Att leva ett liv är att gå igenom relationer med andra människor. Så länge du har blivit född är det svårt att komma ifrån. Den allra första, och sannolikt en av de starkaste relationerna man kommer ha, är den med sina föräldrar. Det är oftast den första andra levande varelsen man kommer i kontakt med, och både på grund av den genetiska likheten och det starka band som uppstår när man blir omhändertagen av någon som verkligen älskar och bryr sig, så handlar det om en stark och viktig relation.

Andra relationer som man kommer gå igenom, är vänskapliga relationer, romantiska relationer, yrkesmässiga relationer och relationer med folk som delar samma intressen eller egenskaper. Beroende av vilken typ av relation det handlar om, så kommer relationens dynamik och energi se olika ut. Gemensamt för en relation är att det sker ett utbyte mellan individer. Antingen ett utbyte av information, varor, erfarenheter, upplevelser, pengar eller kärlek. Gränserna, både avseende typ av relation och typ av utbyte kan självklart vara flytande och variera mellan individer och situationer.

Den familjära relationen är viktig, inte bara för att det är den första och en av de starkaste relationerna man kommer ha, utan även för att den påverkar så stor del av ens liv. Under hela en persons uppväxt kommer relationen man har till sina föräldrar, syskon och andra nära släktingar påverka ens vardag i stor utsträckning. Både i att den kommer att berika, men också att den ibland kommer begränsa, en persons frihet och uttryck. Man blir omhändertagen och älskad, men samtidigt måste man leva upp till de gemensamma regler som finns inom familjen, för att det ska fungera att leva och fungera så nära inpå varandra.

Relationen med vännerna ser annorlunda ut. Familjen föds man in i, vare sig man vill eller ej, medan relationerna man har med sina vänner är frivilliga. Inom familjen finns det också en tydligare hierarki, någonting som inte alls är lika utpräglat mellan vänner. Även mellan vänner är det så att man, oftast omedvetet, får någonting i utbyte mot någonting annat. Man tänker förmodligen inte på det, men varje relation medför en vinst av något, till en kostnad av något annat. Så länge vinsten är lika med, eller uppfattas som mer betydelsefull än kostnaden, kommer relationen att fortsätta existera och frodas.

Då prioriteringar ser olika ut mellan olika individer, kan man hamna i en situation där en person tycker att relationen ger de någonting, medan den andra personen inte känner att det är värt kostnaden. En sund vänskaplig relation handlar om en balans och jämvikt mellan personerna i fråga. Att man på ett sätt anser varandra jämnbördiga. Är man inte jämnbördiga som personer, kan relationen fungera i alla fall, om den enas insats och bidrag är större. Och om båda personerna känner sig bekväma med det upplägget.

Vänner är ett stöd i tillvaron. De är personer som man delar en, kortare eller längre, historia och åsikter/värderingar med. Vänner fungerar också som referenser, inspiration, sällskap och kan i sin nära form bli en sorts frivillig förlängning av familjen. Människan är också en sorts flockdjur, och det känns naturligt att tillhöra en flock eller grupp av andra människor. Det finns en trygghet och identitet i det. En viktig del av utbytet mellan vänner är utbytet av glädje, omtanke och bekräftelse.

Precis som allt annat i livet befinner sig i konstant rörelse, så förändras alla relationer över tid. En del förändras så långsamt, att det knappt är märkbart, medan andra kanske kommer, blommar upp och försvinner inom en period av några månader. Det är inte säkert att en relation kommer följa det mönstret. Relationen kan vara lika nära och lika stark mellan personer, trots att den förändras, t.ex. genom att fokus för relationen förändras.

En relation fungerar, så länge den är i balans, så länge jämvikten mellan ingående parter upprätthålls. Förhållandet mellan personerna kan se olika ut, men fortfarande vara lika balanserat, men när balansen börjar förskjutas krävs att den, på ett eller annat sätt, justeras, annars är förhållandet på sikt dömt att tyna bort. Genom ett liv förändras man och utvecklas mycket som person. Det innebär att man kan ha väldigt mycket gemensamt med någon under en period av sitt liv, för att vid ett senare tillfälle gå skiljda vägar och upptäcka nya vänskaper och nya relationer.

Det behöver inte vara fel. Världen och livet är dynamiskt. Bara för att man en gång varit vänner behöver inte det betyda att man är låsta till varandra resten av livet. En person som man fortfarande står nära, kommer det aldrig kännas som en ansträngning att hålla kontakten med. Känns det, å andra sidan, som att båda parter hela tiden måsta anstränga sig för att hålla liv i kontakten och vänskapen, så kanske kanske man inte har så mycket gemensamt längre. Precis som med allt annat i livet, så handlar det om den energi man befinner sig i och utstrålar. Lika attraherar lika, vilket innebär att personer med liknande energier kommer att känna en gemenskap och fastna för varandra. När deras energier förändras, kommer också deras förhållande att förändras.

Inre obalans, innebär inre kaos. Och eftersom en persons yttre upplevelser skapas inifrån, kommer en obalanserad persons relationer vara mer av en känslomässig berg-och-dal-bana, mer oförutsägbara och mer kaosartade än en balanserad persons. Men det fungerar, för att de personer man kommer dra till sig är likadana. Jag är inte helt säker på det här, men jag tror att anledningen att det fungerar på det sättet är att det är effektivast och mest uppskattat, både för individerna och deras utveckling, och för mänskligheten och universum som helhet. Det är ett effektivt och väl fungerande system, helt enkelt.