Känslor är på sätt och vis fascinerande. De kan i ena stunden få livet att verka underbart, och vid ett annat tillfälle fruktansvärt. Ofta till synes utan någon direkt anledning. Ibland får man intrycket av att känslor är någonting som lever sitt eget liv, nästan som ett eget levande väsen, som kommer och går som det vill. Men i verkligheten finns det en förklaring.

Som jag varit inne på tidigare så är känslorna det energimässiga fokus som startar din skapandeprocess, och som manifesterar den verklighet som du därigenom önskar. Varje känsla som du har gett upphov till, har föregåtts av en tanke hos dig. Ibland är sambandet mellan tanke och känsla tydligt, men ibland är tanken något som sker omedvetet, varpå känslan kan komma som en överraskning.

Samtidigt finns det ytterligare en viktig aspekt i det hela. Eftersom känslor är det fokus som formar hur vår energi ser ut för tillfället, så bidrar de i högsta grad till vår utstrålning. En utstrålning som andra människor kan känna av när de ser oss. Samtidigt är energin inte geografiskt begränsad på det sättet, och det är fullt möjligt att känna av människors energi även om avståndet till de är långt och vi inte kan se eller höra dem. På det sättet kan energi jämföras med radiosignaler eller radioutsändningar med oändlig räckvidd. Samtidigt som vi alla sänder ut kontinuerligt, så är vi också alla mottagare. Ställer vi in vår egen energi på rätt frekvens när vi lyssnar, så kommer vi höra, eller känna, andra som sänder på den frekvensen. Och det är fullt möjligt att finjustera sin inställning så man kan ta in en specifik person på väldigt stort avstånd.

Nu är det här med radiovågor bara en liknelse, men varje persons energi är unik, som ett fingeravtryck, och går därför att hitta och känna igen. Vår energi kan, som sagt, kännas av även på stort fysiskt avstånd. Skillnaden är dock att när man befinner sig nära någon så kommer man i kontakt med mer av deras energi. Lite som att befinna sig nära en tänd glödlampa. Då ser man, och upplever, ljuset väldigt intensivt. Flyttar man ljuset längre bort ser man en mindre del av det. Och flyttar man det ännu längre bort, oändligt långt, så blir det bara en prick kvar. Bland många andra prickar kan den då bli svårare att urskilja, men det är fortfarande möjligt. Energi är dock inte visuellt begränsad, på samma sätt som ljus, men jag tror det finns en poäng med jämförelsen ändå.

Vad det här innebär för oss, som går omkring som vandrande, ofta omedvetna, radiomottagare, är att vi dagligen känner av massor av de här energierna som vi omges av, och som skickas ut runt omkring oss. Det här är någonting som andra gör nästan uteslutande omedvetet, och som de flesta av oss tar emot omedvetet. Och när vi känner energin som härstammar från någon annans känsla, så finns ingen tanke bakom inom oss. För tanken är det någon annan som tänkt. Det finns inte heller nödvändigtvis någon logik bakom känslorna vi bombarderas av och uppfattar. För att det inte är våra känslor.

Så hur många av de känslor som vi normalt upplever under en dag kan anses vara våra egna? Jag skulle säga att det är svårt att sätta en specifik siffra på det, men det handlar definitivt om en minoritet av allt vi uppfattar. En liten kärna är vårt eget, medan merparten är någon annans. Men, om vi inte är medvetna om det här och istället går in i varje känsla som dyker upp, och låter de färga och förändra vår egen energi, så blir känslan vår, för att vi gör den till vår. Även om dess ursprung var någon annans tanke.

Går man in för, och tar åt sig, allt som dyker upp blir livet en enda lång känslomässig och ologisk berg-och-dal-bana. Vilket i sin tur innebär att den verklighet man skapar kommer att te sig lika kaosartad och obalanserad som det känsloliv man upplever. Som till stor del antagligen inte är ens eget. Känslor finns hos andra människor, djur och växter, men de kan också finnas i marken, i miljöer och byggnader. Då i högre utsträckning i form av energiminnen, men det är fortfarande känslor som vi kan känna av. Även avlidna personers energier, känslor och tankar är någonting som vi har potentialen att känna av, och som kan påverka oss. Om vi väljer att låta dem göra det.

Inom parantes kan tilläggas att det är lika möjligt att vara balanserad eller obalanserad även när man är avliden. Den här förmågan att påverka andra människor genom sina egna känslor är det en del avlidna personer som utnyttjar för sin egna, ofta obalanserade, syften. Det handlar inte om att vara besatt, utan snarare om att utsättas för intensiv lobbyverksamhet. Man är alltid själv den som har kontroll, men väljer man att ge vika för rösterna så ger man också upp en del av sin egen makt över sitt eget liv. Eftersom det mestadels handlar om obalanserade själar, så dras de till andra personer som också är obalanserade. Det är också så att medvetna, balanserade personer inte är möjliga att påverka på samma sätt. Därför blir de inte lika intressanta.

En avliden själ som dras till dig, och som kan få sina syften uppfyllda genom dig, kan finnas med dig som en omedveten influens under många, många år. Är man känslig och lättpåverkad innebär det att många av de beslut man fattar kanske inte är ens egna, utan någon annans. Störst risk att utsättas för den här typen av ofrivillig styrning är omedvetna och obalanserade personer som är starkt känslostyrda. I värsta fall kan en destruktiv själ plantera sina egna negativa tankar så djupt i en annan människa att det leder till att personen omedvetet drar på sig sjukdomar eller tar sitt liv.

Att kunna känna andra människors känslor, innebär indirekt att vi även kan veta vad de tänker. Eftersom en känsla alltid är kopplad till en tanke. Den här förmågan och den här känsligheten för vad som finns runt omkring oss, är en naturlig del av att vara människa. Det är egentligen inget konstigt eller onaturligt. Men som så mycket annat som jag själv förstått, och nu berättar om, är det svårt att vetenskapligt bevisa. Och det inofficiella kravet för vad människor uppfattar som verkligt och sant, begränsar oss. Det gör att vi inte ser hela världen som den är, utan bara den lilla del som vi väljer att se och acceptera.

Det innebär inte att resten inte finns, men man väljer att blunda för den. Dock är det ingen annan som kan bestämma över dig, om du inte låter dem göra det. Det här är bara början, och bättre förståelse och högre medvetenhet innebär att du kommer ha mer omfattande och mer korrekt underlag för kommande beslut och livsval. Det finns en spännande ny värld där ute, som vi knappt känner till och som står dig fritt att utforska.