Uncategorized

Vilsenhet

Allt är från början uppbyggt av kärleksenergi. Det borde därför inte vara svårt att känna den kärleken, men det sätt på vilket vi människor har utvecklats, förändrat vår värld och vårt inre, har under en lång tid kontinuerligt fört oss längre och längre bort från den kärleken, och därigenom längre bort från oss själva. Resultatet är en utbredd känsla av vilsenhet, oförstående och negativa känslor. Eftersom kärlek är samma sak som frihet, betyder det att vi har skapat en värld där vi upplever oss betydligt mindre fria idag, än vi var från början. Våra liv präglas av både officiella och inofficiella lagar och regler om vad man ska göra, eller inte ska göra. Hur man ska leva, eller inte ska leva. Allt för att passa in i samhället och accepteras socialt av den stora massan.

Jämfört med till exempel hur fritt vilda djur lever, måste vi människors hårt reglerade liv framstå som fullständigt bisarra. Man kan fråga sig vem som frivilligt skulle gå med på att leva så ofritt och inom ett så tight regelverk? Inom ramar som skapar så mycket ångest, stress, frustration, depression och lidande. Djuren vet dessutom att livet är evigt, och att det bara är fysiska kroppar som kommer och går. Medan många människor är övertygade om att vi bara har ett enda, kort liv att leva. Och trots att vi tror att det är så, slösar vi bort merparten av det livet på att jobba med saker vi inte tycker om, eller tror på. Vi tvingar oss själva till anpassning, istället för att tillåta oss att leva ut vår kreativitet och kärlek. Vårt samhälle, och vi själva, sätter upp ramar för vad som är ok och vad som inte är det. Men vi stänger också in oss själva, genom att tro på alla begränsningar vi har lärt oss att leva med, och som vi har vuxit upp med att tro på.

Om världen runt omkring oss är en spegling av vårt inre, och det är den, säger det väldigt mycket om hur obalanserat vårt inre är. Världen runt omkring oss är överbefolkad, vi har fattigdom, utnyttjande och krig. Vi utnyttjar och förstör djur och natur. Vi förorenar vår luft, vårt vatten och våra skogar. Vad säger det om vårt inre? Och när vi pratar om att utvecklas som mänsklighet, är vårt fokus hela tiden utanför oss själva, på teknisk utveckling eller mer politisk makt och styrning, som någon slags universallösning. Väldigt sällan är det någon som nämner möjligheten att både orsak och lösning på förändringen runt omkring oss, finns inom oss. Vi har så länge ”uppfostrat” oss själva att förtrycka vår andlighet och vår intuition, och vi har lärt oss själva att det är ”normalt” att leva fulla av stress, oro och negativa känslor. Vi har blivit så vana vid det, att det inte ens är något vi reflekterar över längre. Samtidigt som det känns naivt att tro att vi kan hålla på så, utan att det kommer att få allvarliga konsekvenser, både för vår hälsa, våra handlingar och för de människor och den värld vi har runt omkring oss.

Vi har alla förmågan att välja vad vi vill känna, men vi påverkas också otroligt mycket av de känslor och energier vi har runt omkring oss, och som vi kommer i kontakt med dagligen. För att förstå skillnaden kan man jämföra energin vi upplever under en promenad i skogen på våren, jämfört med motsvarande promenad längs en hårt trafikerad väg i en betongförort. Det är olika energier i de olika miljöerna och upplevelserna. Energi som färgar oss och påverkar vår känsla, oavsett om vi är medvetna om det eller ej. På samma sätt påverkas vi också väldigt mycket av varandra. Inte bara personer i vår närhet, utan även av personer i tv, radio och tidningar. Till slut har det gått så långt att det krävs något alldeles extra för att orka stå emot ”energi-trycket” från omgivningen, och trots det kunna känna äkta kärlek. Den sociala kontakten med andra människor är också så viktig, att vi inte vill riskera att skapa ett alltför stort känslomässigt avstånd till vår omgivning, och riskera att hamna utanför den sociala, mänskliga gemenskapen. Därför väljer vi att göra det som andra gör, anammar andras perspektiv och anpassar vår energi efter deras känslor. Trots att det inte har någonting med kärlek att göra.

Från början levde vi i kärlek, och visste om att det var därifrån vi kom. Men vi tilltalades av tanken på att prova att utforska andra känslor, för att få omväxling och för att få uppleva något nytt. Det började som en lek eller som ett slags medvetet rollspel, och det var där vår resa började. Vi lockades av tanken att få uppleva andra känslor än den kärlek vi var så vana vid. Till en början var det spännande och roligt att göra någonting som var helt annorlunda, men snart gjorde vi leken viktigare, och tappade mer och mer av kontakten med kärleken. Det gjorde att vi började tvivla på oss själva och kände oss mer och mer vilsna inombords. Till slut hade vi gått så vilse att vi fullständigt glömt bort att det var en lek vi höll på med. Allt blev plötsligt på allvar, tillvaron blev negativ och jobbig, och livet var helt enkelt inte roligt längre. Men då hade det gått så långt att vi inte kunde stoppa det vi påbörjat. Istället för att leka att vi låtsades gå vilse, gick vi vilse inombords på riktigt. Vi glömde bort vilka vi var och var vi kom ifrån, och blev helt utlämnade åt den negativitet vi skapat. Den drog med oss åt alla möjliga håll och dikterade helt våra liv. Vi hade på skoj försökt ”lura” oss själva så länge, att vi till slut tog lögnen för sanning. Till slut var vi mer vilsna än någonsin.

Men det är dags att hitta hem nu.

Det har gått så långt att vi inte längre kan ignorera problemen runt omkring oss. Situationen blir mer och mer bisarr och saker och ting ställs på sin spets, för att vi ska ”vakna” inombords. För att vår medvetenhet ska vakna. En person, som jag i övrigt inte har mycket till övers för, brukade ibland säga: ”Om man inte är medveten, är man medvetslös.” Det ligger ändå någonting i det. Sen är nästa steg att förstå att svaret och lösningen finns inom oss, inte utanför oss. Och vi har förmågan att vända utvecklingen och rädda världen genom att gå den vägen. Men det kommer att kräva empati, intuition och mod. Mod att utforska vårt inre, möta våra rädslor och rensa bort alla negativa känslor. Vi ska sen använda vår empati för att förstå andra människor, djur och natur. Och använda vår intuition för att skapa och följa kärleken. Intuitionen kommer också att berätta vilka människor vi kan lita på, och vilka som säger sanningen. 

Följ inte personer som inte befinner sig i en kärleksfull energi och utstrålar transparens, ödmjukhet och förståelse. Och ifrågasätt alla förslag på ökad reglering, politisk styrning och alla krav på att du ska lämna ifrån dig mer av makten över ditt liv till någon annan. Personer som drivs av kärlek, kommer alltid att vilja se människor fria och oberoende, och vilja ge dem så mycket frihet som möjligt. Det är kärlekens röda tråd. Men framför allt handlar det här om att vi behöver lära oss att tro på och lita på oss själva. Det innebär inte att vi inte kan tro på andra, men vi måste tro på oss själva först. Och vi ska absolut inte tro på någon annan, om vår magkänsla och intuition säger oss att vi egentligen inte borde tro på det de säger. Detta oavsett auktoritet eller fina yrkestitlar. Intuitionen måste komma först, och den bör vara vår viktigaste källa till sanningen. Men för att den ska fungera optimalt måste vi rensa alla negativa känslor vi bär med oss inombords. Vänd därför blicken inåt, och var inte rädd.

Vi har egentligen inget val längre. Antingen tar vi tag i problemen nu, eller också skjuter vi dem framför oss tills de blivit ännu värre. De kommer inte att försvinna av sig själva. Oavsett, finns inget sätt att komma ifrån det jobb som vi måste göra, och konfrontationen med den delen av oss själva. Det finns ingen poäng med att leva om livet inte är kul, och den här ”leken” vi har hållit på med länge nog nu, är inte kul längre. Det är dags att hitta tillbaka hem, till vår kärna av kärlek, börja om och skapa nåt vackrare och roligare här på jorden istället!

Uncategorized

Villkorslös Kärlek

Många pratar om att de längtar efter den villkorslösa kärleken, som ses som den ultimata och mest åtråvärda formen av kärlek, just för att den inte ställer några krav. Man skulle kunna argumentera att kärlek som endast gäller förbehållet vissa specifika krav, kanske inte kan sägas vara kärlek alls. Men hur som helst tror jag de flesta är med på att det är skillnad på att tycka väldigt mycket om något, eller att faktiskt älska det.

Jag tror att villkorslös kärlek upplevs speciell och annorlunda, för att det är ursprungskänslan och den energi som allt är skapat från. Därför skulle man, istället för att se den kärleken som en separat känsla, kunna se den som det som finns kvar, när alla andra mänskliga känslor är bortskalade. Vilket också är anledningen till att kärleken, som egentligen är den mest naturliga och självklara känslan, upplevs som så svår att uppnå. För att vi bär på så många andra känslor som ligger i vägen för oss. Det är få förunnat att lyckas skala bort alla såna känslor, även om vi alla har den förmågan. Vilket gör att äkta kärlek anses extra åtråvärt. Att få uppleva det, är som att ”hitta hem”, och det gör att känslan av att vara vilsen, plötsligt försvinner.

Jag tror att känslan av villkorslös kärlek, också är en slags känsla av perfektion. För att kärlek är den ”perfekta” känslan. När man ställs inför något man upplever som perfekt och utan fel, lyser den känslan igenom. Känslan av den kärlek som har skapat det vi upplever. Det är som att se oss själva. Vilket vi visserligen gör i andra sammanhang också, men genom kärleken kan vi känna vår egen perfektion, istället för våra tillkortakommanden och brister, som vi har en tendens att göra annars. Jakten på kärlek är alltså jakten på perfektion. Vilket kan tyckas utsiktslös, eftersom ”perfektion” är ett väldigt högt krav. Men vi har alla olika personliga preferenser, och det som en person anser vara en defekt, spelar ingen roll för nån annan. Därför går det att hitta perfektion för alla, trots avvikelser från nån slags allmänt ideal. Det som är defekter för nån, är betydelselöst eller till och med positivt, för nån annan. 

Målet med hela den här resan eller ”leken” som livet är, är att i slutänden kunna älska sig själv lika äkta och villkorslöst som vi vill bli älskade av andra. Att uppleva vår egen perfektion och därmed hitta tillbaka till den kärlek som vi kommer ifrån. Vi har alla våra fel och brister, men ingen bär med sig ”permanenta” fel som skulle hindra villkorslös kärlek. Antingen handlar det om defekter som går att göra något åt, eller om defekter som kanske bara spelar roll för vissa, och absolut inte behöver vara något hinder för din egen kärlek. Alla har alltså möjlighet att älska sig själva villkorslöst, och därigenom uppleva den sortens kärlek. Men ofta kan det vara svårt att hitta dit på egen hand, så vi söker ”hjälp” utifrån.

Vår omgivning är en spegelbild av vårt inre, så vi letar efter personer, saker och upplevelser som speglar vårt inre på ett så positivt sätt som möjligt. Som visar så mycket som möjligt av vår perfektion. Många har så svårt att hitta den känslan på egen hand, att vi tar hjälp av andra för att få en känsla av kärlek. Det kan vara kärleken från en partner, ett troget husdjur, våra barn eller känslan av kravlöshet som vi upplever i naturen. Kanske kan det sättet inte ta oss hela vägen alla gånger, men kan det ta dig ett steg närmare kärleken, är det bra. Inget sätt är fel, det är bara olika vägar vi kan välja att gå. Och det är helt ok att ta hjälp när man kan, om det underlättar resan. Vissa vägar är snabbare och enklare, medan andra är mer komplicerade och jobbigare. Men som kanske i gengäld ger större förståelse och viktigare insikter som bonus, men det är ingen garanti förstås.

När det gäller kärleken, spelar det roll hur god självkänsla vi har. Den speglar hur stora krav vi vågar ha. Alltså hur mycket vi vågar tro på att villkorslös kärlek är möjlig att uppnå, och något just vi skulle förtjäna. Vi får aldrig något som är bättre än det vi tror oss förtjäna, men aldrig något som är sämre än vi tror oss förtjäna heller. Hur nära perfektion vi kan komma beror på var vi drar gränsen för vad vi är beredda att acceptera. Självklart är det rimligt att vara tacksam för allt som kommer vår väg, och alla möjligheter vi får, men om vi nöjer oss med något som endast är ”ok”, finns ingen anledning att presentera oss med något som är bättre än så.

Men hur ska vi få uppleva den perfekta kärleken, om vi är beredda att nöja oss med en halvdan eller villkorad kärlek? Och hur ska vi kunna presenteras möjligheten till något bättre än det vi har idag, om vi inte tror att det är möjligt? Vad vi på allvar känner att vi förtjänar, säger något om vad som faktiskt är möjligt att vi förväntar oss. Tackar vi nej till något som inte känns tillräckligt bra, kommer vi att presenteras någonting bättre, förutsatt att vi upplever att vi uppriktigt skulle förtjäna det.

Vad det handlar om, är att använda sin magkänsla och intuition för att känna av energier. Allting är energi, personer, saker, situationer, upplevelser. Hur känns energin? Hur nära perfektion är den? Hur mycket kärlek finns i energin? Kärleken är din vägvisare. Välj vägar, personer och sammanhang, vars energi utstrålar så mycket äkta kärlek som möjligt. Känn av var kärleken finns, och välj alltid den. Välj bort saker och personer som du inte älskar.

Välj känslan av perfektion, och acceptera inte kompromisser. Välj det som ger dig en känsla av kärlek inombords. Den känslan är din kompass för att ”hitta hem”. Acceptera inte kärlekslös energi och lyssna inte på folk som försöker vilseleda eller utnyttja dig. Ge inte den sortens energi något av din tid, ditt fokus, din energi eller din uppmärksamhet. Gör du det, kommer du att uppmuntra och belöna den sortens energi, vilket du inte vill. Om du inte ger den ditt fokus och inte investerar några känslor i den, kommer den sakta att försvinna. Och ersättas av en mer kärleksfull och äkta energi att fylla ditt liv med istället!