Vi existerar som intelligent energi. Samtidigt kan man säga att vi består av mindre beståndsdelar, som var för sig har en intelligens, även om de också är del av en större helhet. På samma sätt ser jag det som att vi människor, även om vi är intelligenta och medvetna, även i vår tur är del av en större helhet. En helhet, tillsammans med alla andra människor, som med största sannolikhet har en intelligens och ett medvetande. En underliggande intelligens som genomsyrar hela vår existens, allt vi ser, tänker, upplever och känner. Sannolikt har den intelligensen en betydligt större helhetssyn och förståelse, än vi, som ingående delar, har möjlighet till.
 
Jag anser att vi föds och existerar som själar. Att leva ett fysiskt liv handlar om flera saker. Framför allt är det en exklusiv upplevelse att ha, och använda en fysisk kropp. Det är svårt, eller omöjligt, att jämföra med något annat. Sen kan man se det som en skola, för, i kanske ännu högre utsträckning, handlar det om utveckling och förståelse. Alla som har egna barn, vet att det är svårt att få barn att förstå bara genom att säga någonting till dem. Det går in genom ena örat, och ut genom andra. I och med att de inte har en personlig relation till, och erfarenhet av, det man försöker berätta, så är det svårt för dem att ta det till sig. Det existerar en distans som är svår att överbrygga. Det är samma sak för oss själar.
 
Men att leva ett fysiskt är annorlunda. Från första andetaget kastas man in i hetluften. Allt man är med om blir, i högsta grad, påtagligt och personligt. Man får möjlighet att göra val, men vad som är ännu viktigare, är att man får, ovillkorligen, uppleva och ta konsekvenserna av sina val. Som skola är den fysiska existensen otroligt effektiv. Den bygger upp djup, medvetenhet, tacksamhet, ödmjukhet, förståelse och klokhet hos en människa och själ. Därför lever vi fysiska liv, för att vi behöver det, men också för upplevelsen. Som individer har vi ett val, och vi har en stor makt över våra liv, men samtidigt är vi alla delar i en större helhet, och vare sig vi vill det eller ej, är det något som har inflytande över, och påverkar oss.
 
Jag tror, och min erfarenhet är, att det finns en plan. Inför varje fysiskt liv som inleds, och i koordination med alla andra liv och allt omkring oss. Ett öde, som vi förmodligen, i stor utsträckning, medvetet eller omedvetet, varit med och bestämt. Det är en lös plan, som en röd tråd som går igenom en människas liv. Delar av vad vi ska uppleva är förutbestämt, men samtidigt har vi stor frihet att uppleva allt möjligt som vi är nyfikna på, emellan de här fasta punkterna. Beroende på val vi gör kan vi också delvis skjuta upp vårt öde, eller välja att försöka motarbeta det.
 
Som samhället är uppbyggt och ser ut idag, handlar det mycket om att jämföra sig med andra. Det är sällan konstruktivt, och eftersom drivkraften för jämförelsen är negativ och obalanserad, kommer resultatet inte att generera något positivt. För det finns inte två individer som har exakt samma förutsättningar. Att tävla är ok, men tävla mot dig själv, och se till att drivkraften och motivationen är balanserad och positiv.
 
Vi har alla olika öden. Det kommer att vara lättare för en person att uppnå något, om det ligger i personens öde. En annan person har också möjlighet att uppnå samma sak, men det kommer krävas otroligt mycket mer av arbete, ansträngning, målmedvetenhet och fokus. Det finns ingen person vars öde är elakt, orättvist eller dåligt. Om man följer sitt livs energiström, och sin plan, kommer man alltid få det man behöver, vill ha och önskar lära sig. Befinner man sig tidigt i sin själsliga utveckling, kan man räkna med att behöva gå igenom motgångar i en större utsträckning. Då handlar livet mindre om att få det man vill ha, och mer om att få de upplevelser man behöver, för sin utveckling. Men inget liv består enbart av motgångar, även i det mörkaste mörker kommer det finnas ljusglimtar. På samma sätt som inget liv kommer innehålla enbart medgångar.
 
Att följa sitt öde kommer att kännas intuitionsmässigt rätt, och man kommer att uppleva att pusselbitar  faller på plats och att man ofta har tur. Att kämpa emot sitt öde, och kämpa emot sig själv, kommer att kännas jobbigt och man kommer ha mycket otur. Livet blir en konstant kamp, och man ställs inför motgång efter motgång. För att man försöker avvika från universums balans. Man kan jämföra det med att flyta med en ström i en flod. Flyter man medströms blir resan behaglig, avkopplande och man kommer hinna se sig omkring och uppleva mycket mer. Samtidigt som man kommer längre. Att försöka simma motströms kommer att vara otroligt jobbigt, men kommer inte komma någonstans, och man kommer varken ha tid eller ork att se eller bry sig om det som händer runt omkring en.
 
Alla människor har ett öde, och många människors öde är sammanvävda. Träffar man en person som är osannolikt att träffa, samtidigt som man inser att mötet är av stor vikt för ens liv, handlar det om ödet. Och det är lätt att bli imponerad över hur otroligt välplanerat och organiserat allt verkar, så fort man skrapar under den slumpartade ytan.
 
En balanserad och bagagefri människa kommer genom intuition kunna känna vilken väg som är rätt för just dem att gå. Och att följa sitt öde behöver inte vara tråkigt och förutsägbart. Faktum är att det sannolikt kommer ge precis den livsupplevelse som man önskar och behöver. Det kommer att öppna för möjligheten att ta del av det liv som man egentligen, innerst inne, drömmer om.