Vissa insikter för med sig andra. Att varje person är den som sitter på det yttersta ansvaret för sin utveckling och sin livsupplevelse, innebär att både makten och ansvaret vilar direkt på den personens axlar. Det innebär också att ingen energimässig förändring kommer att ske inom personen, om inte den förändringen sanktioneras av personen själv. En förändring kommer bara att leda till verklig förändring, om den kommer inifrån, som en insikt, en sanning.

Jag har genom åren gått igenom många, långa perioder som har varit mentalt tuffa. Min känslighet har gjort att jag drabbats väldigt hårt av resultatet av min egen energimässiga obalans. Att jag varit relativt medveten har egentligen bara gjort konsekvenserna mer påtagliga, eftersom det dröjde väldigt länge innan medvetenheten nådde en så hög nivå att den kunde ge mig de insikter som kunde vända utvecklingen för mig. Från något negativt och destruktivt, till något positivt, tryggt och livsbejakande.

Eftersom merparten av mitt liv varit så jobbigt att det mest handlat om en mental kamp för att överleva, så har jag inte haft vare sig ork eller förståelse att kunna ge speciellt mycket till människor i min omgivning. Jag har önskat att någon skulle bry sig, eller att någon skulle dyka upp som kunde hjälpa mig. Men ingen har gjort det och jag har känt mig väldigt ensam med mina problem att passa in i det här livet och få livet att passa mig.

Sen dess har mycket hänt, och idag har jag fått veta sanningen. Jag känner att jag vet hur livet fungerar, hur merparten av allting hänger ihop och varför vissa saker sker, eller inte sker. Jag har fått möjligheten att se den röda tråden och logiken bakom allt som tidigare verkade irrationellt, motsägelsefullt och ologiskt. Men förståelse och insikt är bara början på verklig förändring i praktiken.

Att ändra, och balansera, sin energi kräver tid och ansträngning, även om man förstått teorin. Jag befinner mig idag i den energimässiga balanseringsprocessen. Jag vet inte hur långt jag har kommit och jag vet inte hur långt jag har kvar. Det enda jag vet med säkerhet är att jag inte står kvar på noll, och jag har inte kommit i mål heller. Trots det så har mycket hunnit förändras för mig. Framför allt i teorin, men även delvis i praktiken. Egentligen är det bara de områden där jag har upplevt och fortfarande upplever det största känslomässiga motståndet, som ännu inte genomgått någon märkbar förändring.

Men med förståelsen, insikterna och medvetenheten kommer också förståelsen om hur andra människors negativa livsupplevelser kan härledas till deras energi. Och deras energi kan härledas till deras känslor och tankar. Människor som står mig nära eller som finns i min omgivning och i mitt kontaktnät. Jag förstår att de inte är medvetna om orsaken till de motgångar de tvingar sig själv att gå igenom, och att de inte förstår hur universums samband mellan orsak och verkan ser ut. De saknar den förståelse som jag har. En förståelse som, om de besatt den, skulle kunna vända deras liv upp och ner på ett positivt sätt. De skulle kunna få det så mycket bättre, och slippa så mycket lidande.

Och jag har försökt, trots att min förståelse säger mig att jag borde veta bättre. Jag tänker att om jag berättar för de som behöver veta, hur det ligger till, fungerar och hänger ihop, så skulle de kunna förstå. Att jag skulle kunna hjälpa andra, och därigenom förändra världen till någonting bättre. Det är någonting jag försökt, mot bättre vetande, flera gånger, och det är en smärtsam upplevelse att gång på gång konstatera att världen inte fungerar så.

För mig har det faktiskt varit en av de tuffare insikterna att göra, insikten att jag inte har makten att hjälpa andra. Att jag inte har makten att kunna förändra och förbättra deras liv. Frustrationen att sitta på nyckeln som skulle kunna förändra deras liv i grunden, men utan att kunna lämna över den till dem. För att när man försöker så vägrar de ta emot den, eller också förstår de inte vikten av den, eller hur den ska användas.

Universum är uppbyggt kring ett antal principer. Det är reglerna som strukturerar och beskriver hur universum fungerar. Runt om reglerna finns en stor personlig frihet, men samtidigt är principerna definitiva. Känslor är det fokus som har potential att förändra en människas energi. Samtidigt är det inte möjligt för någon utomstående att kontrollera eller påverka en annan persons känslor. Att det ibland kan verka som att det förekommer beror på att vissa människor tillåter sig att kontrolleras av andra. De lämnar ifrån sig en del av sin egen makt, men det handlar fortfarande om deras eget beslut, och de kan när som helst ta tillbaka den makten.

Det är alltså inte möjligt för mig, eller för någon annan, att hjälpa andra som har det svårt omkring oss. Jag förstår om det är en kontroversiell sanning eftersom den riskerar att gå emot det politiskt korrekta, men en sanning är en sanning, även om den är obekväm eller jobbig att höra. Och en jobbig sanning är oftast skönare att höra än en vacker lögn. Vi har inte makten att hjälpa våra medmänniskor.

Folk som har det jobbigt känner sig ofta provocerade av de som verkar vara lyckligare eller ha det lättare. Det finns också en barnslig trotsighet med önskan om att göra precis tvärtemot när man upplever att någon annan försöker berätta vad man ska göra i en viss situation, eller hur man ska leva. Även om det inte är min avsikt. Min avsikt med den här bloggen är inte att berätta för andra hur de ska leva, utan att förmedla sanningen. Personer som är kraftigt obalanserade kommer dessutom att ha en intuition, som oftare leder dem ”fel”, för att ”fel” upplevelser är det de behöver gå igenom för att genom jobbiga erfarenheter bygga medvetenhet för förändring.

Kanske kan det tyckas märkligt att jag i så fall bryr mig om att dela med mig av mina insikter. Men jag gör det av två anledningar. Dels för egen del, för att jag tycker om att skriva och för att jag ser ett egenvärde i att mina insikter finns samlade på ett ställe, och dels för att informationen ska finnas tillgänglig för personer som kommit så långt i sin utveckling att de är beredda att ta till sig informationen jag förmedlar. För när de gör det, och drivkraften kommer inifrån de själva, då blir mina insikter deras. Då är det inte jag som hjälper dem, utan dem som hjälper sig själva.

De personer som befinner sig i en energi där de är redo för den här förståelsen, kommer attraheras av energin som den här bloggen och mina inlägg utstrålar. Personer som skulle behöva hjälp men som inte har kommit så långt i sin utveckling, kommer inte lockas av den här bloggen, trots att den skulle kunna hjälpa dem. För att de inte är redo, de behöver fortsätta att gå igenom motgångar tills de byggt tillräcklig medvetenhet för att lyckas skapa en drivkraft för förändring.

När den drivkraften finns inom dem, kommer universum att förse dem med de svar och den information som de behöver. Kanske innebär det att de klickar på min blogg, kanske får de informationen på annat håll. Livet fungerar så att man får de upplevelser som man själv, medvetet eller omedvetet, känner att man behöver. Och vad man behöver avgörs av vilken energi man befinner sig i. När man är redo för någonting bättre så kommer man att få det. När man är redo för de svar man behöver för att förstå, så kommer man att få dem.