Ju mer kraft kommer livet att dränera dig på, och desto mindre kommer du att få tillbaka av det som du önskar. Jag är övertygad om att det är av den här anledningen som så många upplever livet som en kamp, som det är svårt att se någon mening med. Men meningen kommer när man släpper taget, och vågar följa med sin energiström. För det är först då som du har möjlighet att upptäcka vad som väntar dig runt hörnet.

Tricket är att inte medvetet bygga upp motstånd, och att bli så medveten som möjligt om det motstånd som man redan befinner sig i. För det man är medveten om kan man också släppa. Det handlar om en energimässig ”tryckutjämning”. Bär man på mycket motstånd får man vara beredd på att det kommer vara tufft i början, och att det kommer ta tid. Jag tror man tjänar på att acceptera, och så långt som möjligt lära sig njuta av, processen, istället för att vara alltför fokuserad på målet och vad som väntar efteråt. Det handlar om att det är bättre att ta ett litet steg åt rätt håll i taget, än att stå still eller gå åt fel håll.

Som tur är finns målet, kärleken, inbyggt i processen, inbyggt i varje människa och inbyggt i livet själv. Den är en garanti för att vi alla kommer fram, förr eller senare. Ju öppnare vi är för processen, för att riva alla murar och för förändring, desto enklare och snabbare kommer vi att komma fram. Och när vi till slut kommit fram förstår vi plötsligt att vi varit framme hela tiden, utan att tidigare ha kunnat förstå det. Att vi hela tiden befunnit oss i det paradis som vi ägnat hela livet åt att leta efter.

Okategoriserade

Att Välja Bort Det Ohållbara

Lösningar och system som bygger på kärlek karaktäriseras av att de faktiskt fungerar, långsiktigt, och de ger människor den frihet som sätter dem i kontakt med sin inre kärlek. Vi befinner oss istället i ett samhälle som är skapat runt människors rädsla. Där drivkraften och motivationen är en kontinuerligt ökande ekonomisk vinning. Det är inte ett system som är i balans med sig själv eller med sin omgivning. Det är inte heller ett system som erbjuder det stora flertalet friheten och möjligheten att upptäcka, och utveckla, sin egen potential. Att det ohållbara i systemet eskalerar, blir mer och mer uppenbart, och är tydligt om man ser sig om i samhället, och i världen. Kanske är anledningen att så lite har förändrats till det bättre, att det är svårt att sätta fingret på vad alternativet skulle vara.

För majoriteten bygger dagens system på att man ska jobba heltid som anställd. Arbetet tar merparten av din vakna tid, när du annars skulle vara fri att göra andra saker. När det gäller tid så blir din frihet alltså kraftigt begränsad av dagens system. För ditt arbete får du en lön, som bara är en bråkdel av det värde som du genererar. Jag skulle säga att det gäller generellt. Merparten av värdet du skapar behåller istället ägaren av företaget där du är anställd. Ett företag som kan sägas vara indirekt anställt av ännu större företag som i sin tur beställer arbetsuppgifter av dem. Arbetsuppgifter som de visserligen betalar för, men där de behåller merparten av vinsten, och de stora pengarna, själva.

På det här sättet fungerar det tills vi kommer till ägarna av de allra största företagen. Här koncentreras idag merparten av allt ekonomiskt värde som alla anställda runt om i världen skapar, genom sitt dagliga arbete. Att människor själva får behålla en sån lite del av värdet innebär att deras ekonomiska frihet blir kraftigt beskuren. Det innebär att de behöver arbete mer än de kanske skulle önska, för att kunna överleva. Medan en liten bråkdel av världens mäktigaste lägger under sig en majoritet av alla rikedomar. Det här är inte ett system som kommer fungera i längden, eftersom det inte finns någon balans i det.

Dessutom finns det andra som också vill ha en del av den lilla lön du trots allt får som anställd. Staten går nämligen, utan att skämmas, in och lägger beslag på två tredjedelar av din lön i form av direkta, och indirekta, skatter och avgifter. På det sättet ser de till att skaffa sig makt över ditt liv. Vilket självklart sker på bekostnad av din frihet, som individ. Så om vi började tankekedjan med ett vitt papper, och en 100 % fri och oberoende människa, så finns redan nu inte mycket frihet kvar. All tid går åt till att jobba. Pengarna tar företagsägarna. Av det lilla man får behålla tar staten merparten, för att upprätthålla sin egen makt.

Vad kommer en person som i exemplet ovan att uppleva för känslor? Vad kommer de känslorna att få för utlopp? Svaret går att se i nyheterna över allt runt omkring oss dagligen. Vårt samhälle är sjukt, och det vi ser är symptomen på den sjukdomen. Och det är sjukdomen som vi behöver komma till rätta med, det är inte symptomen som är grundproblemet. Det pratas om en oro för att människor röstar på Trump eller Sverigedemokraterna. Men det är bara symptom på den frustration människor upplever när deras frihet beskärs mer och mer. När de vingklipps så till den milda grad att de till slut knappt kan röra sig alls. Trots att varje människa vet och känner att vi är skapade för att flyga, högt och fritt.

Den ständiga strävan efter ökad ekonomisk vinst går också ut över vår miljö, över naturen och över djur och växter. Drivet efter ekonomisk vinst går också ut över kvaliteten. Det räcker med att något går att sälja för att det ska anses tillräckligt bra. Samtidigt fungerar samhället som ett pyramidspel, där alla, teoretiskt sett, kan få i princip tillräckligt för att överleva. Men bara så länge systemet hela tiden expanderar. Medan det lilla fåtal som befinner sig i toppen lägger beslag på merparten av världens rikedomar. För att det ohållbara systemet ska fungera en liten stund till krävs alltså att det hela tiden expanderar, att människor hela tiden arbetar mer och konsumerar mer. Reklam är kanske det mest absurda exemplet, som försöker få oss att köpa saker som vi annars varken behöver eller vill ha.

Problemet är att systemet snart har expanderat så att det omfattar alla människor i världen. Att det inte kan expandera mer innebär att det orimliga blir tydligare och mer uppenbart, samtidigt som vi kan förvänta oss mer och värre symptom på sjukdomen som är inbyggd i systemet. Oavsett om det är sjukskrivningar, krig eller terrordåd. Allt håller på att eskalera, och det kommer inte bli bättre förrän vi säger stopp, och väljer ett mer balanserat och hållbart system. Samtidigt är många så frustrerade och desperata vid det här laget att de är beredda att välja vad som helst, oavsett om det är lika dåligt, bara det är annorlunda. Ännu värre är det för de som inte har något jobb alls, och därmed inte får någon del av kakan alls. Och de personerna blir fler och fler i samband med automatiseringen av industrin. Det finns inte traditionella jobb för alla idag, och det kommer bli ännu tydligare i framtiden. Frustrationen som det skapar är som kolsyran i en flaska läskedryck, som vi hela tiden skakar mer och mer. Vad kommer hända när kapsylen inte klarar att stänga inne trycket längre?

Precis som jag inte bekänner mig till någon religion bekänner jag mig inte heller till något politisk partifärg. Jag har förstått att kärlek är frihet, och därför vill jag att så många som möjligt ska få så mycket frihet som möjligt. Något som egentligen inte borde vara svårt. Det borde egentligen vara enklare att låta människor vara fria, än att försöka låsa in dem i ett system som vill hålla dem fångna. Och jag tror att det är så. Jag tycker mig se att det krävs massor av energi, från alla möjliga håll, för att hålla uppe dagens obalanserade system. Och alla som på något sätt accepterar att vara en del av det, hjälper indirekt till att hålla det uppe. Oavsett om det enbart handlar om att gå till ett jobb man inte tycker om, för en lön som man har svårt att leva på. Om du gör det, istället för att följa ditt hjärta, så är du tyvärr en av de som bär upp systemet.

Så vad kan vi göra? Jag tror inte på revolution med våld, och jag tror inte på att konfiskera människors ägodelar. Men däremot kan vi sluta stödja det sjuka systemet. Det kommer att få samma effekt som att inte längre rösta på inkompetenta och maktfullkomliga politiker. Vilket jag också tycker vi ska sluta med. Även om man anser de att man väljer det minst dåliga. Men ger man sin röst åt pest eller kolera, så kommer man alltid att få antingen pest eller kolera. Det är där vi alla kan visa vår makt, genom att ta bort vårt direkta, eller indirekta, stöd av de personer, partier, företag och system, som faktiskt inte förtjänar det.

När jag nu försöker stämma av med Universum får jag känslan att det är det bästa sättet. Om varje människa har bidragit med en tegelsten var, för att hålla uppe det bygge som samhällssystemet utgör, så har vi alla möjlighet att när som helst ta tillbaka vår tegelsten. Om en person gör det kommer inte mycket hända, men tiden för upplysning och förändring har kommit. När fler och fler blir medvetna och förstår, så kommer fler och fler tegelstenar tas tillbaka och tas bort. Tills systemet rasar och kollapsar under sin egen tyngd. Ju förr desto bättre. Och då spelar det ingen roll om alternativet är tydligt för oss idag, eller inte. Om systemet inte är hållbart och balanserat, så måste vi välja bort det.

Och det är du som väljer, och du gör det i många skepnader. Du väljer som röstberättigad, du väljer som konsument, du väljer som arbetstagare osv. Och du kan välja genom att leda förändringen och systemskiftet som vi befinner oss i. Vem som helst kan göra det, genom att prata om de här frågorna, om det ohållbara och om problematiken. Ju större transparens, desto tydligare och sannare bild. Och ju mer vi pratar om frågorna, desto större medvetenhet och desto större spridning får frågorna.

Det handlar också om människans väg till inre trygghet, kärlek och ett liv utan rädsla. Det handlar egentligen ännu mer om det, och om en väg som är en inre process för varje enskild människa. Vi kommer inte ifrån att behöva gå den vägen, men vi kan skjuta upp arbetet om vi vill. Men gör vi inte jobbet idag kommer vi behöva göra jobbet imorgon, och för varje dag som går blir mängden arbete som krävs, större och större. För varje dag man väljer att inte städa hemma, så blir det stökigare och dammigare. Vilket innebär att mängden arbete som krävs ökar, ju mer man skjuter upp att ta tag i arbetet och faktiskt göra jobbet. Men det går bara att skjuta upp arbetet till en viss gräns, för till slut är det så stökigt hemma att man inte längre kan ta sig fram i rummen, eller hittar någonting. Till slut blir situationen fullständigt ohållbar, och det är där vi befinner oss nu, med vårt samhällssystem. Vi har skjutit upp arbetet, och tryckt på ”snooze” alldeles för länge, vilket innebär att allt håller på att ställas på sin spets. För att Universum vill uppmärksamma oss på det orimliga i systemet.

Om vägen till själens balans är en inre process, så kan motivation och inspiration trots allt komma utifrån. Det är därför det är viktigt att prata om det här och lyfta fram frågorna. Varje människa måste själv göra valet, vilket innebär att varje människa själv måste förstå vikten och angelägenheten av att göra valet att välja balans. Trygga människor kommer aldrig välja att stödja ett system som bygger på rädsla. Trygga människor kommer alltid välja kärleken, och kommer, som belöning, få sin frihet tillbaka. Och vi måste inte välja att vänta på alla andra. Vi kan välja att sluta söka trygghet hos andra, utan istället hos oss själva. Vi kan sluta att ge media möjligheten att bestämma vår världsbild, och hålla oss rädda. Vi kan välja att sluta köpa andra människors beskrivning av verkligheten och sanningen, och istället skapa och lita på vår egen sanning. Varje människa kan göra sitt val, och direkt uppleva en skillnad i sitt liv.

Känner du att du vill komma till rätta med din trygghet, dina rädslor och hitta en inre balans? Eller vill du bara förstå dig själv bättre och hitta dina styrkor och din potential? Jag hjälper gärna till, grundat i min egen erfarenhet och känsla för energier. Förutsatt en genuin öppenhet och önskan om förståelse, och att den önskan är prioriterad. En prioritering som speglar det självkostnadspris jag tar ut för tjänsten jag erbjuder. Men oavsett vilken väg du väljer att gå så hoppas jag att du använder ditt val, att du gör det väl och inte skjuter upp det längre nu. Vi befinner oss i en spännande tid av förändring, och det som väntar på andra sidan är väl värt att kämpa för. Det handlar om vår frihet och en djup och universell kärlek!