Känslomässigt har jag gått igenom många tuffa perioder i mitt liv. Förmodligen grundar det sig i att jag har haft väldigt mycket kvar att lära mig. Det som jag kanske har haft svårast att acceptera är den, i princip konstanta ensamheten och saknaden av att inte ha någon att dela mitt liv med. Att inte få möjligheten att ta del av den gemenskapen och närheten.

Samtidigt är det antagligen så att jag inte har varit redo att kunna ta emot det som jag så innerligt önskar mig. Och så länge jag omedvetet identifierar mig med känslan av att vara ensam och att sakna, så kommer universum svara på min energi genom att ge mig mer av samma vara. Och även om extremt höga doser av ensamhet är något man, som social varelse, har svårt att trivas med, så finns det förmodligen ingen bättre katalysator för medvetenhet än just ensamhet.

För ensamheten och inaktivitet tvingar en människa att konfrontera sig själv, sina egna tankar och känslor. När det inte längre går att blunda för det som är jobbigt, kommer man inte undan att ta konfrontationen. Men bara för att man inte längre blundar, så innebär det inte att allt kommer att bli bra. Det handlar fortfarande om en process, och det handlar fortfarande om att bygga tillräcklig medvetenhet för att kunna hitta balans i sin energi. Och medvetenhet byggs effektivast genom olika sorters lidande och motgångar. Medgångar är trevliga, men det är motgångar och misstag som man verkligen har möjlighet att lära sig något av.

För mig har ensamheten varit en ständig följeslagare genom livet. Jag har alltid haft väldigt få vänner, ett begränsat socialt liv och bara vid nåt enstaka tillfälle fått uppleva en kort glimt av besvarad kärlek. Det har varit tufft, och om jag hade haft kapaciteten och medvetenheten att välja en enklare väg hade jag gjort det, alla gånger i veckan. Men vi har alla ett öde och det finns en omedveten plan för varje liv. Det som jag drömmer om har inte legat i mitt öde så här långt.

Å andra sidan har jag fått fantastiska möjligheter att utforska mitt inre och jag har lärt mig otroligt mycket om livet. Många av de insikter jag gjort, och som jag delar med mig av här, känner jag inte till att någon annan har gjort, och berättat om, tidigare. Jag hade aldrig utvecklats så fort, blivit så medveten och lärt mig så mycket om mitt liv sett annorlunda ut, eller varit enklare. Det jag har fått är en fantastisk gåva, som jag inte visste att jag ville ha. Priset jag omedvetet har fått betala är ensamhet.

Och även om det inte är svårt att hitta andra människor, eftersom de finns överallt omkring oss, hela tiden, så är det en annan sak att hitta människor som man känner att man delar en energimässig resonans med. Att man befinner sig på en liknande frekvens. Ju mer ”vanlig” och ”normal” man är, desto fler personer finns det som man har potential att trivas tillsammans med. Ju mer avvikande man är från en sorts norm eller snittvärde, desto svårare är det att hitta andra människor som avviker på ett liknande sätt, oavsett om det handlar om en positiv avvikelse, eller en negativ.

Förälskelse är den instinktiva och temporära känslan man upplever när man hittar någon som verkar befinna sig på samma våglängd. Ju närmare balans man befinner sig, desto inflytande har förälskelsen över dig, och desto snabbare går den över. För förälskelse är den obalanserade delen av känslan ”att älska”, tillsammans med t.ex. svart- och avundsjuka. Kärlek är den balanserade delen.

Intuition är vad som kommer att visa vägen för dig när det gäller att hitta människor att dela hela, eller delar av, livet tillsammans med. Beroende av hur långt du själv kommit i din utveckling, och vilken energi du befinner dig i, så kommer din intuition att leda dig till olika människor. En obalanserad person kommer att känna attraktion till andra personer som delar en liknande obalans, eller som har potential att förstärka, och underhålla, den befintliga obalansen. Medan en balanserad person kommer att finna attraktion i en annans balanserade utstrålning.

Personer som är normalt obalanserade har förmodligen enklast att hitta en partner, då de tillhör en majoritet. De som är extremt obalanserade har det svårare, på samma sätt som de som är balanserade. Då båda de sistnämnda grupperna tillhör minoriteter. Även om man tillhör en minoritet kan man självklart lyckas hitta någon som man passar bra tillsammans med. Men om man lyckas eller ej, beror på hur starkt och rent ens fokus är, dvs hur kraftfull och effektiv skapare man är.

Det finns ingenting som säger att man kommer att dras till de val eller personer som egentligen kortsiktigt är ”rätt” för en. Däremot kommer man att dras till de val och personer som matchar, och motsvarar, den energi man befinner sig i. Vilket innebär att man kommer dra till sig de personer och relationer som har bäst möjlighet att väcka ens medvetenhet. Hur komplicerad man vill göra sin erfarenhet och hur konsekvenserna kommer se ut, väljer man, medvetet eller omedvetet, själv. Det är först när man har lärt sig det som var meningen att man skulle lära sig som man har möjlighet att gå vidare. Och det är först när man går vidare som man kan ta steg mot någonting bättre, lättare och lyckligare.

Det är fullt möjligt att hålla fast vid ett dåligt förhållande hela sitt liv. Det är fullt möjligt att gå från ett dåligt förhållande, till nästa och nästa i all evinerlighet. Det är fullt möjligt att sätta barn till världen med en person som egentligen är helt ”fel” för en. Om det är den erfarenhet, och de konsekvenser, som just du behöver för att hitta din medvetenhet och utvecklas. Och det finns ingenting ont som inte för något gott med sig. Även om förhållandet visar sig vara fel, kan det visa sig att barnen i framtiden kommer bidra till massor av glädje.

Livet, alla erfarenheter och alla val kommer alltid vara en blandning mellan svart och vitt, mellan gåvor och kostnader för dessa. Det är en del av de naturliga reglerna i den utbildningsinstans där vi befinner oss. Jag har betalat ett högt pris för mitt liv, men har å andra sidan fått någonting som är få människor förunnat tillbaka. Och det finns ingenting som säger att resten av mitt liv kommer vara lika ensamt. Det har jag, och alla andra, indirekt möjligheten att välja. Så snart vi byggt upp tillräcklig medvetenhet för att det alternativet ska bli tillgängligt för oss att välja.

Beroende av var vi befinner oss kommer det ta tid och vi kan behöva ta vissa steg innan vi är redo för att ta de steg som följer. Det är lätt att känna frustration över att det inte finns någon genväg och över att man behöver gå igenom allt som känns jobbigt. Men det är bara nu det är jobbigt. Om några år när du ser tillbaka på det som varit kommer det jobbiga enbart kännas som en parantes i någonting mycket större. Medvetenheten kommer vara behållningen och ödmjuk tacksamhet känslan som fyller vår energi.