När man av någon anledning gör sig fysiskt illa, känner man smärta. När jag var liten tyckte jag att det skulle vara mycket bättre om det slapp göra ont. Men redan då förstod jag nog på något sätt att det inte skulle fungera. Smärtan fyller en viktig funktion i att den på ett konkret sätt uppmärksammar oss på när något är fel gällande kroppens funktion. Smärtan hjälper oss att veta när något är så fel att det kräver åtgärd eller behandling. Och graden av smärta upplyser oss om hur akut behovet av åtgärd är. Hade smärtan inte varit en obehaglig känsla att uppleva, hade vi förmodligen inte tagit problemen, den försöker belysa, på allvar.

Men den fysiska kroppen är en väldigt liten del av vem vi är. Framför allt har vi en själ, eller en andlig kropp. Båda kropparna består av energi och är lika verkliga. Men den fysiska kroppen är just fysisk och temporär, medan den andliga kroppen varken är fysisk på samma sätt, eller begränsad i tid. Men det finns också andra likheter. När man av någon anledning skadar sin andliga energi, känner man en smärta, som fyller samma funktion som för den fysiska kroppen. Smärtan uppkommer egentligen inte på det fysiska planet, även om den är lika verklig för det. Den indikerar att det finns en skada eller ett sår i själens energi, som måste åtgärdas.

Som människor uppfostras vi in i den fysiska verkligheten, vilket är relevant. Däremot uppfostras vi också bort ifrån den värld som inte är konkret fysisk, och bort ifrån vår andliga identitet. Vi lär oss att söka bekräftelse från vetenskapen för att våga lita på vad vi är, vad vi upplever och hur världen ser ut och fungerar. Det innebär att vi är uppmärksamma på kroppens fysiska symptom på välbefinnande, men vi är inte lika lyhörda inför själens välbefinnande. För att vi har fått lära oss av samhället och de vi vuxit upp tillsammans med, att den delen av verkligheten inte finns. Vi kan fortfarande känna den själsliga smärtan när något inte står rätt till med vår energi och utstrålning, men vi vet inte hur vi ska hantera smärtan, eftersom den, enligt vad vi fått lära oss, inte finns.

Utvecklingen går visserligen åt rätt håll om man jämför med hur det var för 100, eller 200 år sen, men vi har fortfarande en lång bit kvar att gå. På grund av det finns det många människor som lever hela sitt liv med en själslig smärta som de aldrig blir av med. På samma sätt som ett skrubbsår gör att vi har en skada på en viss del av vår fysiska kropp. En skada som kanske märks tydligare i vissa situationer och vid vissa rörelser, och som kanske delvis hämmar vår frihet. På samma sätt kan våra erfarenheter av livet ge oss andliga ”skrubbsår”. Skrubbsår som berör en del av vår själs energi. Precis som det fysiska, kan det andliga skrubbsåret kännas mer i vissa situationer, och det kan absolut hämma vår frihet och påverka vårt välbefinnande.

Jag ser människor som att vi ÄR vår själ, vi HAR vår fysiska kropp, och vi SKAPAR vår verklighet. Eftersom vi, som själar, skapar vår verklighet, även den fysiska verkligheten, är det lätt att förstå att skador i själen kommer påverka skapandeprocessen och den verklighet vi skapar. Därför är det inte konstigt eller ovanligt att själsliga problem även kan manifesteras som fysiska sådana. Det ena påverkar det andra. Man skulle kunna tänka sig att en fysiskt fungerande kropp eller positiva upplevelser, på samma sätt, skulle kunna läka en sårad andlig kropp. Men det fungerar inte riktigt så, eftersom skapandet börjar inifrån, och verkligheten skapas av själen. Det är där potentialen till skapande finns, och det är därifrån energin kan sprida sig till andra delar av en persons liv.

Själslig sorg kan manifesteras fysiskt i form av tårar, även om vi inte har lidigt någon fysisk skada. Men såret i själen skapar en verklighet där vi är fysiskt påverkade av vår sorg. Obalans kan ge upphov till många olika symptom, både fysiska och på ett andligt plan. Man skulle kunna kalla obalans för en sorts sjukdom, men med betoningen att det inte är något man drabbas av, utan något man, medvetet eller omedvetet, skapar. På samma sätt handlar en behandling inte om att ge sig på och korrigera de symptom som uppkommer, utan om att istället om att leta inombords för orsaken till obalansen.

I tidigare poster har jag pratat mer ingående om hur man kan komma till rätta med obalans, och välja ett behagligare och mer medvetet liv. Själens balans speglas i varje persons omgivning, upplevelser och fysiska kropp. Obalans är inte ett naturligt jämviktstillstånd, därför kräver obalansen en insats av energi och en ansträngning för att den ska kunna existera och upprätthållas. Den här ansträngningen märks först psykiskt, men sen även fysiskt, i form av, energimässiga och fysiska, spänningar och stress. Att leva i obalans gör ont, och smärtan är din andliga kropps sätt att uppmärksamma dig på att din energi behöver förståelse och kärlek från dig.