Som jag varit inne på tidigare så är livet, och de energier som det består av, i ständig rörelse. Ibland är rörelserna knappt märkbara, och ibland är de nästan överväldigande. Vi kan välja hur vi vill förhålla oss till de rörelserna, om vi är beredda att anpassa oss efter dem, eller om vi vill att livet, och dess rörelser, ska anpassa sig efter oss. De energirörelser som varje person upplever och utsätts för, är unika, och i stor utsträckning anpassade och skräddarsydda. Dels för att passa personen i fråga, och dennes utveckling, och dels för att passa och fungera tillsammans med närliggande energier, och i en större helhet.

Personer som är fria från känslomässiga och energimässigt motstånd, flyter med i sin livsström, som att flyta med strömmen i en flod. Personer som fortfarande bär på ett inre motstånd är oftare de som försöker stå kvar på botten mitt i den strömmande floden. Det kan gå, men kräver förstås en rejäl ansträngning. En del går så långt att de, förgäves, försöker simma motströms. Något som kräver en ännu större ansträngning, i den mån det alls är möjligt, och så fort krafterna börjar tryta, eller man behöver vila en kort stund, så är man tillbaka på noll igen.

En del personer tillbringar hela sitt liv åt att kämpa emot allt och alla. Men om lika attraherar lika, så innebär det enbart att den som ser livet som en kamp, kommer att erbjudas ännu mer saker att kämpa mot. Dvs. strömmen som man simmar emot kommer bara att strömma fortare och fortare, ju mer man kämpar för att simma mot den.

För att tackla livets rörelser och omgivningens ständigt pågående förändringar, kan det vara en fördel att vara mjuk, flexibel och formbar. För på sätt och vis handlar medvetenhet och personlig utveckling om att formas, som individ, själ och människa. Det innebär inte att alla kommer att bli likadana mot slutet, men det innebär att processen, och principerna, är liknande. Att formas innebär inte heller att man ger upp sin fria vilja, eller att man inte har någon makt över sitt eget liv och öde.

Genom att befinna sig i en balanserad energi kan man attrahera de upplevelser och de personer som man önskar möta och dela livet med, utan att de önskningarna behöver agera motstånd. På det sättet kan man flyta med strömmen, samtidigt som man kan påverka vilken väg strömmen tar. Det är helt enkelt en stor skillnad att möta livet i en balanserad energi, eller med obalans och motstånd.

Är man rädd för utveckling så vill man försöka hålla kvar i det som är så länge som möjligt. Är man inte trygg i sig själv så försöker man hindra, och motarbeta, förändring så långt som möjligt. För konservativa personer handlar bakåtsträvan allt som oftast om rädsla. Vilken är en sorts motstånd, och därmed bidrar till att livet formas som en kamp. En kamp som man inte kan vinna på annat sätt än att man, med tillräcklig medvetenhet, till slut kommer släppa sina rädslor. Är man inte trygg i sig själv, behöver man en stark kontroll över sin omgivning, som kompensation.

Alla behöver känna sig trygga, säkra och älskade osv. Kan man inte hitta de känslorna inombords, blir man istället beroende av externa faktorer för att upprätthålla illusionen av trygghet. Illusionen, för att man aldrig kan ha full kontroll över någonting utanför sig själv. När omgivningen förändras, vilket den alltid gör förr eller senare, är det lätt att drabbas av rädsla, för att man är orolig att förlora sin livsviktiga trygghet.

Att vara formbar och flexibel i förhållande till livets energiström, handlar om en mjukhet. I utförsåkning pratas det ibland om att vara ”mjuk emot snön” för att åkningen då blir mindre extrem, mer harmonisk och dessutom snabbare. Så fungerar livet också. Att vara mjuk handlar om att vara motsatsen till extrem, hård och kantig. Extrem kan t.ex. vara när man envisas med att enbart se livet i termer av svart eller vitt. Det är ett obalanserat förhållningssätt, eftersom ingenting i praktiken någonsin är exakt svart eller exakt vitt. Att vara balanserad handlar om att på ett mjukt sätt flyta med i livets gråskalor och nyanser.

Något som kan leda till viss mjukhet och förståelse är förmågan att se saker från olika håll, sidor och perspektiv. Något kan verka svart från ena hållet, och vitt ifrån andra, medan helheten består av olika gråa nyanser. Jag ska inte ge något exempel nu, men genom att ibland vända på perspektiven, om så bara på kul för att se vad som händer, så kan man lära sig och förstå väldigt mycket om sin omgivning. Om man säger något till någon kan man vända på perspektivet i huvudet och leka med tanken på hur man själv skulle uppfatta och reagera på situationen, om rollerna var ombytta. Samma teknik kan med fördel appliceras vid generaliseringar och när man pratar om grupper av människor.

Att vara hård och kantig handlar om att inte acceptera de vägar som livet (dvs. i grund och botten du själv) väljer att försöka leda in dig på och öppnar för dig. Det handlar också om att inte acceptera personer, miljöer och företeelser i ens omgivning. Att t.ex. inte acceptera lidande är en sådan hårdhet, även om ståndpunkten kan tyckas behjärtansvärd, så blir det fel. För att man inte kan påverka andra, bara sig själv. Därför leder det till frustration och negativa, obalanserade känslor, varpå ens fokus för skapande hamnar i ett något mer negativt. Dessutom visar man att man blundar för, och vägrar att se, sanningen och världen som den verkligen ser ut. Skapar man på det sättet en distans mellan sig själv och verkligheten, så skapar man också en distans mellan det man önskar, och det man i slutänden kommer att få.

Principer är exempel på en sådan obalanserad hårdhet. Definitionen för en princip kan ses som ”en ståndpunkt som man inte är beredd att överge”. Dvs. inte beredd att överge, oavsett fakta, logik och oavsett ev. kostnad för att hålla fast vid den. Det är inte fel att tycka saker ibland, och det är inte fel att känna saker ibland. Men det handlar om att kunna göra det på ett balanserat sätt, och i lagom dos. Och upptäcker man att balansen håller på att rubbas, så justerar man sin energi så att balansen upprätthålls. Istället för att försöka justera sin omgivning, som man ändå inte har makten att kunna kontrollera. På det sättet kommer man att vara mjuk emot livet, och livet kommer i gengäld att vara mjukt emot dig.