Så kombinationen av att man får lära sig att okritiskt lita på andra, tillsammans med att man inte får lära sig att tänka efter själv, och lita på sin egen känsla och sitt eget omdöme, när det gäller vad som är rätt och fel, skapar en situation som liknar den vi ser i vårt samhälle idag. Där man inte vågar lita på sig själv, men istället hamnar i beroendeställning hos andra. Då blir det också naturligt att ställa många krav på de personerna, eftersom man inte vet något annat sätt att få sina önskemål uppfyllda. Så vi har en värld med många krav, från alla möjliga håll, och barn som uppfostras in i beroende, beroende av andras välvilja, agerande och bekräftelse osv. Man kan säga att samhället fostrar ”svaga” individer, för att de skräms av starka och självständiga personer. Över såna människor kan man nämligen inte ha någon makt eller kontroll.

Det må vara en försiktig avvikelse från ämnet, men min poäng är att det finns väldigt mycket runt omkring oss, när vi växer upp, som gärna leder oss in på en väg av dålig självkänsla, känslan av maktlöshet och att vara utlämnad och beroende. Indirekt uppmuntras vi ofta att försätta oss själva i den situationen. Det är därför inte konstigt att många också hamnar där. Och för att ta sig ur den krävs att man blir så medveten, att man ifrågasätter sanningshalten, i den bild man när av vem man är, och vilket värde man ger sig själv. Är bilden sann? Är den sann för mig? Vems sanning lever jag efter idag? Tror jag verkligen på den? Överensstämmer den med vem jag innerst inne vet att jag är?

Dålig självkänsla handlar, som så många andra jobbiga upplevelser om rädsla. Rädsla för att inte duga i andras ögon, för att inte räcka till som man är. Tron att man måste ge något mer, för att vara tillräcklig. Men rädslan får möjlighet att påverka dig, enbart för att du glömt bort vem du egentligen är, vad världen är, och vad du gör här. Du har glömt poängen med varför du lever, och du har uppfostrats att ifrågasätta, inte andras sanningar, utan din egen. Att köpa ett sånt tankesätt är att ta avstånd ifrån sig själv, från sin egen själ och från sitt eget hjärta. Och från sin egen kärlek till sig själv, sin omvärld och till livet. Och det avståndet känns, och gör ont inombords.

Och när man uppfattar att man är avskild från sig själv uppfattar man också att man är avskild från andra och deras gemenskap, från livets gemenskap. Och ensamheten man upplever till följd av det skapar ett ännu större behov av att vara till lags, anpassa sig osv. för att bli en del av gemenskapen. Men genom att lägga makten över ditt eget välbefinnande och din egen lycka i andras händer berövar du dig själv makten över ditt eget liv. Och en person som uppfattar sig som maktlös och utlämnad åt andra sätter inte heller något högt värde på sig själv som person. Man förstår inte att känslan av rädsla, ensamhet och maktlöshet bara är en illusion och en del av livets skådespel.

Det är inte möjligt att vara ensam för vi är alla en och samma själ. Det är inte möjligt att vara rädd, för den själen består av ren kärlek, som är motsatsen till rädsla. Och det är inte möjligt att vara maktlös, för vår gemensamma själ är allt som finns, och eftersom den är ren kärlek kommer den alltid att uppfylla sina egna önskningar, dina önskningar, utifrån dina tankar om vem du är och vem du önskar vara/skapa i varje sekund, och i varje nu. Du ger allt det här till dig själv, alltid, utan undantag. Du sitter på den ultimata makten. Varje människa är Gud i sitt eget universum, i sin egen verklighet och i sitt eget liv.

Men det skulle inte vara möjligt att uppleva sig själv som den man är, om man inte, oftast genom upplevelser, förstått vad man inte är. Och där någonstans befinner sig just nu mänskligheten, man befinner sig i en upplevelse av något som man inte är, som t.ex. dålig självkänsla, som inte stämmer överens med själens uppfattning om sig själv. Men den jobbiga upplevelsen behöver inte pågå längre än tills man förstått och blivit medveten om att ”det här är inte jag”. Då kan den sluta på ett ögonblick, och bana vägen för en ny vackrare, och mer kärleksfull värld, och upplevelse av den världen.

(Fortsätt att skicka in frågor, funderingar och förslag på ämnen för kommande inlägg. Jag tittar på dem så snart jag har möjlighet och jag är väldigt tacksam för varje bidrag.)