Blog

Kommunikation

Om universum, och alla dess invånare, består av energi, så är kommunikation de energiernas utbyte med varandra. De kommunikationskanaler som det kanske är vanligast att man tänker på, och känner till, är till exempel talspråk, skriftspråk och kroppsspråk. Alla fyller de olika funktioner och har olika egenskaper.

Talspråket använder man hörselsinnet för att uppfatta. Det är inte begränsat av att personerna behöver ha visuell kontakt med varandra. Skriftspråket är en tyst kommunikation som i och för sig kräver visuell förmedling, men å andra sidan kan man läsa det som någon skrivit när som helst, och dessutom flera gånger om man vill.

Både talspråk och skriftspråk kräver en kodnyckel för att informationen ska gå fram, dvs att man använder samma språk, och att båda förstår det. Kroppsspråket är en annan typ av visuell kommunikation som är mer gränsöverskridande. Kroppsspråket används kanske inte alltid medvetet, men förmedlar en hel del ändå, och ofta handlar det om en annan typ av information än den som förmedlas genom skrift.

Men gemensamt för alla dessa kommunikationskanaler, är att vi genom rörelser i, och förändring av, vår egen energi, också förändrar och rör vår omgivnings energi, och därigenom förmedlar information. I något fall genom att skapa ljudvågor, i ett annat fall genom att förändra ett föremåls energi, till exempel en anteckningsboks, genom att vi skriver i den. Den gemensamma faktorn är energi i rörelse och förändring. En rörelse som drar med sig, och påverkar, näraliggande och besläktade energier.

För en energis rörelse kan sprida sig som ringar på vattnet. När ringarna möter andra energier eller andra ringar, kan de växa sig starkare, byta riktning, eller förändra sin karaktär. De rörelser vi gör påverkar vår omgivning, och vår omgivnings rörelser påverkar vår energi. Det är ett ständigt givande och tagande som aldrig vilar, och som alltid är i förändring.

Men så som varandes energier, har vi en medfödd förmåga, inte bara att förändra och röra vår egen energi, utan även att känna av andra energier och deras förändring och rörelse. Och för det behövs inget annat språk, det handlar om förmedling av information direkt från en energi till en annan. Telepati är förmågan att kommunicera genom tankekraft, vilket existerar, som en form av direkt energikommunikation. Genom att, till exempel, tänka på någon förändrar man sin energi, och man förändrar den på ett sätt så att den i högre utsträckning liknar den personens energi som man tänker på.

Det gör att en sån energiförändring har goda möjligheter att uppfattas just av personen man tänker på, eftersom energierna för en kort stund blir nära besläktade och därför verkar attraherande på varandra. Och även om man kan känna all energi, så är känslan många gånger starkare när det handlar om energi som attraherar vår energi. För attraktion kan kännas nästan som att någon drar i vår energi, och principen är som om nån skulle dra i våra kläder, sånt märks. Det är förresten på samma sätt som attraktion mellan människor fungerar. Och varför vi upplever personer som är attraherade av oss som otroligt attraktiva.

När det gäller kommunikation mellan energier, så behöver inte avstånd vara något problem. Däremot kan det nog vara så att ju längre bort kommunikationen befinner sig från oss, desto fler energier är det som finns inom samma radie, och desto större blir risken att man blandar ihop kommunikationen med andra energier. Ju längre avståndet är, desto större medvetenhet och känslighet kan behövas för att budskapen ska gå fram på ett tydligt sätt. Man kan se det som att man, som energi, sänder och tar emot på olika frekvenser.

Personer som sänder på samma, eller en liknande, frekvens som oss, har vi lättare att uppfatta. Medan det kan vara svårt att uppfatta skillnaden mellan näraliggande frekvenser, om man har många att välja på som sänder samtidigt. Med medvetenhet och övning ska det inte vara några problem att kommunicera med någon på andra sidan jorden. Och för de som har övat upp den förmågan är det dessutom möjligt att lämna sin kropp och besöka personen i fråga, vilket gör en kommunikation ännu enklare att uppfatta.

Ska man hårdra det hela så finns det egentligen inga gränser för kommunikation. Det finns inga avstånd som är för stora, och i och med att energiers rörelser sprider sig som ringar på vattnet, så är det också möjligt att känna av information om det som varit. På det sättet kan man känna av personers, sakers och universums historia, och ta emot kommunikation och information från historien. Och eftersom man kan känna hur, och åt vilket håll, ringarna på vattnet rör sig, så går det också att känna var de kommer vara om en liten, eller lång, stund. Därför går det att känna av, och ta emot kommunikation, om framtiden, om personers, sakers och universums framtid. Åtminstone hur framtiden ser ut för tillfället, utifrån hur nutidens energirörelser ser ut.

En nära framtid kommer alltid vara enklare att känna av, då osäkerheten där är mindre, och antalet faktorer som kan påverka den, färre. Samtidigt ska man veta att framtiden inte är huggen i sten. Även när vi vet hur den kommer att se ut, så går den helt, eller delvis att ändra. Till exempel genom att vi ändrar vår energi genom andra val, eller genom att välja nya vägar. Då kan vi ibland ändra vilken väg ringarna på vattnet kommer ta, eller hur de kommer se ut. Därför är både universums, och varje individs, framtiden bestämd, samtidigt som den är fullt möjlig att ändra.

Stress

Vi växer upp och fostras in i en värld där vi snabbt lär oss att det finns förväntningar. Förväntningar på vad man ska sträva efter, vad man ska tycka, tänka och känna. Vi förstår också att det finns sociala koder som fungerar som regler för vad man bör, eller inte bör, göra. Ofta saknas en logisk anledning till de indirekta kraven och förväntningarna, eller också bygger en sådan logik på värderingar som i sin tur saknar direkt grund, annat än åsikter, förutfattade meningar, eller vad som är politiskt korrekt för stunden.

Och befinner man sig i en situation där man är känslig för påverkan utifrån, t.ex. som barn eller under uppväxten, så är det lätt att man låter andras direkta, och indirekta, krav, bli ens egna krav. Krav som man ställer på andra, men framför allt på sig själv. För den enda person man verkligen kan påverka och förändra, är en själv. Och de enda krav som påverkar en, som person, är de krav man, genom att göra de till sina egna, tror på. Vi lär oss att man måste kämpa hårt för att uppnå det man önskar. Vi lär oss att det är ädelt och osjälviskt att ”offra” oss, genom att sätta andras bästa före vårt eget välbefinnande osv.

Och det är de här kraven, och de långa listorna över vad man ”måste” och ”borde”, som leder till stress och en ansträngd energi. Och de leder dit när man bestämmer att de här kraven är en del av min sanning. Då spelar det ingen roll om det faktiskt handlar om äkta krav, eller något vi själva hittat på. Så fort vi tror på dem så blir de sanna. För oss. För att de också ska bli sanna för andra så måste de också bestämma sig för att tro på dem, och över, om de gör det eller inte, har vi ingen makt. Utom vad vi indirekt försöker förorda, genom det liv vi lever, de värderingar vi följer och den energi vi väljer att identifiera oss med.

Stress är något väldigt utbrett och vanligt förekommande i samhället. De flesta håller sig inom nivåer som inte anses direkt kritiska, men det är trots allt så vanligt att det har blivit någonting vi, i det närmaste, tar för givet. Stress har blivit en naturlig och alltför sällan ifrågasatt del av våra liv. Att stress har en skadlig inverkan på oss, både mentalt och fysiskt har vi förstått, och när det till slut går för långt försöker vi behandla stressen och de sjukdomar den leder till, utan att kanske ha förstått grunden. För stress är snarare symptom på något underliggande fel i en människas energi. Att gång på gång försöka bota symptomen, kommer inte förändra någonting i grunden. Inte förrän man börjar söka den förändringen inombords.

Fysiskt innebär stress att man konstant går runt och är spänd i vissa delar av sin kropp. Den anspänningen tar väldigt mycket kraft och energi, och till slut orkar inte kroppen mer. Inte sällan leder stress till olika typer av sjukdomar, utbrändhet, cancer och liknande. Mentalt fungerar stress på ett liknande sätt. Man har vissa krav, tankar och känslor som går runt i huvudet och inombords, och som man inte vågar, eller klarar, att släppa. De här kraven, som tar formen av känslor, bildar en liknande anspänning i en persons energi. En anspänning, som när den blir för stor, eller pågått under alltför lång tid, leder till en mental och energimässig kollaps.

För all typ av stress är en sorts motstånd, som hindrar en persons normala funktion. En stressad persons kropp kommer att behöva avsätta så mycket kraft på att hantera de höga stressnivåerna, att den normala funktionen blir påverkad och nedsatt. På samma sätt förekommer en liknande påverkan på det andliga och mentala planet.

Motstånd innebär att, den typen av energi som motståndet är associerat med, inte kan flöda fritt genom ens varelse. Istället håller man omedvetet, eller medvetet, fast vid den och hindrar den från att röra sig. Den energi man känner motstånd inför kommer finnas som ett starkt inslag i en persons utstrålning och fokus, som attraherar verkligheter motsvarande den energin, så länge motståndet finns kvar inom henne. Är man stressad, så kommer den stressen i sig vara en signal till livet att försätta dig i fler situationer där du får möjlighet att uppleva ännu mer stress. För så fungerar livet. Lika attraherar lika.

I grund och botten kan stress, som så många andra negativa känslor, härledas till olika typer av rädslor. Även om rädslor kan se olika ut, så är de som grupp den i särklass vanligaste anledningen att folk försätter sig i jobbiga verkligheter och drar på sig negativa livsupplevelser. Sen går det inte att släppa rädsla som man har rakt av, även om det teoretiskt inte behöver vara mer komplicerat än så, utan oftast krävs att man går igenom en fas där man, genom att släppa allt känslomässigt bagage, förändrar sin energi och utstrålning i grunden.

Jag har många gånger sett liknande mönster upprepa sig för idrottsmän och kvinnor. När de är unga, fulla av talang och fria från motstånd och press lyckas de väldigt bra. Under en period verkar de oslagbara, men sen märker man att de tar åt sig av pressen utifrån och bygger upp en rädsla för att misslyckas, prestationsångest och stress runt tävlandet. Ofta blir resultaten lidande och inte sällan drar de på sig skador. Ofta fortsätter de kämpa, och i bästa fall lyckas de få nån placering här och nån placering där, men den stora succén uteblir.

För energin av succé skulle inte gå ihop med det energimässigt starka motståndet i den stress och oro för att misslyckas som de känner. Kanske är de som allra mest rädda för att råka skada sig. En rädsla som i sig, ironiskt nog, kommer att attrahera just de skador som de vill försöka undvika. Den som vinner tävlingar är alltid den vars energi är mest balanserad och friast från inre motstånd, som skulle riskera att sätta käppar i hjulet.

Att vi har så lätt att gå in i en stressartad energi, är att det ligger kvar så mycket av stressbaserat levene i vår samhälls- och sociala struktur. Det är en kvarleva från ännu mer obalanserade och omedvetna tider. Även om de tiderna inte längre finns kvar, så kommer sviterna och efterdyningarna att fortsätta påverka oss under en tid framöver. För det är en del av trögheten i systemet, och i energiernas rörelse i universum. Ändrar man sin energi så kommer omgivningen att följa efter, men det kommer att ta en viss tid.

Det är också så att många av oss saknar den trygghet som en stark medvetenhet och inre balans ger. Och när en inre trygghet saknas söker man motsvarande trygghet utifrån. Om det innebär att man behöver anpassa sig efter andras regler och ibland tuffa villkor och krav, så gör man det, och försöker leva upp till dem. Många gånger med stress som följd, och dessutom är det stressfyllt att befinna sig i en situation där ens inre trygghet är beroende av externa faktorer. Faktorer som man inte kan påverka. Därför är stress fortfarande så väldigt vanligt, men det behöver inte vara så. Varje människa har möjlighet att välja sin egen sanning. Och stress behöver inte vara en naturlig del av den sanningen, och den verkligheten.

Medvetenhet

Medvetenhet är något oerhört kraftfullt, och på många sätt och vis är medvetenhet nyckeln till all utveckling. Att vara medveten innebär att man uppvisar en, ofta finstämd, förståelse som är kopplad till insikt. En insikt som inte sällan kommer av erfarenheter baserade på upplevelser.

Det är svårt och kanske ointressant att sätta ett exakt värde på medvetenhet, eller hur medveten någon är. Snarare är det mer praktiskt att se medvetenhet som något relativt, och då inte genom att jämföra sig med andra, utan genom att se och följa sin egen utveckling. Medvetenhet är grunden för att kunna utvecklas och växa som människa. Ju mer medveten du är, desto större är din skaparkraft, och desto mer skapar du runt omkring dig. Om du skapar trevliga saker eller otrevliga saker beror helt på vilken energi du befinner dig i.

Riktig utväxling på sin positiva kreativitet och sitt skapande får man dock först när en hög medvetenhet kombineras med en stabil inre balans. En inre balans som kommer att vara en garanti för att ditt skapande kommer ske för ditt eget, och din omgivnings, bästa. Det finns ett bra ord för vad som behövs för att hitta sin egen inre balans: självdistans. Och det är egentligen varken lättare eller svårare än det låter. Att hitta, och kunna hålla, en naturlig och hälsosam distans till sin kropp, och dess tankar och känslor. Det handlar inte om att blunda för vem man är, eller det som är obehagligt, utan hitta ett tillstånd där man kan slappna av i förhållande till kroppens känslor.

Det krävs en viss nivå av medvetenhet för att man, till att börja med, ska förstå konceptet, och en ytterligare grad av medvetenhet för att ett självdistanserat tillstånd ska vara möjligt att hitta i praktiken. I början kan det krävas ett specifikt fokus under speciellt avslappnade och lugna förhållanden, men med tiden kommer självdistansen kännas bekvämare, och till slut bli en del av din person, och den du är.

Det går att leva som omedveten, och man kan leva ett riktigt lyckligt liv, men man har dåliga möjligheter att påverka sin situation och sin omgivning, och man kommer inte förstå vad som händer, eller varför. Vad som sker kommer i större omfattning uppfattas som en slump, och som omedveten är man relativt känslig för motgångar. Man kommer också ha svårt att göra vettiga val eller fatta konstruktiva beslut. Sannolikt kommer man vara relativt styrd och utlämnad åt sina känslor, även om det inte är säkert.

Vi har alla makten att skapa våra liv. Det är inte bara ett privilegium och en möjlighet, utan också något vi inte kommer ifrån. Oavsett om man vill det eller ej, om man är medveten om det eller ej, så skapar min sin egen livsupplevelse. Och det ansvaret kommer man inte ifrån. Skillnaden på medvetet och omedvetet skapande är däremot stor. Omedvetet skapande kommer te sig mer slumpartat, ostrukturerat, mindre effektivt, med sämre fokus och resultat. Att skapa effektivt innebär att man skapar de upplevelser man vill ha utan att lägga kraft på att skapa oönskade verkligheter, och utan att i onödan ”gå runt i cirklar” i sitt skapande.

Ett medvetet skapande kommer alltid vara betydligt effektivare och kraftfullare än ett omedvetet skapande. Sen är medvetenhet, på kort sikt, ingen garanti för balans och ett balanserat skapande. Medvetenhet innebär en styrka och kraftfullhet i sitt skapande, tillgång till en stor potential. För att utnyttja den potentialen till någonting positivt, krävs inre balans, och att man befinner sig i en energi som är fri från motstånd. För motstånd tar fokus från det du verkligen vill uppnå. För om medvetenheten är ”kraften att skapa”, så är fokus hur vi riktar, eller väljer att använda, den kraften.

Men på längre sikt så är medvetenhet även nyckeln till inre balans och en ren energi. För att medvetenhet leder, förr eller senare, till förståelse, förståelse för vem man är, var man befinner sig och hur saker och ting hänger ihop och fungerar. Om man inser att man inte befinner sig där man önskar att vara, så kommer medvetenheten om det att initiera förändring, en förändring som kommer inifrån. Och det är något oerhört kraftfullt, för när önskan om förändring är tillräckligt stark, och kommer inifrån, så kommer det att förändra en persons energi. Och när energin förändras så kommer livet, och omgivningen, ta emot dig på ett nytt sätt.

En annan del av medvetenhet, är känslighet. En medveten person har en större inkännande förmåga. Att känna av nyanser i tankar och känslor, dels inom sig själv och i sin omgivning. Man har också en större möjlighet till reflektion. Den enda jobbiga sidan med medvetenhet, är att den kan belysa tyngre sidor av ens egen energi, som man helst hade velat blunda för. Men medvetenheten om de sidorna, är första steget för att kunna släppa det motstånd som den energin representerar. En möjlighet som inte finns för de som saknar den medvetenheten.

Rörelse

Livet är inte statiskt. Världen omkring oss, och även vi själva, befinner oss i konstant rörelse. Vi, och allt omkring oss, består av energi, och det är vad livet handlar om, energi i rörelse. Det är därför det blir svårare och svårare att hålla kvar i det förflutna, ju längre tid som går, för det finns en stark drivkraft inom allting. En drivkraft som vill ha förändring och rörelse.

Att födas i en fysisk kropp, och leva ett fysiskt liv, handlar i princip enbart om rörelser av olika slag. Vi rör oss på olika sätt i förhållande till vår omgivning, och omgivningen rör sig i förhållande till oss. Omgivningen rör sig även på egen hand, och rörelse är också någonting som pågår inom oss hela tiden.Tankar och känslor består också av energi, och den energin är också i rörelse. Det är en av de stora poängerna med att leva, att röra sig, och få njutningen och erfarenheten att utforska sin egen, och andras, rörelse i en fysisk dimension.

Men det är inte bara så att energi som är i förflyttning rör sig. Även energi som till synes verkar stå still, eller befinna sig i vila, rör sig. Men det är mer av en intern rörelse, där energins beståndsdelar vibrerar med olika frekvens, beroende på situation och sammanhang. Faktum är att all energi vibrerar hela tiden, även energi där frekvensen av vibrationerna är så låg att den knappt är märkbar.

Hur personer och saker vibrerar påverkar deras egenskaper och hur vi uppfattar dem. Energi som vibrerar med en lägre frekvens uppfattas som tätare, tyngre, stelare och som att de innehåller mer motstånd. Energi som vibrerar med en högre frekvens uppfattas generellt som lättare, ljusare, mer öppen och flexibel, och behagligare. Det ena är inte mer rätt än det andra, de är bara olika och känns olika. Det är också anledningen att man uppfattar vissa personer som lättsammare och behagligare att umgås med, medan andra uppfattas som svåra, komplicerade och ansträngande. Det har inte speciellt mycket att göra med vem de är, utan vilken energi de befinner sig i för tillfället.

Det är inte konstigt att man vet om en person kommit in i rummet, även om man inte ser eller hör dem, eftersom man kan känna deras energi, och förändringen i den energi som fanns i rummet innan. Varje persons energi är unik, och vilken energi man vill befinna sig i kan man i stor utsträckning påverka och välja själv. Till exempel genom att hitta sin inre balans och sitt inre lugn, vilket är en betydligt lättare energi än obalans och kaos.

Om man till exempel rör vid ett föremål, så har man i någon liten mån förändrat det föremålets energi, samtidigt som man på samma gång har gett föremålet en del av sin egen energi. Därför går det att känna av personer och föremåls historia, eftersom vi kan känna de energiminnen och energiförändringar som föremålet eller personen gått igenom. Vissa förändringar karaktäriseras av en viss typ av energi, och känns på ett visst sätt. Andra känns på ett annat sätt. Vissa känns tydligt, medan andra är knappt märkbara.

Hur ens egen energi förändras över ett liv, påverkar vem man är och hur man förändras och utvecklas som person. Vilken väg man kommer att ta beror på vilken energi man startat, och utgått, ifrån. Vissa energier kommer att dra till sig vissa upplevelser, medan andra kommer dra till sig andra upplevelser. Eftersom varje persons energi är unik, blir även varje resa och varje livsupplevelse unik.

Universum är stort och innehåller alla typer av energier, som samexisterar i en balans. Vissa delar kan vara obalanserade, men de vägs upp av andra energier. Obalanserade, tunga energier kan vägas upp av obalanserade, lätta energier någon annanstans. Mångfald innebär att alla typer av energier existerar, längs hela spektrumet, även om en del är vanligare och andra mer sällsynta. Vår värld består av en balans av alla dessa, och varje del har ett naturligt jämviktstillstånd. Det innebär inte att energin står stilla, men att den vibrerar med sin naturliga frekvens, den frekvens där den befinner sig i jämvikt och balans, balans med sig själv och med sin omvärld.

En stens energi har till exempel en naturlig frekvens som är väldigt låg, medan en människas naturliga frekvens är betydligt högre. Den är dessutom betydligt högre än den frekvens som de flesta människor vibrerar med idag. Men det är för att många fortfarande befinner sig i en delvis obalanserad och omedveten energi. En obalans som vi spridit till stora delar av vår värld.

Men saker och ting kommer att förändras. Även om det är en förändring som kommer ta väldigt många år, så kommer den gå otroligt fort i relation till människans och jordens historia. Vi kommer ändra vår egen energi, och på det sättet även hela jordens energi. Vi kommer att göra det för att det känns rätt inombords, och för att det krävs för att jorden ska kunna fortsätta att existera och för att liv i olika former ska kunna födas och frodas här.

Att Vara Medial

Som själar existerar vi i energiform, skapade av kärlek, som ett uttryck för mångfald, rörelse och livsglädje. När vi kommer till jorden så tar vi hand om en fysisk kropp som tillhandahålls som transportmedel och verktyg för utveckling och kreativa uttryck. Dels våra egna, och dels universums, och livets, egna uttryck. Det innebär inte att vi är vår kropp, för kroppen är någonting vi har, även om den också består av energi. Vi är fortfarande själar.

Så som samhället ser ut och så som vi uppfostras att se, och förhålla oss till, världen, så är det inte konstigt att många går in så mycket för sin fysiska existens, att de glömmer bort och tappar kopplingen med vem de egentligen är. Man tappar bort sin själ, sin andlighet och sin kärlek. För även mitt uppe i vårt fysiska liv så lever vi i en själslig och andlig dimension där vi existerar som medveten energi.

Som fysiska varelser har vi vissa begränsningar, men som själar har vi betydligt färre begränsningar och många egenskaper, förmågor och möjligheter som vi sannolikt inte är medvetna om. Men är man balanserad, medveten och i kontakt med både sig själv och livet, så kan man tillgodogöra sig många spännande förmågor och egenskaper, som samhället har lärt oss inte existerar. Till exempel för att den traditionella vetenskapen inte lyckats bevisa dem.

Att vara medial innebär att ha en känslighet inför energier och energiflöden. Det är en egenskap som vi alla delar, även om några har fallenhet för det medan andra får anstränga sig mer. Men som med allt annat så skapar man sin egen verklighet, och det går att förneka sin medialitet till den grad att man inte längre tror på den själv. Då har man inte längre kontakt med den, för att man inte är i kontakt med sig själv och verkligheten. Man ser inte sanningen längre, för att man väljer att se en bild av verkligheten som verkar bekvämare att förhålla sig till.

En förutsättning för att kunna förstå och ta till sig sin medialitet är att man är något så när stabil och balanserad inombords. Som obalanserad kommer man ha ett obalanserat förhållande till sin medialitet. Antingen genom att förneka eller inte få kontakt med den, eller genom att inte kunna kontrollera eller förstå den och de intryck som dyker upp. Det är också så att en obalanserad persons energi är så fylld av negativitet, motstånd och tung energi, dvs energi som rör sig med en låg vibration, att man kommer ha svårt att urskilja och ta till sig intryck utifrån. För att de inte lyckas göra sig hörda i det inre kaos som fyller upp den man är.

Det är först när man är lätt i sin energi som man på ett tydligt sätt kan känna när man möter en tyngre energi. Befinner man sig redan i en tung energi, känner man ingen skillnad. Man kommer inte heller ha någon bra möjlighet att känna lätta energier så länge man är tung själv.

De ”övernaturliga”, eller snarare naturliga, egenskaper som vår medialitet ger oss tillgång till är till exempel en stark intuition, möjlighet att känna av tankar och känslor från vår omgivning, att känna av personers och föremåls energiminnen och historia, att känna hur energiflödena kommer forma och skapa framtiden, att känna av energier som saknar fysisk kropp och telepatisk kommunikation med personer, energier, djur och växter.

Hur väl man har kontakt med, och behärskar, sin medialitet beror i liten utsträckning på talang, och i betydligt större utsträckning på hur balanserad man är och hur långt man kommit i sin personliga utveckling. En äldre själ har antagligen bättre förutsättningar, på samma sätt som en medveten person antagligen har bättre förutsättningar, men det behöver absolut inte vara så. Inre balans, lugn och stabilitet är betydligt viktigare.

De intryck man är oftast relativt subtila och det krävs en del övning för att få upp känslan och en fallenhet för vad som är sann information, och vad som bara är brus eller fantasi. Det finns kurser man kan gå för att träna på det här, men man kan träna på egen hand också. Dock är det av stort värde om det finns någon som kan verifiera den information man får fram under träningssessioner, för att man ska lära sig var den fina linjen går för vad som är sant och vad som inte är det.

Fortfarande befinner vi oss i en konservativ värld, som i mångt och mycket håller fast vid en gammeldags syn på hur verkligheten ser ut och fungerar. I framtiden kommer medialitet inte vara något konstigt eller exotiskt på något sätt, utan en naturlig del av allas vårt liv. Jag får erkänna att jag tror det kommer ta ett bra tag innan vi är där, men det hindrar inte att de som vill kan börja träna och känna av sin omvärld och sig själv redan nu. Intrycken och informationen finns runt omkring oss hela tiden. För den som kan se, höra och känna av den.

Att Få Det Man Vill Ha

Kanske har man både medvetenheten och förståelsen för att skapa verkligheter, utan att ändå lyckas riktigt. Drömmar och önskningar om verkligheter vi vill skapa och förbättringar vi vill göra, har vi alla. En del är mer medvetna om de än andra, men den underliggande drivkraften är något vi delar. Hur den tar sig uttryck kan variera, men längtan och nyfikenheten finns som en komponent i varje människas energi. Och den påverkar vilka vägar livet kommer att ta, för personen i fråga, och vilka dörrar som kommer öppnas.

Många gånger kan det dock vara lättare att förstå principen för skapande, hur energier som liknar varandra samverkar, och hur stor potentiell makt man har över processen, än att lyckas i praktiken. Man kan tycka att man gör allting rätt, men lyckas trots det inte med vad man önskar uppnå. Kanske går det så långt att man börjar ifrågasätta hur livet fungerar och ens egen förmåga att påverka. Men det är sällan där problemet ligger. Ökad medvetenhet ger ökad skaparkraft, men det spelar ingen roll i praktiken så länge man samtidigt bär på inre motstånd som står i konflikt med den önskade verkligheten.

Motstånd är obalanser eller knutar i energin och som hindrar den från att flöda fritt genom en persons energikropp, eller själ. Motstånd kan finnas på vissa områden, medan energin är fri från motstånd på andra områden. Därför kan man skapa vissa saker utan problem, medan andra verkar helt omöjliga att lyckas med. Men det har med energin att göra, och energin har med vilka tankar och känslor man tror på att göra. Det är inte möjligt att ”lura” livet eller ”lura” sig själv för att hitta rätt energi. Antingen finns den där, eller också har man jobb inombords som behöver göras och inre konflikter man måste ta tag i.

Det är inte ovanligt att man vill ha något så mycket att man inte tror att man kommer kunna leva utan det. Att det är någonting man behöver. En sån känsla kommer alltid innebära ett motstånd, och det motståndet kommer alltid ligga som ett hinder, eller en blockering, som förhindrar en manifestering av det man önskar. Det är så livet fungerar. Lika energier attraherar varandra, men den närmast besatta, kravfyllda känslan av behov motsvarar inte energin hos det man önskar, utan symboliserar motsatsen. Om man befinner sig i en känsla av saknad och behov, så är det vad man kommer attrahera mer av. Vilket innebär att man kommer få mer känsla av saknad och behov i sitt liv. För det är vad man attraherar.

Även om det inte känns intuitivt eller är lätt att förstå om man inte blivit informerad om det, så finns det en logik bakom det hela. När man inte får det man vill ha är det för att energin man befinner sig i skickar ut signaler som istället attraherar utbildning och utveckling. Som ofta innebär att man får lära sig den hårda vägen. För det är när man behöver något som mest, som värdet av att inte ha det är som störst. Då får man en möjlighet att komma i närmare kontakt med sig själv, sina styrkor och svagheter, och potentialen för utveckling är som större än den hade varit annars.

I mångt och mycket handlar det om att slappna av. Att visa sig mogen ansvaret det innebär att få det man vill ha. Att hitta sin inre ödmjukhet och tacksamhet. Inte över det man ännu inte fått, utan av vad man redan har och var man befinner sig just nu. Om man inte är tacksam och uppskattar det man har, kan det man har gradvis tas ifrån en, tills man tillslut känner tacksamhet, och uppskattar det man fortfarande har kvar. Då är man redo att ta emot ännu mer. Och det finns verkligen ingen brist på överflöd i världen. De enda gränser som finns är de vi själva bygger upp.

Att inte få det man vill ha kan vara frustrerande och väcka starka känslor. Men det är dina egna känslor som från början byggt upp en osynlig mur runt dig och som hindrar dig från att se, eller ta emot, livets överflöd och allt du längtar efter och drömmer om. Och när man gått igenom en process där man släppt allt känslomässigt bagage, kommer även känslorna kring de önskningar man har förändras. Framför allt kommer man vara betydligt mer avslappnad kring tanken på att inte få sina önskningar uppfyllda. Det kommer inte längre finnas någon oro, rädsla, saknad, ilska eller frustration inombords längre.

Det som förut var så viktigt har tappat i betydelse. Det innebär inte att det inte är en verklighet som man önskar uppleva, men man har ett lättsammare och mer behagligt förhållande till sina känslor kring det. Som en ordentlig utandning. Och när man kommit så långt, när en önskan inte längre handlar om liv eller död, när den känns vanlig, naturlig och nästan obetydlig, då finns inte motståndet kvar. Då finns ingenting kvar som hindrar en smidig och smärtfri manifestering av precis den verklighet som du önskar uppleva.

Uppfostran

Livet är en resa vi gör på egen hand. Samtidigt har vi hela tiden också ett utbyte med vår omvärld. Dels genom saker, händelser och upplevelser, och dels genom relationer och socialt utbyte med personer i vår omgivning. Hur våra relationer och vårt sociala liv ser ut varierar, från person till person, typ av relation osv. Hur vårt utbyte ser ut och hur positionerar, eller förhåller oss, varierar också. Hur vi söker utbyte, eller hur vi svarar på andras intresse för utbyte med oss. Ju mer obalanserade vår energi är, desto mer kommer det här utbytet att likna ett socialt spel. Ju närmare balans vi befinner oss, desto renare, effektivare och mer givande kommer utbytet att bli.

Utbytet som föräldrar har med sina barn sker ofta inom tydliga ramar för hur man, från båda håll, ser på sin relation, dvs att de som har mer erfarenhet, kunskap, medvetenhet och ansvar, försöker förmedla de värdena till den yngre generationen, och försöker förbereda och introducera de till vuxenlivet. Med varierande framgång, för resultatet ligger ofta i nivå med den energi man förmedlar och projicerar, och många har fortfarande en lång väg kvar att gå, för egen del, i sin personliga utveckling. Men man försöker, efter bästa förmåga, uppfostra sina barn. Och för varje generation blir uppfostran mer och mer balanserad.

Uppfostran sker vanligtvis med olika typer av respons på olika typer av beteende. Responsen är oftast en blandning mellan belöningar och bestraffningar, beroende av om beteendet är önskvärt eller inte. Förr i tiden las tonvikten i uppfostran på bestraffningar, medan den delen har tonats ner för varje år som gått. Förr kunde dessutom en bestraffning handla om en sorts fysisk misshandel, medan den i dag ersatts av en skarp tillsägelse, eller berövandet av ett befintligt privilegium. Jag tycker mig ana en tendens när jag själv närmar mig balans, och ju mer jag ser och förstår av omvärlden, att fokus mer och mer riktar in sig på belöningar och att arbeta med dem.

Det som däremot fascinerar mig än mer, är hur vi, som vuxna, medvetet eller omedvetet, uppfostrar våra medmänniskor och blir uppfostrade av de som vi tar kontakt med. Det sker oftast så finstämt att vi oftast inte reflekterar över, eller lägger märke till, det. Principen för hur det fungerar är dock samma som när föräldrar uppfostrar sina barn. Man arbetar med en kombination av belöningar och bestraffningar, beroende på vilken respons man vill ha eller vilken energi man svarar på.

Dessutom passar det här beteendet perfekt in i hur livet och universum fungerar i övrigt. Att lika attraherar lika. Hur belöningar, respektive bestraffningar, ser ut, beror på vilken energi man befinner sig i, och vilka personer, och vilken energi, man därigenom attraherar. Ju mindre balanserad man är, desto mindre balanserad, och mer känsloladdad, kommer ens uppfostran att bli. Och den uppfostran som man själv utsätts för, av livet och andra människor. Men det är kanske inte så konstigt, och kanske inte heller så spännande.

Då är det kanske mer intressant hur balanserad uppfostran ser ut mellan vuxna människor. För det första så handlar det nästan uteslutande om belöningar, medan bestraffningen blir avsaknaden av belöning. Belöningen handlar nästan alltid om någon form av uppmärksamhet och den bekräftelse man ger någon genom att uppmärksamma denne. Och det är en väldigt kraftfull belöning. En obalanserad person kan ofta känna att man behöver, eller är beroende av, bekräftelse för att känna ett egenvärde, men även för en balanserad person handlar det om en behaglig känsla att bli bekräftad.

Graden av bekräftelse är något man kan variera, beroende på typ av relation, och i hur stor utsträckning man uppskattar utbytet med sin omgivning. En låg nivå av uppmärksamhet kan vara en enkel nickning, eller ett ögonkast. En hög nivå av uppskattning kan vara den djupa kärleken och närheten till en annan människa. Mellan balanserade personer behövs egentligen inte mycket mer. Man har då verktyg för att klara att hantera, i stort sett, alla tänkbara situationer och kontakter med andra, balanserade människor. Resultatet kommer dessutom alltid bli det som på lång sikt är allra bäst för båda parter. Man kommer lösa konflikter och gå framåt i sina relationer och sin utveckling på ett effektivt och smidigt sätt. Det kommer inte heller involvera några starka, obalanserade, känsloyttringar, eller den typen av energier.

Sen finns det ett annat tänkbart scenario, som kan vara intressant att skriva några meningar om. För det finns situationer, när balanserade människor tvingas möta, och hantera, obalans. Det spelar inte så stor roll om man är balanserade själv, för om man får möta obalanser eller inte. Däremot spelar det roll för hur ofta man behöver möta obalanserad energi, och det spelar roll hur man löser de situationer man ställs inför, och i vilken utsträckning man blir påverkad av dem. En balanserad person kommer kanske att bli momentant påverkad av vissa situationer, men det kommer inte lämna någon bestående negativitet, eller obalans, i deras energi. Även om jag inte går in på några detaljer nu, så kan det, helt enkelt, finnas goda skäl till varför balans och obalans ibland måste konfrontera varandra.

När balans och obalans möts, så kommer den obalanserade energin agera, och reagera, obalanserat, medan den balanserade energin kommer agera balanserat. Plötsligt kan man, som balanserad person, ställas inför en situation, där bestraffning i form av ignorering i form av utebliven belöning, inte känns som rätt respons. Det är alltid ett alternativ, men ibland kan man råka ut för påhopp på sin person som går för långt, och kompromissar ens egen integritet. Då kan en mer kraftfull, men ändå balanserad respons vara att föredra. En respons som på ett tydligt sätt informerar om att ”här drar jag min gräns för vad jag är beredd att ta från din sida, om vi ska ha ett utbyte med varandra”.

Så länge det finns en balanserad part i en konflikt, så kommer konflikten att få en utgång. Även om man, som oberoende, utomstående observatör kan se exakt vad konflikten resulterar i, så kommer parterna i sig att uppfatta konflikten, och resultatet av denna, extremt olika. För en obalanserad part kommer konflikten att väcka starka känslor och resultera i att negativitet och fortsatt inre motstånd blir vad personen tar med sig av erfarenheten. För den balanserade parten kommer man se konflikten som något betydligt harmlösare, och inte speciellt känsloladdat. Man kommer uppfatta att lösningen varit smidig och effektiv, och att det man fått ut av det hela är någonting positivt. Och då har båda personerna delat samma upplevelse, men sett den genom olika filter.

Uppfostran är ingenting som enbart handlar om förhållandet mellan barn och vuxna. Det handlar även om vuxna, sinsemellan, och det handlar i stor utsträckning om hur livet uppfostrar oss som individer och som mänsklighet. Om hur vi, genom att gå i livets skola, utvecklas och växer som människor och medvetna varelser. På det sättet, och precis i enlighet med universums mest grundläggande principer, så kommer alltid varje möte mellan människor att ge alla parter precis det som varje individ behöver mest just då, med tanke på deras personliga utveckling på lång sikt.

Det kan vara något positivt och balanserat, eller något negativt och obalanserat, men det kommer allt vara precis vad du behöver. Oavsett om du vet om det, eller inte, och oavsett om du förstår det just då, eller inte. Därför finns det all anledning att vara tacksam för alla upplevelser och möten man får. De fyller alla en funktion, och alla är en del i universums plan för just din skräddarsydda personliga utveckling.

Känslan

Att vara känslomässigt obalanserad, innebär att, när en känsla dyker upp inombords, till följd av en tanke, så tar känslan, mer eller mindre, över både ens kropp och själ, och man är helt utlämnad åt känslan. Att uppleva känslor på det här sättet är, av förklarliga skäl, en väldigt intensiv upplevelse. Känslorna går verkligen under huden, och känns i hela kroppen. Är det trevliga känslor, som förälskelse, kan det vara alldeles fantastiskt, och det underbaraste man varit med om. Är det jobbigare känslor, som sorg eller hat, kan det upplevas som extremt obehagligt, och bland det värsta som går att vara med om.

Skillnaden mellan balans och obalans, är att när känslor dyker upp inom en balanserad person, så är känslorna lika äkta, men man är aldrig utlämnad åt dem. Man har alltid kontroll över sig själv och sin situation, och känslorna kryper inte under skinnet på samma sätt. Det gör att känslorna inte upplevs lika starka eller intensiva, men egentligen är det ingen skillnad på känslorna, bara i vilken utsträckning vi påverkas, eller vår balans rubbas, av dem.

Att befinna sig på den obalanserade sidan kan uppfattas som att man är mer levande, eftersom allt man går igenom blir känslosammare och man påverkas mycket mer av det, men det är mest en illusion. I verkligheten kan man snarare se det som tvärtom, eftersom avsaknaden av balans gör att man saknar en inre trygghet i livet, och att vara så beroende av sina egna, och andras, tankar och känslors godtycke gör att man blir väldigt begränsad, utlämnad och lättpåverkad. Har man inte kontroll över sig själv och vem man är, är sannolikheten stor att man inte heller har kontroll över resten av sitt liv, sina beslut, vägval eller handlande. Risken är stor att man reagerar impulsivt, spontant och känslomässigt inför varje situation man ställs inför. Vilket allt som oftast resulterar i kaos.

Eftersom en obalanserad person, så att säga, lever med känslorna utanpå, så är det väldigt lätt att påverka henne eller honom, genom att anspela på dennes känslor. Har man någon gång upplevt det, så vet man att obalanserade, negativa känslor kan kännas otroligt obehagliga, och då är man beredd att göra nästan vad som helst för att undvika att behöva känna så igen. Man kan enkelt styras med hjälp av sin egen rädsla och osäkerhet, helt enkelt. Det är också väldigt enkelt att provocera en obalanserad person till att tappa sin balans och fattning.

Egentligen är det här kanske inte så konstiga saker. Eftersom det är så utbrett att tendensen finns hos de flesta människorna, och samhället, mer eller mindre, bygger på de här principerna och på att spela på folks känslor, tror jag det här accepteras som en naturlig del av livet, och en naturlig del av att leva. Man talar om att ”vara mänsklig” på det sättet att man är sårbar och känslor spelar en stor roll för hur man agerar, löser problem och gör sina vägval i livet. Jag skulle vilja påstå att det här är mer talande för hur man agerar när man befinner sig i en obalanserad energi, än det är talande för vad som är mänskligt eller inte.

Min uppfattning är att alla människor någon gång i sin personliga utveckling, har gått, eller kommer gå igenom, en fas av obalans, innan man landar i en stabil inre trygghet och medveten balans. En del håller på att gå igenom en process för att hitta balans i sitt nuvarande liv, medan andra har det avklarat sen tidigare existenser, medan ytterligare andra kommer att gå igenom en liknande fas i kommande liv. Anledningen att jag använder ordet ”balans” är för att det i mångt och mycket är vad det handlar om. Är man balanserad, så är man i jämvikt och är alltid stabil i sig själv och hur man möter eller tar emot världen.

Och det är en stor skillnad att möta en person som befinner sig i en balanserad energi. En sådan person kommer aldrig tappa fattningen eller sitt humör. De upplever känslor, men eftersom deras handlande inte påverkas av de känslorna, blir varje beslut de fattar baserat på klokhet och fakta. De kan nästan framstå som känslokalla, samtidigt som de är väldigt trivsamma och lätta att göra affärer med. Skillnaden, och därmed friktionen, mellan balans och obalans märks egentligen först när en balanserad och obalanserad person möts på ett område som traditionellt är väldigt starkt förknippat med känslor. Till exempel i ett förhållande.

Nu må det vara relativt sällan det händer, och sannolikt kommer en sån relation inte bli speciellt långlivad. Som balanserad kan man relatera till andra människor som är balanserade, men man förstår också, och kan relatera till obalanserade människor, och hur de fungerar, även om man inte längre känner känslor lika starkt som de. Som balanserad är man flexibel och kan möta de flesta situationer utan problem. Men det är värre för den som är obalanserad. Man förstår sin egen obalans, och hur man relaterar och interagerar med andra obalanserade människor. Däremot har man ingen egen erfarenhet av balans, man vet inte hur den fungerar, eller hur balanserade personer fungerar.

För det går inte att spela på en balanserad persons känslor för att få igenom sin vilja, eller hitta en gemensam väg. För känslorna spelar ingen roll för en balanserad person, om det handlar om att gå emot deras egen intuition. Det går inte heller att, genom känslor, försöka provocera fram en reaktion, för en medveten balanserad energi kommer inte beröras av känslor på det sättet.

Som balanserad är man alltid helt fri och oberoende av andra människor och sin omgivning. Vilket kan leda till stark frustration för en obalanserad person som möter den här energin. För man har inget sätt att styra eller påverka en balanserad energi. Den kommer alltid göra ”rätt” val, eftersom den bara behöver ta hänsyn till sin egen intuition och sina egna preferenser. Ibland kan ”rätt” val vara en kompromiss, men om det är det så kommer den insikten inifrån, utifrån en balanserad klokhet, inte på grund av att man är utlämnad åt influenser utifrån.

Jag har haft den intressanta förmånen att, som delvis balanserad, möta starka obalanser, samtidigt som jag i andra situationer, som delvis obalanserad, möta stabila balanser. Samspelet är klart intressant, men jag känt den starka frustrationen av att befinna mig i obalans, och den utlämnade hjälplöshet som det innebär. Det är helt enkelt inte framtiden för mig, och jag tror inte heller att det är framtiden för resten av mänskligheten heller. Däremot tror jag fortfarande att en merpart av alla människor på jorden befinner sig i en obalans.

Förmodligen befinner vi oss alla, både som individer och som helhet, precis där det är meningen att vi ska befinna oss just nu, utifrån den omedvetna planen som existerar för vår personliga, och gemensamma, utveckling. Men trots det ser jag med glädje fram emot varje steg som vi tar mot en mer balanserad värld i framtiden.

Att Se Genom Dimman

Obalans kan ses, och definieras, på många olika sätt. Till exempel kan man se balans/obalans som ett mått på hur väl verkligheten stämmer överens med den bild man har av verkligheten, det vill säga hur nära sanningen man befinner sig.

För verkligheten och en bild av verkligheten är inte nödvändigtvis samma sak. Man kan tycka att det enklaste vore om man kunde leva direkt i verkligheten, och slippa behöva filtrera den genom sin bild av densamma. Och jag kan absolut hålla med, men många gånger fungerar det inte så i praktiken. Anledningen att vi skapar oss en bild av verkligheten är för att det förenklar för oss.

Vi vet inte allt om verkligheten, därför applicerar vi olika ”sanningar” på den för att kunna förstå och hantera den. De här ”sanningarna” kan bygga på erfarenhet, gissningar eller kunskap osv, men oavsett hur nära den verkliga verkligheten bilden landar, så handlar det fortfarande om en uppskattning. En uppskattning som kan komma att behöva justeras när förutsättningarna ändras eller nya fakta dyker upp.

Men för att se och känna när behovet av uppdatering och justering av verklighetsbilden dyker upp, så krävs en öppenhet och flexibilitet. Den öppenheten är det inte alla som har, eller orkar hålla fast vid. Det är inte ovanligt att man blir så fast cementerad i sin bild av verkligheten, att man till slut kan hamna i en situation där man är fast besluten om att bilden man har är rätt, och när den inte stämmer överens med verkligheten, så är det verkligheten som det är fel på.

I praktiken kan det bli som att se världen genom en dimma, eller ett filter. Alla intryck som kommer in till dig utifrån, filtreras och förvrängs genom den här dimman, för att passa din verklighetsbild, oavsett hur fel den ibland kan vara. Och alla avtryck som du gör filtreras på samma sätt, innan de når omvärlden. Det blir en förskjutning mellan verkligheten och din bild av den. En förskjutning som gör att man till sist inte längre lever i verkligheten, utan i sin egen bild av den.

Det här är någonting som väldigt många gör, utan att tänka på det. Och egentligen blir det inte något stort problem förrän bilden man har av verkligheten blir för starkt obalanserad. I stor utsträckning handlar det om hur trygg och stabil man är inombords, ifall man är mottaglig för obalans. Och vi lever fortfarande i en värld där obalans, i många fall, är mer politiskt korrekt och socialt accepterat, än balans. Vilket också bidrar till att många, omedvetet, bygger upp ett lager av dimma runt omkring sig.

Vägen att få dimman att lätta, är att hitta sin egen medvetenhet, släppa allt känslomässigt bagage, och genom att återfå en stark inre trygghet slippa vara beroende av tryggheten i sin egen, kanske ofta skeva och osynkroniserade, bild av verkligheten. För att släppa ett beroende, är att vinna en frihet. Vad man uppfattar som frihet, kan variera mellan olika människor, men oavsett vad det är, så är det tätt förknippat med både lycka och kärlek. Och allt som oftast en förutsättning för att kunna känna, och uppleva, de känslorna av helhet och harmoni som äkta lycka och kärlek för med sig.

Att leva i nuet, handlar i stor utsträckning om att leva livet, utan att ha en fast bild, eller uppfattning, om hur det ska, eller inte ska, fungera. Det innebär att det man ser, och interagerar med, hela tiden är verkligheten, precis som den ser ut, vilket ger utrymme för en väldigt stor inre och yttre frihet. Utan att vara inlåst, eller begränsad, av föreställningar, principer, förväntningar eller känslomässigt bagage och obalans.