Med balans kommer en ny klarsynthet, i och med att man inte längre ser och upplever världen genom ett filter av tankar och känslor. Det gör att man kommer se världen, människor, beteenden och sammanhang på ett tydligare och sannare sätt. I slutänden borgar det för en ny klokhet och förståelse, för hur livet hänger ihop och fungerar. Resan mot balans är kantad av insikter, och varje insikt är ytterligare ett steg mot förståelse. En förståelse, som på sikt, skänker ordning och mening åt allt man tidigare sett som kaos och slump, tur och otur. Plötsligt får man en annan känsla för helheten, och börjar ana en röd tråd, där man från början inte kunde se någonting. Så har det varit för mig, men jag tror att allas resor kommer innehålla liknande element, även om samtidigt säkert kommer skilja sig på många punkter.

Jag tror att den här förståelsen är otroligt viktig. Den skänker en inre trygghet, och samtidigt en stark mening åt livet, oavsett vad man gör, eller inte gör, av det. Det kommer fortfarande ha en mening. Även de liv som kan tyckas bortkastade fyller en viktig poäng och funktion. Och varje steg är ett steg, oavsett hur litet det är. Och en del steg kan man inte ta förrän de har föregåtts av andra steg. Man kan behöva ta sina steg i en viss ordning. Det är ingenting man behöver fundera över, men det är mycket möjligt att det är så i alla fall.

Jag ser mig inte som religös, och har aldrig gjort det. Samtidigt är tro och religion två helt olika saker för mig. Jag vet mycket, och jag tror mycket. Tron är inte slumpartad, utan bygger på erfarenheter, logik, sannolikhet, känsla och intuition. Det är verktyg som jag tror man kan komma väldigt långt med, och jag tror man kan komma väldigt nära sanningen genom dem. Vi människor är som individer och själar, en intelligent och medveten kraft, eller energi. Men det räcker inte med det, för allt tyder på att det finns åtminstone ett intelligent steg till. Kanske är det kombinationen av allas våra energier, som samarbetar och utbyter information med varandra, kanske är det något annat. Men jag har fått så många bevis för att det finns en starkt medveten, underliggande intelligens i livet, som ser och har möjlighet att koordinera helheten på ett sätt som skulle vara omöjligt för oss som individer. För att vi saknar den helhetssynen.

Min uppfattning är att det finns en plan och ett öde för varje individ och själ. Och det behöver inte motsäga att man har väldigt stor makt och inflytande över sitt eget liv, och hur man väljer att spendera det. Jag tror också att ödet stämmer överens med vad man innerst inne själv vill, även om man ibland får se det på längre sikt, eller kanske till och med över flera livstider. Insikten att det faktiskt finns en plan, både för mig som individ, och för mänskligheten som helhet, skapar en trygghet i tillvaron, samt en tacksamhet och ödmjukhet inför livet. Man behöver inte oroa sig. Faktum är att överdriven oro skapar obalans och riskerar att förlänga och försena de steg som behöver tas.

Det är värt att våga lita på livet, istället för att ta livet i egna händer, i tron att man vet bättre. Det är absolut ingen uppmaning till passivitet. Aktivitet och inre och yttre upplevelser är en viktig del av livet. Välj de vägar som du känner nyfikenheten att utforska, välj de ämnen du vill lära dig mer om, men var inte orolig, och tro inte att du behöver veta allt eller ha kontroll på allt, alltid. Det behövs inte, livet är mer förlåtande än så. Och vad du än väljer, kommer det finnas en universell förståelse för det, även om du väljer att skapa obalans. Du kommer alltid själv vara den som står närmast dina val, och kommer att få ta merparten av resultatet och konsekvenserna av dessa.

Utforska gärna livets olika nyanser, ta steg, gör val, och njut av det. Njut av att vara människa, men ta samtidigt inte livet på för stort allvar. Ett liv är bara en liten del av en existens, och det kommer fler liv, och det kommer alltid fler möjligheter. Gör det bästa av livet du har fått, men känn ingen oro. Våga lita på livet!