Fysik Och Hälsa

Vi lever i en fysisk värld. Mycket av det vi ser är fysik, men det finns väldigt mycket vi inte kan se, som också tillhör den fysiska dimensionen. Det finns en del fysiska förutsättningar och begränsningar att föhålla sig till, men vi har också stor möjlighet att påverka vår fysiska upplevelse och våra fysiska förutsättningar på egen hand. Att träna sin kropp kan till exempel göra den starkare, så att man orkar mer. Men den mentala biten, och vilken energi man befinner sig i spelar kanske ännu större roll.

I mina inlägg pratar jag ofta om balans. Man kan använda många namn på tillståndet och det samspel med omvärlden som jag tänker på: harmoni, jämvikt, stillhet, symbios, frihet. Men ordet balans har en energi som ligger närmare sanningen för mig, och det säger dessutom mycket om principen och hur man i ett balanserat tillstånd interagerar med sin omvärld: i balans.

Förutsättningen för att kunna leva balanserat är att man befinner sig i en energi som är balanserad, fri från känslomässigt bagage, inre spänningar och motstånd. Balans är något andligt, mentalt, men också väldigt fysiskt. Obalans innebär att man befinner sig i en tung energi, en energi som på sikt fysiskt kommer tynga ner kroppen. Känslomässig negativitet innebär energimässiga anspänningar och omedvetna inre motstånd mot sitt eget välbefinnande, och sin egen lycka.

En obalanserad persons inre spänningar kommer leda till fler rynkor, osymmetri (obalans) i kroppen och sämre förutsättningar att prestera på alla olika nivåer. All energi som läggs på att vara rädd, orolig, arg, frustrerad osv, kommer sätta sin tydliga fysiska prägel på en obalanserad person. Men obalansen påverkar även kroppen ner på cellnivå, och kommer att påverka kroppens fundamentala funktioner negativt. En obalanserad person kommer dra på sig sjukdomar lättare, samtidigt som kroppen kommer vara sämre rustad att ta hand om virus och bakterier.

En obalanserad person kommer åldras i förtid och löper en större risk för olyckor, otur och sjukdomar. En av de vanligaste sjukdomarna som en negativ energi och utstrålning, på sikt drar till sig, är cancer alla dess olika former. Det är ett tydligt tecken på att man befinner sig i en negativ energi, men även lindrigare varianter, som förkylning, influensa, magsjuka, olika allergier osv. dras till samma typ av utstrålning.

En balanserad persons kropp kommer fungera bättre och se yngre och vackrare ut. Personer som blir riktigt gamla är inte de personer som oroar sig eller har en negativ syn på livet. Det är de personer som trivs, är flexibla och nöjda med vad de har. De som inte behöver någon speciell anledning för att njuta och som inte oroar sig eller känner stress. Det är egentligen inget magiskt eller speciellt med de personerna. Det speciella är att de lever i balans, med sig själva, sin omgivning och med livet, och balans är ett val och en väg som alla har möjlighet att välja.

En del av paketet med ett fysiskt liv är att gå igenom åldrande, men hur mycket man åldras, och på vilket sätt har man också en stor makt över att välja. Det är ingen slump att den som verkar ha mycket otur, och råka ut för allt möjligt, också åker på motgång efter motgång på alla möjliga områden. Det är inte orättvist eller ologiskt utifrån hur livet och universum fungerar. Skickar man ut negativ energi, som en radiosändare, kommer man också nå ut till och attrahera den energi som verkar på samma frekvens. Skickar man ut negativitet förutsätter livet att du vill ha negativitet tillbaka. Lägger man så mycket energi och fokus på negativitet, är det signalen man skickar ut och det man kommer att skapa.

På samma sätt är det ingen slump att fysiskt vackra människor oftast är både friskare, lyckligare, och har mer tur och framgång på andra områden också. Antingen befinner man sig i en positiv spiral, på väg åt rätt håll, eller i en negativ spiral, på väg åt fel håll. Enda tillfällena när man inte befinner sig i någon form av spiral är i princip när man antingen nått botten, uppnått inre balans eller befinner sig precis mitt emellan. Men att befinna sig mitt emellan är ett ostabilt tillstånd, och det räcker ofta med en liten knuff åt ena eller andra hållet för att man ska hamna i någon av spiralerna.

Med balans kommer fysisk hälsa, kondition, styrka, skönhet, tur, och ett friskt, långt och lyckligt liv. Det som varit är historia, och framtiden är ännu inte skapad. Man har alltid ett val, och det är aldrig för sent att välja om man tycker att det man valt fram tills nu inte fungerat.

Livets Olika Stadier

Livet är en rätt fantastisk resa, och det är dessutom en omväxlande resa som bjuder på en stor mångfald av upplevelser, känslor och erfarenheter. Men när det handlar om att lära sig och utvecklas som själ och person finns det oftast ingen anledning att uppleva, eller gå igenom, samma sak flera gånger. Enda anledningen att man skulle behöva repetera det man redan har gått igenom, är om man inte förstått eller glömt bort vad man en gång lärt sig. Men för att vi har en önskan och ett behov av att ständigt lära oss nya saker är livet i ständigt förändring. Dels är det en förändring som vi skapar genom att önska det, och dels är det en förändring för att vi behöver det, och den har vi svårare att påverka. Den handlar det om att acceptera, och så långt som möjligt njuta av, för den kommer inte försvinna.

Under ett liv går man igenom en stor mängd upplevelser, och man kommer befinna sig i och gå igenom många olika situationer. Det finns också ofta en extra dimension i det hela i och med att man sannolikt kommer möta samma situation flera gånger, men från olika håll och i olika roller. Om situationen till exempel är en tävling av något slag, kanske man vid något tillfälle vinner och någon annan gång kommer man sist. Det är som helhet samma situation, men det kommer vara olika upplevelser och man kommer lära sig olika saker. En annan situation kan vara när ett förhållande tar slut. Det är situationen, men ena gången är det du som gör slut, den andra gången är det din partner. Samma situation, men olika upplevelser. Att få möjlighet att se och uppleva olika sidor av samma sak. Det kanske inte alltid är behagligt, men det är oftast otroligt lärorikt.

En annan viktigt ingrediens för ökad mångfald är tiden, och hur man genom livet utvecklas och förändras som människa. Beroende av hur lång tid som har gått sen man föddes så förändras man som person. Dels är det fysiskt, i och med att man blir äldre. Utseendet förändras, vitaliteten förändras och kroppens styrka och uthållighet förändras. Dels är det mentalt och andligt, när man bygger på med fler och fler erfarenheter, bättre kunskap och förståelse, mognad och en högre medvetenhet. Även om man flera gånger hamnar i samma situation kommer man uppfatta den olika och lära sig olika saker av den, beroende av hur gammal man är och var man befinner sig i livet.

För under ett normalt liv går man igenom många olika stadier, eller roller, i livet. Även om det handlar om ett liv, så kan man absolut se det som att man under det, förändras så mycket, och så genomgripande, att man kan se det som att man är olika personer vid olika tidpunkter i livet. Samtidigt som det alltid kommer att finnas tydliga likheter också. Som barn går man igenom en roll i livet, som vuxen en annan och som gammal en tredje. Sen finns det ett helt spektrum av roller däremellan. Varje roll har sina speciella förutsättningar och sina för och nackdelar. Varje vinst medför en kostnad, och varje motgång för också något gott med sig.

Att vara barn kan vara bekvämt. Man blir omhändertagen och behöver egentligen inte ta något direkt ansvar. Samtidigt har man en begränsad frihet och, i praktiken, en relativt liten möjlighet att påverka sin situation och göra aktiva val. Och man har en liten livserfarenhet, medvetenhet och förståelse för livet. Som ung har man hela livet framför sig, men samtidigt innebär det att man framöver kommer behöva gå igenom och fatta många viktiga beslut, som kan få stora konsekvenser. Med allt vad det för med sig av press och stress.

Som vuxen har man egentligen väldigt stor frihet, och man har också medlen och förutsättningarna att förverkliga drömmar, tankar och idéer som man har. Samtidigt kanske man befinner sig mitt i ett intensivt familjeliv, där man i stor utsträckning får se sig själv komma i andra hand till förmån för barn och allt som måste skötas för att tillvaron och vardagen ska flyta på. Allt det där extra arbetet som man inte behövde bry sig om eller fundera över som barn. Och en stor del av livet förverkats. Trots det har man behöver man fortfarande se över och fundera över vilka vägar man vill välja framöver och inför ålderns höst.

Och mot slutet av livet går man in i rollen som gammal. De fysiska förutsättningarna ändras och gör att man blir begränsad i sina uttryck. Det är fortfarande mycket man kan göra, men det är också mycket som man inte längre klarar av. Långsamt, som att cirkeln sluts, närmar man sig en ny typ av hjälplöshet och ett beroende man hade som barn. Man har livserfarenhet, kunskap, medvetenhet och förståelse. Man behöver inte planera eller bry sig speciellt mycket om framtiden. Man behöver inte jobba längre och har mer tid. Samtidigt ser man sina jämnåriga vänner åldras och dö. Man kan i stor utsträckning fortfarande njuta av tillvaron, men man har inte mycket att se fram emot, och tiden man har kvar är påtagligt begränsad.

Men det handlar om roller som det är meningen att vi ska gå igenom och lära oss något av, för att växa som individer, själar och människor. Att födas, leva och till slut dö är en del av livet. Det gäller inte bara oss, utan djur, växter, byggnader och jorden själv. Det är ett naturligt kretslopp. Saker skapas hela tiden, de existerar för en kort eller lång period, sedan förändras eller försvinner de till förmån för något nytt eller annorlunda. Det kan kännas väldigt jobbigt om man hänger fast för hårt i det som är eller har varit. Men jag tror att det underlättar att förstå principen och att ingenting är statiskt, utan hela tiden befinner sig i någon form av rörelse eller förändring.

Sen ska man säga att allt är inte utbildning i livet, det finns också gott om utrymme för nöje och ren njutning. Aktiviter som man njuter av och tycker om kan man ägna sig åt många gånger. Även där kommer det vara små skillnader från gång till gång, som skapar variation, även om mycket av helheten kommer kännas igen och uppskattas. Livet är i ständig förändring. Som med allt annat är det varken rätt eller fel, varken bra eller dåligt. Det bara är, och det är kanske det enklaste sättet att förhålla sig till det. Att leva i nuet och varken hålla fast för hårt vid det som varit, eller det som komma ska.

Att Leva Upp Till Sin Potential

När vi föds har vi som individer en enormt stor potential. Det är väldigt få saker som vi inte har en, åtminstone teoretisk, möjlighet att åstadkomma, om vi verkligen går in för det. För ett spädbarn är i princip alla dörrar fortfarande öppna. Ett nyfött barns tillvaro är på kort sikt relativt begränsad, men ser man på vad barnet har möjlighet att åstadkomma under sitt liv, så är potentialen stor. När man blir äldre så stängs vissa dörrar. Man har bättre möjlighet, och frihet, att skapa saker på kort sikt jämfört med ett spädbarn, men sett över ett helt liv har man mindre potential kvar. För att man antagligen har mindre del av sitt liv kvar.

Och varje dag, varje vecka och varje år som går så gör man val och fattar beslut. Varje gång man väljer någonting, så innebär det också att man väljer bort något annat. Potential kan ses som massor av dörrar som står lite på glänt. Man kan kika in lite grann och få en aning om vad som döljer sig innanför dörren, men så fort man väljer en dörr och tar steget över dörrtröskeln, så är det andra dörrar som kommer att stängas. En del av dessa går med viss ansträngning att öppna igen, om man verkligen skulle vilja, medan andra förblir stängda, eller till och med låsta, efter att man gjort sitt val.

Oftast är det här inget stort problem. Om man känner sig själv och vet vad man vill, kommer man sannolikt välja väldigt vettigt utifrån vad man önskar åstadkomma och uppleva. Då blir behovet av att välja om mindre intressant. Dessutom finns det inom de flesta områden så otroligt många dörrar och så många potentiella val att göra att det inte gör så mycket om dörrarna till några av dessa val stängs längs resans gång.

Men att ha så här många val, så här många alternativ och så mycket makt över sitt eget liv kan ibland kännas som en belastning. Man vet att man har en begränsad tid här på jorden. Det blir lätt att man bygger upp en hög press på sig själv. En press att utnyttja varje minut, åstadkomma så mycket som möjligt, prestera resultat och skapa något som är unikt och evigt. Det blir en press att försöka leva upp till sin maximala potential. En press man, medvetet eller omedvetet, väljer att lägga på sig själv.

För från livets och universums sida finns ingen sådan press. Du är fri att slösa bort ditt liv på vilket sätt du vill. Däremot uppmuntras det genuina och äkta. De människor som vet vem de är och flyter med sin egen energiström. Personer som inte är sig själva, eller som går emot det som känns rätt för dem, kan också lyckas med det de tar sig för, men det kommer krävas mer energi och hårdare arbete.

Insikten att det finns ett öde och en röd tråd genom varje liv kan hjälpa att få pressen att släppa. Dessutom är jag övertygad om att vi inte är begränsade till ett fysiskt liv. Jag tror vi kan leva allt ifrån några stycken till nästan hur många som helst. Och visst är varje liv på sätt och vis på allvar, för det är ändå ett åtagande på kanske 80 år och allt man skapar under den tiden kommer man både att få njuta resultatet av, och ta konsekvenserna av. Men samtidigt som det är på allvar, så är det också en lek. Har man många liv bakom sig och många liv kvar framför sig, så spelar just det här livet mindre roll. Självklart vill man göra något bra av det, men skulle man inte lyckas med det så kommer det nya chanser.

Man kan se livet lite som ett dataspel där man ska styra en figur genom banor, övervinna svårigheter och komma så långt som möjligt. När figuren man styr dör, så har man ett nytt liv och kan göra ett nytt försök, och efter det ett nytt försök igen. För varje liv man använder vill man förstås komma så långt som möjligt, men samtidigt som det är på allvar och man försöker göra sitt allra bästa, så är det också på lek och det är inte på liv och död om man dör, för man kan alltid försöka igen. Och för varje nytt liv och varje nytt försök så har man lärt sig lite till, lite mer om hur spelet fungerar, vad som är viktigt och om hur allting hänger ihop. För varje liv kommer man lite längre, och kunskapen och lärdomarna man har fått tar man med sig till nästa liv.

När man pratar om potential kan det vara intressant att ägna en tanke åt varför vi är här, och varför vi lever ett fysiskt liv. Dels finns det en individuell aspekt, och dels finns det en allmän aspekt. Dels handlar det om att lära sig om livet, sig själv och att utvecklas. Där finns det en ungefärlig plan för varje människa och för varje liv. Dels har varje individ en roll i helheten. Som att varje pusselbit behövs, och den behöver befinna sig på rätt plats för att pusslet ska bli komplett och för att informationen som pusslet vill förmedla ska framgå. Där finns det också en plan för vilka personer man ska möta, hur man ska samverka med dem och vad det kommer leda till.

Hur de här planerna ser ut är jättesvårt, eller näst intill omöjligt, att veta på förhand. Däremot kan man få ledtrådar, vad som är meningen eller inte är meningen, längs resans gång. Och man kan uppfatta de som en känsla av rätt eller fel genom sin intuition. Följer man sin intuition och sin energiström kommer man också att följa sin plan, och även planen för helheten. I mina ögon är det att leva upp till sin fulla potential, och då spelar det mindre roll vad man gör, så länge det man gör är äkta och sant utifrån vem man är.

När Verkligheten Rasar

När man befinner sig i en mer eller mindre obalanserad energi, så avspeglas det i ens omgivning, umgängeskrets osv. Kanske har det alltid varit så, kanske har man, steg för steg, under en tid gått ner sig i obalans. Energin man är, och energin man utstrålar, skapar en persons verklighet och livsupplevelse. Som jag varit inne på tidigare är det både vanligt och naturligt att man utifrån en omedveten, motståndsfri tillvaro sakta men säkert börjar bygga upp inre negativitet. Därigenom hamnar man i en negativ spiral, för att, när situationen blir tillräckligt ohållbar, vakna upp till en ny medvetenhet med vars hjälp man kan ta steget till en medveten inre balans. Hela den här resan kan ta några år, men kanske ännu oftare, flera livstider.

När man tar steget till balans, genom att släppa bagage, inre motstånd och spänningar, så förändras din energi. Eller också kan man säga att den slutar vara något annat än den egentligen är, än du egentligen är. Den blir renare och tydligare du, som att hitta hem. Eftersom det inte längre förekommer några illusioner, föreställningar eller begränsningar inom dig, som förändrar din utstrålning. Att ta det här steget tar längre tid och kräver förmodligen mer engagemang och övertygelse än man kanske vid en första anblick tänker sig. Men det går att ta, och även om det ibland kan vara svårt att se ljuset i tunneln, befinner man sig förr eller senare på andra sidan.

Med en annan utstrålning kommer man attrahera en annan verklighet. Samtidigt finns det en inbyggd tröghet och säkerhetsmekanism i systemet, vilket innebär att man, teoretiskt, kan ta steget till balans, utan att det, till synes, innebär alltför stora förändringar i ens omgivning. Hur man upplever sitt liv och de erfarenheter man gör kommer förmodligen vara den stora skillnaden man märker av, men sakta men säkert kommer den initiella trögheten att övervinnas. För på lång sikt kommer du attrahera en livsupplevelse som motsvarar din energi, och att ta steget till balans är en energimässig övning.

Och saker kommer förändras. Har man tidigare skickat ut mycket negativ energi, har man också många negativa influenser i sitt liv, från personer och upplevelser. Med en positiv utstrålning kommer dessa sakta men säkert försvinna, och ersättas med positiva influenser. Förändringen kommer inte ske över en natt, men det kan ändå vara intressant att veta om den och vara förberedd på att den kommer. Det finns en risk att man, när förändringen börjar bli tydlig, försöker hålla kvar det som varit och det som är bekant. För att man kanske fortfarande känner en viss oro inför förändring. Men ju längre och ju hårdare man försöker hålla fast i de delar som är på väg ut ur ditt liv, desto längre tid tar processen. Och desto jobbigare kommer du att uppleva att det är.

Kanske har du tidigare haft ett negativt eller destruktivt förhållande till personer som rimligtvis kommer fortsätta finnas i ditt liv, om förhållandet till exempel bygger på släktband. Men oavsett hur negativ en person kan verka, så har negativitet olika grader, och varje person uppvisar emellanåt drag av positivitet och balans. Antagligen kommer du, efter att ha tagit steget mot balans, på ett naturligt sätt umgås mindre med personer som är kvar i obalans. Men det är också så att du i större utsträckning, när ni verkligen umgås, få se och ta del av deras mer balanserade sidor. För det är vad du attraherar. Din utstrålning kommer också att agera inspiration för din omgivning. Och finns det ett frö till förändring i din närhet, så kan din inspiration vara näringen som får det fröet att gro. Det går inte att påverka andra människor, men de kan välja att låta sig inspireras och påverkas av dig.

Det är nog viktigt att påminna sig själv om att de delar, och de personer, som försvinner ur ditt liv, är de som inte längre är en matchning för dig och din energi. Det är bara de delar som tidigare har haft ett negativt inflytande på dig som kommer försvinna. De delar och personer som är ett positivt inflytande kommer vara kvar. Dessutom kommer nya positiva influenser med tiden komma in i ditt liv. Det handlar om en ganska stor förändring, men det är en förändring till det positiva. Kanske kommer du tappa gamla vänner eller det förhållande du befinner dig i. Men personerna som försvinner är de som omedvetet håller dig tillbaka. På kort sikt kan det upplevas jobbigt, men på lång sikt är förändringen till det bättre. Och ingenting sker, som på allvar kommer skada dig.

Fokus För Manifestering

Man skapar den verklighet man vill ha, eller inte vill ha, genom att välja var, och hur, man lägger sitt fokus. Och skapar är någonting man gör hela tiden, antingen medvetet eller omedvetet. Om man inte gör någonting, så är det också ett val, och kommer också få konsekvenser för hur en persons värld och livsupplevelse kommer se ut.

Nyckeln till skapande är som sagt fokus, och fokus kan se olika ut. En omedveten person kommer förmodligen skapa mycket, till synes utan kontroll, utifrån sina känslor, oavsett om de är positiva eller negativa. En obalanserad person löper sannolikt större risk att hamna i negativa tanke- och känslomönster, vilket skapar en, både fysiskt och mental, spänning och ett motstånd inom personen.

Den här osäkerheten, rädslan och stressen är i sig ett så starkt fokus, att det kommer styra mycket av skapandet. Fokuserar man på det man vill ha, kommer det samtidigt finnas ett så starkt inre, och omedvetet, motstånd inom personen som kommer hindra en framgångsrik manifestering av det man önskar sig. Att försöka önska sig något som man inte på allvar tror att man kan få, eller är värd, kommer inte ge det man önskar sig. För att man, omedvetet, på det sättet hindrar sig själv från att uppleva resultatet man vill önskar. Som obalanserad lever man också med mycket föreställningar. Man tror ofta att man vill ha många saker, som man egentligen inte är intresserad av, när det kommer till kritan.

Men det här inlägget kommer handla mer om medvetet fokus, utifrån balans. Hur det fungerar och vad det kan ge. Så om vi utgår från att personen i fråga är balanserad och fri från motstånd, så kan man säga att ett enkelt exempel på fokus är att tänka på något man vill ha. Tanken kommer göra att du sätter ett fokus på den här saken, upplevelsen eller personen som du önskar. Och så fort tanken är tänkt börjar just den verkligheten som kan ge dig vad du önskar dig, att skapas. I grund och botten handlar allt om energi, och när du tänker tanken, ställer du in dig på en vågländ eller frekvens som är mottaglig för den verklighet du önskar. Varje sak, upplevelse eller person har en energi. När du börjar tänka på det du önskar, så börjar din egen energi likna energin av det du önskar. Det blir vad du strålar ut, och eftersom lika attraherar lika, kommer det också bli vad du får.

Sen ska man veta att även om det är enkelt att börja skapa medvetet, så kräver vissa önskningar väldigt mycket av livet och världen runt omkring. När tanken är tänkt börjar sakta men säkert omställningen av din värld och omgivning, för att livet, när omställningen är färdig, ska kunna förse dig med det du har önskat dig. Vissa, enklare saker, och som stämmer väl överens med var du redan befinner dig, kan gå snabbt för livet att manifestera, medan mer komplicerade önskningar kommer kräva mer och de kommer ta längre tid innan de blir verklighet.

Att det på det sättet finns en tröghet i systemet är en naturlig del av livet och förutsättningarna vi har som människor. Man kan också se det som en säkerhet, eller försäkran, om att det man väljer att skapa, också verkligen är vad man vill ha. För om man tänker en tanke, och därigenom börjar skapa, kommer skapandet att sluta eller ta en ny riktning om man släpper sin tanke och släpper sitt fokus. Därför kommer enbart de verkligheter som man långsiktigt ger väldigt mycket fokus, manifesteras.

När det gäller fokus så är det fullt möjligt att skapa i detalj, och inte bara skapa det man vill ha, utan också exakt hur det ska se ut. Man kan till exempel tänka på en bil, precis hur den ska se ut, vilken färg den ska ha, hur många dörrar, vilket märke, vilken motor osv. Gör man det så kommer en verklighet där den bilen ingår att börja skapas. Man kan också se det energimässigt. Bilen, eller vad man önskar sig, har en energi, som man kan använda sin egen energi att dra i. Drar man väldigt medvetet i föremålet, eller personens, energi innebär det också ett medvetet och specifikt skapande av den verklighet där det här föremålet igår. Testa gärna den här typen av medvetet skapande, för att få en känsla för det, men tänk på att vissa, även till synes enkla verkligheter kan kräva fokus under en kortare eller längre tid.

Jag har själv, medan jag fortfarande saknade mycket av min inre ro och balans, testat den här typen av specifikt, eller riktat, skapande. Och det fungerar absolut, men sen jag närmat mig en energimässig balans, ser jag saker och ting på ett annat sätt, och jag skapar inte längre på det sättet. Jag ska förklara varför. Det handlar inte om att det inte fungerar, det handlar snarare om att det kräver mer medvetet och kontinuerligt arbete, och när man kontrollerar så specifikt de exakta omständigheterna kring det man vill skapa, så stänger man samtidigt många dörrar.

Om jag specifikt försöker skapa en vit bil, så kanske det tar ett år. Hade jag inte låst mig så mycket vid att bilen skulle vara vit, kanske skapandet hade varit verklighet på halva tiden. Och antagligen hade jag varit lika lycklig och nöjd med slutresultatet. För en färg, som färg, har mindre värde. Då är det intressantare med vilken känsla jag vill känna när jag ser bilen. Kanske vill jag bli glad när jag ser den. Då är genast många fler dörrar öppna, och manifesteringen kommer att gå snabbare och smidigare. Dessutom kanske det visar sig att jag, efter ett år, att jag egentligen inte var så intresserad av vitt.

Ett liv i balans, är ett liv utan inre och yttre motstånd. Det är ett liv där du kan flyta med energiströmmarna, istället för att kämpa mot dem. Att vara fri från bagage och motstånd innebär att väldigt få dörrar är stängda. Är man glad och lycklig som själ och som energi, är det skaparkraften man, medvetet eller omedvetet, skickar ut. Det är också det fokus som kommer attrahera en verklighet, som energimässigt motsvarar din egen lycka och glädje. Hur den verkligheten kommer se ut kan du förstås inte veta, men du vet att den kommer att skänka dig lycka och glädje, och för många är det vad som är viktigast i slutänden.

För med lite motstånd, och många dörrar öppna överlåter du de specifika omständigheterna runt manifesteringen av ditt skapande, till livet. Fördelen med det är att skapande i mindre utsträckning kommer kräva mindre arbete, energi och uppmärksamhet från dig. Men det är också så att livet, och dess underliggande intelligens har tillgång till en känsla för helheten, som individ och människa har svårt att matcha. Man vet inte alltid vad som är bäst för en själv, utifrån var man befinner sig. Man vet inte alltid vad man faktiskt vill ha eller behöver. Försöker man trots det skapa specifika omständigheter, är sannolikheten stor att resultatet inte skulle motsvara förväntningarna i lika stor utsträckning som om man själv stått för skapandet, men överlåtit omständigheterna till livet.

Valet är ditt, för som skapare sitter du på både makt och möjligheter, men min uppfattning är att det effektivaste skapandet handlar helt enkelt om att existera i balans. Balans med sig själv, sin omgivning och med livet. Den energin kommer med tiden ge dig allt som du någonsin, verkligen vill ha och behöver.

Drömmar

Drömmar är ett otroligt komplext ämne. Jag vet väldigt lite, i det stora hela, så det här inlägget kommer inte på något sätt bli heltäckande. Av naturliga skäl kommer jag, framför allt, hålla mig till det som jag vet, eller har erfarenhet av.

När man sover fungerar drömmar som ett sätt för hjärnan att slappna av, återhämta sig, samla och sortera dagens intryck. Samtidigt är det mycket mer som händer när man drömmer. För när man sover så befinner man sig i ett tillstånd där kopplingen mellan kropp och själ blir lösare och mer flexibel.

Till viss del handlar drömmar om rena fantasier, men precis som i verkliga livet, är det man drömmer en spegel av var man befinner sig i livet, vad man går igenom och hur ens liv ser ut. Dock skulle jag säga att innebörden och meningen i drömmar oftare är symbolisk på olika sätt, och kan därför uppfattas som mindre självklar och svårare att förstå. Men oavsett om man kommer ihåg det efteråt, så drömmer man varje natt när man sover, och drömmar har alltid någonting att säga till den som är medveten och uppmärksam. Ibland är budskapet självklart, ibland mer subtilt.

Under min egen resa, från obalans till balans, har jag kunnat märka att mina drömmar, och hur jag uppfattar dem, har ändrats. Inledningsvis var mina drömmar mer kaosartade, förutsättningarna i drömmen ändrade sig ofta med kort varsel och upplevelsen kunde ofta kännas frustrerande. Det var också vanligare att jag inte kom ihåg vad jag drömt, eller att jag drömt.

Idag drömmer jag mycket, varje natt. Jag är mer uppmärksam i drömmen och förutsättningarna som gäller är mer konstanta. Jag upplever oftare drömmarna som intressanta och behagliga nu, än tidigare. Istället för att bara vara en spelpjäs i drömmen, så har jag en högre grad av kontroll idag. Det är också en skillnad på vad jag drömmer.

En vanlig dröm för mig under jobbiga perioder har varit att man befinner sig någonstans, i ett hus eller vad som helst, och utan att veta vad eller varför, ligger det i bakhuvudet att det är någonting som letar efter mig, som är på jakt efter mig. Ibland lyckas jag fly ett tag, eller en hel dröm. Jag har också testat att försöka gömma mig. På otroligt bra ställen, där det inte finns någon logisk anledning att jag ska kunna bli hittad, men det hjälper i princip aldrig, för drömmar arbetar inte på samma sätt med logik, det har mer med energier. Därför drar man till sig energin av det man vill försöka fly ifrån, för att rädslan är en matchning för den typen av energi. Samtidigt är det sällan jag upplever rädsla, det handlar mer om obehag, och att det är därför man vill undvika att möta det som jagar en.

Vad drömmen om att bli jagad betyder är ofta en stress över saker man inte tar tag i, men kanske oftare på det personliga och energimässiga planet. Saker, obalanser, i sin egen energi som man, medvetet eller omedvetet, försöker blunda för eller inte vill ta tag i. När man väl tar tag i de här obalanserna märks det i drömmarna också. Om något jagar dig kommer du istället stanna, vända dig om och ta konfrontationen. Ibland kan det innebära en rent fysisk konfrontation i drömmen, även om drömmen är symbolisk, där du tvingas slåss för den du är, och mot det som jagat dig. Det kan kännas konstigt, speciellt om du är så främmande för våld som jag är, att i drömmen fysiskt puckla på, misshandla eller till och med döda personen eller energin i fråga. Men återigen är drömmen symbolisk, och det som du dödar är obalanserad energi, och din egen rädsla.

En annan dröm som jag drömt flera gånger är att jag befinner mig någonstans där det är lite läskigt och obehagligt, till exempel ett stort, öde och mörkt hus. I bakhuvudet vet jag att det finns något läskigt eller ett monster någonstans i huset. Men istället för att försöka komma bort från det obehagliga, är det som att jag dras till det och medvetet söker upp det. Det är som att jag svävar fram i huset. Om rummet längst in, längst ner i källaren är det läskigaste jag kan tänka mig, så är det precis dit jag beger mig. Om jag tror att det finns något obehagligt bakom en dörr, vore det naturliga att inte öppna den dörren. Istället sliter jag upp dörren och kastar mig in i vad som finns där bakom. Jag vet inte vad den drömmen betyder, men en enkel tolkning skulle kunna vara att man söker upp sina problem, och inte blundar för dem längre.

Den sista egna drömmen jag tänkte berätta om är något som brukar dyka upp i slutet av en dröm, innan man vaknar. Det är känslan av att befinna sig någonstans där höjden är en faktor, och det inte är säkert att man inte ramlar ner. Det kan innebära att man befinner sig nära en klippavsats, uppe i ett träd, på ett hustak osv. Gemensamt är att det hela tiden finns en stark gravitation eller dragkraft som försöker dra en neråt, och över kanten. Ibland kommer man ifrån det hela, men ofta handlar det enbart om att tillfälligt skjuta upp det oundvikliga. För det slutar i princip alltid med att jag antingen vaknar, eller tröttnar på att kämpa emot och frivilligt släpper taget och kastar mig mot marken så att jag vaknar.

Det här drömscenariot skulle jag vilja tolka på ett annat sätt. För som jag var inne på tidigare är kopplingen mellan kropp och själ lösare än vanligt när man sover. Den finns fortfarande där, och kommer alltid finnas där så länge man lever, men själen som energi har större frihet att tillfälligt lämna kroppen för att ge sig ut på egna äventyr. Dock finns kopplingen till kroppen, som ligger och sover nere i en säng, fortfarande kvar, och jag tror att det är den kopplingen som upplevs som ett gummiband eller en dragningskraft som drar neråt.

Om mycket av det man drömmer är handlar om hjärnans fantasier, sätt att bearbeta och sortera intryck och erfarenheter, så finns det också drömupplevelser som kommer från en annan källa. När man sover så är kroppen avslappnad, och man är som själ friare från den starka fysiska kopplingen som man upplever i vaket tillstånd, under dagtid. Den här friheten innebär också att man kommer närmare den man verkligen är, och närmare den icke-fysiska, eller andliga, verkligheten. Det innebär också att man ibland får tillgång till information som man annars inte är medveten om, eller känslig nog att uppfatta. Man kan förstå saker på ett annat sätt, även om man inte alltid kommer ihåg det efteråt. Sanndrömmar är ett exempel.

Att kopplingen mellan kropp och själ är lösare och friare när man sover eller är extremt avkopplad, innebär att själen får större rörelsefrihet och har möjlighet att lämna kroppen kortare eller längre stunder. Man kan förmodligen besöka andra platser och människor, levande eller i andeform, som man kan dela upplevelser tillsammans med. Samtidigt är det fysiska avståndet i de här sammanhangen av mindre betydelse, och jag är övertygad om att man också kan dela energimässiga upplevelser med andra, både i vaket och sovande tillstånd, även om man befinner sig på olika platser. Det finns ingen tydlig gräns eller regel för vad som är fantasier och vad som är verklighet när man drömmer. Som vanligt handlar mycket om känsla och intuition. Och det är något som man utvecklar mer och mer när man närmare sig en balanserad inre existens.

Det finns också ett speciellt tillstånd som ligger mitt emellan vakenhet och sömn. När kroppen sover, men hjärnan och medvetandet är vaket. Kännetecknande för det tillståndet är att man oftast inte kan röra sig eller prata, eftersom kroppen sover. Kopplingen mellan kropp och själ är också väldigt lös. Man kan uppleva att man lämnar kroppen eller att man uppfattar energier runt omkring sig på ett tydligare sätt. Man kan ibland uppfatta, se och höra besök från andevärlden eller andra sidan. Det låter kanske rätt otäckt, men allt som är nytt och okänt verkar främmande och lite läskigt i början. Och säga vad man vill, men det handlar fortfarande om en naturlig del av livet.

Drömmar är ett område som jag känner att jag vet väldigt lite om. Samtidigt som jag upplever att det håller en enorm potential. Jag tror det finns massor att upptäcka och lära sig, genom sina drömmar, om sig själv och sin omvärld. En del vill skriva ner sina drömmar i en bok, för att komma ihåg dem och kunna gå tillbaka till dem i efterhand. Men även om du inte gör det, så ta gärna någon minut eller två precis när du vaknat och kom ihåg vad du just drömt och varit med om. Varje dröm är en punkt och en ledtråd. När man har tillräckligt många punkter kan man förbinda dem med streck och kanske äntligen se och förstå hur drömmarna hänger ihop, och vad de vill berätta.

Rädsla

Rädsla är förmodligen den vanligaste av de känslor som många omedvetet använder för att skapa en negativ livsupplevelse, för sig själva och sin omgivning. Egentligen är det inget fel på rädsla som känsla, för i grund och botten är det bara en känsla bland många andra känslor. Problemet är att många ofta låter sin rädsla ta över för mycket och få alldeles för stort inflytande. Och oavsett om det är en positiv eller negativ känsla det handlar om, så leder den till obalans om man ger den för stort utrymme och för mycket fokus.

Och det är egentligen inte särskilt konstigt, för rädsla är en av de allra första känslorna vi får lära oss. Kommer du ihåg första gången du fick höra, eller förstod, att det fick höra att det finns saker man ska vara rädd för i världen? Det var förmodligen vid en väldigt tidig ålder. Har man en själ som inte landat i balans, har man sannolikt också med sig obalans och rädslor redan när man föds. En av de första rädslorna man kommer i kontakt med är antagligen rädslan för att bli övergiven.

Samtidigt är rädsla en naturlig känsla som har en funktion att fylla, framför allt kan rädsla vara ett sätt för hjärnan att försöka kontrollera sin omgivning och minimera potentialla risker vid beslutsfattning i vardagen. Men man hjärnan är ett verktyg man har, inte någonting man är. Hjärnan arbetar som en datamaskin, med ettor och nollor, och den har inte helhetsbilden på samma sätt som du som själ och energi har. Hjärnan utgår från ett logiskt och analytiskt resonemang när den bygger upp sin bild av omvärlden.

Men hjärnan är ett verktyg som fyller en funktion, så det är inte heller problemet. Problemet är när balansen rubbas och rädslan tar överhanden. För som själ har du tillgång till en helt annan överblick. Du kan känna hur saker och ting hänger ihop och fungerar, och hur du är en del av helheten, och helheten är en del av dig. Inom dig finns all information om vem du är, din nuvarande situation, din historia och din framtid.

Att leva ett fysiskt liv, med dess begränsningar och möjligheter, innebär att ibland utvärdera risker. Vissa risker kan vara värda att ta, andra risker väljer vi att inte ta. Till exempel för att den potentiella kostnaden upplevs som högre än den potentiella vinsten. Men det är ett medvetet övervägande, baserat på fakta och sin egen upplevda sanning. Att välja att ta, eller inte ta, en risk behöver inte ha någonting med rädsla att göra. Därför skulle jag vilja påstå att det inte finns någonting att vara rädd för i livet. Det finns situationer där du behöver överväga risker, men det finns inga situationer som förtjänar din rädsla.

Ändå är vi rädda människor, och rädsla är också grunden som ligger bakom många andra känslor, tankar och agerande. Men vi är en produkt av arv och miljö. Har vi föräldrar som är rädda kommer vi ärva delar av deras rädsla. Och vi växer också upp i en miljö och i ett samhälle som uppmuntrar och fokuserar väldigt mycket på att man ska vara rädd.

För att få en känsla för vad det handlar om räcker det med att kasta ett öga på framsidan till kvällstidningarna och deras bilagor. I princip varenda rubrik och mening är skräddarsydd för att appellera till folks olika rädslor. En person som är väldigt rädd och osäker kommer känna sig mer attraherad av rubrikerna, än en balanserad person. För lika attraherar lika, och så länge människor är rädda så kommer det finnas en marknad för olika typer av skräckpropaganda i media. Och väljer man att falla för samhällets försök att ständigt sätta rädsla i fokus, så förstärker man dessutom sin egen rädsla. Och det blir också vad man sprider till sin omgivning, genom sin utstrålning.

Samtidigt kommer rädsla alltid inifrån, och som allt annat är det ett val, och en väg man väljer att ta, eller inte ta. Jag tror att de viktigaste punkterna för att hitta ett bekvämt och balanserat förhållande, till rädslan som känsla, är att hitta tryggheten i att det finns en underliggande intelligens och ett öde i livet, samt förståelsen att livet handlar om inre val, inte yttre omständigheter. Och balans.

För en person som uppnått medveten balans kommer den balansen inte kunna påverkas av yttre omständigheter. Balansen kan enbart påverkas av inre faktorer, genom val. Och när ens lycka och balans är oberoende av vad som händer runt omkring en, finns det inte heller någonting kvar att vara rädd för.