Blog

Att Känna Andras Känslor

Känslor är på sätt och vis fascinerande. De kan i ena stunden få livet att verka underbart, och vid ett annat tillfälle fruktansvärt. Ofta till synes utan någon direkt anledning. Ibland får man intrycket av att känslor är någonting som lever sitt eget liv, nästan som ett eget levande väsen, som kommer och går som det vill. Men i verkligheten finns det en förklaring.

Som jag varit inne på tidigare så är känslorna det energimässiga fokus som startar din skapandeprocess, och som manifesterar den verklighet som du därigenom önskar. Varje känsla som du har gett upphov till, har föregåtts av en tanke hos dig. Ibland är sambandet mellan tanke och känsla tydligt, men ibland är tanken något som sker omedvetet, varpå känslan kan komma som en överraskning.

Samtidigt finns det ytterligare en viktig aspekt i det hela. Eftersom känslor är det fokus som formar hur vår energi ser ut för tillfället, så bidrar de i högsta grad till vår utstrålning. En utstrålning som andra människor kan känna av när de ser oss. Samtidigt är energin inte geografiskt begränsad på det sättet, och det är fullt möjligt att känna av människors energi även om avståndet till de är långt och vi inte kan se eller höra dem. På det sättet kan energi jämföras med radiosignaler eller radioutsändningar med oändlig räckvidd. Samtidigt som vi alla sänder ut kontinuerligt, så är vi också alla mottagare. Ställer vi in vår egen energi på rätt frekvens när vi lyssnar, så kommer vi höra, eller känna, andra som sänder på den frekvensen. Och det är fullt möjligt att finjustera sin inställning så man kan ta in en specifik person på väldigt stort avstånd.

Nu är det här med radiovågor bara en liknelse, men varje persons energi är unik, som ett fingeravtryck, och går därför att hitta och känna igen. Vår energi kan, som sagt, kännas av även på stort fysiskt avstånd. Skillnaden är dock att när man befinner sig nära någon så kommer man i kontakt med mer av deras energi. Lite som att befinna sig nära en tänd glödlampa. Då ser man, och upplever, ljuset väldigt intensivt. Flyttar man ljuset längre bort ser man en mindre del av det. Och flyttar man det ännu längre bort, oändligt långt, så blir det bara en prick kvar. Bland många andra prickar kan den då bli svårare att urskilja, men det är fortfarande möjligt. Energi är dock inte visuellt begränsad, på samma sätt som ljus, men jag tror det finns en poäng med jämförelsen ändå.

Vad det här innebär för oss, som går omkring som vandrande, ofta omedvetna, radiomottagare, är att vi dagligen känner av massor av de här energierna som vi omges av, och som skickas ut runt omkring oss. Det här är någonting som andra gör nästan uteslutande omedvetet, och som de flesta av oss tar emot omedvetet. Och när vi känner energin som härstammar från någon annans känsla, så finns ingen tanke bakom inom oss. För tanken är det någon annan som tänkt. Det finns inte heller nödvändigtvis någon logik bakom känslorna vi bombarderas av och uppfattar. För att det inte är våra känslor.

Så hur många av de känslor som vi normalt upplever under en dag kan anses vara våra egna? Jag skulle säga att det är svårt att sätta en specifik siffra på det, men det handlar definitivt om en minoritet av allt vi uppfattar. En liten kärna är vårt eget, medan merparten är någon annans. Men, om vi inte är medvetna om det här och istället går in i varje känsla som dyker upp, och låter de färga och förändra vår egen energi, så blir känslan vår, för att vi gör den till vår. Även om dess ursprung var någon annans tanke.

Går man in för, och tar åt sig, allt som dyker upp blir livet en enda lång känslomässig och ologisk berg-och-dal-bana. Vilket i sin tur innebär att den verklighet man skapar kommer att te sig lika kaosartad och obalanserad som det känsloliv man upplever. Som till stor del antagligen inte är ens eget. Känslor finns hos andra människor, djur och växter, men de kan också finnas i marken, i miljöer och byggnader. Då i högre utsträckning i form av energiminnen, men det är fortfarande känslor som vi kan känna av. Även avlidna personers energier, känslor och tankar är någonting som vi har potentialen att känna av, och som kan påverka oss. Om vi väljer att låta dem göra det.

Inom parantes kan tilläggas att det är lika möjligt att vara balanserad eller obalanserad även när man är avliden. Den här förmågan att påverka andra människor genom sina egna känslor är det en del avlidna personer som utnyttjar för sin egna, ofta obalanserade, syften. Det handlar inte om att vara besatt, utan snarare om att utsättas för intensiv lobbyverksamhet. Man är alltid själv den som har kontroll, men väljer man att ge vika för rösterna så ger man också upp en del av sin egen makt över sitt eget liv. Eftersom det mestadels handlar om obalanserade själar, så dras de till andra personer som också är obalanserade. Det är också så att medvetna, balanserade personer inte är möjliga att påverka på samma sätt. Därför blir de inte lika intressanta.

En avliden själ som dras till dig, och som kan få sina syften uppfyllda genom dig, kan finnas med dig som en omedveten influens under många, många år. Är man känslig och lättpåverkad innebär det att många av de beslut man fattar kanske inte är ens egna, utan någon annans. Störst risk att utsättas för den här typen av ofrivillig styrning är omedvetna och obalanserade personer som är starkt känslostyrda. I värsta fall kan en destruktiv själ plantera sina egna negativa tankar så djupt i en annan människa att det leder till att personen omedvetet drar på sig sjukdomar eller tar sitt liv.

Att kunna känna andra människors känslor, innebär indirekt att vi även kan veta vad de tänker. Eftersom en känsla alltid är kopplad till en tanke. Den här förmågan och den här känsligheten för vad som finns runt omkring oss, är en naturlig del av att vara människa. Det är egentligen inget konstigt eller onaturligt. Men som så mycket annat som jag själv förstått, och nu berättar om, är det svårt att vetenskapligt bevisa. Och det inofficiella kravet för vad människor uppfattar som verkligt och sant, begränsar oss. Det gör att vi inte ser hela världen som den är, utan bara den lilla del som vi väljer att se och acceptera.

Det innebär inte att resten inte finns, men man väljer att blunda för den. Dock är det ingen annan som kan bestämma över dig, om du inte låter dem göra det. Det här är bara början, och bättre förståelse och högre medvetenhet innebär att du kommer ha mer omfattande och mer korrekt underlag för kommande beslut och livsval. Det finns en spännande ny värld där ute, som vi knappt känner till och som står dig fritt att utforska.

Styrkan I Att Förlåta (del 2)

Genom ett obalanserat liv, som de flesta av oss lever eller har levt, finns det mycket som man kan ha problem med att förlåta. Dels kan det handla om andras agerande. Personer som har agerat svekfullt, till synes elakt eller som har övergivit dig. Ju fler och intensivare känslor som är inblandade i förhållandet mellan dig och den här personen, desto jobbigare kommer deras agerande att kännas, och desto svårare kommer det bli att förlåta dem. Eftersom känslor är fokus, så innebär det att du har investerat, och låst in, en stor del av din energi och det fokus som du normalt använder för att skapa din verklighet och livsupplevelse, i någonting negativt och obalanserat.

Fokus är som när energitätheten eller densiteten i din energi ökar på vissa områden, eller i förhållande till vissa känslor. Din energi rör sig så att den blir mer kompakt och koncentrerad på vissa områden. Medan den blir flyktigare och mindre koncentrerad på andra. På samma sätt som himlakroppars massa är vad som attraherar de till varandra, så kan man säga att koncentrerad, eller fokuserad, energi har en större tyngd eller massa, än ofokuserad energi. Ju större massa desto större dragningskraft och attraktionskraft. Dock handlar det inte om en allmän attraktion, utan om en attraktion inom just det området där fokus ligger.

En verklig förändring kommer att vara beroende av om du på ett äkta sätt, innerst inne, lyckas frigöra den här energin och det här fokuset. För ju större del av din energi som är låst på olika sätt, desto större är din egen inlåsning. Till slut riskerar du att vara så låst att du inte längre har något utrymme kvar att röra dig, agera och existera. Att vara fri handlar om att ha förlåtit allt som går att förlåta. Och det handlar inte bara om andras agerande och val, utan kanske ännu mer om dig själv och ditt agerande.

Har man levt ett obalanserat liv, gått igenom många motgångar och saker som har varit jobbiga, så kan det vara jobbigt den dag som man förstår, och inte längre kan blunda för, att ansvaret är ens eget. Att det handlar om val som man gjort och konsekvenser som ingen annan än du själv har ansvaret för. Det kan leda till att man har svårt att förlåta sig själv för sitt agerande. Oavsett om val och beslut har skett i omedvetenhet, så kan det vara svårt, och ibland nästan omöjligt, att förlåta någon som har orsakat en så mycket obehag och så mycket lidande. Även om den personen är du själv. Jag vet av egen erfarenhet att det kan vara bland det svåraste att förlåta.

Det är inte svårt att hitta obalans, och regelbundet kommer jag i kontakt med människor som jag inser är i stort behov av en positivare och lättsammare energi. Vid flera tillfällen har jag försökt att hjälpa dem genom att erbjuda dem en väg till någonting bättre, eftersom jag upplever att jag ser och förstår en helhet som de kanske inte förstått ännu. Men hittills har det aldrig lyckats. Det har varit tufft för mig att inse att det inte går att hjälpa andra människor. Eller rättare sagt, det går inte att hjälpa någon som inte är beredd att ta emot den hjälpen. Alla människor har sin resa att göra och sina erfarenheter att gå igenom, och det är ingenting som jag kan påverka, oavsett hur mycket jag skulle vilja, eller hur många gånger jag försökt.

Framför allt har det varit en tuff insikt att göra när det gäller personer som står mig nära och som jag verkligen bryr mig om. Förmodligen är det lika tufft för föräldrar att hjälplösa se på när deras barn gör samma misstag som de gjorde när de var unga, utan att kunna förhindra eller hjälpa dem. Men sånt är livet, och genom att ta hand om dig själv och prioritera din egen trygghet, balans och välbefinnande kan du indirekt bli en inspiration för folk omkring dig. En inspiration som kommer väcka en medvetenhet hos de personer som är redo att ta steget och inleda sin egen process.

Den här bloggen handlar om medvetenhet och om hur man gör, och vad det innebär, att ta steget till en balanserad energi och inre trygghet. Vägen till balans kan i många avseenden ses som vägen till att lyckas förlåta. I svåra fall så kommer processen ta lång tid, kräva mycket arbete, vara jobbig och behöva tas i små, små steg, men det är inte omöjligt att lyckas. Alla har potentialen och förmågan att förlåta, och alla har möjligheten att uppnå inre balans.

Styrkan I Att Förlåta (del 1)

För tillfället lever vi i en tid där det har blivit politiskt korrekt att känna sig kränkt. Jag ser det som ett tecken på den utbredda obalansen som existerar i samhället idag, att vi ser det som så självklart och accepterat att inta offer-rollen, utan tanke på att det kan vara läge att kritiskt granska dess sanningshalt. Men även om politisk korrekthet inte behöver ha någonting med, varken sanningen eller verkligheten, att göra, så tror jag många kan känna igen sig i situationen att, på ett eller annat sätt, ha blivit sårad. Eller snarare känt sig sårad av någonting som någon annan sagt eller gjort. Och självklart har de flesta sårat någon annan, ibland medvetet, men oftast utan att veta om det.

Alla som har följt den här bloggen vet förmodligen vid det här laget att man inte kan såra någon annan, av den anledningen att det inte går att kontrollera och styra en annan persons känslor. Det är fullt möjligt att säga någonting som borde vara sårande, utifrån tidigare erfarenhet, men om mottagaren blir glad, ledsen eller likgiltig inför budskapet har vi ingen kontroll över. Men även om det inte är möjligt att såra någon, så kan man själv, och personer i ens närhet, välja att känna sig sårade. För det handlar alltid om ett val, och det finns ingenting som tvingar dig att göra just det val som du väljer att göra. Samtidigt är det ett val som oftast sker utanför vår medvetenhet. För vem skulle välja något negativt, vem skulle välja något jobbigt, om man lika gärna kan välja något annat.

Har man sårat någon har vi lärt oss att det är väluppfostrat att be om ursäkt. Om vi medvetet haft för avsikt att såra, men efteråt ångrat vårt agerande, kan en ursäkt vara äkta och relevant. Men oftast är det inte medvetet, och reaktionen vi får kommer som en överraskning för oss. Förmodligen kommer vi fortfarande att be om ursäkt, men eftersom vår avsikt inte var att såra, finns det liksom ingenting för oss att ångra. Och i ett sånt läge blir en ursäkt inget annat än formalia och en tom gest.

En del som väljer att starta ett nytt liv och bli en bättre människa går in väldigt hårt för att be om ursäkt, och bli förlåten av, alla som man vet, eller misstänker, att man har sårat. Om man inte på allvar ångrar sitt agerande blir en ursäkt, som sagt, en tom gest, och drivkraften bakom önskan att bli förlåten är sannolikt en rädsla. En rädsla likt behovet av att bli bekräftad. Att man gör sin egen trygghet och sitt eget välbefinnande beroende av en gest från en annan människa. Man lämnar bort kontrollen av sitt eget liv till en person, som man förmodligen inte vet speciellt mycket om, och som i värsta fall inte alls har kommit så långt i sin personliga utveckling att de är beredda att förlåta dig.

En obalanserad drivkraft för ett agerande borgar för en obalanserad upplevelse som resultat. Samtidigt kan det ha ett värde att be om ursäkt, om man känner att man verkligen och uppriktigt ångrar ett agerande. Men befinner man sig i en balanserad energi spelar det ingen roll vad andra tycker och tänker om dig. Det kommer alltid handla om deras upplevelse och deras val. Om de förlåter dig eller inte, har egentligen ingenting med dig att göra. Det är någonting som sker, eller inte sker, utom din kontroll, och inte sällan utom din vetskap. Vad de väljer, eller inte väljer, påverkar inte dig eller ditt liv. Det är en intern process som har med de själva att göra.

Att befinna sig på andra sidan är däremot betydligt allvarligare. Det är inte ovanligt att uppfatta att man har blivit sårad någon gång ibland, vilket inte behöver vara några konstigheter, men det är otroligt viktigt att man lyckas förlåta personen och agerandet i fråga. Och med förlåta menar jag inte som en tom gest, utan äkta, uppriktig och villkorslös förlåtelse rakt ur hjärtat. Ibland är det inte lätt, och det är ingenting man kan varken tvinga fram eller fejka. Ändå är det så viktigt.

En person som befinner sig i en balanserad energi är förmodligen inte mottaglig för att bli sårad, och i den mån man ändå vid något tillfälle möter negativitet och obalans, så rinner det bara av personen. För att man inte har någon känslomässig investering över det hela, som styr ens fokus. Så länge ens agerande är styrt av, och utlämnat åt, de känslor man upplever så kommer man inte se saker för vad de verkligen är, utan enbart genom en dimma, ett filter, av känslor och känslotolkningar. Som i sin tur bara spär på och agerar bränsle åt det jobbiga som man redan känner.

För varje oförrätt som du inte har förlåtit, så har du låst upp energi, fokus och känslor. Det är fokus som går åt till att fortsätta älta och känna de känslor som oförrätten väckt. Utan det här fokuset skulle känslorna inte få något bränsle att leva av, och skulle långsamt försvinna. Och när en stor del av ditt fokus är upptaget så innebär det att du har mindre resurser kvar för att fokusera på någonting positivt, någonting som du verkligen vill skapa. Om du tänker tillbaka på situationen, eller upplevelsen, som du varit med om, och inte längre känner att det finns, eller kanske någonsin fanns, någonting att förlåta, då vet du att du har lyckats förlåta.

Vikten Av Erfarenhet (del 2)

Ett väldigt vanligt exempel är personer som dras till, och fastnar för ”fel” personer i sina förhållanden, vilket leder till negativa och destruktiva upplevelser. Jag har själv gått igenom erfarenheten av att befinna mig i ett förhållande med en person som inte var rätt för mig. Men även om jag inte förstod varför när det begav sig, så berättade min intuition på ett tydligt sätt att jag befann mig i en situation som inte var rätt för mig. Med det som grund valde jag att lämna förhållandet och situation jag befann mig i. Jag hade gjort erfarenheten och jag hade förstått någonting som jag inte vetat tidigare. Samtidigt dröjde det väldigt länge innan jag förstod varför saker och ting blev som de blev, och varför det kändes fel för mig. Men förståelsen och kunskapen om sambanden kom. Hade jag inte tidigare i mitt liv haft den här erfarenheten så hade jag kanske inte förstått på samma sätt.

Där jag idag befinner mig skulle jag väldigt gärna dela mitt liv med en kvinna, men nu vet jag någonting som jag inte visste förut. Den kunskapen gör att jag kan välja bort förhållanden med andra personer som jag vet skulle vara fel för mig. Eftersom jag väljer bort den erfarenheten, så kan jag aldrig veta exakt hur ett förhållande med den personen skulle vara, men jag kan ha en bra aning, och jag kan förstå att risken för katastrof skulle vara överhängande. Förmodligen skulle jag kunna lära mig någonting av en sån upplevelse även idag. Men med begränsade resurser, till exempel i form av tid, väljer jag att fokusera på andra upplevelser i stället. Sådana som jag tror skulle ge mig mer utifrån där jag befinner mig idag. Och jag har redan erfarenheten av vad ett förhållande som inte fungerar innebär. Då är det kanske mer givande och roligare att testa något annat nästa gång.

Vi har alla vår egen, unika och individuella resa, utbildning och erfarenheter att gå igenom. Ingen befinner sig på exakt samma plats som någon annan, och ingen persons resa har varit, eller kommer se ut, exakt som någon annans. Det är något av charmen och tjusningen med livet, men samtidigt innebär det att det är orealistiskt och irrelevant att jämföra sig själv med andra. Som förälder kan det vara frestande att försöka förmedla sin egen förståelse och sin egen erfarenhet över till sina barn. Vilket sällan fungerar till 100%. På samma sätt som man kan läsa om någon annans äventyr i en bok, så är det inte samma sak som att vara med om de äventyren själv. Därför måste alla gå igenom sina egna erfarenheter och göra sina egna misstag.

Trots det har föräldrarna självklart inflytande, och vad de berättar och försöker lära ut, kan delvis tas med i bedömningen när barnet gör sina val i livet. Det största som jag tror man kan ge sina barn är dock kunskapen och förståelsen om inre trygghet och balans. Precis som allt annat så är det en förståelse och erfarenhet som de måste göra på egen hand, men genom att föregå med gått exempel och alltid finnas tillgänglig som en inspirationskälla, tror jag att man har gett sitt barn en gåva av oerhört stort värde.

Att erfarenhet och upplevelser har ett stort värde innebär inte att man måste gå igenom allting i det här livet. För en själs utveckling är så långsiktig och omfattande att den kommer spänna över flera livstider. Om man inte känner behov av en upplevelse i det här livet, så kan det bero på att det är något man redan upplevt, i ett tidigare liv. En erfarenhet som man omedvetet bär med sig. Det fungerar också ofta så att man går igenom liknande erfarenheter två eller flera gånger, men från olika infallsvinklar. Situationen kan, till exempel, vara ett barn som mobbar ett annat barn. I en av erfarenheterna är du kanske personen som mobbar, i en annan erfarenhet är du kanske personen som blir mobbad, och får uppleva hur det känns.

Båda upplevelserna har en potential till förståelse, insikt och medvetenhet. Och samtidigt som situationen är liknande, så är upplevelserna, känslorna och konsekvenserna helt olika beroende av vilken sida man upplever situationen ifrån. Det kan ha ett väldigt stort värde att se saker från olika håll. På det sättet kan man förstå att en mobbare och dennes offer delar en liknande energi, en obalanserad och destruktiv energi som gör att de dras till varandra och till liknande situationer. Vilket är en rätt intressant tanke.

Som själ har man många steg att gå igenom i sin resa mot förståelse och medvetenhet. Man kan inte hoppa över något steg, eller skynda på utvecklingen. Däremot kan man skjuta upp sin utveckling och omedvetet välja att genomföra den i en långsammare takt. Man kan också välja att fördjupa sig i detaljer, som kan vara intressanta, men som inte är obligatoriska. Och jag skulle säga att de flesta människor tar en del omvägar, men samtidigt spelar det mindre roll. Undviker man omvägar, och att repetera upplevelser som man redan gått igenom, kommer utvecklingen gå snabbare, men samtidigt har alla erfarenheter ett värde. Ett värde som inte alltid är uppenbart i stundens hetta, men som med all sannolikhet kommer ge sig till känna tids nog.

Vikten Av Erfarenhet (del 1)

Om utveckling handlar om att lära sig, för att därefter först, så finns det många sätt att ta in informationen som man behöver. I skolan utbildas vi, och till stor del handlar det om att läsa sig till kunskap, eller höra andra berätta om den. När det är möjligt förekommer också olika uppgifter, och praktiska exempel, men de är ofta rätt hårt uppstyrda och saknar ibland en tillräckligt stark koppling till verkligheten för att kunskapen ska fastna.

För när det kommer till effektiv förståelse är praktisk erfarenhet svårslagen. För det är en sak att läsa om ett sammanhang och det är en sak att höra någon annan berätta om sin förståelse och sina erfarenheter. Man kan hitta inspiration den vägen, och få ledtrådar om vilka samband som förmodligen gäller, men det är något helt annat att ha gått igenom en liknande situation i verkligheten, och att få ha upplevt vad det innebär, hur det känns och vad konsekvenserna är i praktiken. Det är inte bara så att det är ett effektivt sätt att lära sig, ibland är det svårt att verkligen, och en gång för alla, förstå på något annat sätt. Det är inte ovanligt att man lärt sig någonting i skolan när man var liten, men att det är först när man i vuxen ålder ställs inför en liknande situation, som man verkligen förstår vad det egentligen handlade om, som man läste för så längesen.

Jag skulle säga att livet, som skola och plattform för utveckling, bygger, i det närmaste, helt och hållet på konceptet att lära sig genom praktisk erfarenhet. Det är som sagt otroligt effektivt för förståelse, och det är först när man verkligen förstått någonting, som medvetenheten hos personen ökat, inte nödvändigtvis när man läser om det. Samtidigt innebär praktisk erfarenhet, och att man faktiskt lever sig igenom utbildningsexemplen på riktigt, att man är fast med konsekvenserna av de situationer man försätter sig i, och hur man väljer att försöka lösa eller hantera dem. Det kan verka hårt, men inte sällan är det just när konsekvenserna blir uppenbara, och man måste ta ansvar för sina val och sitt agerande, som den äkta förståelsen kommer.

Vissa situationer kan man aktivt välja att inte försätta sig i, till exempel såna som är direkt hälsofarliga, eller riskabla på annat sätt. För egen del skulle jag inte ta droger, för att jag har en aning om vad det innebär, och jag har en aning om de tänkbara konsekvenserna. Men att ha en aning innebär inte att jag vet, och faktum är att helt säker på hur det är och vad det innebär kan jag inte vara så länge jag inte provat. Trots det väljer jag att avstå, för att jag känner att bilden som jag har är tillräckligt för att jag ska välja bort den upplevelsen. Och för att jag förstår att risken är överhängande att en sådan erfarenhet skulle få alltför långtgående negativa konsekvenser för mitt liv i övrigt.

Men vi är alla olika och befinner oss på olika nivåer i vår utbildning. För en del personer är det viktigt att gå igenom den praktiska erfarenheten av droger, och ibland kan handla om erfarenheter som spänner över, och påverkar, ett helt liv. Och för personer som söker en viss typ av förståelse, så kan den medvetenheten som en liknande erfarenhet ger, vara ovärderlig. Konsekvensen kan mycket väl bli att nuvarande liv blir förstört, eller förverkat, men på längre sikt, och sett över flera livstider, kan det ändå vara värt det.

Samtidigt är livet fullt av upplevelser och erfarenheter att göra eller välja att gå igenom. Under en livstid kommer vi omöjligt kunna gå igenom och uppleva allt. Därför handlar det om att välja, och välja var man vill lägga sitt fokus. Sannolikt kommer en del upplevelser kännas mer intressanta och mer rätt än andra. Gemensamt för dem är antagligen att erfarenheten av dem är vad som skulle lära dig mest, utifrån var du befinner dig just nu. På samma sätt som man aktivt väljer att gå igenom vissa upplevelser, så kan man aktivt välja bort andra upplevelser. Eftersom vi har begränsat med tid, och hur vi väljer att fördela den tiden handlar om prioriteringar.

Sen finns det ingen garanti för resultat på kort sikt. Att gå igenom en erfarenhet och dess konsekvenser innebär sannolikt förståelse och den ökade medvetenhet som krävs för att gå vidare i sin personliga utveckling, men det finns inga garantier. Om man inte förstått vad det är meningen att man ska lära sig, innebär det att man står kvar på samma ruta som innan. Eftersom man då fortfarande har samma behov av erfarenhet som tidigare, kommer man sannolikt att göra samma val, och försätta sig i samma situation som tidigare. Precis som att man inte hade lärt sig någonting, vilket faktiskt stämmer bra överens med verkligheten.

Reinkarnation (del 2)

När man har levt färdigt en fysisk existens, och lämnat sin kropp, finns möjligheten att göra motsvarande resa, fast i andra kroppar, flera gånger, dvs reinkarnera. I teorin finns ingen övre gräns för hur många fysiska liv man kan leva, men i praktiken finns det något av en naturlig gräns. Den bestäms dels av vad man behöver, och dels av vad man önskar. En fysisk existens handlar om många saker, men framför allt är det något man väljer att gå igenom för att det är en bra plattform, och bra förutsättningar, för erfarenheter som kommer leda till ökad medvetenhet, som i sin tur kommer påskynda individens personliga utveckling.

Därför är det förmodligen väldigt få själar som inte lever någon fysisk existens alls, medan de flesta kanske börjar känna sig nöjda efter en handfull liv, eller om inte annat blir mer kräsna när det gäller vilka kroppar eller förutsättningar som de är beredda att ge sig i kast med. För om man ska kunna använda en fysisk existens för att kunna ta nästa steg i sin personliga utveckling, måste förutsättningarna finnas för den aktuella kroppen att agera tillräckligt verktyg för att kunna underlätta det steget.

Vi är alla här på jorden för att, på ett eller annat sätt, lära oss. Många är här för att lära sig av andra, och ta del av deras förståelse, vilket i slutänden ändå ofta handlar om någon form av ömsesidigt utbyte. Min egen erfarenhet säger att det oftast är effektivast att lägga sin uppmärksamhet och sitt fokus på att ta del av de personers budskap, som verkar mer medvetna och som verkar ha kommit längre i sin utveckling än vad du själv bedömer att du gjort. Världen är full av personer som har åsikter åt alla möjliga håll, och som anser sig representera sanning på ett eller annat sätt. En del av dem har absolut vettiga saker att komma med, men det finns också väldigt många som förmodligen inte vet vad de pratar om.

Inget hindrar dig från att lyssna på dem också, men att leva handlar i mångt och mycket om att förvalta den tid och de resurser man fått på bästa sätt, och då vill man kanske lägg sin energi där den ger bäst resultat. Samtidigt kan man bara lära av andra till en viss gräns, tills man vet lika mycket som dem. Därefter måste man hitta andra att lära sig av, eller ännu hellre söka sin egen sanning. Personer som har kommit väldigt långt i sin utveckling kan välja att leva ett fysiskt liv på jorden för att dela med sig av sin egen förståelse och sina egna insikter. Det har potential att hjälpa mänskligheten som helhet, men det är också en ny situation för de själarna, och den erfarenheten kan dessutom öka deras egen medvetenhet.

Ju längre man kommit i sin utveckling, desto färre kroppar är det som finns tillgängliga, som motsvarar kraven. Därför kan man med tiden behöva vänta lite på att rätt möjlighet ska dyka upp. Det spelar däremot mindre roll för de som är relativt omedvetna och inte har kommit så långt i sin utveckling, vilken kropp de besitter. Däremot finns det ingen anledning att de ska lägga beslag på kroppar som har potential till alltför avancerad utveckling. Inte bara för att de skulle ha svårt att ta det till sig, och utnyttja hela potentialen, utan också för att det som skulle utveckla dem mest, utifrån där de befinner sig, förmodligen är att få leva under sämre förutsättningar.

Samtidigt är det självklart så, att när mänskligheten som helhet ökar sin medvetenhet och utvecklas, så kommer standarden på tillgängliga förutsättningar, och kroppar, också att öka. Men det är i alla fall därför som bättre förutsättningar ofta hänger ihop med själar som har kommit lite längre i sin utveckling, även om det inte alltid är så. Och även om det är relativt vad som kan betraktas som ”bättre” eller ”sämre”. Bättre brukar generellt innebära någon form av möjlighet till andlig förståelse och högre medvetenhet. Om det sen visar sig i form av hög intelligens, en stark intuition, en naturlig balans eller något annat, spelar mindre roll.

Sen finns det andra aspekter med en fysisk existens också. Det är en relativt intensiv och fokuserad upplevelse, och man kommer väldigt nära de personer som man delar den upplevelsen med. På samma sätt som människor som delat väldigt intensiva upplevelser tillsammans kommer väldigt nära varandra och skapar starka band sins emellan. Och på samma sätt som man kommer väldigt nära sin familj, sin parter och sina vänner, så kan man ofta välja fysiska existenser som tillåter själen att dela den fysiska upplevelsen med andra själar som man känner, tycker om, och har en stark koppling till sen tidigare. För har man delat tidigare liv tillsammans, så finns spår och latenta minnen, tankar och känslor från det livet kvar. Och det band som man har haft kommer alltid, på ett eller annat sätt, finnas kvar.

På samma sätt som de flesta tycker om att tillbringa tid med personer som de tycker om och känner för, så väljer vi ofta fysiska existenser som tillåter oss att dela de med personer som vi tycker om och känner för. På det sättet är vår andliga familj självklart betydligt större än vår nuvarande fysiska familj. Inte alla i vår andliga familj kanske lever fysiska liv just nu, och det fysiska band som vi har till någon i vår familj idag, kanske inte är samma fysiska band som vi haft till personen i tidigare fysiska liv. Men det är en del av charmen. Omväxling förnöjer, och dessutom utvecklas alla själar från ett liv till ett annat, vilket innebär att varje ny existens alltid kommer att vara ett nytt äventyr.

Oavsett om du är medveten om det eller ej, så finns det förmodligen personer runt omkring dig som delar en historia med sen tidigare liv. Mest sannolikt kan de banden hittas till någon i din familj, i din släkt eller vänskapskrets. Framför allt utmärks dem av en oförklarlig asexuell dragning till, och stark kärlek för, personen i fråga. Att lika energier attraherar varandra innebär att det inte alls är så långsökt att personer som har delat tidigare liv tillsammans, på ett eller annat sätt, kommer mötas och ha någon form av relation även i det här livet.

Sen om det är inom familjen, i vänskapskretsen eller bland affärskontakter spelar mindre roll. Har du ett starkt band till personen i fråga, så kommer känslan finnas där, och din intuition kommer att tala om det för dig. Och att det finns så starka och djupa band är rätt fantastiskt att veta.

Reinkarnation (del 1)

Det som traditionellt räknas som att leva, är att ha en fysisk kropp. När den slutar fungera och vi lämnar den bakom oss, räknas det inte som att vi lever längre. Att vi valt att se saker på det här sättet har utan tvekan säkert sin förklaring, men samtidigt är det i mångt och mycket missvisande. Framför allt för att det är ganska långt ifrån sanningen att säga att vi är vår kropp. För mig känns det betydligt mer realistiskt att säga att kroppen är någonting vi har. Men om kroppen är något vi har, kan man fråga sig vad vi i så fall är.

Sen jag började skriva ner mina insikter och min förståelse på den här bloggen, har jag delvis försökt besvara det. För vad vi är, är någonting som inte är fysiskt på samma sätt. Åtminstone inte på det sätt som vi är vana. Vi är alla energi. Vi är energi innan vi föds, medan vi lever, och vi kommer vara energi även efter att vår kropp har dött. Det brukar heta att energi inte kan skapas eller förstöras, bara ändra form, och jag tror det ligger mycket i det. Andra ord som kan beskriva den här energin är till exempel själ, aura, utstrålning osv. En medveten och intelligent energi, som egentligen inte följer samma begränsningar och regler som vår kropp tvingas göra, men i övrigt relativt mänsklig.

Att leva en fysisk existens är lite som att existera i flera dimensioner samtidigt. Alla dimensionerna är på sätt och vis kopplade till varandra, men skillnaden kan ändå upplevas stor mellan den fysiska världen, som vi gästar och utforskar som ett led i vår utveckling, och mer andliga dimensioner där vår själ känner sig mer hemma. Det är lätt att känna sig splittrad som person, och för att råda bot på det väljer man ofta att fokusera på en av de här aspekterna, den fysiska. Det behöver inte vara fel, men samtidigt är det viktigt att inte tappa bort vem man är, och förstå att den andliga kopplingen alltid kommer finnas där i bakgrunden, oavsett om man vill det eller ej. Och att den andliga sidan av en människa är en mer sann och äldre bild av vem hon faktiskt är.

På sätt och vis kan man, på samma som vatten kan existera i olika former, kan man se en människas fysiska kropp som en fastare form av hennes energi, med en mer koncentrerad densitet. Medan hennes själ är lättflyktigare, i teorin upp till oändligt stor, men med extremt låg densitet. En form som är mer jämförbar med vattnets ångform, än dess flytande eller fasta form. Det är förvisso inte en helt rättvis jämförelse, men jag känner ändå att den har en poäng. Man kan också tänka sig en fjäril, som under sitt liv går igenom olika fysiska stadier, som kan vara extremt olika till utseende och karaktär. Det är inte omöjligt att vi som själar också går igenom olika stadier, varav ett, eller flera, stadier kan involvera att leva fysiska liv här på jorden.

Samtidigt är det så att, på samma sätt som man kan ta fysisk materia och bygga ett hus, så kan två personer genom att använda sina kroppars fysiska materia, skapa en ny kropp. Det är mer som en kropp än det är ett liv. För levande blir kroppen först när ett liv, en själ, tar plats i den. Vi människor kan inte skapa liv, men vi kan skapa kroppar som har potential att bli ett transportmedel och verktyg för liv. Om ingen själ vill, eller kan, ta plats i en kropp, så kommer den att dö i ett tidigt skede.

Exakt hur det fungerar vet jag naturligtvis inte, men det skulle inte förvåna mig om universums generella lag gäller även här, dvs att lika attraherar lika. Dvs att själar som har ett behov av utveckling och ökad medvetenhet, kommer dras till de alternativ som erbjuder de möjlighet att förverkliga dessa önskemål, till exempel en fysisk existens. Vilken kropp en själ väljer att ta hand om beror förmodligen på vilken energi själen befinner sig i, och hur väl den stämmer överens med den lediga kroppens energi. Vilken i stor utsträckning beror på var föräldrarna befinner sig i sin utveckling, vad de har för personligheter och preferenser. Förmodligen kommer det sällan att matcha till 100%, men det är också lite av utmaningen, och i slutänden är ändå alla människor, och energier, unika individer.

De kroppar som innehas av mer obalanserade och destruktiva energier kommer sannolikt ta slut och dö tidigare till följd av den högre graden av stress och belastning som den utsätts för. Det är också så att de personer som har extra mycket kvar att lära för att hitta rätt medvetenhet och utvecklas, kan lära sig mycket av upplevelserna tillsammans med en kropp och av en fysisk existens, till en viss gräns. Eftersom de har så otroligt mycket att lära sig kan det bli så att det till slut är svårt att komma mycket längre under befintliga förutsättningar. Och om utvecklingen kan ske effektivare genom att man istället påbörjar ett nytt liv under nya förutsättningar, så är det inte omöjligt att det händer. Personer som tillhör den här gruppen brukar allt som oftast dö i förtid. Vilket kan vara rätt, och det mest optimala, för dem, även om det ibland kan vara svårt att förstå som utomstående.

En Människas Energi

När jag skriver, och när jag berättar, om hur jag ser att världen, människor och händelser hänger ihop använder jag ordet energi. Kanske skulle det på sikt behövas ett nytt ord för vad det handlar om, men samtidigt känns det som att mycket av det som vi normalt associerar med energi har potentialen att leda våra tankar in på stigar som för oss relativt nära sanningen. Samtidigt kan det vara svårt att veta vad energi är.

För mig är en människas energi tätt knuten till personens inre känslor. Energin berättar vem personen är för tillfället, var man befinner sig och vart man är på väg. Den berättar också var man varit. Energin påverkar inte känslorna, men känslorna är, i mångt och mycket, grunden för en persons energi. Energin är resultatet av vad man känner, och vad man känner idag kan bero på vad man kände igår. Det finns ingen lag som säger att det måste vara så, men oftast finns det ett sådant samband. Och bakom varje känsla finns en tanke som har utlöst känslan.

Samtidigt finns återkopplingen att, vad man tänker idag, ofta beror av vad man upplevt igår. Och vad man upplevt igår beror på vilken energi man befann sig i, och den i sin tur beror av vad man kände igår. Och den känslan föregicks av en tanke, vilken alltså indirekt påverkar vad man tänker idag, vilken energi man kommer befinna sig i morgon och hur universum kommer att möta den energin. Sambandet, orsak och verkan, och hur allting hänger ihop och på ett eller annat sätt är sammankopplat är väldigt spännande, men jag har pratat en del om det tidigare, och i det här inlägget tänker jag lägga det åt sidan och fokusera på energi, som uttryck, koncept, och vad det beskriver.

Och det är kanske inte lätt att veta exakt vad en människas energi är, även om de flesta nog förstår ungefär vad jag menar. Jag ser en persons energi som personens, oftast osynliga, utstrålning. En del skulle kanske vilja prata om aura, vilket bara är ett annat ord för en liknande företeelse. Dock föredrar jag utstrålning, eftersom det ordet innehåller delar som på ett tydligare sätt berättar vad det handlar om. Det handlar om vad man som levande väsen ”strålar” ”ut”. Det är vad alla och allt runt omkring dig kan se, höra och känna osv, av dig, vad och vem du är. Det är också den kontaktyta som en person har med sin omvärld, och genom vilken alla energimässiga transaktioner rör sig, oavsett om de är på väg till, eller från, dig.

På sätt och vis är det också ditt personnummer i tillvaron, som talar om vem du är och var du passar in i universum, och i förhållande till andra energier. Din energi talar om exakt vem du är vid varje givet enskilt tillfälle. Det kan låta som ett låst läge, och som att vara instängd i något som man inte kan påverka, men mellan varje enskilt tillfälle kan man välja att ändra sin energi. Och all energi är konstant rörelse och förändring, så förändring är något som kommer att ske, men vi kan själva bestämma om vi vill ändra oss lite eller mycket, och vi kan bestämma åt vilket håll vi vill ändra oss. Varje människas energi är konstant, och oföränderlig, enbart i den teoretiska händelsen att vi fryser tiden.

För oss som befinner oss i en extremt fysisk värld och lever fysiska liv, kanske det börjar framgå att energi är någonting som inte alltid syns, eller kan märkas av fysiskt, även om den alltid finns där, och överallt runt omkring oss. Samtidigt finns det många fysiska aspekter av en människas energi som kan vara intressanta att titta på, för att ytterligare ge en känsla och förståelse av vad det handlar om. För en människas energi syns i hennes kropp, i hennes hållning, i hennes ögon och hennes leende. Den hörs i hennes röst, ordval och märks i hennes val och handlingar.

Och det finns ingen situation som vi kan komma att befinna oss i, där vi inte har något val. Att alltid stå inför stora eller små val, är något av det allra mest grundläggande i livet. Hur en person väljer beror på vilken energi han eller hon befinner sig i. En persons val säger alltså väldigt mycket om vem personen är. Kanske kan det tyckas fördomsfullt och generaliserande, men en del val hänger ihop med vissa typer av energier. Energier som ofta uppvisar andra gemensamma drag eller egenskaper. Och de säger också mycket om vem personen varit och vem personen kommer att bli, eftersom liknande energier dras till varandra. Eftersom energierna alltid är i rörelse finns det alltid ett utrymme av felmarginal, beroende av en persons val, men oftast stämmer känslan väl.

Och i grund och botten handlar det om en känsla, känslan som personen ger och som berättar vem han eller hon är. En känsla som kan förmedlas genom ett möte, ett telefonsamtal, ett fotografi, en tanke, ett brev eller ett föremål eller en plats som personens energi har varit i kontakt med. Det fysiska berättar helt enkelt väldigt mycket om det som vi inte kan se. Och energin har inga hemligheter. Det går inte att låtsas vara någon, eller något, som man inte är, utan att den medvetna, eller omedvetna, lögnen avspeglas i personens energi.

Kanske känns det konstigt att inse att man är så öppen och exponerad för andra. Men å andra sidan är de lika öppna och exponerade för dig. Samtidigt är det enda som verkligen spelar roll, vad man väljer att dölja för sig själv, eftersom man ändå inte kan dölja något för andra. För motivet att dölja vem man är, är grundat i rädsla, som i sin tur leder till en känslomässigt obalanserad energi. Den obalansen kommer att vara synlig och kännbar för din omgivning, men den kommer också påverka väljer att möta dig. För din utstrålning och energi är din insats i livet. Och resultatet, vad du får tillbaka, beror på vad du satsat. En positiv och balanserad insats kommer ge ett positivt och balanserat resultat. Och insatsen handlar mindre om vilken väg du väljer eller vad du gör, och mer om hur du gör det, med vilken glädje och beroende av vad som är din drivkraft.

Men oavsett vad du får tillbaka, så kommer det att vara precis vad du behöver, för även om din insats är negativ eller ”fel”, så är den bara en spegelbild av din energi, och en negativ energi befinner man sig i, antingen för att man av någon anledning vill utforska ett negativt liv, eller för att man inte vet bättre. Ett negativt svar från universum kommer då stimulera en medvetenhet som gör att du i framtiden, och nästa gång det ska satsas, faktiskt vet bättre, och kan fatta ett medvetet och genomtänkt beslut. Ett val mellan balans, eller obalans, i livet.

En Inre Frihet

Lycka kan i många avseenden ses kopplat till den grad av frihet man upplever, generellt eller i olika situationer eller faser i livet. Den friheten kan finnas där i form av öppna möjligheter, och man kan uppleva den positiva effekten av friheten utan att behöva utnyttja den. Det viktiga är oftast att den finns tillgänglig och att man inte känner sig begränsad eller låst av yttre eller inre omständigheter. Sen är det i praktiken svårt att faktiskt låsas av yttre omständigheter. För att de ska kunna få grepp om dig krävs nästan alltid en inre låsning, och den måste vara sanktionerad och upprätthållen av dig själv, annars har den ingen makt att påverka dig.

För det är så begränsningar och motstånd fungerar, de kommer alltid inifrån. Och tankarna och känslorna som upprätthåller dem lever bara så länge de får näring, fokus och uppmärksamhet, direkt eller indirekt. Frihet är ett liv utan några sådana begränsningar eller känslomässiga motstånd. Jag tror att det är väldigt få som har förmånen att leva, och skapa, så fritt. De flesta av oss är vana vid att livet är fullt av kompromisser, åsikter och krav från omgivningen som man måste ta hänsyn till osv. Att det finns ett starkt och tydligt ramverk att hålla sig inom. Att trädgården där man befinner sig kantas av höga staket som vi inte kan ta oss över eller förbi. Att staketen är skapade i vår fantasi och bara existerar så länge vi tror på dem, är en tanke som ofta går emot vad vi uppfostrats till att tro och acceptera. Vägen till frihet handlar om att riva ner de staketen, eller snarare på allvar, och innerst inne, förstå att det egentligen inte finns några staket.

Människor som saknar medvetenhet förändras precis som andra genom livet, men ofta i betydligt mindre utsträckning. En person som är reflekterande och väldigt medveten om sig själv och sin omgivning har större potential till förändring. Sen finns det alltid en risk att den förändringen, åtminstone på kort sikt, innebär att ens tankar, funderingar och analyserande sätter upp nya staket istället för att riva ner de gamla, men på längre sikt kommer summan av alla förändringar att föra personen i rätt riktning. Och har man en gång blivit medveten om något, hos sig själv eller sin omgivning, så är det svårt eller nästintill omöjligt att vrida klockan tillbaka och tappa den medvetenheten.

Har man inte upplevt den så är det svårt att förstå, hur friheten som en balanserad existens erbjuder, känns. Men det spelar mindre roll eftersom det ofta kan vara en utdragen process att ta sig dit. Då är det viktigare att ta ett steg i taget och att man vet var man är på väg och vart man kommer ifrån. Och det är kanske mindre svårt att förstå att kärlek, lycka och frihet är koncept som hänger ihop och är väldigt nära besläktade.

En inre frihet innebär att förstå den makt man har över sitt eget liv och allt man upplever. Att förstå att dörrar inte, per automatik, är till för att stängas. En fri person har en stark inre trygghet och kommer därför aldrig behöva känna sig beroende av någon, eller något, annat. Frihet är oberoende, i dess positiva bemärkelse. Det handlar inte om att leva isolerat eller aldrig våga komma någon nära, utan det handlar om att leva ett fritt liv. Och det kan man göra tillsammans med andra på alla möjliga plan och sätt, utan att för den sakens skull vara beroende av något annat än sin egen kärlek, till sig själv och till livet. Och en person som är fri lever närmare livet och behöver inte några skyddande barriärer eller staket omkring sig för att vara trygg. Man behöver inte heller hålla fast vid andra personer eller saker för att känna den tryggheten, för att den finns inombords och det är någonting som man alltid bär med sig.

Och när man inte längre är begränsad och utlämnad åt yttre omständigheter och livets godtycklighet har man mycket bättre möjligheter att välja vad man vill göra, hur man vill leva, var man vill lägga sitt fokus, och vad man vill skapa. För att det inte längre finns några påhittade hinder. Och de hinder som inte är påhittade går i princip alltid att komma runt och ta sig över. Ibland till ett visst pris, men är det någonting som man verkligen, verkligen vill ha så kommer det priset vara någonting man med glädje betalar.

Sen handlar existens alltid i slutänden om energi, och i varje persons energi finns en tonvikt, och ett omedvetet fokus. Ett fokus som berättar vad den personen innerst inne vill och längtar efter, både vad det gäller upplevelser och förhållanden, och vad gäller förståelse och utveckling. I energin finns information om en persons öde. Sen är ödet inte hugget i sten. Det kan förändras över tid, men information om hur det ser ut vid varje given tidpunkt kommer alltid finnas i personens energi. Att släppa allt inre motstånd handlar precis lika mycket om att släppa allt motstånd mot sitt eget öde. Och ödet är ofta en sammanfattning av allt som man önskar uppleva och vara med om. Att inte längre motsätta sig sitt öde innebär att det kan manifesteras smidigt och smärtfritt, vilket innebär att man kommer få allt man önskar sig, till synes utan att behöva anstränga sig eller rikta sitt fokus.

Att vara fri handlar också om att hitta sin unika och äkta personlighet, och om att kunna leva den fullt ut. Att inte sätta upp hinder för sig själv att göra de rätta valen. Varje gång man följer sin intuition, och väljer efter sitt hjärta, växer man som människa och kommer närmare den man verkligen är. Den koppling som alltid finns där upplevs starkare och tydligare. Varje gång man väljer mot sitt hjärta, blir den kopplingen svagare och det upplevs tungt inombords. Det är som att ha gått vilse, men det är också upplevelsen, och ångesten, av att ha svikit sig själv och att ha svikit sina egna ideal. En fri och balanserad person kommer aldrig behöva känna den känslan.

Resan till balans är, i mångt och mycket, en resa tillbaka i tiden. När man föds är man relativt oförstörd, men med obalanserad medvetenhet kommer negativitet och motstånd. När medvetenheten blir tillräckligt stark för att initiera den process som kommer ta dig till en stark och medveten balans, är det som att göra en, känslomässig, resa tillbaka i tiden, till sin egen ungdom, och till sin egen barndom. Inte bara för att man behöver konfrontera och acceptera allt man varit, allt man valt och allt man har gått igenom, utan också för att man sakta men säkert närmar sig balans. En balans som liknar den man befann sin i som nyfödd, innan man blivit präglad, och indoktrinerad, av den existerande bilden av vad livet är, och vad man kan och inte kan göra.

En del människor är friare än andra, och en del verkar fria på ytan fastän de inte är det i praktiken. Men vi har alla kommit olika långt i våra respektive utbildningar, och vi har alla gått olika vägar för att komma dit där vi är idag. Ett fritt liv är ett enklare och mindre komplicerat liv. Det är ett liv där dörrar går att öppna, och det är ett väldigt äkta och sant liv. En frihet att ta emot förståelse, och en frihet att komma människor nära och samtidigt låta människor komma nära dig. En frihet att aldrig sakna trygghet, glädje och kärlek, att aldrig behöva känna sig hotad eller behöva oroa sig för framtiden. Ett liv i balans med universum är ett liv i frihet. En frihet och kreativitet att skapa allt som man drömmer om att uppleva.