Den senaste tiden har jag flera gånger kommit att fundera över hur ett friare samhälle skulle kunna se ut. Där makten så långt som möjligt justeras, från att utgå från stat och myndigheter, och tillbaka till att utgå från individerna och medborgarna. Idag kan vi, även om vi får bestämma en del och förfoga över en del medel, sägas leva under statligt förmyndarskap. Vårt liv styrs i stor utsträckning av beslut och val som görs över våra huvuden. Jag undrar om inte tiden har kommit att istället myndighetsförklara människor på riktigt.

För mig bygger ett fritt samhälle så långt som möjligt på frivilligt engagemang, deltagande och samarbete, istället för på politisk makt, i form av höga skattesatser, en djungel av regler och statlig detaljstyrning av människors liv. Jag tror att få personer ser sambandet mellan att ju mer skatt vi betalar, desto mer makt och beslutsrätt ger vi samtidigt bort. Den makten hamnar oftast i händerna på politiker som sällan har vare sig kompetensen eller kunskapen att fatta våra beslut åt oss. De saknar också incitament att hantera våra skattemedel på ett sätt som är effektivt och motsvarar våra önskningar, eftersom de saknar en känsla för arbetet med att tjäna in pengarna, och eftersom vidlyftigt och ogenomtänkt spenderande sällan får några direkta konsekvenser för våra politiker. Jag skulle vilja flytta så mycket makt som möjligt från våra statliga institutioner och från våra politiker, till varje individ och enskild människa.

Men det är en sak att tänka tanken. Den måste också vara realistisk och praktiskt genomförbar. Ju mer tanken inom mig utvecklades desto tydligare började jag förstå att det faktiskt inte behövde handla om en omöjlig utopi. Det fria samhället skulle kunna bli verklighet, eftersom jag tror att det faktiskt skulle kunna fungera. Därför vill jag gärna utveckla mitt resonemang en aning, även om jag naturligtvis har begränsat med utrymme här.

Jag vill börja från början, genom att presentera den problematik som dagens system bjuder oss. Och då handlar det om varje enskild människas makt över sitt eget liv och sin situation. När det gäller makten över vår ekonomiska situation, och makten över hur våra pengar ska användas eller investeras, ger vi idag ifrån oss runt två tredjedelar av den makten till staten, våra politiker och deras institutioner. Samtidigt handlar det om en fördelning av den ekonomiska makten som vi tvingas till. Även om vi lever i en demokrati skulle jag inte säga att vi, i praktiken, har något val. Vi får bara lägga vår röst vart fjärde år, och oavsett vad partierna lovar, så står det dem fritt att bryta eller byta ut sina vallöften när valet väl är genomfört. Vilket de inte sällan gör. Ett annat problem är att skillnaden mellan riksdagspartierna och deras politik är hårfin, vilket innebär att oavsett hur vi röstar kommer vi sannolikt att få samma politik som vi redan har.

Det finns ingen frivillighet i skattesystemet, och det finns inget rimligt alternativ för den som misstycker. Betalar vi inte de skatter och avgifter som staten bestämmer att vi ska göra, väntar straff i form av böter eller fängelse. Man kan argumentera att skatten vi betalar finansierar en gemensam välfärd, vilket delvis stämmer. Men det som är viktigt att betona är det inte är DU som bestämmer hur dina pengar ska fördelas, utan någon annan. Av erfarenhet vet vi också att statliga verksamheter är långt mycket mindre effektiva än privata verksamheter. Vilket är logiskt eftersom statliga verksamheter saknar de incitament för effektivitet och lönsamhet som privata verksamheter agerar inom. Eftersom de medel som statlig verksamheten tilldelas beror mer på politiska trender, positioneringar och nycker, samt hur mycket pengar man har gjort av med historiskt, än hur effektiv och lönsam en myndighet är.

Snarare kan det vara tvärtom, att ju mer pengar de gör av med, desto mer kommer de att få nästa år. Vilket skickar märkliga signaler. När folk klagar på en myndighets oförmåga att på ett bra sätt utföra sitt uppdrag, är ofta den politiska universallösningen dessutom att förse myndigheten med mer pengar. För att det är enklare än att försöka hitta och korrigera den verkliga orsaken till problemen. Det är också ett sätt som är tydligt för de väljare, som man försöker nå fram till, att förstå. Eftersom det ofta är viktigare för politiker vilken bild väljarna har av dig, än hur effektivt du använder de resurser och den makt som du har till ditt förfogande.

Den största delen av skattemedlen kommer därför att försvinna i det här ”svarta hålet” av ineffektivitet, administration, kontrollapparater och byråkrati. Det pratas sällan om att vi skulle ha för lite resurser för ha råd att slösa bort dem på all ineffektiv, politisk byråkrati, men det pratas ofta om att staten inte har tillräckligt med pengar för att tillhandahålla en väl fungerande skola, polis och sjukvård m.m. Problemet är inte att staten har för lite pengar, utan att det inte finns tydliga incitament för lönsamhet och effektivitet inom statlig verksamhet. Den är nämligen inte alls lika beroende av nöjda ”kunder”, och av att snabbt och effektivt lösa sina kunders problem, för sin fortlevnad och expansion. Statlig verksamhet överlever alltid i alla fall, vilket privata företag inte gör.

Det handlar alltså om flera aspekter som inte är bra med dagens system. Dels att det är ineffektivt och därmed väldigt dyrt trots att det inte löser människors problem på ett vettigt sätt. Men det handlar också om en skev maktfördelning mellan individ och ett system som vanliga människor i praktiken inte har någon rimlig möjlighet att påverka. När vi pratar om makt vill jag också belysa att det finns en tydlig skillnad mellan frivilligt deltagande och påtvingat deltagande.

Tänk om det skulle vara möjligt att ett samhälle kan fungera även om det enbart är baserat på frivilligt deltagande? Det är min tanke, min dröm, och jag tror att det faktiskt är möjligt.

Nu tänkte jag därför att vi skulle ägna några minuter åt att fundera över hur ett sånt samhälle skulle kunna se ut och fungera. Precis som tidigare vill jag framför allt utgå från den ekonomiska makten och de resurserna. Kanske tänker någon att man skulle kunna sänka skatten lite grann, men jag tycker istället att vi leker med tanken på att vi tar bort all obligatorisk skatt helt och hållet:

Vad kommer det att innebära och få för konsekvenser?

För individen innebär det att vi alla kommer att få en otroligt mycket högre inkomst för det jobb som vi redan utför. Istället för att få kvar en tredjedel av vad vi tjänar får vi alltså behålla alla våra pengar. Det innebär att de som arbetar för mycket för att må bra, eller som inte har haft tid att prioritera sina sidointressen, nu faktiskt skulle ha råd att kunna arbeta mindre.

Men hur ska vi finansiera polis, skola, sjukvård och en gemensam välfärd?

Då skulle jag vilja återinföra begreppet skatt igen, men i en frivillig form. Vi kan alltså t.ex. ha en statlig polis som är gemensamt finansierad av frivillig skatt. Man kan argumentera att ingen skulle betala skatt om man kunde komma undan med att slippa, men jag är av en annan åsikt. Man skulle definitivt inte bidra till projekt som man inte ser någon mening med, men en effektiv och vettig statlig kärnverksamhet tror jag många skulle vara intresserade av att bidra till. Vi får också tänka oss in i en situation där befolkningen har tre gånger så mycket pengar att röra sig med och förfoga över, mot vad man har idag. Alla har alltså mycket mer pengar än de egentligen behöver för att klara sig.

Det är den ena aspekten, dvs att det kommer att finnas stora mängder av potentiella resurser. Den andra aspekten är att många kommer att vilja ha en fungerande polis, och vara beredd att regelbundet bidra ekonomiskt för att det ska vara möjligt. Även i en värld där det är frivilligt att bidra tror jag att många skulle vara beredda att bidra. Jag vet att jag skulle vara det. Trots det så anser jag att det är viktigt att skatten som det handlar om fortfarande ska vara frivillig. Om den inte är det så finns det inte längre något sätt att uttrycka sitt ev. missnöje på. Och om det inte finns, så försvinner också de viktiga incitamenten för effektivitet och nöjda kunder.

Jag ser alltså framför mig ”statliga” myndigheter, eller gemensamma verksamheter, som går runt på frivillig skatt, crowdfunding och donationer från folk. Ett sånt system skulle dessutom leda till flera positiva bieffekter. Om folk är missnöjda med en statlig verksamhet så kommer det att finnas ett starkt ekonomiskt incitament att se över sin lönsamhet, effektivitet och verkligen ta tag i existerande problem, annars kommer inga mer pengar. Folk får också en mycket bättre möjlighet att visa sitt nöje, eller missnöje, med specifika verksamheter, genom att öka eller minska sitt bidrag. Plötsligt finns ett starkt incitament att på allvar minska vårdköerna, t.ex.

En annan positiv konsekvens skulle vara att myndigheter plötsligt måste ta människors problem på allvar. I det avseendet blir folk deras ”kunder”. Om kunderna inte är nöjda så kommer myndigheten inte att överleva. Man kan tycka att det vore bra om inte polisen försvinner helt, men tycker folk att det är viktigt med en bra polis kommer den inte heller att göra det. Fungerar den dåligt kommer dock bidragen att minska, tills en åtgärdsplan som förbättrar effektiviteten, presenteras. Det blir alltså plötsligt viktigt att kunderna är nöjda, och det blir viktigt att styra sin verksamhet på ett effektivt sätt. Sen finns det säkert mycket statlig verksamhet som skulle kunna skötas effektivare av privata företag, på en konkurrensutsatt marknad, som apotek, bilprovning osv. Och även skolor tror jag. Då försvinner också frestelsen för staten att låta undervisningen innehålla politiska budskap.

I slutänden handlar det alltså förmodligen inte om så värst många verksamheter som kommer att behöva finansieras gemensamt, och som kommer att vara beroende av den frivilliga skatten och donationerna. Att systemet bygger på frivillighet, vilket leder till nya incitament och högre effektivitet i verksamheterna, kommer också att leda till att vi kommer att få mycket mer valuta för våra pengar, och mindre pengar kommer att behövas för samma nivå av välfärd och service. Även om vi kommer att fortsätta vilja finansiera all välfärd som vi har idag, kommer ett frivilligt system ändå att göra det mycket billigare.

Samtidigt ser jag framför mig att den statliga makt som utövas i form av krångliga regler, krav, förbud och avgifter, behöver ses över, och att allt som inte är absolut nödvändigt att ha kvar, tas bort. Att ta bort all skatt innebär dessutom att vi frigör massor av resurser som idag läggs på indrivning, kontrollsystem och bestraffningar. Att driva företag skulle plötsligt bli så enkelt som att köpa och sälja varor eller tjänster. Utan att statliga myndigheter egentligen behöver lägga sig i eller informeras. Eftersom moms inte skulle finnas blir det lättare att göra affärer, och bokföring skulle företag göra för sin egen del, inte som resultat av statligt tvång för kontroll och övervakning. Vi får inte glömma att stora mängder av statens resurser idag handlar om att kontrollera att ingen smiter från någon form av skatt. Vilket innebär en kontrollapparat som slukar stora resurser. Helt i onödan, om skatten istället var frivillig. Stora resurser skulle frigöras.

Men om ett land tar bort sina skatter, kommer det då inte att invaderas av immigranter och en enorm invandring?

Initialt både ja och nej. Självklart kommer ett skattefritt land vara attraktivt för immigranter, men samtidigt ser jag inte det som ett stort problem, utan tror att det kommer att vara självreglerande. Med ett system som baseras på frivillighet tror jag inte att folk i allmänhet skulle vilja bidra till att vem som helst kan komma till Sverige och leva gratis på skattepengar. Vill folk frivilligt finansera ett sånt system, är det ju inte nåt problem. Vill de inte det, behöver folk som kommer hit behöva försörja sig själva, vilket kommer att kunna ske enkelt och effektivt, eftersom det kommer att vara mycket enklare och mer lönsamt att jobba, i och med att det i ett friare samhälle finnas extremt få hinder för att starta företag eller komma ut på arbetsmarknaden.

Det kommer att leda till att de immigranter som är företagsamma och attraktiva på arbetsmarknaden kommer att lyckas bra, medan de som inte är det på sikt hellre kommer att söka sig till andra länder. Det leder sannolikt till att positiva och drivna människor kommer att välja att komma till Sverige i högre utsträckning än tidigare, medan personer som tidigare främst har lockats av vårt generösa välfärdssystem, kommer att välja andra länder att flytta till. Det är också så att om omvärlden ser att Sveriges frivilliga skattesystem fungerar så mycket effektivare och attraherar människor, kommer fler länder se över sina egna system och vara beredda att justera dem i en liknande riktning.

Ett annat argument kan vara att om folk plötsligt blir så mycket rikare kommer bara kostnadsläget att öka. Vilket skulle resultera i att allt skulle bli så mycket dyrare att man fortfarande inte skulle ha råd med mer än idag, även om vi slopar all skatt?

Så länge vi har en öppen handel med utlandet ser jag inte att det kommer vara nåt problem. Eftersom varor och tjänster kommer att ha samma värde i utlandet. Om folk höjer sina priser i Sverige kommer de naturligtvis att få större rörelseutrymme, tills de höga priserna börjar avskräcka kunder. Personer och företag som är beroende av export kommer dessutom att vara beroende av att hålla en rimlig prisnivå i förhållande till utlandet. Med en enklare och friare företagsamhet kommer det dessutom vara enklare att starta konkurrerande verksamheter, om någon person eller företag börjar ta hutlöst betalt.

En annan fördel med att människor blir rikare genom att de får behålla sina pengar, är att villigheten att bidra till ideella verksamheter, föreningar, forskning, bistånd osv. förmodligen skulle öka. Eftersom människor inte skulle uppleva att det kostade dem så mycket att skänka de pengarna, då de ändå har mer än nog själva. Enda skillnaden skulle vara att det är frivilligt, och att varje person själv kan välja vart de vill att pengarna ska gå. Vilket skulle ge ytterligare makt och frihet till människor. Ett exempel på att det kan komma att bli så, är Bill Gates, som har gott väl pengar för att klara sig. Han skänker mer pengar till forskning och välgörenhet än de flesta andra. Nu förstår jag att folk i allmänhet inte kommer att nå upp till Gates nivåer, men jag tror ändå att människor kommer vara beredda att bidra, utifrån sina egna resurser, sina egna intressen och sitt eget engagemang. Jag tror också att intresset skulle öka för att handla ekologiskt och klimatsmart när människor har ett större ekonomiskt rörelseutrymme.

Ytterligare fördel med ett frivilligt skattesystem och en effektivare gemensamt finansierad verksamhet, är att det faktiskt skulle vara möjligt att arbeta sig till ett högt välstånd, för de som önskar det, vilket är svårt idag, på grund av alla skatter och avgifter. Den som istället vill jobba mindre, men med bibehållet välstånd, kommer att kunna göra det. Fler personer skulle kunna gå ner i deltid eller välja bort arbeten som de inte trivs med. Det skulle också vara enklare att byta jobb eller försörja sig genom att starta eget. Den som inte är intresserad av pengar kanske bara jobbar nån dag i veckan, för att resten av tiden utforska mer kreativa hobbyintressen eller konstnärskap. Jag tror att den minskade pressen och den större valfriheten skulle göra det enklare för folk i allmänhet att känna sig lyckliga och att göra livsval som de verkligen brinner för.

Förmodligen skulle man kunna skriva hur mycket som helst, men utrymmet är som sagt begränsat här. Jag är mest nyfiken på att väcka en tanke. Kanske kommer det att visa sig att tanken inte är realistisk i praktiken, men jag tror ändå att det är viktigt att den tänks. Kommer ni på invändningar eller tänkbara konsekvenser, positiva eller negativa, som jag har missat får ni gärna skriva en kommentar så ska jag försöka titta närmare på den aspekten.