Samhället och samhällsklimatet är i ständig rörelse. Beroende av hur det ser ut för stunden, så uppmuntras vissa trender och beteenden, indirekt, för att ett tag senare ersättas av något annat. I grund och botten handlar det i stor utsträckning om att vi, som mänsklig majoritet, är relativt lättpåverkade. Framför allt har vi en tendens att styras mycket av det vi läser, hör och ser i media, och vi faller lätt för grupptryck, på det sättet att vi gärna tycka som den stora massan tycker.

I grund och botten handlar det om rädsla och osäkerhet. Och det finns en trygghet i att ta till sig andras åsikter, för eftersom de inte är ens egen idé, så behöver man inte ta ansvar för de, och om många andra tycker samma sak, så vet man att man inte är ensam, och alltid kommer kunna förlita sig på uppbackning i fråga om konflikter, och om ens åsikter blir ifrågasatta.

I Sverige idag ges det stort utrymme åt vad som är politiskt korrekt för stunden. Några av de största politiska partierna lägger mindre fokus än någonsin på att följa en ideologi, och större fokus på att försöka följa väljarmajoriteten och de åsiktstrender som är mest inne för stunden. Det är en anpassning som gjorts för att med större sannolikhet tillhöra den sida som lyckas säkra makten. För makt innebär ökad frihet, för den som sitter på makten, men mindre frihet för de som utsätts för makten. Och eftersom makt har ett praktiskt värde först när den används, så handlar det om att använda den så mycket som möjligt medan man har chansen.

Den här ”vända-kappen-efter-vinden”- mentaliteten inom politiken har lett till att vi idag kanske har fler ”moral-lagar” än någonsin tidigare. En moral-lag bygger, istället för på fakta, på lagstiftarens subjektiva, och ofta personliga, åsikter och moral i frågan. På det sättet kan man göra saker och ting olagliga, och skapa brott och brottslingar, i situationer där det från början inte fanns några offer. För det handlar bara om att styra folk att agera i enlighet med den linje som politikerna anser är rätt, ofta baserat på trender och undermåliga, eller obefintliga, fakta.

Trots att fenomen som moral-lagar skapar brott utan offer, så finns det kanske fler människor i Sverige idag, som på ett eller annat sätt anser sig vara offer, än någonsin tidigare. Och det är nog inte helt fel att prata om en trend i sammanhanget. Det är helt enkelt politiskt korrekt att vara ett offer, och det är politiskt korrekt att uppleva att man blivit kränkt. Det har gått sån inflation i ordet att det börjar bli svårt att ta kränkta personer på allvar. Det är som sagan om pojken som gång på gång skojade och ropade ”Vargen kommer!” När vargen verkligen kom, och han ropade, var det ingen som tog honom på allvar eftersom alla trodde att han skojade som vanligt.

Faktum är att det inte går att kränka en annan människa, eftersom man inte kan styra dennes verklighetsuppfattning och referensramar. Man kan helt enkelt aldrig veta, eller styra hur en annan människa tolkar och upplever sin verklighet. Man kan välja om man själv vill känna sig kränkt eller inte, men man kan inte bestämma hur någon annan ska känna sig av att befinna sig i en viss situation.

Men att anse sig vara ett offer har egentligen inte med politik att göra. Det är en bild som man själv skapar, av sin situation, av bekvämlighet. Om någonting går snett i en situation, så kan man antingen ta ansvar för problemet, eller försöka skylla det på någon annan. En definition av ett offer, är en person som utsatts för någon oförrätt, och därigenom varit helt utlämnad åt situation och resultatet av någon annans agerande. Även om varje person själv bär det yttersta ansvaret för sitt liv och sin situation, i alla lägen, så finns det personer som har hamnat i situationer där de kan må bra av stöd och assistans utifrån. Men i praktiken handlar det betydligt oftare om att man, genom att ikläda sig rollen som offer, försöker slippa ta ansvar för sitt eget liv, sina egna beslut och sina egna vägval.

Problemet är, att den bild man skapar, bara är en bild av en önskat scenario, inte en bild av verkligheten. Val som man har gjort i ett tidigare skede av sitt liv, kan begränsa valmöjligheterna och alternativen i ett senare skede. Men man bär fortfarande själv ansvaret för alla sina val, och de situationer som de resulterar i. Man kan se det som en fantastisk frihet och en fantastisk möjlighet att sitta på den makten, makten att kunna välja hur ens liv ska se ut och hur man vill forma det.

Men som i alla aspekter av livet, så består det av en ljus och en mörk del. Om den ljusa delen är makten och friheten, så är kostnaden, och den mörka delen, ansvaret. Ett ansvar som man måste bära hela livet. Oavsett vad som händer så finns det ingen annan att skylla på, även om inget hindrar människor från att försöka. Oavsett i vilken situation man hamnar, så går det alltid att härleda omständigheterna till tidigare vägval, och beslut, som man själv har fattat.

Ibland är det inte lätt, för ofta är det svårt att veta vad ett val kommer resultera i. Dels i ett första skede, men även i resultat som kan ligga både två och tre steg bort. Vi kan försöka grunda våra val i fakta, logik, personliga preferenser och en stark intuition. Men även om det inte är lätt så är vi tvungna att välja. Till och med valet ”att inte välja”, är ett val, som kommer medföra konsekvenser. Och att ta ansvar innebär att man inte bara är beredd att njuta frukterna av rätt val, utan även ta konsekvenserna av felaktiga val.

Att ta ansvar för sig själv och sina beslut handlar om medvetenhet, förståelse och personlig mognad. De personer som väljer att istället se sig som offer, för livet, omständigheterna och personer runt omkring sig, gör det för att det i förlängningen kommer leda de in på vägar som på sikt kommer öka deras medvetenhet och ge dem den förståelse och mognad som de behöver för sin fortsatta utveckling. De vägar man kan komma att behöva gå är inte alltid behagliga, men i långa loppet kan det ändå vara det effektivaste sättet att förstå, och komma vidare. Och som individer, och mänsklighet, utvecklas vi ständigt.

Kanske är trender och politisk korrekthet bara faser i en majoritet av individers utveckling. Och har man makten att välja att se sig själv som ett offer, så har man också makten att välja något mer konstruktivt och spännande.