Känslan

Att vara känslomässigt obalanserad, innebär att, när en känsla dyker upp inombords, till följd av en tanke, så tar känslan, mer eller mindre, över både ens kropp och själ, och man är helt utlämnad åt känslan. Att uppleva känslor på det här sättet är, av förklarliga skäl, en väldigt intensiv upplevelse. Känslorna går verkligen under huden, och känns i hela kroppen. Är det trevliga känslor, som förälskelse, kan det vara alldeles fantastiskt, och det underbaraste man varit med om. Är det jobbigare känslor, som sorg eller hat, kan det upplevas som extremt obehagligt, och bland det värsta som går att vara med om.

Skillnaden mellan balans och obalans, är att när känslor dyker upp inom en balanserad person, så är känslorna lika äkta, men man är aldrig utlämnad åt dem. Man har alltid kontroll över sig själv och sin situation, och känslorna kryper inte under skinnet på samma sätt. Det gör att känslorna inte upplevs lika starka eller intensiva, men egentligen är det ingen skillnad på känslorna, bara i vilken utsträckning vi påverkas, eller vår balans rubbas, av dem.

Att befinna sig på den obalanserade sidan kan uppfattas som att man är mer levande, eftersom allt man går igenom blir känslosammare och man påverkas mycket mer av det, men det är mest en illusion. I verkligheten kan man snarare se det som tvärtom, eftersom avsaknaden av balans gör att man saknar en inre trygghet i livet, och att vara så beroende av sina egna, och andras, tankar och känslors godtycke gör att man blir väldigt begränsad, utlämnad och lättpåverkad. Har man inte kontroll över sig själv och vem man är, är sannolikheten stor att man inte heller har kontroll över resten av sitt liv, sina beslut, vägval eller handlande. Risken är stor att man reagerar impulsivt, spontant och känslomässigt inför varje situation man ställs inför. Vilket allt som oftast resulterar i kaos.

Eftersom en obalanserad person, så att säga, lever med känslorna utanpå, så är det väldigt lätt att påverka henne eller honom, genom att anspela på dennes känslor. Har man någon gång upplevt det, så vet man att obalanserade, negativa känslor kan kännas otroligt obehagliga, och då är man beredd att göra nästan vad som helst för att undvika att behöva känna så igen. Man kan enkelt styras med hjälp av sin egen rädsla och osäkerhet, helt enkelt. Det är också väldigt enkelt att provocera en obalanserad person till att tappa sin balans och fattning.

Egentligen är det här kanske inte så konstiga saker. Eftersom det är så utbrett att tendensen finns hos de flesta människorna, och samhället, mer eller mindre, bygger på de här principerna och på att spela på folks känslor, tror jag det här accepteras som en naturlig del av livet, och en naturlig del av att leva. Man talar om att ”vara mänsklig” på det sättet att man är sårbar och känslor spelar en stor roll för hur man agerar, löser problem och gör sina vägval i livet. Jag skulle vilja påstå att det här är mer talande för hur man agerar när man befinner sig i en obalanserad energi, än det är talande för vad som är mänskligt eller inte.

Min uppfattning är att alla människor någon gång i sin personliga utveckling, har gått, eller kommer gå igenom, en fas av obalans, innan man landar i en stabil inre trygghet och medveten balans. En del håller på att gå igenom en process för att hitta balans i sitt nuvarande liv, medan andra har det avklarat sen tidigare existenser, medan ytterligare andra kommer att gå igenom en liknande fas i kommande liv. Anledningen att jag använder ordet ”balans” är för att det i mångt och mycket är vad det handlar om. Är man balanserad, så är man i jämvikt och är alltid stabil i sig själv och hur man möter eller tar emot världen.

Och det är en stor skillnad att möta en person som befinner sig i en balanserad energi. En sådan person kommer aldrig tappa fattningen eller sitt humör. De upplever känslor, men eftersom deras handlande inte påverkas av de känslorna, blir varje beslut de fattar baserat på klokhet och fakta. De kan nästan framstå som känslokalla, samtidigt som de är väldigt trivsamma och lätta att göra affärer med. Skillnaden, och därmed friktionen, mellan balans och obalans märks egentligen först när en balanserad och obalanserad person möts på ett område som traditionellt är väldigt starkt förknippat med känslor. Till exempel i ett förhållande.

Nu må det vara relativt sällan det händer, och sannolikt kommer en sån relation inte bli speciellt långlivad. Som balanserad kan man relatera till andra människor som är balanserade, men man förstår också, och kan relatera till obalanserade människor, och hur de fungerar, även om man inte längre känner känslor lika starkt som de. Som balanserad är man flexibel och kan möta de flesta situationer utan problem. Men det är värre för den som är obalanserad. Man förstår sin egen obalans, och hur man relaterar och interagerar med andra obalanserade människor. Däremot har man ingen egen erfarenhet av balans, man vet inte hur den fungerar, eller hur balanserade personer fungerar.

För det går inte att spela på en balanserad persons känslor för att få igenom sin vilja, eller hitta en gemensam väg. För känslorna spelar ingen roll för en balanserad person, om det handlar om att gå emot deras egen intuition. Det går inte heller att, genom känslor, försöka provocera fram en reaktion, för en medveten balanserad energi kommer inte beröras av känslor på det sättet.

Som balanserad är man alltid helt fri och oberoende av andra människor och sin omgivning. Vilket kan leda till stark frustration för en obalanserad person som möter den här energin. För man har inget sätt att styra eller påverka en balanserad energi. Den kommer alltid göra ”rätt” val, eftersom den bara behöver ta hänsyn till sin egen intuition och sina egna preferenser. Ibland kan ”rätt” val vara en kompromiss, men om det är det så kommer den insikten inifrån, utifrån en balanserad klokhet, inte på grund av att man är utlämnad åt influenser utifrån.

Jag har haft den intressanta förmånen att, som delvis balanserad, möta starka obalanser, samtidigt som jag i andra situationer, som delvis obalanserad, möta stabila balanser. Samspelet är klart intressant, men jag känt den starka frustrationen av att befinna mig i obalans, och den utlämnade hjälplöshet som det innebär. Det är helt enkelt inte framtiden för mig, och jag tror inte heller att det är framtiden för resten av mänskligheten heller. Däremot tror jag fortfarande att en merpart av alla människor på jorden befinner sig i en obalans.

Förmodligen befinner vi oss alla, både som individer och som helhet, precis där det är meningen att vi ska befinna oss just nu, utifrån den omedvetna planen som existerar för vår personliga, och gemensamma, utveckling. Men trots det ser jag med glädje fram emot varje steg som vi tar mot en mer balanserad värld i framtiden.

Att Se Genom Dimman

Obalans kan ses, och definieras, på många olika sätt. Till exempel kan man se balans/obalans som ett mått på hur väl verkligheten stämmer överens med den bild man har av verkligheten, det vill säga hur nära sanningen man befinner sig.

För verkligheten och en bild av verkligheten är inte nödvändigtvis samma sak. Man kan tycka att det enklaste vore om man kunde leva direkt i verkligheten, och slippa behöva filtrera den genom sin bild av densamma. Och jag kan absolut hålla med, men många gånger fungerar det inte så i praktiken. Anledningen att vi skapar oss en bild av verkligheten är för att det förenklar för oss.

Vi vet inte allt om verkligheten, därför applicerar vi olika ”sanningar” på den för att kunna förstå och hantera den. De här ”sanningarna” kan bygga på erfarenhet, gissningar eller kunskap osv, men oavsett hur nära den verkliga verkligheten bilden landar, så handlar det fortfarande om en uppskattning. En uppskattning som kan komma att behöva justeras när förutsättningarna ändras eller nya fakta dyker upp.

Men för att se och känna när behovet av uppdatering och justering av verklighetsbilden dyker upp, så krävs en öppenhet och flexibilitet. Den öppenheten är det inte alla som har, eller orkar hålla fast vid. Det är inte ovanligt att man blir så fast cementerad i sin bild av verkligheten, att man till slut kan hamna i en situation där man är fast besluten om att bilden man har är rätt, och när den inte stämmer överens med verkligheten, så är det verkligheten som det är fel på.

I praktiken kan det bli som att se världen genom en dimma, eller ett filter. Alla intryck som kommer in till dig utifrån, filtreras och förvrängs genom den här dimman, för att passa din verklighetsbild, oavsett hur fel den ibland kan vara. Och alla avtryck som du gör filtreras på samma sätt, innan de når omvärlden. Det blir en förskjutning mellan verkligheten och din bild av den. En förskjutning som gör att man till sist inte längre lever i verkligheten, utan i sin egen bild av den.

Det här är någonting som väldigt många gör, utan att tänka på det. Och egentligen blir det inte något stort problem förrän bilden man har av verkligheten blir för starkt obalanserad. I stor utsträckning handlar det om hur trygg och stabil man är inombords, ifall man är mottaglig för obalans. Och vi lever fortfarande i en värld där obalans, i många fall, är mer politiskt korrekt och socialt accepterat, än balans. Vilket också bidrar till att många, omedvetet, bygger upp ett lager av dimma runt omkring sig.

Vägen att få dimman att lätta, är att hitta sin egen medvetenhet, släppa allt känslomässigt bagage, och genom att återfå en stark inre trygghet slippa vara beroende av tryggheten i sin egen, kanske ofta skeva och osynkroniserade, bild av verkligheten. För att släppa ett beroende, är att vinna en frihet. Vad man uppfattar som frihet, kan variera mellan olika människor, men oavsett vad det är, så är det tätt förknippat med både lycka och kärlek. Och allt som oftast en förutsättning för att kunna känna, och uppleva, de känslorna av helhet och harmoni som äkta lycka och kärlek för med sig.

Att leva i nuet, handlar i stor utsträckning om att leva livet, utan att ha en fast bild, eller uppfattning, om hur det ska, eller inte ska, fungera. Det innebär att det man ser, och interagerar med, hela tiden är verkligheten, precis som den ser ut, vilket ger utrymme för en väldigt stor inre och yttre frihet. Utan att vara inlåst, eller begränsad, av föreställningar, principer, förväntningar eller känslomässigt bagage och obalans.

Snälla Killar

Det finns något av ett utbrett fenomen som jag känner förtjänar en egen post. Kanske ligger också problemet mig varmare om hjärtat eftersom jag tidigare själv, under en period, var en del av det. Och anledningen att det är värt att prata om det, är för att jag tror att det är många som lider av det. Dels de personer som befinner sig mitt i det, och dels alla som befinner sig i närheten av de personerna. Det jag tänker prata om är ”snälla killar”. Det är mer en benämning jag använder för att nå fram, än att det egentligen har något med snällhet att göra, och fenomenet också i viss mån hos tjejer, även om det där tar sig lite andra uttryck.

Grunden är att det finns väldigt många killar, unga och äldre, som anser sig snälla, trevliga och väluppfostrade, och som ständigt och konstant blir avvisade av kvinnor. Att det blir så är självklart en personlig tragedi för de här personerna, men det påverkar också resten av samhället negativt, indirekt. Det som jag tänker göra nu, är att berätta om varför det blir så här, vad det beror på, eventuella konsekvenser och hur man kan vända den negativa trenden.

Jag skulle säga att, vad det handlar om, är personer som är relativt medvetna, fokuserade och målmedvetna angående vad de vill åstadkomma och uppleva, speciellt när det kommer till relationer. Problemet, som egentligen är det enda stora grundproblemet, är att det inte vet hur de ska komma dit, vilket leder till stor frustration, depression, ensamhet osv. Eftersom de inte vet hur man ska göra rätt, så försöker de på det bästa sätt de kan komma på, och det blir helt fel.

Den vanliga logiken bygger på att: Jag vill ha en kvinna, alltså måste jag försöka bli en man som den kvinnan vill ha. Utifrån det så försöker man bete sig och vara den person som man tror andra ska tycka om. Självklart är det inte speciellt attraktivt att vara elak, alltså väljer man motsatsen, och tar det till sin extrem för att försöka maximera sina chanser hos motsatta könet. Man försöker vara snäll och trevlig, vilket egentligen inte är några dåliga egenskaper, men det kan bli fel ändå. Och för att förstå, så kommer vi tillbaka till det här med vilken energi man befinner sig i. Som jag nämnt tidigare, spelar det oftast betydligt mindre roll vad man gör, och är betydligt viktigare varför man gör det. Vad är den energimässiga drivkraften, och vad är känslan som ligger bakom. För det är den känslan som dikterar vilken energi resultatet man får kommer utgå ifrån. För lika attraherar lika.

Och problemet är att man ”försöker”. Man är inte den det egentligen är meningen att man ska vara, utan man försöker vara någon annan, som man tror är mer attraktiv. Och man agerar så här av rädsla för att vara ensam. Så om drivkraften är rädslan för att vara ensam, så kommer resultatet ge dig mer av den energi, dvs det du kommer få är mer ensamhet och mer rädsla. För att förstå ännu tydligare vad det handlar om kan det vara intressant att lägga några ord på vad vi normalt uppfattar som attraktivt. Över lag anser vi det attraktivt med fria personer, som vågar vara den de vill vara och har modet och tryggheten att gå sin egen väg genom livet. Och det gäller både män och kvinnor.

Motsatsen, dvs att låsa in sig själv i någon roll, eller försöka vara någon man inte är för nån annans skull, är raka motsatsen. Det räcker i de flesta situationer med att sättet man agerar på skulle kunna innebära att man inte är sig själv, för att all attraktion mellan två personer ska försvinna. Anledningen till det är att det så tydligt lyser igenom när en person är rädd och osäker. Lika tydligt lyser det igenom när något man gör görs utifrån rädsla eller osäkerhet. Energin man befinner sig i, och projicerar i allt man gör, texter, foton, hur man pratar, kroppsspråk osv, går inte att dölja för andra än de personer som är fast i samma energi. Men det är inte de kvinnorna som de snälla killarna vill ha. För de kvinnorna är lika oattraktiva som de snälla killarna inte förstår att de själva är.

Anledningen att de här problemen blir så stora, är att man hamnar i en negativ spiral. När den spiralen har snurrat på tillräckligt länge så är det väldigt svårt att komma ur den. Har man till exempel varit ensam tillräckligt länge, så blir man lätt stämplad som oattraktiv just för att man varit ensam så länge, oavsett vad anledningen har varit, och oavsett om man är samma person idag eller ej. Och att det ofta leder till så mycket frustration beror i stor utsträckning på okunskap. Man vet inte vad man gör fel, och man förstår inte varför resultaten uteblir.

Och dessutom kan allt verka väldigt ologiskt. Om man försöker vara snäll och är beredd att ställa upp och göra allt för kvinnorna, så blir man ratad. Medan de som inte verkar bry sig om de är snälla eller ej, och går sin egen väg, oavsett vad kvinnorna tycker, eller inte tycker, om det kan välja och vraka bland alla som är attraherade av de. Då är det lätt att gå in i en föreställning att det måste vara någonting som är fel i världen, eller fel med de här kvinnorna och deras attraktion. Det är lätt att skapa en bild av hur man tycker att saker och ting ”borde” vara, och vem som ”förtjänar/inte förtjänar” att vara populär, uppskattad och bekräftad.

Men logiken är att man går ifrån den man egentligen är, för att spela en roll som man tror ska vara mer uppskattad och attraktiv. Det innebär att man blir en person som det är svårt att få grepp om, som det är svårt att lära känna på djupet, och en person som hela tiden verkar ha en dold agenda. Förutom då att det dessutom indikerar stora svagheter inom personen i fråga, som rädsla, osäkerhet och ett starkt behov av bekräftelse.

Och den här spiralen som man hamnar i leder till att avståndet mellan den energi man befinner sig i, och den energi man söker, i form av en kvinnlig partner, bara ökar. Vilket inte bara gör att man inte längre attraherar varandra, utan i många fall stöter bort de som man egentligen önskar attrahera. För att bilden som man byggt upp av verkligheten, bara blir skevare och mer verklighetsfrånvänd för varje dag som går. Inte sällan leder det till att den här kvinnan man söker växer till något mytiskt, ouppnåeligt och onaturligt perfekt. Varpå man behandlar kvinnorna på det utifrån den bilden, vilket bara sänker ens eget värde och attraktionskraft ytterligare. När man märker att man inte lyckas kanske man sänker sina egna krav och letar bland mindre attraktiva kvinnor, men det spelar mindre roll för resultatet. För det man gör, är fortfarande utifrån samma energi, och kommer därför fortfarande generera samma resultat, dvs ingenting.

Vad det istället handlar om är inre trygghet och friheten i att vara oberoende. Att veta att man är 100% hel inombords där man befinner sig, oavsett vänner, partners eller omvärlden i övrigt. Det gör att man har ett väldigt stort utrymme att agera på, och man behöver aldrig vika ner sig för någon annan människa, eller kompromissa om sin integritet. Det gör att det inte längre finns något incitament att försöka vara någon man inte är, och det innebär också att man kan välja omsorgsfullare och mer korrekt, vilka personer man vill omge sig med. Och jag tror att det är vägen att gå, men för att komma dit måste man släppa sitt känslomässiga bagage och rena sin energi för att hitta sin inre balans och sin inre trygghet. En process som dessutom för massor av andra bra saker med sig.

Intressant att se, rent generellt, är hur många killar uppvaktar som att de vore spermier, medan tjejerna beter sig som om de vore ägg. Killarna är oftast den betydligt aktivare parten, satsar på kvantitet, uthållighet och ser sig själv som ersättliga och utbytbara med ett lågt värde i en relation. Medan tjejer oftare agerar försiktigare, passivare, men med starkare integritet, väljer noggrannare och ser sig själv som värdefulla och att de tillför kvalitet till en relation. Och de försöker hitta en kille som motsvarar det värdet och den kvaliteten. Medan många killar desperat försöker hitta någon, vem som helst.

På sätt och vis är den enda skillnaden vilken självbild man har, men båda självbilderna har för- och nackdelar, och båda varianterna kan innebära att det, i praktiken, kan bli väldigt svårt att hitta någon. Killarna hittar ingen som vill ha dem, för att de inte matchar de högre kvalitetskraven från tjejerna, och tjejerna hittar ingen för att ingen matchar deras krav. Om kraven dessutom är obalanserade blir det ännu svårare.

För egen del har jag befunnit mig på nivå där jag desperat försökte få någon, första bästa person som var beredd att förbarma sig över mig. Som utomstående kan det tyckas självklart att det är en taktik som förmodligen är dömd att misslyckas. Parallellt med min personliga resa mot en inre balans så har mina prioriteringar och min inställning förändrats. Idag är jag själv personen som väljer noggrannt, har stark integritet och prioriterar kvalitet enormt mycket högre än kvantitet.

Men som vanligt handlar balans sällan om extremlägena, utan om en naturlig jämvikt någonstans däremellan. Och jag tror det är dit vi är på väg, på sikt, och det känns naturligt för mig att vi förr eller senare kommer mötas där. I en framtid där killar väljer mer med omsorg, prioriterar kvalitet och antagligen står för ett högre egenvärde än idag. Medan tjejerna kanske släpper en del av sina mest extrema krav, och i större utsträckning blir aktivare i jakten på närhet. Dels för att det kommer hända mycket mer då, och dels för att man har bättre möjlighet att styra vem man kommer att träffa, än om man är passiv och väntar på drömprinsen.

Och jag tror att det kommer bli bra. Att vi kommer att landa på samma nivå, och kunna närma oss varandra i en balanserad kontext. Jag tror att det kommer resultera i att fler personer kommer att hitta någon, och jag tror att den man hittar oftare kommer att motsvara den kvalitet man hoppas på. En ”win-win”-situation, helt enkelt. Det finns redan nu många som börjat röra på sig i en sån riktning, och det ska bli väldigt spännande att se hur det artar sig i framtiden. Samtidigt har vi nog fortfarande en lång väg att gå innan vi kommit hela vägen dit.

För ett antal år sen fanns en bok som hette ”The Game”, där det berättades om olika tekniker som kunde användas för att lyckas med tjejer. Jag är övertygad om att teknikerna i sig inte kommer lyckas lura speciellt många kvinnor, men däremot tror jag att bara vetskapen om att man har alla de här teknikerna i bakfickan kan göra att man får ett helt annat självförtroende, och går in i möten med andra människor med en helt annan energi. Det tror jag kan fungera, men det innebär i stor utsträckning att man blir friare och mer oberoende i sitt interagerande, och därigenom får en närmare kontakt med sig själv och vem man egentligen är.

Det här problemet, att försöka vara någon man inte är, för att man tror att det ökar ens chanser att få något man drömmer och sätter ett högt värde på, förekommer bland tjejer också. Men då handlar det kanske mindre om att vara ”snäll”, och mer om att förställa sig utseendemässigt för att lyckas, tex genom vilka kläder man använder, hård sminkning, bantning och ätstörningar, olika skönhetsoperationer osv. Alla sätt som man försöker ändra och stöpa om sig själv innebär att man kommer längre ifrån vem man egentligen är, och bilden man visar upp för omvärlden är också längre ifrån verkligheten. Återigen handlar det mindre om vad man gör, och mer om drivkraften och känslorna bakom handlingen. Även här handlar det ofta om rädsla och osäkerhet.

Ofta har jag kommit på mig själv, när jag ser foton av hårt sminkade och upputsade kvinnor att jag, visserligen kan uppskatta det artistiska i bilden, men att personen i fotot framstår som anonym, opersonlig och asexuell, oavsett hur vacker hon egentligen är. Ser jag samma person i en, fortfarande vårdad men mer avskalad och vardaglig situation, känns fotot plötsligt mycket mer intimt och det känns som att man kommer mycket närmare den verkliga personen bakom ytan. Det är, i mina ögon, mycket mer attraktivt. Plötsligt ser man det unika inom personen och alla skäl och egenskaper som gör att det här är någon man verkligen skulle kunna älska.

Att Vara Annorlunda

Ingen människa är precis likadan som en annan. Vi är alla unika. Ingen av oss delar exakt samma egenskaper, personlighet eller förutsättningar med någon annan. Och det finns en poäng med det. Dels handlar det om naturens och världens mångfald, och dels handlar det om att vi alla har något unikt att bidra med till helheten, till mångfalden och till en bättre värld. Hade vi varit likadana allihopa så hade världen varit en fattigare plats, och vår utveckling hade gått betydligt långsammare. Att vi är unika gör att vi tillsammans har bättre förutsättningar.

Men hur unika vi är, eller vill kännas vid, varierar, och det är alltid en avvägning vad som fungerar bäst, både för helheten, och för individen. En del har bäst förutsättningar om de bara är unika i något litet avseende, medan andra kan ha ett unikt perspektiv på väldigt många punkter. Och det kan vara vad som i längden fungerar allra bäst för dem. Men precis som en stor fågelflock, eller ett fiskstim, så ligger det en stark trygghet i att tillhöra en grupp och vara en i mängden. Eller åtminstone illusion av trygghet. Att kunna försvinna och vara anonym bland andra, och inte sticka ut. För att sticka ut är alltid en risk. En risk att antingen göra succé, eller falla platt. Beroende på vem man försöker vara, och om den personen stämmer överens med vem man egentligen är.

Och vi är som sagt unika av en anledning, att vi ska utnyttja och bidra med just vårt unika perspektiv. Samtidigt har vi alltid ett val, och vi kan välja att vara anonyma istället, och inte kännas vid vår unika potential. En stark anledning till att många av oss har så lätt för att falla för grupptryck och att, ofta mot vår vilja, ledas och styras av andra människor, är rädsla. En rädsla för att sticka ut och för att tappa illusionen av trygghet som vi har genom att tillhöra en grupp och inte hamna i konflikter som riskerar att skada den här tryggheten.

Anledningen att jag skriver illusion av trygghet, är för att all trygghet som grundar sig i externa faktorer är en illusion. Det enda vi kan kontrollera är oss själva, vi kan inte kontrollera yttre faktorer. Och en trygghet som vi inte har kontroll över, eller som gör oss beroende av något som vi inte kan styra, är egentligen väldigt godtycklig, och inte mycket till säkerhet. Att känna trygghet är viktigt, men äkta trygghet kommer inifrån, genom att man hittar sin egen inre balans, en balans med sig själv, och en balans med livet. Saknar man den tryggheten, väljer man det näst bästa. Vilket ofta innebär att man smälter in, och låter sig försvinna i mängden.

Men vi är som sagt alla unika och annorlunda på något sätt. Att inte kännas vid det, är att inte kännas vid vem man egentligen är, vilket är ett sätt att blunda för sanningen, som bara fungerar på kort sikt, innan medvetenheten infunnit sig. För vi är inte här för att smälta in, vi är här för att berika världen. Vi har alla något unikt att bidra med, och att få bidra med det skapar lycka och glädje, både för individen och för världen som helhet.

Men att vara annorlunda i en värld som fortfarande, till stor del, styrs och fungerar på ett obalanserat sätt, är inte alltid lätt, oavsett om man är stark eller svag som individ. För 400 år sen kunde man bli bränd på bål om man valde att gå sin egen väg i ett sammanhang när samhället inte accepterade det, vilket inte händer idag. Sakta men säkert är vi på väg åt rätt håll, men det är fortfarande stora risker förknippade med att leva ut sitt unika perspektiv. Och det finns en utsatthet. Andra människors rädsla gör att man riskerar, medveten eller omedveten, social utfrysning mm. Till exempel i skolmiljöer, där olika typer av mobbning förekommer av ibland väldigt lättflyktiga anledningar.

Att ställas inför, och konfronteras av det här faktumet, vilket man kan få en känsla av redan vid en väldigt tidig ålder, gör att man ställs inför ett val. Att välja den väg som representerar vem man är, eller att försöka anpassa sig och smälta in i mängden. Valet behöver inte vara varken lätt eller självklart, och beroende på hur situationen ser ut kan det ibland vara hälsosammast, både mentalt och fysiskt, att inte sticka ut. Men för en del fungerar inte det. För, att blunda för vem man är, är en obalans, och obalans gör ont och känns obehagligt. Ibland kan det därför göra mer ont att inte stå upp för sig själv, än att ta konsekvenserna av andra människors rädsla.

Jag har själv en hel del erfarenhet av att vara annorlunda, både medvetet och omedvetet, och både balanserat och obalanserat. Vi befinner oss i en värld där det inte alltid är lätt att vara annorlunda, men vi behöver inte heller göra det svårare för oss än det egentligen är. Att hitta sin inre trygghet och balans är A och O, men vi ska inte heller skämmas för den person som vi är, och de egenskaper vi har fötts med. Det finns en poäng med att vi är olika, och det finns en poäng med att vi är unika.

Och det finns en plats i världen för alla, oavsett hur annorlunda man är. Men den platsen, och det utrymmet, finns inte där om vi försöker försvinna i mängden eller spelar en roll som inte stämmer överens med vem vi är. Platsen som finns, där just du passar in, som en pusselbit i ett pussel, finns bara där så länge du känner dig själv och vågar vara den du är, utifrån en inre trygghet, och i balans med livet. Där finns din plats, och det är den personen som det är meningen att du ska vara, med unika egenskaper, och ett unikt perspektiv att berätta om.

Spegeln

Som jag varit inne på i många av mina tidigare poster, så finns det en tydlig logik och mening bakom allt som sker. Både på global nivå, och på individuell nivå. Det betyder inte att det som händer i livet är utom kontroll, snarare tvärt om, men det som man kan kontrollera och påverka, är bara sitt eget liv, inte andras liv. Och detsamma gäller för alla människor runt omkring oss.

Vi har alla ett fönster, eller ett utrymme, runt omkring oss, där vi är fria att skapa vad vi vill. Att skapa är en naturlig del av livet, och den kreativiteten är en av grundpelarna som universum vilar på. Det enda som inte är tillåtet, det är att INTE skapa. Man kan skapa medvetet, eller utan att veta om det, men man kan inte existera utan att samtidigt, automatiskt, också skapa.

Skapandet sker inte genom att man förändrar sin yttre omgivning och sitt liv, för det är helt och hållet en intern process. Genom tankar, känslor och inre förändring, skapar man en bild av hur man vill att livet ska se ut, varpå livet anpassar sig till den bilden. Så förändring och önskningar inombords leder till en automatisk yttre omställning, och inställning av livet, som matchar de önskningar som din energi, genom dina känslor, förmedlar.

En persons omgivning och en persons liv, är vad man upplever. Upplevelser kan vara händelser, medgångar, motgångar, erfarenheter, relationer, insikter osv. Hur man blir mottagen av världen, helt enkelt, och vad universum väljer att dela med sig av till dig. Och det kan man alltså i stor utsträckning styra, genom att välja vilka tankar och känslor man identifierar sig med, och vilken energi man väljer att utstråla. För vi består alla, och varje del och upplevelse i universum, av energi. En energi som hela tiden är i rörelse. Energier som liknar varandra dras också till varandra, medan energier som är väldigt olika, rör sig ifrån varandra.

För att universum och livet fungerar precis som det gör, så kan man veta vem en person är, och var de befinner sig, utifrån hur deras liv ser ut. Ett rörigt liv, pekar på ett rörigt inre, och ett liv med mycket glädje och kärlek tyder på ett inre lugn och en positiv utstrålning. När man ställer sig framför en spegel, så ser man sin egen spegelbild. Man ser vem man är och hur man ser ut. Ställer man sig och ser på sitt eget liv, så ser man en liknande spegelbild. En spegelbild som visar vem du är, vilken energi du utstrålar, och vad du har skapat. Varje person är själv ytterst ansvarig för sitt eget liv, och det går i längden inte att komma ifrån.

Det finns ett talesätt att ”man ska vara mot andra som man vill att de ska vara mot dig”. Och det ligger mycket i det, speciellt om man ser det som i vilken energi man väljer att möta andra människor. För det du utstrålar, är också det du kommer få tillbaka. Men det är bara sanningen som räknas. Det går inte att låtsas vara trevlig mot någon och hoppas att de ska vara trevliga tillbaka. Det går inte att lura livet, och det är enbart den energi som du innerst inne tror på, och identifierar dig med, som kommer att bidra till, och skapa, din verklighet och vad som möter dig.

Om man inte vet var man befinner sig inombords, eller i sin utveckling, så ger det väldigt mycket att fundera över hur ens liv ser ut och vilken typ av möten och situationer man ställs inför. Då får man sannolikt en mycket bra indikation om hur långt man har kommit, vilka delar man kan behöva jobba lite mer på, och om det ser ut att finnas en bra balans i livet. Det är också så att de vänner och partners som vi attraherar, och omger oss med, i hög utsträckning är en form av spegelbilder av oss själva. Lika attraherar lika.

Ditt liv och din omgivning är en spegelbild av vilken energi du för tillfället befinner dig i, och vilken energi du därmed skickar ut. Det innebär också att ditt liv är en spegelbild av vilka känslor du identifierar dig med och vilken bild du har av verkligheten. Och varje människa har ett val. Ett val att välja en positiv och balanserad bild av just sin verklighet.

Motstånd

Ordet obalans, som jag ofta använder, kan definieras på många olika sätt. Framför allt handlar det om en energimässig obalans. Balans handlar om att följa sitt livs energiström, vilket kommer leda till den behagligaste och mest utvecklande livsupplevelsen, både för individen och för universum som helhet.

Obalans handlar om att man, i ett eller flera avseenden, motsätter sig sitt eget livs energiström, och därigenom även sitt eget välbefinnande. Och det är så obalans fungerar, som ett, medvetet eller omedvetet, inre motstånd mot sitt eget välbefinnande och sin egen lycka. Obalansen kan handla om olika områden, och se ut på olika sätt, men det handlar alltid om en sorts motstånd.

Om man till exempel lever i föreställningen att man aldrig har tillräckligt med pengar, då är det med den inställningen, och den energin, som man går in i varje ny situation och varje ny upplevelse. Och den här obalanserade tanken och känslan, kommer ligga som ett hinder i vägen för varje önskan om att faktiskt förverkliga ett rikt liv. Den obalanserade energin lägger sig som en blockering, som förhindrar manifestering av det man faktiskt önskar uppleva.

Varje sån här obalanserad tanke, känsla och motstånd, gör att man sakta men säkert begränsar sig själv, sitt rörelseutrymme, sina valmöjligheter och sin frihet. Man stänger dörrar runt omkring sig. Världen omkring dig blir mindre och dina möjligheter blir färre. Eftersom grunden till detta är obalanserad, finns det ingen logisk anledning till de här begränsningarna. De beror på någon fix idé, som saknar förankring i verkligheten. Men så fort man på allvar tror på sin tanke, så blir den verklighet, och en del av din energi.

Skapandeprocessen handlar om att, genom en balanserad känsla av vad man önskar, bygga upp ett fokus som skapar en verklighet. Så länge det finns något motstånd som ligger i vägen och blockerar den verkligheten, så kommer den dock aldrig manifesteras, oavsett hur mycket man anstränger sig, eller hur mycket man önskar den. För ett motstånd är ett sorts fokus, och så länge man identifierar sig med sina motstånd, så kommer de påverka och hindra dig i ditt liv och i din skapandeprocess.

Har man till exempel ett omedvetet inre motstånd mot pengar, kan man ursäkta sig med att förklaringen är att man inte har några pengar. Om man hade pengar skulle man inte känna att det var något man saknade. Men dels fungerar skapandeprocessen inte så, utan omvänt, och dels är det resonemanget sällan sant. En person som saknar, oavsett vad det handlar om, kommer fortsätta känna saknad, oavsett hur resten av livet förändras. Så länge man identifierar sig med en känsla, så håller man känslan levande. Dessutom är det energin man befinner sig i för tillfället, som är grunden för framtida skapande. Befinner man sig i en energi av saknad, så är det den saknaden som kommer färga din framtid. Det är därför som all förändring, alltid börjar inuti. Om den inte gör det, så kommer energin i det man skapar, och attraherar, inte heller ändra sig.

Att följa sitt livs energiström, är att leva ett liv fritt från inre motstånd och begränsningar. Och hur just din energiström ser ut, har ingenting med någon annans energiström att göra. Meningen med ditt liv är individuell, och har inte nödvändigtvis med någon annans mening att göra. En del personers liv handlar om det sociala, och relationer, andras om yttre upplevelser, medan livet för en del handlar om inre arbete och en inre upptäcktsresa. På sikt, och om man ser över alla liv som en själ går igenom, så kommer det att finnas en balans och en jämvikt vad gäller hur fokuset ser ut, men jämför man ett specifikt liv mellan två individer, kan de te sig väldigt olika, och samtidigt vara lika ”rätt” för båda, beroende på var de befinner sig i sin utveckling, och vad de har för preferenser och önskningar.

Att leva sitt optimala liv, är att, utifrån en inre balans, följa sin intuition och minsta motståndets lag. Och det innebär inte att man ska luta sig tillbaka och inte göra någonting. Om inte det är vad som känns rätt vid just det tillfället. Minsta motståndets lag kan vara att börja arbeta på ett avancerat och krävande projekt. Men är det rätt för dig, kommer det inte kännas som en anstränging eller uppoffring. Är det rätt för dig, så skulle det kännas mer ansträngande att ligga på soffan och inte göra någonting.

En del människor befinner sig i energimässigt jobbigare situationer än andra, även om det liv man lever på ett eller annat sätt alltid är självvalt. Väldigt få personer är helt fria från känslomässigt bagage och inre motstånd. Det beror inte på att den typen av inre frihet inte är realistisk eller möjlig, utan snarare på var vi som mänsklighet befinner oss i vår utveckling. De flesta av oss har fortfarande mycket att gå igenom innan vi kommer dit, och har lyckats bygga upp den tryggheten och det utrymmet.

Oavsett vilka önskningar man har, eller vilka vägar man är nyfiken på att utforska, så kommer det alltid att löna sig att låta det första steget vara att gå igenom processen att släppa sitt energimässiga bagage och motstånd. När man hittat sin inre balans och trygghet finns det ingenting som längre ligger ivägen för att du ska kunna skapa och få uppleva allt som du innerst inne drömmer om.

Sex

Sex är en väldigt uppskattad och speciell upplevelse för många människor. I grund och botten handlar det om en aktivitet bland många andra, men samtidigt har sex många bottnar och fungerar i flera dimensioner. Att ha sex med någon man verkligen älskar sätter dig också i kontakt med din egen inre kärlek, den kärlek som du som själ är skapad av. Det ger en underbar, naturlig, okomplicerad känsla av att vara ett med sig själv och ett med livet, fri från allt inre motstånd. Som tillsammans med den fysiska tillfredställelsen placerar sex på de allra flesta människors topplista över åtråvärda upplevelser.

Om vi tittar på den biologiska aspekten så är parning, som en del i fortplantningsprocessen, väldigt högt prioriterat. Blir hjärnan upphetsad, så är personen som erfar upphetsningen beredd att sätta den före väldigt mycket annat. Och när upphetsningen blir tillfredställd, genom den fysiska akten, aktiveras ett belöningssystem som leder till en känsla av välbefinnande. Vår hjärna är uppbyggd så att när möjligheten till sex med en attraktiv partner erbjuds, då kopplas de djuriska drifterna i stor utsträckning förbi logik och sunt förnuft. Ett biologiskt system som finns på plats för att det garanterat ska bli barn gjorda.

Men sex är också mycket mer. Eftersom det är en så åtråvärd upplevelse så blir sex, för vissa, en stark bekräftelse av deras värde som människa. Det finns fortfarande en stark koppling mellan sex och kärlek, och det är av stort värde att faktiskt vara älskvärd. Om så bara för en kväll. Kärlek mellan två personer leder ofta, förr eller senare till sex. Även om sex inte behöver leda till kärlek, så kan det nästan alltid åtminstone leda till illusionen av kärlek.

Det som också är väldigt intressant, är att det finns en utpräglad andlig aspekt på sex. I grund och botten existerar vi som energier. Som individer befinner vi oss i en egen energi. Samtidigt har vi en stark koppling till de energier vi möter och alla energier som existerar runt omkring oss. Vi känner av dem och upplevelsen att känna andra energier kan vara väldigt speciell. Är energin positiv, lättsam och balanserad, är upplevelsen behaglig. Är energin negativ, tung och obalanserad, är upplevelsen av den obehaglig.

Sex handlar mindre om kropp och könskontakt, än det handlar om ansikte och ögonkontakt. Oavsett vem man väljer att ha sex med, så vill man känna en energimässig koppling till, och gemenskap med, den personen. Man kan självklart ha sex med någon utan att den kopplingen finns där. Den kroppsliga tillfredställelsen kommer fortfarande kunna finnas där, på samma sätt som när man tillfredställer sig ensam, på egen hand. Men den tillfredställelsen är egentligen en ganska liten del av den totala, potentiala upplevelsen och njutningen. Och utan den energimässiga kopplingen försvinner mycket av elektriciteten, spänningen och upphetsningen som annars ligger i luften och påverkar alla sinnen.

Den man väljer att ha sex med, är en person som man känner sig attraherad av. Man kan tycka att personen är vacker, men grunden till attraktionen handlar om energi. En lättsam och balanserad energi är generellt sätt attraktiv, men den besvarade attraktion, som leder till sex, är den mellan energier som är väldigt lika varandra. Man har normalt inte sex med en person, vars energi man inte är attraherad av. Själva akten, att närma sig någon fysiskt, är också att närma sig den personen mentalt och andligt. Eftersom det är en person man känner attraktion för, kommer känslan vara väldigt behaglig.

Det handlar inte heller enbart om två fysiska kroppar som förenas, det handlar lika mycket om två andliga kroppar, eller energier, som förenas. Man existerar fortfarande som individ, men man gör det väldigt tätt och intimt sammanlänkad med en annan människa. Det är också det som gör upplevelsen till något alldeles extra. Det är helt enkelt väldigt sällan man har möjlighet att komma så nära en annan person. Så nära att man med marginal befinner sig innanför det, som normalt, är deras privata sfär. Och att våga släppa den personen lika intimt nära sig själv. Det är stort, och det är speciellt. För en kort stund blir man nästan en gemensam varelse, tillsammans med sin partner.

Det kräver ett stort mod, stor respekt och ett stort förtroende att våga släppa någon så nära. Därför blir akten intim, inte bara fysiskt, utan även psykiskt, och som sagt andligt. Att släppa någon så nära, är att visa den personen att man verkligen litar på varandra och står varandra nära. Därför kan sex också fungera som ett sätt att upprätthålla ett starkt band mellan sig själv och sin partner. I sin obalanserade tappning kan sex också, på samma sätt, användas som ett sätt att kontrollera sin partner. För det finns ingen upplevelse som är odelat positiv, eller odelat negativ. Och lika behagligt som det kan vara att befinna sig intimt nära någon man är attraherad av, lika obehagligt kan det vara att befinna sig intimt nära någon man inte är attraherad av. Vilket också förekommer emellanåt.

I sin icke-fysiska energiform kan man dela sexuella upplevelser tillsammans med andra personers energier, till exempel i sitt sovande tillstånd, men den fysiska känslan av sex är exklusiv för den fysiska dimensionen, och för fysiska varelser. Om man håller sin hand väldigt nära någon annans hand, så kan man känna den personens energi och närvaro, men att verkligen röra en annans hand är speciellt. På samma sätt är sex speciellt. Då rör man dessutom så stora delar av varandra, och så intima regioner på varandras kroppar, att upplevelsen blir något alldeles extra bland fysiska aktiviteter.

Trots att, eller på grund av, att sex är så åtråvärt är det väldigt många som känner att de inte får uppleva sex så mycket, eller så ofta, som de skulle önska. Ofta har det med utstrålning att göra. Alla vill ha bra sex, men befinner man sig inte själv i en attraktiv och balanserad energi, så kommer man inte kunna attrahera bra sex. Den typen av sex som man då har möjlighet att ta del av, är med andra personer som inte heller är så attraktiva eller balanserade. När sex är bra, kan det vara underbart, men när det är dåligt kan det vara fruktansvärt. Därför är det många som hellre avstår sex helt, än att ha sex med den typen av partner som de har möjlighet att attrahera från den obalanserade grund de står på.

Det finns också många som har en orealistisk bild av vad sex är och hur de förväntar sig att det ska kännas. Man vill känna det där fantastiska, men man är inte beredd att acceptera de kompromisser, det arbete, eller det pris som kan krävas för att man ska hitta fram till varandra. När man en fantasibild av en upplevelse, som inte är förankrad i verkligheten, hamnar ens fokus också väldigt långt från verkligheten, och man kommer inte lyckas skapa det man önskar förverkliga. Att sätta sex, som aktivitet, på en piedestal, är lika destruktivt och hämmande som att sätta en åtråvärd kvinna eller man på en piedestal.

Att ha en bild av något, som inte är synkroniserad med verkligheten, leder till en obalanserad energi. En obalans som lägger sig som ett motstånd, som förhindrar manifestering. Just eftersom sex är så åtråvärt, och det finns så stor potential och ett så högt värde uppbyggt kring sex, är det väldigt lätt att bygga upp negativitet och obalans kring sex. En obalans som förhindrar sex från att komma in som en naturlig del i en persons liv.

Som allt i livet, handlar det om att hitta en naturlig balans. Sex kan verkligen vara bland det mest underbara man kan uppleva i livet, men samtidigt får man inte glömma att det bara är en av många upplevelser. Det går inte att säga att sex är en bättre eller sämre upplevelse än något annat. Det går inte heller att säga att sex har ett högre eller lägre värde än andra upplevelser. Är sex allt man har för ögonen, riskerar livet att bli väldigt fattigt. Samtidigt som andra upplevelser kan ha ett högre värde för en viss individ i dennes personliga utveckling. Trots det hoppas jag att du låter sex vara en del av ditt liv. Men leta inte efter sex. Var öppen för kärleken och för att lära känna andra människor. Se sex som ett potentiella uttrycket för en kärleksfull vänskap med någon man står nära och trivs tillsammans med.

En Enkel Meditation

Jag har lagt väldigt mycket tid på avslappning, speciellt har det blivit mycket under de här åren när jag aktivt arbetat med att släppa mitt bagage. Däremot mediterar jag inte särskilt ofta. För mig kan skillnaden mellan, vad som är meditation och vad som är avslappning, ibland vara hårfin. men jag tänkte ändå dela med mig av en väldigt enkel meditation. Principen kan sen användas som grund och modifieras utifrån vad man har för specifika önskemål. Den går att använda för att hitta en djup avslappning, som ett verktyg för att konfrontera obalanser, eller bara som ett sätt att rensa sitt huvud och sina tankar.

Det här är ett förslag på en enkel meditation, som har fungerat bra för mig.

1. Lägg dig ner på rygg på ett mjukt underlag, till exempel en säng. Var uppmärksam på hur du stöder huvudet, till exempel med kudde eller liknande, så att du kan slappna av ordentligt och inte riskerar att spänna dig i hals och axlar. Lyssna på din kropp och vad som känns rätt för just dig.

2. Andas in djupt, och andas ut. Andas in djupt, och andas ut. Andas in djupt, och håll andan. Håll andan så länge det känns bekvämt, andas sen ut.

3. Andas normalt. Lägg ditt fokus på dina andetag. Gör det så länge det känns behagligt, eller tills du tagit 25 andetag.

4. Fortsätt andas normalt, eller på det sätt som känns bekvämt, men flytta nu ditt fokus från andningen, till din puls och ditt hjärtas slag. Lägg ditt fokus på din puls, och låt den bestämma takten för dig, och för din kropp. Gör det så länge det känns behagligt, eller under 75 pulsslag.

5. Släpp nu allt fokus, alla tankar och slappna av till 100%. Gör det så länge det känns bekvämt och behagligt.

6. Avsluta meditationen/avslappningsövningen.

Ovanstående meditation är en väldigt enkel och flexibel grund att utgå ifrån, som dessutom fokuserar mycket på avslappning. Styrkan är enkelheten och möjligheten att skräddarsy konceptet utifrån individuella önskemål. Efter ett tag känns det kanske naturligt att inte längre lägga energi på att räkna andetag eller pulsslag. Känns det rätt, så skippa det.

A och O är att lyssna på sin kropp, och i princip följa minsta motståndets lag när det gäller, kroppslig och mental, ansträngning, anspänning och kontroll. I mångt och mycket handlar det om att hitta sitt eget djupt avslappnade tillstånd. En djup avslappning kan antingen vara målet i sig, eller grunden för ytterligare övningar och projekt. Det avslappnade tillståndet är till exempel grunden för sömn, möjligheten att balansera sin energi, ut-ur-kroppen-upplevelser och mycket mer.

Som obalanserad skulle jag säga att man har ett större behov av regelbunden avslappning, för att man är så spänd och stressad normalt, och till vardags. Att slappna av blir då dels en värdefull paus för att andas ut en kort stund, och dels en möjlighet till kropp och själ för återhämtning. En återhämtning som även inkluderar en justering och balansering av personens energi och energinivåer. Är man kraftigt obalanserad så kan man behöva praktisera någon form av avslappning/meditation dagligen under väldigt lång tid för att förändringarna och utvecklingen ska bli tydlig, men det betyder inte att det inte händer någonting, och även ett litet steg i rätt riktning kan ha ett stort värde. Speciellt när det läggs ihop med hundratals andra små steg.

Attraktion

Attraktion är en av universums absoluta grundpelare. Världen består av olika typer av energier, de som har drag av det mörka, tunga och negativa, och de som har drag av det ljusa, lätta och positiva. Attraktion är lagen och principen för samspelet mellan de här olika energierna. Sen är världen varken svart eller vit, och alla personer, situationer och upplevelser inkluderar en ljusare del och en mörkare del. En person som är i balans, har en balanserad inställning, och kontakt, både till det ljusa och till det mörka, inom, och runt omkring sig. Det finns inget rätt eller fel, men det finns en blandning mellan de här kontrasterna i energi. Och energin är hela tiden i rörelse och förändring.

Hur, och i vilken riktning, energierna kommer röra sig, avgörs, och styrs, genom attraktion. En attraktion, som fungerar så att energier som liknar varandra, också dras till varandra. Lika attraherar lika, som jag brukar säga. Lika barn leker bäst, syftar på samma princip. Anledningen att det fungerar så, att lika attraherar lika, och inte tvärtom, är för att under det rådande systemet så kommer alla få det de vill ha, eller behöver. Det finns helt enkelt en stark logik bakom handling och konsekvens, eller rättare sagt, energi och konsekvens. Samtidigt som det blir enkelt och tydligt hur man kan påverka och förändra sin egen situation. Om man vill det.

Det innebär att en negativ person kommer attrahera en negativ verklighet, vilket styrker dennes världsbild och ger den människan den omgivning som han/hon passar bäst ihop med och har lättast att verka i. Tills personen väljer att ändra sin energi och utstrålning. Lagen om attraktion fungerar på det sättet att den ger folk det de vill ha, och/eller det de behöver. Få personer skulle medvetet vilja leva i en negativ verklighet, men det finns fortfarande många människor som befinner sig i en energi, som uttrycker ett behov av negativa upplevelser. Till exempel för erfarenhet, för att bygga djup, för att känna kontrasten, kunna ha upplevelsen att relatera och referera till, eller för att bygga upp medvetenhet för att kunna utvecklas.

En person som befinner sig i en positiv energi, kommer attrahera en positiv verklighet, vilket innebär en mer positiv och behagligare livsupplevelse. Personen får det den önskar sig, samtidigt som en positiv miljö ger denne bästa möjliga förutsättningar för sin fortsatta utveckling, utifrån var den människan befinner sig och vad hon behöver. Man kan tycka att utveckling skulle handla om att ha tillgång till influenser från något som är bättre än där man befinner sig, men utveckling handlar inte om andra, utan om personen själv och det som händer inuti denne. Och energiernas ständiga rörelse innebär att man alltid kommer utsättas för influenser och fluktrationer, både positiva och negativa.

Det betyder att det finns en stark logik bakom uttrycket att framgång föder framgång. Och det förklarar varför den som, till synes, har allt, också har mest tur och lyckas bäst i livet. På samma sätt förklarar det också varför vissa personer råkar ut för motgång efter motgång, och varför deras liv blir en, till synes, evig kamp i uppförsbacke och motström. Det kan tyckas orättvist, och man pratar ofta om de här klyftor i samhället, men rättvisan ligger i logiken bakom systemet med attraktion. En person är ensam ytterst ansvarig för sin situation och sitt liv, och det finns ingen som inte kan förändra och förbättra sin livssituation genom att ändra energi.

Varför folk över hela jorden inte gör det i större utsträckning, handlar nog framför allt om att det kräver medvetenhet och fokus att bryta en negativ spiral, och jag skulle säga att många saknar kunskap om lagen om attraktion, och om hur världen fungerar. Vilket är en viktig anledning att jag brinner för den här bloggen. Jag tror att kunskap och medvetenhet, på sikt, kommer förändra världen.

Detsamma gäller attraktionen mellan människor, vem man trivs och känner gemenskap med. Eftersom varje människas utveckling är individuell och unik, kan vilken typ av människor man känner sig attraherad av variera rejält under en livstid. Attraktion bygger på samma princip, oavsett vilken typ av relation det handlar om. Man kommer att attrahera vänner som befinner sig i en liknande energi som man själv, och man kommer attrahera en partner som befinner sig i en liknande energi som man själv. Och jag skulle säga att det man framför allt attraheras av är likheter man ser med sig själv och sina egna egenskaper och preferenser, och den energi och de egenskaper som man skulle vilja att man själv hade.

Jag tror att de stabilaste och mest givande relationerna har man när båda parterna är balanserade i sin energi, och väldigt lika. Att man känner attraktion till andra som besitter egenskaper som man själv saknar, handlar mer om obalans, och ett sånt förhållande skulle inte befinna sig i energimässig jämvikt, dvs det skulle ha dåliga förutsättningar att överleva. Däremot kan två personer ha olika brister, och beundra olika sidor av varandra och ändå fungera bra ihop. Då är varje person obalanserad i sig, men om obalansen mellan parterna är i samma storleksordning, kan relationen vara balanserad i sig. Och båda personerna får ut något av det hela.

Anledningen att många äktenskap tar slut efter ett antal år, är för att personerna under de åren utvecklats och förändrat sin energi och utstrålning. Och plötsligt är deras energier väldigt olika och matchar inte längre varandra. Ju längre i från balans man befinner sig när man inleder en relation med någon, desto större är risken att man kommer gå skiljda vägar någon gång i framtiden. Därför kan just äktenskapet kännas som ett onaturligt ramverk för en relation, eftersom man när äktenskapsbandet ingås, inte vet varken vem man själv kommer vara i framtiden, eller ens partner.

Vänskapsband har inte samma problem, för de växer sig starkare, eller glider isär, på ett naturligt sätt, utan samma krav. Jag har verkligen all förståelse och respekt för äktenskapet som institution, för att det ger en illusion av trygghet och en gemensam grund att stå på, speciellt när det är barn inblandade, men kanske kommer andra konstellationer kännas naturligare i framtiden. Varianter där man har bättre möjligheter att följa den attraktion som motsvarar energi man befinner sig i för tillfället. Det kan vara en kärlek som håller i sig hela livet, men om den inte gör det, behöver det inte vara fel att vara öppen för att släppa taget.