Livet kan verka kaosartat och slumpmässigt. Man är med om saker, råkar ut för saker, och ibland har man tur och ibland har man otur. Frågan om ”meningen med livet”, har engagerat mänskligheten under väldigt lång tid. Av förståeliga skäl, men en fråga som egentligen är minst lika intressant är ”hur livet fungerar”. Är man med i ett spel eller en lek, är det klart relevant att veta vilka reglerna är, och hur leken fungerar. Vet man inte det, kommer resultatet och utbytet man har av leken vara slumpartat och godtyckligt.

Och sanningen finns där ute, även om den ofta försvinner i bruset av åsikter, obalans och negativitet. Problemet är att det kan vara svårt att känna igen sanningen, och det sätt på vilket livet fungerar, att den bild man har av livet blir en självuppfyllande profetia, gör inte saken lättare, eller sanningen tydligare. Men om sanningen finns där ute, så finns den i ännu större utsträckning ”där inne”. Svaret på livets stora frågor finns inom varje människa, för den kärlek man är skapad av, vet precis vem du är och var du kommer ifrån.

Det finns en koppling mellan saker och ting, mellan tankar och känslor, och mellan insats och konsekvens. Det finns många fler kopplingar också, men nu väljer jag att fokusera på några av de största och mest intressanta. Det finns till exempel en stark koppling mellan att vara med om roliga saker, och att vara lycklig. Men det är inte bara så att det finns en koppling, det finns också en tydlig ordning, där det ena är resultatet och konsekvensen av det andra. Den bild jag tror de flesta har är att om man är med om roliga upplevelser, så kommer man bli lycklig. Men det är i så fall ett vanligt missförstånd, för det är inte den ordning som livet arbetar efter.

”Lycka” är ett känslotillstånd, medan ”roliga upplevelser” är exempel på en fysisk manifestering. Livet är ingenting som bara händer slumpmässigt, utan någonting som skapas. Och skapandeprocessen innehåller framför allt tre viktiga spelare: Tanken, känslan och manifesteringen eller resultatet. De är alla starkt kopplade till varandra, men det finns också en tydlig ordning dem emellan.

Tanken är fröet, idén, grunden och kreativiteten. Efter tanken följer känslan. Känslor uppstår inte ur ingenting, de har alltid föregåtts av, och sprungit ur, en tanke. Sen har vi förvisso möjligheten att uppfatta och ta till oss andras känslor, som i så fall har sprungit ur någon annans tanke, men jag kommer inte ta upp den aspekten nu, utan kommer prata mer om den i en framtida post. Känslan är skapandekraften, energin, fokuset och magin som förverkligar. Manifesteringen är resultatet, den fysiska upplevelsen, livet och verkligheten.

Det är skapandets ordning. Sen finns det som sagt fler kopplingar och fler aspekter, men det är huvuddragen. Det är också så att livet, och de upplevelser man är med om och de erfarenheter man gör, ger upphov till nya tankar som, via andra känslor, i sin tur kan skapa nya verkligheter och upplevelser. Tankar behöver inte heller leda till känslor. Många tankar är bara tankar som tänks av nyfikenhet, men ibland känner man extra starkt för vissa tankar, uppslag eller idéer, och det är dem som har potential att bli förverkligade. Samma sak är det med känslor. En känsla har alltid potentialen att skapa en verklighet, men det är inte säkert att det kommer ske, för det beror på hur stark och konsekvent man håller sig i den känslan eller energin. Hur starkt och konsekvent en människas fokus är, spelar stor roll för om verkligheten man känner för skapas, och hur snabbt, smidigt och effektivt det sker.

Det går att leva utan att vara medveten om det här. Det är inte säkert att man är medveten om vad man tänker eller känner, men det betyder inte att tankarna och känslorna inte finns där. Och när man förstår att känsla, energi och utstrålning är väldigt nära besläktade med varandra, så blir det tydligare varför man är med om det som man är med om. Varför man ibland behöver gå igenom motgångar, och varför man ibland, till synes, har tur. Tvivlar man på sig själv, kan det leda till rädslan att inte vara tillräckligt bra. Befinner man sig i den känslan tillräckligt länge så kommer den manifesteras i en fysisk verklighet, vare sig man vill det eller ej.

Det är därför vissa personer verkar ha tur och lyckas med allt de tar sig för, medan andra verkar råka ut för allt möjligt otrevligt, och går från motgång till motgång. Det är ingen slump, det är inte ologiskt och det är inte orättvist, utifrån hur livet fungerar. Det har med energi och utstrålning att göra, och om att förstå hur starkt känslor attraherar verkligheter, upplevelser och relationer som innehåller liknande energier. Förståelse är förutsättningen för medvetna beslut, men valet är alltid fritt och ansvaret individuellt, oavsett om du är medveten om vad du väljer, eller ej.