Att leva en fysisk existens som människa innebär många möjligheter till spännande upplevelser och värdefulla erfarenheter. Samtidigt innebär det utmaningar. Oavsett vilken energi vi utgår ifrån så föds vi in i en värld som till stora delar bygger på obalans, och som inte fungerar på ett balanserat sätt. I all obalans går det alltid att hitta ljusglimtar av balans, antingen i form av medmänniskor eller i andra skepnader, men det är inte alla som har förmånen att få uppleva de ljusglimtarna.

Vår utgångspunkt är alltid individuell och den beror dels av vår personlighet och dels av var vi befinner oss i vår utveckling, när det gäller medvetenhet och balans. Det bygger upp vår energi, som i sin tur attraherar föräldrar som matchar den energin. Personer som har mer medvetna och balanserade föräldrar har självklart bättre förutsättningar i livet, men det är också ofta personer/själar som kommit längre i sin personliga utveckling. Det handlar fortfarande om att lära sig saker och att utvecklas, men lärdomarna och de erfarenheter som krävs för att nå dem ser olika ut beroende på var i utvecklingen man befinner sig.

Till vår hjälp har vi en fysisk kropp. Den fungerar som transportmedel, verktyg och som plattform för många av de erfarenheter vi behöver göra och de upplevelser vi behöver gå igenom. Kroppen i sin tur är försedd med en hjärna som fungerar lite som en enkel dator som har till primär uppgift att ta hand om, och skydda, kroppen. Om man inte är så medveten, så är det viktigt att hålla isär själen och vår fysiska hjärna. Själen är den vi är, medan hjärnan är ett verktyg vi har till hjälp för att på ett framgångsrikt sätt navigera och överleva i en fysisk existens.

Men eftersom hjärnan är inriktad på överlevnad så har den ett annat fokus än vi som själar har. För att maximera chanserna till överlevnad håller hjärnan konstant på med avstämningar och kontroller jämfört med sin omgivning för att veta om allt är ok, eller om någon åtgärd behöver vidtas för att det i annat fall ska bli ok. Man kan säga att hjärnan har ett negativt fokus, i och med att den hela tiden analyserar tänkbara faror, risker och jämför sin status med omgivningen i jakt på avvikelser.

Eftersom hjärnan hela tiden är ute efter bästa tänkbara förutsättningar, så vill den alltid uppmärksamma avvikelser från det perfekta. Eftersom ingenting är 100% perfekt innebär det att den hela tiden varnar för att saker inte är tillräckligt bra, eller att de skulle behöva bli bättre. Hjärnan jämför oss med andra och varnar om den jämförelsen utfaller till vår nackdel.

Om du känner igen den här typen av omedvetna tankebanor, så är det viktigt att förstå att det är en skillnad på din själ, den du är, och din hjärna som är mer som en omedveten maskin. Hjärnan har en uppgift, och den gör bara sitt jobb utifrån den uppgiften. Det är naturligt, och riskerar bara att ställa till det för oss om vi börjar identifiera oss med de negativa bilder som hjärnan ofta har en tendens att måla upp. För oavsett hur bra vi har det, kan det alltid bli bättre, och därför kommer hjärnan aldrig blir riktigt nöjd.

Idag har det allmänna välståndet och de sociala trygghetsnät som finns nått såna nivåer att risken att inte lyckas överleva är väldigt små jämfört med hur det kanske varit historiskt, för hundratals eller tusentals år sen. De risker som fortfarande finns och är realistiska är att man råkar ut för en allvarlig sjukdom eller olycka. Båda de alternativen är något som man genom sin energi attraherar om man långsiktigt och i stor utsträckning fokuserar på dem. Och fokuserar gör man genom att koppla starka känslor tillsammans med de riskabla och negativa framtidsutsikter, och därefter identifiera sig med de känslorna och med den framtiden.

Det här sättet att utlämna sig åt hjärnan, dess tankar och skrämselpropaganda är exempel på obalans. En balanserad person har en inre trygghet, och behöver därför inte vara rädd. Han/Hon kan låta hjärnan utföra sitt jobb utan att för den sakens skull skämma bort den med inflytande och uppmärksamhet. Tankarna kommer alltid att finnas där och det bästa är att helt enkelt låta dem vara. Acceptera att de finns där, men ge dem inte fokus eller uppmärksamhet, varken positiv eller negativ. Att stänga in sina känslor innebär inte att de försvinner, bara att man inte ser dem. Att blunda för dem slutar inte att ge dem näring och fokus. Inte så länge drivkraften bakom att man väljer att blunda, är en negativ känsla, som tex rädsla.

Att inte låtsas om som att de finns är definitivt en sorts uppmärksamhet eftersom det skapar en associering mellan känslan ”rädsla” och tanken på det man vill undvika att vara med om. Känslan är ditt fokus, och det kommer verka för att skapa och förverkliga det man associerar den känslan med. Därför är det ingen direkt skillnad mellan att , tex vara rädd för att bli sjuk, och att vara rädd för att vara rädd för att bli sjuk. I båda fallen är man utlämnad åt sin känsla, och i båda fallen får en framtida sjukdom ett starkt fokus och en stark näring för att frodas. Sannolikheten att en person som känner så drar på sig en sjukdom är extremt hög. Det bästa är därför att acceptera och leva i symbios med sina tankar.

Trots det så finns det självklart en poäng i hur hjärnan arbetar, och den fyller en funktion. Att den varnar för riskerna att tex. smittas av sjukdom eller bli påkörd när man går över vägen, är någonting som den gör av välvilja, och för att den önskar att du ska överleva. Och att vara medveten om risker och därefter göra sitt val, om man vill utsätta sig för de riskerna eller ej, har inte nödvändigtvis något med rädsla att göra. Att titta sig omkring noggrant innan man går över gatan, eller undvika att utsätta sig för närkontakt med smittade personer är ett aktivt val man kan göra. Hjärnan hjälper till att upplysa oss om när vi riskerar någonting, och ger oss möjligheten att undvika de riskerna. Utan att det behöver innebära rädsla, stress eller oro.

Som energi kan man vara omedvetet obalanserad, medvetet obalanserad, omedvetet balanserad och medvetet balanserad. Det sistnämnda tillståndet är det stabilaste och det som är lättsammast och ger bäst förutsättningar att förverkliga sina drömmar. Omedveten balans är ofta ett tillfälligt tillstånd när man inte kommit lika långt i sin utveckling. Att därifrån ta steget till medveten balans, innebär ofta att man måste gå via ett obalanserat tillstånd, för att bygga nödvändig medvetenhet. Att vara medveten om sin obalans utan att känna att man kan påverka den är det allra jobbigaste tillståndet att befinna sig i och det kan vara otroligt frustrerande och kortsiktigt destruktivt. Dock är det en bra förutsättning för att ta nästa steg, till medveten balans. Att leva omedvetet obalanserat är förmodligen inte speciellt kul, men å andra sidan är man inte medveten om det så man tar det inte personligt på samma sätt.

Att ta steget till balans handlar på sätt och vis om att utsätta sig för obalanserade tankar, känslor och situationer, men på en nivå som man faktiskt klarar av, utan att det påverkar en negativt eller gör att man knäcks. För varje steg man tar förlorar den obalans som man tvingats konfrontera i styrka och inflytande över dig. Till slut betyder den ingenting känslomässigt för dig och du kan ta nästa steg och nästa steg. Till slut finns det ingen obalans, och inga känslor, kvar som kan påverka dig, påverka ditt liv och din inre stabilitet och trygghet.

Inre balans är som ett immunförsvar för en människas energi och hennes själ. Balansen tar automatiskt hand om jobbiga energier som man tvingas konfrontera, och löser upp dem innan de tillfogar någon skada. Att vara balanserad är som att befinna sig i en energimässig bubbla, där ens känsla av trygghet aldrig kan skadas eller påverkas. Oavsett vad man råkar ut för eller vilka människor man möter. Balans innebär att man alltid kan möta livet och universum med ett inre lugn, utan oro och stress. Man är alltid beredd att ta emot det som livet, och människor, är beredda att ge dig. Och man kommer välja att se den positiva sidan av saker och ting, och känna en genuin tacksamhet över vad man får uppleva och över de möjligheter man erbjuds ta del av.