Eftersom jag bor nära en stor stad har jag också tänkt på det här med trafik, rörlighet och trångboddhet. Varje dag ser man bilköer ringla sig åt först ena hållet, och senare på dagen åt andra hållet. Men med bättre och bättre internet-uppkoppling ser jag en framtid där fler och fler kan jobba hemifrån, eller var som helst i världen. Då behövs inte de dagliga transporterna fram och tillbaka till en fysisk arbetsplats. Jag har också berättat att många jobb kommer att försvinna i framtiden, och det stora flertalet kommer inte att ha ett jobb, eller ens vilja jobba så som vi gör idag. Det kommer också minska trafiken.

Sen har jag lite svårt att förstå varför alla nödvändigtvis ska bo på nästan exakt samma ställe, mitt inne i stan, att alla affärer ska samlas på samma ställe, i stora köpcentrum och så vidare. Jag är förespråkare för en harmonisk balans som jag känner att vi saknar i det avseendet. En bättre balans mellan konstgjord stadsmiljö och natur, mellan glesbygd och storstäder, mellan affärer, boende och företag. Jag tror vi alltid skulle behöva ha den känslan för balans i bakhuvudet när vi planerar större byggprojekt, ägnar oss åt stadsplanering och så vidare. Jag tänker mig att vi vill ha en fungerande balans på jorden, men att samma balans även ska finnas om vi bara tittar på Sverige, eller ett enskilt landskap, en stad eller en stadsdel. Att samma tanke om harmoni och balans ska genomsyra allt vi gör och skapar, oavsett vilken nivå man tittar på.

Idag känns det som att man exploaterar nästan all natur, i och runt storstäderna, utan att reflektera över det. Kanske för att man tänker att det ändå kompenseras av att det finns natur kvar på andra ställen, till exempel i Norrland och så vidare. Men det är inte samma sak, och jag skulle önska en mer långtgående balans än så. Jag tänker också på djur och fåglar som trängs undan av samma anledning. Människan tar för sig, och vi gör det för att vi kan. Djuren får flytta på sig, med ursäkten att det finns annan natur på andra ställen där de kan vara. Men det är inte alltid sant, och många djur- och fågelarter har utrotats, just på grund av att den speciella natur som de är beroende av, har skövlats och förstörts av oss människor. För dem kan ”natur” och ”natur” erbjuda väldigt olika förutsättningar. Viss natur fungerar, medan annan natur inte gör det, för vissa arter.

Man kan också fundera vad vi människor har för mandat att ta så stor plats på jorden som vi gör? Borde inte jorden vara allas hem, människor, fåglar, träd, djur och natur? Har inte alla individer, oavsett art, rätt att känna att det finns en plats för dem? För jorden är så full av resurser att det utan problem borde räcka till oss alla. Och om vår ”balans” bygger på att vi hela tiden behöver expandera, exploatera nya områden och ta ny mark i anspråk, som det har sett ut traditionellt i historien, så är det inte mycket till balans att prata om. För vad ska vi göra när jorden till slut inte räcker längre för vårt sätt att leva och konsumera? Ska vi ge oss ut i rymden då, och ge oss på nästa planet, och nästa planet efter det? Hur ska vi kunna existera balanserat i rymden om vi inte klarar det på jorden? Hur ska vi kunna existera balanserat på jorden, om vi inte klarar det i Sverige? Hur ska vi kunna existera balanserat i Sverige, om vi inte klarar det i till exempel Stockholm, och så vidare?

När jag pratar om frihet och när jag ser min vision ta form i text, så kan man fundera över hur vi trots att det finns så många bättre vägar att gå för att uppnå frihet, hamnat där vi befinner oss idag. Alltså hur det har kunnat gå så snett. Men jag tror det handlar om att vi har tagit ett litet steg åt fel håll, i taget, under en lång tid. Jag tror det handlar om att ha närt en tro att andra, till synes mer kvalificerade, vet bättre. Att lita på andra mer än man litar på sig själv. Kanske för att det är så skönt att slippa ansvar. ”Om jag litar på någon annan så är det inte mitt fel om saker går snett.” Förutom att det inte är sant, eftersom du har valt att lita på personen i fråga. Och varje val man gör, är man ansvarig för.

Jag tror också att det handlat om att när man inte är trygg i sig själv behöver man söka trygghet utifrån. Det system som påstår sig erbjuda den tryggheten får då rösten från alla människor som fortfarande känner oro och rädsla inombords. Men inre trygghet kan aldrig fås utifrån. Och man kan inte bota känsla med handling, bara genom att välja andra tankar. När man inte är trygg så är man rädd, och är man rädd så agerar man, och väljer, grundat i den rädslan. Inte grundat i kärlek. Men rädslan fungerar inte långsiktigt, det gör bara kärleken. Kärleken fungerar, och den fungerar alltid. Och kärlek är frihet.

Jag tror också att vi hamnat där vi hamnat för att vi konsekvent, och under väldigt lång tid, har valt det som vi bedömt som minst dåligt. I brist på bra alternativ har vi röstat på det minst dåliga. Men det är som att välja mellan pest eller kolera. Om vi i varje val röstar på kolera så kommer vi till sist att vakna upp i ett samhälle där kolera genomsyrar hela vår verklighet. Jag tror vi måste sluta rösta på de partier och de politiker som vi inte litar på och känner ett förtroende för. Och att protest-rösta, som jag tror man gjort i till exempel USA, är inte mycket bättre. Risken är att man får det man röstar på.

Med den här posten vill jag få fler att börja fundera själva, att lita på sig själva, och jag vill visa att en bättre värld är fullt möjlig. En värld som inte bara är bättre och friare för vissa, utan i längden är det för alla, och som faktiskt fungerar långsiktigt. En friare värld som är öppnare, roligare att leva i, och mer kärleksfull. Där kreativiteten får större utrymme och svängrum. Vägen dit kan tyckas lång, men det är inte sant. Den är inte längre bort än en tanke. Din och min tanke.

Eftersom tanken är skapande så handlar det mindre om att belysa problem, och berätta om allt som är fel, utan mer om att ge människor en alternativ dröm, att väcka en alternativ tanke. Och om den tanken leder till en känsla av frihet, så är halva jobbet redan gjort. Med små omställningar kan utveckling och förändring gå fort. Om vi vill. Egentligen hur fort som helst. Eller hur långsamt som helst, om vi väljer den tanken.

Men eftersom dagens system är instabilt så kommer det ändå inte att bestå. Då känns det mer spännande att ta ut nästa riktning redan innan vi har besökt den absoluta botten, istället för att vänta tills efter. Vi behöver inte låta systemet kollapsa innan vi ändrar oss. Saker och ting behöver inte bli värre först, innan de kan bli bättre. Om vi inte tror att det måste vara så. Vi kan bespara oss mycket tid och obehag genom att ställa om kursen redan nu. Frihet och kärlek finns i överflöd för alla som vågar tänka tanken. Och förstå och känna att den verkligen är sann. Veta att vi inte behöver tveka, eller känna oro.

En bättre värld väntar på oss, och den finns alldeles runt hörnet. Den väntar bara på att vi ska tänka tanken, och att vi ska tro på den. Framtiden kan verkligen bli precis hur rolig och spännande som helst!