Just nu lever vi, men det behöver inte betyda att alla människor lever i nuet. När man inte lever i nuet, så lever man antingen i historien eller i framtiden, eller en blandning av alla tre. Ett nyfött barn har oftast ingen medveten historia och är inte heller ännu medveten om framtiden som koncept, och vad den innebär eller kan innebära. Ett nyfött barn lever i nuet, även om det är en väldigt kort tid man är relativt nyfödd, och det är ganska snart man börjar bygga upp en egen historia.

Medvetenheten spelar också in. Är man så omedveten att man inte förstår vad historia eller framtid är, lever man ofta i nuet, som t.ex. en del djur, för då är man inte medveten om att det finns alternativ. Är man mer medveten, är det lättare att fastna i tankar och känslor kring det som varit, eller det som kanske kommer längre fram. Det finns ingen garanti för att hög medvetenhet innebär att man i större utsträckning lever i nuet, men personer med ett balanserat inre har ofta lättare att släppa historia och framtid till förmån för nuet. Och för att hitta sin inre balans behövs ofta att man är väldigt medveten om sig själv, sin omgivning och sin värld.

Anledningen att det finns en poäng att leva i nuet, istället för någon annan tid, är att det bara är just precis nu som vi verkligen lever, och det är bara just precis nu som livet händer. Allt som vi varit med om fram tills nu är något vi har gjort. Vi har levt, men det som redan har hänt går inte att ändra och risken är att man blir fast i tankar och känslotillstånd som hör till historien, utan att utvecklas. Samtidigt som det gör att man inte har samma möjlighet att vara närvarande i det som verkligen är livet, och i de beslut och vägval som längre fram kommer att skapa framtiden.

Oroar man sig, eller planerar, istället hela tiden för framtiden så lever tankar och känslor i någonting som aldrig har hänt, och kanske aldrig kommer att hända. Allt detta under tiden som det som verkligen är livet passerar utan att man tar sig tid eller hinner uppleva det. Lever man i det förflutna, gör man det ofta av rädsla, och lever man hela tiden för framtiden handlar det också om en rädsla. Inre stress kan ses som ett annat ord för rädsla. Och att konstant leva under stress är varken behagligt eller hälsosamt.

Att leva i nuet tror jag inte är någonting man ångrar att man gjort efteråt, men som vanligt handlar det mer om skälen och drivkraften bakom att man gör något, än vad det är man väljer att göra. Det finns helt enkelt många aspekter bakom det hela. Samtidigt som principerna kan uppfattas som väldigt komplicerade, så är de också relativt enkla och logiska. Det ena ger det andra och en del steg förutsätter att man tagit andra steg tidigare. Som en stege. Det är lätt att klättra högst upp på stegen om man tar ett steg i taget. Försöker man istället hoppa över ett eller fler steg blir det genast svårare. Att hoppa direkt till toppen är i princip omöjligt, och ju fler steg man försöker hoppa över, desto större insats krävs, och desto större är risken att man missar och ramlar och skadar sig.

Många tror att ju mer de hinner med i sina liv, desto mer har de verkligen levt och utnyttjat livet. Men finns det inget starkare skäl till varför man väljer de vägar man gör, är man kanske ute på hal is. Gör man saker av rädsla kommer värdet av det man gör inte vara lika stort. Både fysiska produkter, upplevelser och relationer går att få i många olika former. Kvantitet och kvalitet behöver inte vara varandras motsatser, men ofta är de det eftersom man allt som oftast arbetar med begränsade resurser, vilket kräver prioriteringar och kompromisser. Att vara medveten i nuet, och livet när det verkligen händer, handlar om att hitta och känna livets absoluta kärna, och att vara närvarande och delaktig i samspelet med sin omgivning och med sig själv. Livet blir förmodligen inte intensivare och mer levande än så.

Med motgångar och prövningar kommer medvetenhet och djup. Med obalanserad medvetenhet kommer en önskan och drivkraft till förändring. En resa till inre balans som förutsätter att man går igenom och städar upp bland alla tankar, känslor och allt som varit. Med medveten inre balans försvinner alla rädslor och behovet av att leva någon annanstans än i nuet. När man inte längre har en massa saker att oroa sig för frigörs en massa kapacitet och energi som kan användas till att njuta av livet och utvecklas som människa. När man inte längre tyngs ner av sin energi förbättras också intuitionen och man får en ökad känslighet för de vägar som livet föreslår att man ska gå. En motståndsfri flexibilitet som leder till en rikare och lyckligare framtid. Utan att man någonsin behöver bekymra sig över den.