Vår syn på världen har idag i stor utsträckning präglats av hur den traditionella vetenskapen ser på densamma. För att något ska anses existera måste det kunna bevisas vetenskapligt, utifrån de metoder som vetenskapen besitter idag. Det innebär att det är väldigt osannolikt att vi ska råka acceptera något på felaktiga grunder, men å andra sidan missar vi väldigt mycket för att vi idag inte besitter möjligheten att otvetydigt och vetenskapligt bevisa dess existens. Det är ett förhållningssättet begränsar oss, och vår värld. För världen är mer än det man kan se.

Det accepteras att människor finns, för vi kan se, höra och känna dem fysiskt. Vi misstänker att det finns något mer, men det är utifrån den fysiska kroppen som vi idag kan acceptera och förhålla oss till dem. Men när en människa dör, upphör den fysiska kroppen att fungera och existera. Plötsligt är det dags att lämna tillbaka den kropp vi under en period har haft förmånen att få låna. Som själ och person existerar vi som intelligent och medveten energi, oavsett kropp eller inte.

Men förutsättningarna för kommunikation och för att förmedla vår existens ändras radikalt när vår kropp försvinner. Vi syns, hörs och känns inte fysiskt längre. Telepati är fortfarande en kommunikationskanal, och vi har fortfarande möjligheten att fokusera vår energi. Och eftersom fokus är känsla är det möjligt att kommunicera via den känslan. Eftersom vi kan känna och uppfatta varandras känslor, oavsett om vår fysiska kropp är död eller levande.

För vi är inte mindre levande i det ena eller andra tillståndet. Snarare är det vår utbredda definition av vad ”levande” innebär, som kan behöva justeras. För världen är full av levande varelser som vi oftaste inte är medvetna om, för att vi inte kan se dem. Det kan vara djur och insekter som är gömda eller så små att vi inte lägger märke till dem, men det kan också vara levande och medvetna energier från människor och andra varelser som saknar en fysisk kropp. Generellt skulle vi förmodligen prata om dem som spöken eller andar.

Som jag var inne på tidigare så ändrar sig en persons förutsättningar en hel del när man dör. Man tappar en stor del av den direkt fysiska kontakten med sin omvärld, men å andra sidan slipper man också många fysiska begränsningar. För att få en liten känsla för vad det handlar om kan man tänka sig hur kommunikationen med, och vilket förhållande man har till, sin omvärld när man sover och drömmer. Speciellt när man befinner sig i ett tillstånd av hög medvetenhet. Drömmar är en spegel för själens äventyr. Man kan uträtta saker i drömmar, göra erfarenheter och kommunicera med andra människor och varelser. Men det sker inte på samma sätt i ett fysiskt plan.

Men har man problem i vardagen, så speglas ofta de problemen i ens drömmar, om än i en annorlunda, eller mer symbolisk, tappning. Har man problem i fysiska livet, så innebär döden inte på något sätt en välsignelse eller befrielse från allt det jobbiga. Energin man befinner sig i, och känslorna man känner, kommer man fortsätta ha, även på andra sidan. Personer som upplever att livet är extra jobbigt, kan lockas av tanken på att ta livet av sig, något som alltså inte fungerar som någon lösning på de problem man upplever. Man behöver ta tag i, och konfrontera, sina inre konflikter, och det finns ingen genväg runt den konfrontationen.

På det sättet är det inte så stor skillnad på ”levande” människor och ”döda” människor. Båda är levande energi, med mänskliga egenskaper, styrkor och svagheter. En del svagheter, som är grundat i en människas fysiska förutsättningar, berör inte döda människor, men i övrigt finns det många likheter. På samma sätt som det finns en mångfald bland levande människor, där en del har kommit långt i sin utveckling, och andra inte lika långt, finns en motsvarande mångfald på andra sidan. En del har kommit väldigt långt, medan andra fortfarande är i inledningen av sin resa när det gäller utveckling och medvetenhet.

På samma sätt som en fjäril går igenom många, och väldigt olika, stadier i sitt liv kan man se vårt fysiska liv som en av många stadier, eller faser, som vi människor går igenom. När vi är färdiga med vårt fysiska liv går vi vidare till nästa stadie, som inte nödvändigtvis innebär en lika stark koppling till det fysiska.

Även om allt och alla tillhör samma värld kan man tänka sig att vi existerar i olika dimensioner. I viss mån är det möjligt att växla mellan dimensioner, men det kan också vara möjligt att existera i flera dimensioner samtidigt. Hur många dimensioner det finns vet jag inte, och inte heller exakt hur kopplingarna mellan dimensionerna ser ut. Men jag räknar med att svaren på de, och många andra frågor, kommer att göra sig hörda längre fram i min utveckling.