Min definition av inre balans är när man uppnått förmågan att kunna leva sitt liv, och göra sina val, utifrån egna preferenser. Att kunna se sin omgivning, höra andra människor, känna sina känslor, utan att vara beroende eller låta sig styras, mot sin vilja, av någon av dem. Inre balans innebär, inre och yttre, frihet. Det öppnar upp för en närmare kontakt med livet och sin omvärld. Och livet kommer också kunna nå fram genom en direktare kanal till en person i balans. Ett annat ord för balans kan vara harmoni, och det handlar om att tillåta, acceptera, och våga följa sina äkta drivkrafter i livet.

Men för att komplettera bilden kan det också vara intressant att titta på motsatsen. Att sakna en inre balans ger en känsla av att vara låst och instängd. Det handlar om att i större, eller mindre, utsträckning låta sig styras av sin omgivning, av sina tankar och känslor. Att reagera instinktivt i situationer, baserat på känslor, föreställningar och illusioner om hur världen är, eller borde vara. Man kommer att se, och relatera till, sin omvärld genom en känslomässig dimma. Det kommer göra att man till slut inte vet vad som faktiskt är sant och verkligt. Inre obalans är inre kaos, vilket manifesteras av en rent fysisk känsla av tyngd, oordning och stress. Stress genom att man genom beroende inte längre har kontroll över sitt liv och sin tillvaro.

Som själar har vi en gång fötts, och därifrån påbörjat en lång resa. En spännande, lärorik, och emellanåt jobbig, resa genom situationer, erfarenheter, liv och livstider, från omedvetenhet och obalans, till medvetenhet och balans. Att ta det steget, är en naturlig del i varje individs utveckling, och när det är dags, kommer man att märka det. Anledningen att medveten balans är så viktigt, är för att en persons yttre alltid är en spegling av personens inre. Inre kaos leder till yttre kaos. Ett kaos som vi sprider omkring oss, och låter kommande generationer växa upp, och uppfostras till. En persons liv, omgivning och upplevelser skapas av var personens inre fokus ligger. Därför är balans så viktigt.

Och det gäller inte bara för individer, utan på alla tänkbara nivåer i livet, från den minsta cell, till mänskligheten och universum som helhet. I slutänden består vi alla, och vår omgivning, av energi. Och det balanserade tillståndet för energi är vila och jämvikt. Livet och universum strävar därför hela tiden mot balans. Det är där den naturliga jämvikten finns. Och att upprätthålla obalans, till exempel genom att dra ut en fjäder, kräver ansträngning och ett arbete. Arbetsinsatsen är dessutom kontinuerlig, för så fort man släpper fjädern återtar den sin ursprungliga form. Obalans, och negativ energi, är därför jobbigt att upprätthålla, och det känns i hela kroppen.

Som mänsklighet har vi under hundratals och tusentals år gått igenom långa faser av omedveten obalans. Därefter har medvetenheten börjat komma, även om obalansen har funnits kvar. Som tillstånd är medveten obalans det kanske jobbigaste och mest frustrerande att befinna sig i. Man vet att någonting är fel, men man vet inte vad man kan göra åt det. All negativitet vi skapat, byggt upp inom oss, och spridit runt omkring oss, är på väg att, i det närmaste, fördärva vår jord och därigenom oss själva. Kanske är det där vi nu befinner oss, men det är inte där det kommer sluta. För att veta vad balans är, måste man ha gått igenom och fått uppleva obalans. För det är genom kontraster man lär känna olika tillstånd och sig själv.

Vinden har faktiskt vänt, även om det än så länge är i liten skala. Jag är inte den enda som pratar om det här, och jag är inte den enda som håller på att ta det här steget nu. En majoritet av mänskligheten börjar bli redo. Och det är hög tid. Kanske är det här det viktigaste som kommer att hända på väldigt länge. Vi lever därför i spännande tider, och det finns absolut hopp om mänskligheten. Och hopp om en balanserad framtid.