Blog

Att Vara Annorlunda

Ingen människa är precis likadan som en annan. Vi är alla unika. Ingen av oss delar exakt samma egenskaper, personlighet eller förutsättningar med någon annan. Och det finns en poäng med det. Dels handlar det om naturens och världens mångfald, och dels handlar det om att vi alla har något unikt att bidra med till helheten, till mångfalden och till en bättre värld. Hade vi varit likadana allihopa så hade världen varit en fattigare plats, och vår utveckling hade gått betydligt långsammare. Att vi är unika gör att vi tillsammans har bättre förutsättningar.

Men hur unika vi är, eller vill kännas vid, varierar, och det är alltid en avvägning vad som fungerar bäst, både för helheten, och för individen. En del har bäst förutsättningar om de bara är unika i något litet avseende, medan andra kan ha ett unikt perspektiv på väldigt många punkter. Och det kan vara vad som i längden fungerar allra bäst för dem. Men precis som en stor fågelflock, eller ett fiskstim, så ligger det en stark trygghet i att tillhöra en grupp och vara en i mängden. Eller åtminstone illusion av trygghet. Att kunna försvinna och vara anonym bland andra, och inte sticka ut. För att sticka ut är alltid en risk. En risk att antingen göra succé, eller falla platt. Beroende på vem man försöker vara, och om den personen stämmer överens med vem man egentligen är.

Och vi är som sagt unika av en anledning, att vi ska utnyttja och bidra med just vårt unika perspektiv. Samtidigt har vi alltid ett val, och vi kan välja att vara anonyma istället, och inte kännas vid vår unika potential. En stark anledning till att många av oss har så lätt för att falla för grupptryck och att, ofta mot vår vilja, ledas och styras av andra människor, är rädsla. En rädsla för att sticka ut och för att tappa illusionen av trygghet som vi har genom att tillhöra en grupp och inte hamna i konflikter som riskerar att skada den här tryggheten.

Anledningen att jag skriver illusion av trygghet, är för att all trygghet som grundar sig i externa faktorer är en illusion. Det enda vi kan kontrollera är oss själva, vi kan inte kontrollera yttre faktorer. Och en trygghet som vi inte har kontroll över, eller som gör oss beroende av något som vi inte kan styra, är egentligen väldigt godtycklig, och inte mycket till säkerhet. Att känna trygghet är viktigt, men äkta trygghet kommer inifrån, genom att man hittar sin egen inre balans, en balans med sig själv, och en balans med livet. Saknar man den tryggheten, väljer man det näst bästa. Vilket ofta innebär att man smälter in, och låter sig försvinna i mängden.

Men vi är som sagt alla unika och annorlunda på något sätt. Att inte kännas vid det, är att inte kännas vid vem man egentligen är, vilket är ett sätt att blunda för sanningen, som bara fungerar på kort sikt, innan medvetenheten infunnit sig. För vi är inte här för att smälta in, vi är här för att berika världen. Vi har alla något unikt att bidra med, och att få bidra med det skapar lycka och glädje, både för individen och för världen som helhet.

Men att vara annorlunda i en värld som fortfarande, till stor del, styrs och fungerar på ett obalanserat sätt, är inte alltid lätt, oavsett om man är stark eller svag som individ. För 400 år sen kunde man bli bränd på bål om man valde att gå sin egen väg i ett sammanhang när samhället inte accepterade det, vilket inte händer idag. Sakta men säkert är vi på väg åt rätt håll, men det är fortfarande stora risker förknippade med att leva ut sitt unika perspektiv. Och det finns en utsatthet. Andra människors rädsla gör att man riskerar, medveten eller omedveten, social utfrysning mm. Till exempel i skolmiljöer, där olika typer av mobbning förekommer av ibland väldigt lättflyktiga anledningar.

Att ställas inför, och konfronteras av det här faktumet, vilket man kan få en känsla av redan vid en väldigt tidig ålder, gör att man ställs inför ett val. Att välja den väg som representerar vem man är, eller att försöka anpassa sig och smälta in i mängden. Valet behöver inte vara varken lätt eller självklart, och beroende på hur situationen ser ut kan det ibland vara hälsosammast, både mentalt och fysiskt, att inte sticka ut. Men för en del fungerar inte det. För, att blunda för vem man är, är en obalans, och obalans gör ont och känns obehagligt. Ibland kan det därför göra mer ont att inte stå upp för sig själv, än att ta konsekvenserna av andra människors rädsla.

Jag har själv en hel del erfarenhet av att vara annorlunda, både medvetet och omedvetet, och både balanserat och obalanserat. Vi befinner oss i en värld där det inte alltid är lätt att vara annorlunda, men vi behöver inte heller göra det svårare för oss än det egentligen är. Att hitta sin inre trygghet och balans är A och O, men vi ska inte heller skämmas för den person som vi är, och de egenskaper vi har fötts med. Det finns en poäng med att vi är olika, och det finns en poäng med att vi är unika.

Och det finns en plats i världen för alla, oavsett hur annorlunda man är. Men den platsen, och det utrymmet, finns inte där om vi försöker försvinna i mängden eller spelar en roll som inte stämmer överens med vem vi är. Platsen som finns, där just du passar in, som en pusselbit i ett pussel, finns bara där så länge du känner dig själv och vågar vara den du är, utifrån en inre trygghet, och i balans med livet. Där finns din plats, och det är den personen som det är meningen att du ska vara, med unika egenskaper, och ett unikt perspektiv att berätta om.

Spegeln

Som jag varit inne på i många av mina tidigare poster, så finns det en tydlig logik och mening bakom allt som sker. Både på global nivå, och på individuell nivå. Det betyder inte att det som händer i livet är utom kontroll, snarare tvärt om, men det som man kan kontrollera och påverka, är bara sitt eget liv, inte andras liv. Och detsamma gäller för alla människor runt omkring oss.

Vi har alla ett fönster, eller ett utrymme, runt omkring oss, där vi är fria att skapa vad vi vill. Att skapa är en naturlig del av livet, och den kreativiteten är en av grundpelarna som universum vilar på. Det enda som inte är tillåtet, det är att INTE skapa. Man kan skapa medvetet, eller utan att veta om det, men man kan inte existera utan att samtidigt, automatiskt, också skapa.

Skapandet sker inte genom att man förändrar sin yttre omgivning och sitt liv, för det är helt och hållet en intern process. Genom tankar, känslor och inre förändring, skapar man en bild av hur man vill att livet ska se ut, varpå livet anpassar sig till den bilden. Så förändring och önskningar inombords leder till en automatisk yttre omställning, och inställning av livet, som matchar de önskningar som din energi, genom dina känslor, förmedlar.

En persons omgivning och en persons liv, är vad man upplever. Upplevelser kan vara händelser, medgångar, motgångar, erfarenheter, relationer, insikter osv. Hur man blir mottagen av världen, helt enkelt, och vad universum väljer att dela med sig av till dig. Och det kan man alltså i stor utsträckning styra, genom att välja vilka tankar och känslor man identifierar sig med, och vilken energi man väljer att utstråla. För vi består alla, och varje del och upplevelse i universum, av energi. En energi som hela tiden är i rörelse. Energier som liknar varandra dras också till varandra, medan energier som är väldigt olika, rör sig ifrån varandra.

För att universum och livet fungerar precis som det gör, så kan man veta vem en person är, och var de befinner sig, utifrån hur deras liv ser ut. Ett rörigt liv, pekar på ett rörigt inre, och ett liv med mycket glädje och kärlek tyder på ett inre lugn och en positiv utstrålning. När man ställer sig framför en spegel, så ser man sin egen spegelbild. Man ser vem man är och hur man ser ut. Ställer man sig och ser på sitt eget liv, så ser man en liknande spegelbild. En spegelbild som visar vem du är, vilken energi du utstrålar, och vad du har skapat. Varje person är själv ytterst ansvarig för sitt eget liv, och det går i längden inte att komma ifrån.

Det finns ett talesätt att ”man ska vara mot andra som man vill att de ska vara mot dig”. Och det ligger mycket i det, speciellt om man ser det som i vilken energi man väljer att möta andra människor. För det du utstrålar, är också det du kommer få tillbaka. Men det är bara sanningen som räknas. Det går inte att låtsas vara trevlig mot någon och hoppas att de ska vara trevliga tillbaka. Det går inte att lura livet, och det är enbart den energi som du innerst inne tror på, och identifierar dig med, som kommer att bidra till, och skapa, din verklighet och vad som möter dig.

Om man inte vet var man befinner sig inombords, eller i sin utveckling, så ger det väldigt mycket att fundera över hur ens liv ser ut och vilken typ av möten och situationer man ställs inför. Då får man sannolikt en mycket bra indikation om hur långt man har kommit, vilka delar man kan behöva jobba lite mer på, och om det ser ut att finnas en bra balans i livet. Det är också så att de vänner och partners som vi attraherar, och omger oss med, i hög utsträckning är en form av spegelbilder av oss själva. Lika attraherar lika.

Ditt liv och din omgivning är en spegelbild av vilken energi du för tillfället befinner dig i, och vilken energi du därmed skickar ut. Det innebär också att ditt liv är en spegelbild av vilka känslor du identifierar dig med och vilken bild du har av verkligheten. Och varje människa har ett val. Ett val att välja en positiv och balanserad bild av just sin verklighet.

Motstånd

Ordet obalans, som jag ofta använder, kan definieras på många olika sätt. Framför allt handlar det om en energimässig obalans. Balans handlar om att följa sitt livs energiström, vilket kommer leda till den behagligaste och mest utvecklande livsupplevelsen, både för individen och för universum som helhet.

Obalans handlar om att man, i ett eller flera avseenden, motsätter sig sitt eget livs energiström, och därigenom även sitt eget välbefinnande. Och det är så obalans fungerar, som ett, medvetet eller omedvetet, inre motstånd mot sitt eget välbefinnande och sin egen lycka. Obalansen kan handla om olika områden, och se ut på olika sätt, men det handlar alltid om en sorts motstånd.

Om man till exempel lever i föreställningen att man aldrig har tillräckligt med pengar, då är det med den inställningen, och den energin, som man går in i varje ny situation och varje ny upplevelse. Och den här obalanserade tanken och känslan, kommer ligga som ett hinder i vägen för varje önskan om att faktiskt förverkliga ett rikt liv. Den obalanserade energin lägger sig som en blockering, som förhindrar manifestering av det man faktiskt önskar uppleva.

Varje sån här obalanserad tanke, känsla och motstånd, gör att man sakta men säkert begränsar sig själv, sitt rörelseutrymme, sina valmöjligheter och sin frihet. Man stänger dörrar runt omkring sig. Världen omkring dig blir mindre och dina möjligheter blir färre. Eftersom grunden till detta är obalanserad, finns det ingen logisk anledning till de här begränsningarna. De beror på någon fix idé, som saknar förankring i verkligheten. Men så fort man på allvar tror på sin tanke, så blir den verklighet, och en del av din energi.

Skapandeprocessen handlar om att, genom en balanserad känsla av vad man önskar, bygga upp ett fokus som skapar en verklighet. Så länge det finns något motstånd som ligger i vägen och blockerar den verkligheten, så kommer den dock aldrig manifesteras, oavsett hur mycket man anstränger sig, eller hur mycket man önskar den. För ett motstånd är ett sorts fokus, och så länge man identifierar sig med sina motstånd, så kommer de påverka och hindra dig i ditt liv och i din skapandeprocess.

Har man till exempel ett omedvetet inre motstånd mot pengar, kan man ursäkta sig med att förklaringen är att man inte har några pengar. Om man hade pengar skulle man inte känna att det var något man saknade. Men dels fungerar skapandeprocessen inte så, utan omvänt, och dels är det resonemanget sällan sant. En person som saknar, oavsett vad det handlar om, kommer fortsätta känna saknad, oavsett hur resten av livet förändras. Så länge man identifierar sig med en känsla, så håller man känslan levande. Dessutom är det energin man befinner sig i för tillfället, som är grunden för framtida skapande. Befinner man sig i en energi av saknad, så är det den saknaden som kommer färga din framtid. Det är därför som all förändring, alltid börjar inuti. Om den inte gör det, så kommer energin i det man skapar, och attraherar, inte heller ändra sig.

Att följa sitt livs energiström, är att leva ett liv fritt från inre motstånd och begränsningar. Och hur just din energiström ser ut, har ingenting med någon annans energiström att göra. Meningen med ditt liv är individuell, och har inte nödvändigtvis med någon annans mening att göra. En del personers liv handlar om det sociala, och relationer, andras om yttre upplevelser, medan livet för en del handlar om inre arbete och en inre upptäcktsresa. På sikt, och om man ser över alla liv som en själ går igenom, så kommer det att finnas en balans och en jämvikt vad gäller hur fokuset ser ut, men jämför man ett specifikt liv mellan två individer, kan de te sig väldigt olika, och samtidigt vara lika ”rätt” för båda, beroende på var de befinner sig i sin utveckling, och vad de har för preferenser och önskningar.

Att leva sitt optimala liv, är att, utifrån en inre balans, följa sin intuition och minsta motståndets lag. Och det innebär inte att man ska luta sig tillbaka och inte göra någonting. Om inte det är vad som känns rätt vid just det tillfället. Minsta motståndets lag kan vara att börja arbeta på ett avancerat och krävande projekt. Men är det rätt för dig, kommer det inte kännas som en anstränging eller uppoffring. Är det rätt för dig, så skulle det kännas mer ansträngande att ligga på soffan och inte göra någonting.

En del människor befinner sig i energimässigt jobbigare situationer än andra, även om det liv man lever på ett eller annat sätt alltid är självvalt. Väldigt få personer är helt fria från känslomässigt bagage och inre motstånd. Det beror inte på att den typen av inre frihet inte är realistisk eller möjlig, utan snarare på var vi som mänsklighet befinner oss i vår utveckling. De flesta av oss har fortfarande mycket att gå igenom innan vi kommer dit, och har lyckats bygga upp den tryggheten och det utrymmet.

Oavsett vilka önskningar man har, eller vilka vägar man är nyfiken på att utforska, så kommer det alltid att löna sig att låta det första steget vara att gå igenom processen att släppa sitt energimässiga bagage och motstånd. När man hittat sin inre balans och trygghet finns det ingenting som längre ligger ivägen för att du ska kunna skapa och få uppleva allt som du innerst inne drömmer om.

Sex

Sex är en väldigt uppskattad och speciell upplevelse för många människor. I grund och botten handlar det om en aktivitet bland många andra, men samtidigt har sex många bottnar och fungerar i flera dimensioner. Att ha sex med någon man verkligen älskar sätter dig också i kontakt med din egen inre kärlek, den kärlek som du som själ är skapad av. Det ger en underbar, naturlig, okomplicerad känsla av att vara ett med sig själv och ett med livet, fri från allt inre motstånd. Som tillsammans med den fysiska tillfredställelsen placerar sex på de allra flesta människors topplista över åtråvärda upplevelser.

Om vi tittar på den biologiska aspekten så är parning, som en del i fortplantningsprocessen, väldigt högt prioriterat. Blir hjärnan upphetsad, så är personen som erfar upphetsningen beredd att sätta den före väldigt mycket annat. Och när upphetsningen blir tillfredställd, genom den fysiska akten, aktiveras ett belöningssystem som leder till en känsla av välbefinnande. Vår hjärna är uppbyggd så att när möjligheten till sex med en attraktiv partner erbjuds, då kopplas de djuriska drifterna i stor utsträckning förbi logik och sunt förnuft. Ett biologiskt system som finns på plats för att det garanterat ska bli barn gjorda.

Men sex är också mycket mer. Eftersom det är en så åtråvärd upplevelse så blir sex, för vissa, en stark bekräftelse av deras värde som människa. Det finns fortfarande en stark koppling mellan sex och kärlek, och det är av stort värde att faktiskt vara älskvärd. Om så bara för en kväll. Kärlek mellan två personer leder ofta, förr eller senare till sex. Även om sex inte behöver leda till kärlek, så kan det nästan alltid åtminstone leda till illusionen av kärlek.

Det som också är väldigt intressant, är att det finns en utpräglad andlig aspekt på sex. I grund och botten existerar vi som energier. Som individer befinner vi oss i en egen energi. Samtidigt har vi en stark koppling till de energier vi möter och alla energier som existerar runt omkring oss. Vi känner av dem och upplevelsen att känna andra energier kan vara väldigt speciell. Är energin positiv, lättsam och balanserad, är upplevelsen behaglig. Är energin negativ, tung och obalanserad, är upplevelsen av den obehaglig.

Sex handlar mindre om kropp och könskontakt, än det handlar om ansikte och ögonkontakt. Oavsett vem man väljer att ha sex med, så vill man känna en energimässig koppling till, och gemenskap med, den personen. Man kan självklart ha sex med någon utan att den kopplingen finns där. Den kroppsliga tillfredställelsen kommer fortfarande kunna finnas där, på samma sätt som när man tillfredställer sig ensam, på egen hand. Men den tillfredställelsen är egentligen en ganska liten del av den totala, potentiala upplevelsen och njutningen. Och utan den energimässiga kopplingen försvinner mycket av elektriciteten, spänningen och upphetsningen som annars ligger i luften och påverkar alla sinnen.

Den man väljer att ha sex med, är en person som man känner sig attraherad av. Man kan tycka att personen är vacker, men grunden till attraktionen handlar om energi. En lättsam och balanserad energi är generellt sätt attraktiv, men den besvarade attraktion, som leder till sex, är den mellan energier som är väldigt lika varandra. Man har normalt inte sex med en person, vars energi man inte är attraherad av. Själva akten, att närma sig någon fysiskt, är också att närma sig den personen mentalt och andligt. Eftersom det är en person man känner attraktion för, kommer känslan vara väldigt behaglig.

Det handlar inte heller enbart om två fysiska kroppar som förenas, det handlar lika mycket om två andliga kroppar, eller energier, som förenas. Man existerar fortfarande som individ, men man gör det väldigt tätt och intimt sammanlänkad med en annan människa. Det är också det som gör upplevelsen till något alldeles extra. Det är helt enkelt väldigt sällan man har möjlighet att komma så nära en annan person. Så nära att man med marginal befinner sig innanför det, som normalt, är deras privata sfär. Och att våga släppa den personen lika intimt nära sig själv. Det är stort, och det är speciellt. För en kort stund blir man nästan en gemensam varelse, tillsammans med sin partner.

Det kräver ett stort mod, stor respekt och ett stort förtroende att våga släppa någon så nära. Därför blir akten intim, inte bara fysiskt, utan även psykiskt, och som sagt andligt. Att släppa någon så nära, är att visa den personen att man verkligen litar på varandra och står varandra nära. Därför kan sex också fungera som ett sätt att upprätthålla ett starkt band mellan sig själv och sin partner. I sin obalanserade tappning kan sex också, på samma sätt, användas som ett sätt att kontrollera sin partner. För det finns ingen upplevelse som är odelat positiv, eller odelat negativ. Och lika behagligt som det kan vara att befinna sig intimt nära någon man är attraherad av, lika obehagligt kan det vara att befinna sig intimt nära någon man inte är attraherad av. Vilket också förekommer emellanåt.

I sin icke-fysiska energiform kan man dela sexuella upplevelser tillsammans med andra personers energier, till exempel i sitt sovande tillstånd, men den fysiska känslan av sex är exklusiv för den fysiska dimensionen, och för fysiska varelser. Om man håller sin hand väldigt nära någon annans hand, så kan man känna den personens energi och närvaro, men att verkligen röra en annans hand är speciellt. På samma sätt är sex speciellt. Då rör man dessutom så stora delar av varandra, och så intima regioner på varandras kroppar, att upplevelsen blir något alldeles extra bland fysiska aktiviteter.

Trots att, eller på grund av, att sex är så åtråvärt är det väldigt många som känner att de inte får uppleva sex så mycket, eller så ofta, som de skulle önska. Ofta har det med utstrålning att göra. Alla vill ha bra sex, men befinner man sig inte själv i en attraktiv och balanserad energi, så kommer man inte kunna attrahera bra sex. Den typen av sex som man då har möjlighet att ta del av, är med andra personer som inte heller är så attraktiva eller balanserade. När sex är bra, kan det vara underbart, men när det är dåligt kan det vara fruktansvärt. Därför är det många som hellre avstår sex helt, än att ha sex med den typen av partner som de har möjlighet att attrahera från den obalanserade grund de står på.

Det finns också många som har en orealistisk bild av vad sex är och hur de förväntar sig att det ska kännas. Man vill känna det där fantastiska, men man är inte beredd att acceptera de kompromisser, det arbete, eller det pris som kan krävas för att man ska hitta fram till varandra. När man en fantasibild av en upplevelse, som inte är förankrad i verkligheten, hamnar ens fokus också väldigt långt från verkligheten, och man kommer inte lyckas skapa det man önskar förverkliga. Att sätta sex, som aktivitet, på en piedestal, är lika destruktivt och hämmande som att sätta en åtråvärd kvinna eller man på en piedestal.

Att ha en bild av något, som inte är synkroniserad med verkligheten, leder till en obalanserad energi. En obalans som lägger sig som ett motstånd, som förhindrar manifestering. Just eftersom sex är så åtråvärt, och det finns så stor potential och ett så högt värde uppbyggt kring sex, är det väldigt lätt att bygga upp negativitet och obalans kring sex. En obalans som förhindrar sex från att komma in som en naturlig del i en persons liv.

Som allt i livet, handlar det om att hitta en naturlig balans. Sex kan verkligen vara bland det mest underbara man kan uppleva i livet, men samtidigt får man inte glömma att det bara är en av många upplevelser. Det går inte att säga att sex är en bättre eller sämre upplevelse än något annat. Det går inte heller att säga att sex har ett högre eller lägre värde än andra upplevelser. Är sex allt man har för ögonen, riskerar livet att bli väldigt fattigt. Samtidigt som andra upplevelser kan ha ett högre värde för en viss individ i dennes personliga utveckling. Trots det hoppas jag att du låter sex vara en del av ditt liv. Men leta inte efter sex. Var öppen för kärleken och för att lära känna andra människor. Se sex som ett potentiella uttrycket för en kärleksfull vänskap med någon man står nära och trivs tillsammans med.

En Enkel Meditation

Jag har lagt väldigt mycket tid på avslappning, speciellt har det blivit mycket under de här åren när jag aktivt arbetat med att släppa mitt bagage. Däremot mediterar jag inte särskilt ofta. För mig kan skillnaden mellan, vad som är meditation och vad som är avslappning, ibland vara hårfin. men jag tänkte ändå dela med mig av en väldigt enkel meditation. Principen kan sen användas som grund och modifieras utifrån vad man har för specifika önskemål. Den går att använda för att hitta en djup avslappning, som ett verktyg för att konfrontera obalanser, eller bara som ett sätt att rensa sitt huvud och sina tankar.

Det här är ett förslag på en enkel meditation, som har fungerat bra för mig.

1. Lägg dig ner på rygg på ett mjukt underlag, till exempel en säng. Var uppmärksam på hur du stöder huvudet, till exempel med kudde eller liknande, så att du kan slappna av ordentligt och inte riskerar att spänna dig i hals och axlar. Lyssna på din kropp och vad som känns rätt för just dig.

2. Andas in djupt, och andas ut. Andas in djupt, och andas ut. Andas in djupt, och håll andan. Håll andan så länge det känns bekvämt, andas sen ut.

3. Andas normalt. Lägg ditt fokus på dina andetag. Gör det så länge det känns behagligt, eller tills du tagit 25 andetag.

4. Fortsätt andas normalt, eller på det sätt som känns bekvämt, men flytta nu ditt fokus från andningen, till din puls och ditt hjärtas slag. Lägg ditt fokus på din puls, och låt den bestämma takten för dig, och för din kropp. Gör det så länge det känns behagligt, eller under 75 pulsslag.

5. Släpp nu allt fokus, alla tankar och slappna av till 100%. Gör det så länge det känns bekvämt och behagligt.

6. Avsluta meditationen/avslappningsövningen.

Ovanstående meditation är en väldigt enkel och flexibel grund att utgå ifrån, som dessutom fokuserar mycket på avslappning. Styrkan är enkelheten och möjligheten att skräddarsy konceptet utifrån individuella önskemål. Efter ett tag känns det kanske naturligt att inte längre lägga energi på att räkna andetag eller pulsslag. Känns det rätt, så skippa det.

A och O är att lyssna på sin kropp, och i princip följa minsta motståndets lag när det gäller, kroppslig och mental, ansträngning, anspänning och kontroll. I mångt och mycket handlar det om att hitta sitt eget djupt avslappnade tillstånd. En djup avslappning kan antingen vara målet i sig, eller grunden för ytterligare övningar och projekt. Det avslappnade tillståndet är till exempel grunden för sömn, möjligheten att balansera sin energi, ut-ur-kroppen-upplevelser och mycket mer.

Som obalanserad skulle jag säga att man har ett större behov av regelbunden avslappning, för att man är så spänd och stressad normalt, och till vardags. Att slappna av blir då dels en värdefull paus för att andas ut en kort stund, och dels en möjlighet till kropp och själ för återhämtning. En återhämtning som även inkluderar en justering och balansering av personens energi och energinivåer. Är man kraftigt obalanserad så kan man behöva praktisera någon form av avslappning/meditation dagligen under väldigt lång tid för att förändringarna och utvecklingen ska bli tydlig, men det betyder inte att det inte händer någonting, och även ett litet steg i rätt riktning kan ha ett stort värde. Speciellt när det läggs ihop med hundratals andra små steg.

Attraktion

Attraktion är en av universums absoluta grundpelare. Världen består av olika typer av energier, de som har drag av det mörka, tunga och negativa, och de som har drag av det ljusa, lätta och positiva. Attraktion är lagen och principen för samspelet mellan de här olika energierna. Sen är världen varken svart eller vit, och alla personer, situationer och upplevelser inkluderar en ljusare del och en mörkare del. En person som är i balans, har en balanserad inställning, och kontakt, både till det ljusa och till det mörka, inom, och runt omkring sig. Det finns inget rätt eller fel, men det finns en blandning mellan de här kontrasterna i energi. Och energin är hela tiden i rörelse och förändring.

Hur, och i vilken riktning, energierna kommer röra sig, avgörs, och styrs, genom attraktion. En attraktion, som fungerar så att energier som liknar varandra, också dras till varandra. Lika attraherar lika, som jag brukar säga. Lika barn leker bäst, syftar på samma princip. Anledningen att det fungerar så, att lika attraherar lika, och inte tvärtom, är för att under det rådande systemet så kommer alla få det de vill ha, eller behöver. Det finns helt enkelt en stark logik bakom handling och konsekvens, eller rättare sagt, energi och konsekvens. Samtidigt som det blir enkelt och tydligt hur man kan påverka och förändra sin egen situation. Om man vill det.

Det innebär att en negativ person kommer attrahera en negativ verklighet, vilket styrker dennes världsbild och ger den människan den omgivning som han/hon passar bäst ihop med och har lättast att verka i. Tills personen väljer att ändra sin energi och utstrålning. Lagen om attraktion fungerar på det sättet att den ger folk det de vill ha, och/eller det de behöver. Få personer skulle medvetet vilja leva i en negativ verklighet, men det finns fortfarande många människor som befinner sig i en energi, som uttrycker ett behov av negativa upplevelser. Till exempel för erfarenhet, för att bygga djup, för att känna kontrasten, kunna ha upplevelsen att relatera och referera till, eller för att bygga upp medvetenhet för att kunna utvecklas.

En person som befinner sig i en positiv energi, kommer attrahera en positiv verklighet, vilket innebär en mer positiv och behagligare livsupplevelse. Personen får det den önskar sig, samtidigt som en positiv miljö ger denne bästa möjliga förutsättningar för sin fortsatta utveckling, utifrån var den människan befinner sig och vad hon behöver. Man kan tycka att utveckling skulle handla om att ha tillgång till influenser från något som är bättre än där man befinner sig, men utveckling handlar inte om andra, utan om personen själv och det som händer inuti denne. Och energiernas ständiga rörelse innebär att man alltid kommer utsättas för influenser och fluktrationer, både positiva och negativa.

Det betyder att det finns en stark logik bakom uttrycket att framgång föder framgång. Och det förklarar varför den som, till synes, har allt, också har mest tur och lyckas bäst i livet. På samma sätt förklarar det också varför vissa personer råkar ut för motgång efter motgång, och varför deras liv blir en, till synes, evig kamp i uppförsbacke och motström. Det kan tyckas orättvist, och man pratar ofta om de här klyftor i samhället, men rättvisan ligger i logiken bakom systemet med attraktion. En person är ensam ytterst ansvarig för sin situation och sitt liv, och det finns ingen som inte kan förändra och förbättra sin livssituation genom att ändra energi.

Varför folk över hela jorden inte gör det i större utsträckning, handlar nog framför allt om att det kräver medvetenhet och fokus att bryta en negativ spiral, och jag skulle säga att många saknar kunskap om lagen om attraktion, och om hur världen fungerar. Vilket är en viktig anledning att jag brinner för den här bloggen. Jag tror att kunskap och medvetenhet, på sikt, kommer förändra världen.

Detsamma gäller attraktionen mellan människor, vem man trivs och känner gemenskap med. Eftersom varje människas utveckling är individuell och unik, kan vilken typ av människor man känner sig attraherad av variera rejält under en livstid. Attraktion bygger på samma princip, oavsett vilken typ av relation det handlar om. Man kommer att attrahera vänner som befinner sig i en liknande energi som man själv, och man kommer attrahera en partner som befinner sig i en liknande energi som man själv. Och jag skulle säga att det man framför allt attraheras av är likheter man ser med sig själv och sina egna egenskaper och preferenser, och den energi och de egenskaper som man skulle vilja att man själv hade.

Jag tror att de stabilaste och mest givande relationerna har man när båda parterna är balanserade i sin energi, och väldigt lika. Att man känner attraktion till andra som besitter egenskaper som man själv saknar, handlar mer om obalans, och ett sånt förhållande skulle inte befinna sig i energimässig jämvikt, dvs det skulle ha dåliga förutsättningar att överleva. Däremot kan två personer ha olika brister, och beundra olika sidor av varandra och ändå fungera bra ihop. Då är varje person obalanserad i sig, men om obalansen mellan parterna är i samma storleksordning, kan relationen vara balanserad i sig. Och båda personerna får ut något av det hela.

Anledningen att många äktenskap tar slut efter ett antal år, är för att personerna under de åren utvecklats och förändrat sin energi och utstrålning. Och plötsligt är deras energier väldigt olika och matchar inte längre varandra. Ju längre i från balans man befinner sig när man inleder en relation med någon, desto större är risken att man kommer gå skiljda vägar någon gång i framtiden. Därför kan just äktenskapet kännas som ett onaturligt ramverk för en relation, eftersom man när äktenskapsbandet ingås, inte vet varken vem man själv kommer vara i framtiden, eller ens partner.

Vänskapsband har inte samma problem, för de växer sig starkare, eller glider isär, på ett naturligt sätt, utan samma krav. Jag har verkligen all förståelse och respekt för äktenskapet som institution, för att det ger en illusion av trygghet och en gemensam grund att stå på, speciellt när det är barn inblandade, men kanske kommer andra konstellationer kännas naturligare i framtiden. Varianter där man har bättre möjligheter att följa den attraktion som motsvarar energi man befinner sig i för tillfället. Det kan vara en kärlek som håller i sig hela livet, men om den inte gör det, behöver det inte vara fel att vara öppen för att släppa taget.

Spiralen

Energimässigt står man egentligen aldrig still, för energi är alltid i nån form av rörelse. Som själar, människor och individer består vi av energi. Den energi som vi befinner oss i och utstrålar, det är vad vi för tillfället är. Vår fysiska kropp är mer ett hjälpmedel och verktyg för att navigera och interagera med den fysiska dimension vi befinner oss i för tillfället. Och energin vi består av är även den ständigt i rörelse och förändring.

Genom ett liv, så gör man en personlig resa. Vad det är man kommer att gå igenom och uppleva, beror på var man befinner sig, vad gäller medvetenhet och balans, dvs vilka behov man har, och vilka preferenser man har, dvs vad man önskar få uppleva. Utifrån det är varje individs livsupplevelse skräddarsydd. Känslan av att utvecklas har inte mycket att göra med vilken nivå man utgår ifrån, eller vilken nivå man uppnått vid livets slut. För känslan, och hur stora framsteg man gör, är relativ.

Men i och med att energin är i ständig rörelse, och man påverkas av de upplevelser man går igenom, och lär sig av de erfarenheter man gör, så förändras man också som människa och person. Man kommer inte att vara samma person om tio år, som man är idag. Självklart förändras man även från dag till dag, men stegen är ofta så små, att det är svårt att se, eller lägga märke till dem, förrän man får lite distans till dem. Och hjälp av tiden för att relatera de faser, och personer, som man gått igenom, och sätta dem i perspektiv med varandra.

Hur energin rör sig och förändras är rätt komplext och svårt att på ett enkelt sätt beskriva. Förändringen påverkas av väldigt många, stora och små, faktorer. Ibland får man höra att det är bra att ”tänka positivt”. Vad man egentligen menar är att det är bra att ”känna positivt”, för känslan är energin, och fokuset, som skapar din verklighet. Däremot föregås känslor alltid av en tanke, men befinner man sig i en negativ energi, är det i princip omöjligt att på allvar tänka positivt. Man kan försöka, men tror man inte på allvar på det man tänker, går de tankarna inte att bygga en verklighet av.

Befinner man sig i en negativ känsla, eller energi, så hamnar man lätt i en negativ spiral. Anledningen till det är dels att negativitet fungerar som en magnet för att dra till sig mer av samma vara, på grund av att lika attraherar lika, och dels för att ditt negativa fokus är bränsle för mer negativitet. Detsamma gäller om man befinner sig i en positiv energi. Är man dessutom balanserad, är man inte rädd eller bekymrad för negativa tankar. Man tillåter dem att finnas, men eftersom man inte identifierar sig med dem, så leder de inte till några negativa känslor. Därför uppstår inget negativt fokus, och ingen negativ verklighet skapas.

Man kan säga att man kan befinna sig på olika nivåer vad gäller medvetenhet och i sin personliga utveckling. Ingen nivå är mer rätt eller fel än nån annan. De är bara olika, och kommer ge olika livsupplevelser. Men man kan också säga att man kan befinna sig på olika nivåer, energimässigt. Man kan befinna sig i en tung energi, som är negativ, eller i en lätt energi som är positiv, eller någonstans däremellan. Men så som livet och energier fungerar, är det sannolikt att man alltid kommer befinna sig i rörelse, antingen på väg mot en lättare energi, eller på väg mot en tyngre. Spiralen är antingen på väg uppåt eller neråt.

Men oavsett var man befinner sig kommer man alltid att erfara både motgångar och medgångar. Skillnaden är storleken på dem, och hur man tar dem. Befinner man sig i en positiv, men omedveten, spiral, kan den vända om man råkar på en motgång, speciellt om man börjar fundera över den och analysera den. Något som en balanserad person inte behöver bekymra sig över, eftersom en balanserad, tillåtande energi, inte väcker några negativa känslor inom en människa.

På samma sätt kan en negativ spiral brytas av en tillfällig medgång, men det är betydligt ovanligare för energin man befinner sig i har ett starkt vridmoment som fungerar som bränsle åt sig själv, och liknande energier. Negativitet hänger också ofta, men inte alltid, ihop med bristande medvetenhet. Något av det jobbigaste man kan uppleva, är att, som väldigt medveten, befinna sig i en stark negativ energi. Något som de flesta, som tur är, slipper behöva uppleva under någon längre tid.

För på lång sikt kommer man alltid röra sig framåt, mot högre medvetenhet, en mer balanserad energi, och en mer positiv livsupplevelse. Anledningen till det är att de tunga, negativa energierna inte befinner sig i en naturlig balans och jämvikt med livet. De kommer alltid kräva väldigt mycket energi för att upprätthållas. Hamnar man i för låga och negativa energier så kommer det till slut att leda till ökad medvetenhet och, i medvetenhetens ljus, en motreaktion. Hur lång tid man måste befinna sig i negativitet för att vakna varierar från person till person, men för en del individer kan det handla om hela liv. För andra, kanske det räcker med en kort period. Varje person får så mycket negativitet som de behöver.

Poängen med att få känna på det starkt negativa, är för att den erfarenhetetn bygger upp ett nytt djup inom en människa, och för att det fungerar som en väckarklocka för medvetenheten. En medvetenhet som krävs för att ta nästa steg i sin egen personliga utvecklingen, och på sin egen resa.

Personligt (del 2)

I det här fallet saknar dessutom mina känslor en logisk grund att stå på. De bygger nästan uteslutande på den attraktiva lättsamheten och friheten i den här kvinnans energi. För även om det här är en person som, i text och ord, givit uttryck för motstridiga uppgifter och dubbla budskap, så har hon alltid varit konsekvent i sin handling. Hennes handlingar har inte visat det där djupare, eller mer personliga, intresset för mig som individ och människa. Min vilja att få tro på någonting som inte var sant, var starkare än viljan att se sanningen och verkligheten som den faktiskt var.

För vi delar i princip inga intressen och har, så vitt jag vet, både olika personlighet, värderingar och tankar/drömmar om livet och framtiden. Och även om den rosa dimma, som jag befunnit mig i, försökt tolka varje litet ord eller handling som en indikation att det skulle finnas en energi och känsla av nåt mer emellan oss, så saknas konkreta fakta som pekar på det. För när dimman nu börjar skingras kan jag inte längre se det där intresset från hennes sida.

Det jag kan se är tolerans. Hon var tolerant och tålmodig med mig, till en viss gräns. Och jag kan förstå, att hennes egen historia, gjorde att hon, i viss utsträckning, kunde känna ”med” mig, även om hon aldrig kände ”för” mig. En känsla som, om den sett annorlunda ut, hade kunnat föra oss samman, blir nu istället vad som kommer hålla oss ifrån varandra. För är hon inte intresserad av mig och de egenskaper och den personlighet som jag representerar, så har jag ingenting att tillföra i hennes liv. Och på samma sätt skulle det inte ge mig speciellt mycket att omges av personer som inte har intresse av att umgås med mig.

Trots det, eller snarare på grund av det, kunde vi ändå mötas under en kort period där jag befann mig i en energi som helt saknade självkänsla och människovärde. För det var någonting som hon kunde lyfta fram inom mig och på det sättet ge mig mer av. Lika attraherar lika, men livet har, helt enkelt, inget intresse att föra ihop två personer som befinner sig i så olika energier som vi gör idag. Och då spelar det ingen roll om båda energierna är lätta, motståndsfria och balanserade. Så länge de är alltför olika så kommer de aldrig attrahera varandra.

Eftersom vi inte delar varandras önskningar så kommer vi inte heller kunna hjälpa varandra att uppfylla dem. Istället riskerar vi att stå i vägen för varandra, och den kombinationen skulle varken vara för vårt, eller universums bästa. Jag har en bild av kvinnan jag drömmer om att hitta, och dela livet med, och de egenskaper och den personlighet jag vet med mig att jag skulle trivas tillsammans med, går inte ihop med den person som, kvinnan jag inte kommit över, har varit med mig. Hon har inte stått för den kärleken, den omtanken, den närheten och den respekten.

Samtidigt vet jag att hon besitter de här egenskaperna tillsammans med personer som står henne nära, men hon har inte valt att lyfta fram, och dela dem, med mig. Istället är min känsla att hon haft en roll och en stark fasad emot mig, förmodligen för att hon känt att den distansen har behövts för att skydda sig själv och sitt inre. För att slippa gå in och ta åt sig av det som kanske känts jobbigt.

Den obalans som fortfarande finns kvar, och som fortfarande är levande, är framför allt en stor saknad. När jag ser hennes namn, hennes bild eller tänker på henne, så blandas min kärlek med en djup saknad. Den obalanserade vetskapen om att hon är borta, är som om någon hugger en kniv rakt i hjärtat. Och de här känslorna påverkar mig fortfarande i min vardag. Färgerna runt omkring mig är mindre färgglada än vanligt, och jag skrattar och skojar inte lika mycket som jag skulle trivas med att göra. Jag vet inte heller hur jag, i framtiden, kommer kunna tillbringa mitt liv med en annan kvinna, när alla jämförs med kvinnan som lämnade mig. Kvinnan som jag fortfarande älskar.

Jag har alltid trott att min starka kärlek skulle försvinna när min energi blev mer balanserad, men det har den inte gjort hittills. Snarare känns den starkare och renare idag, även om det kan vara en illusion eftersom många andra starka känslor och obalanser försvunnit, vilket lämnat ett större utrymme för den här kärleken. Min förståelse, att lika attraherar lika, och att man skapar sin egen verklighet, får mig att tro att min kärlek, antingen inte är min egen sanning, eller att hon har starka känslor för mig, som hon inte vågat visa eller berätta om. För jag tror innerst inne att vi med tiden borde landa i en balans, där intensiteten i det vi känner, eller inte känner, för varandra, ligger på någorlunda samma nivå. Det är den tänkbara balans, mellan oss, som känns både intuitiv och logisk för mig.

Och om det är så, skulle mitt förstahandsval vara att hon en dag hör av sig, och berättar att hon älskar mig, mer än hon har visat och mer än jag har förstått. Det är fortfarande en obalanserad förhoppning som lever inom mig, även om jag är medveten om hur långsökt den är. Kanske blir det istället så att mina känslor till slut, sakta men säkert, tappar i styrka, för att en dag landa närmare likgiltighet Jag kan fortfarande känna att mina känslor, i mångt och mycket, saknar logisk grund, och att det varken verkar kreativt eller konstruktivt att känna så starkt för en person, som så vitt jag vet, faktiskt inte har några känslor för mig. Och det är den utveckling som känns mest realistisk. Att mitt liv kommer handla om mig, och att hennes liv kommer handla om henne.

För det handlar också mycket om vem man är som person. Jag har investerat så mycket av min identitet i mina känslor för den här kvinnan. Personen som har de här känslorna, är personen jag identifierar mig med. Utan kärleken till den här specifika personen skulle jag tappa stora delar av min identitet, och kanske är det vad som har skrämt mig mest. Att plötsligt stå där och inte veta vem jag är, eller vad jag känner, längre. Men var sak har sin tid. Kanske behöver jag inte vara personen som känner de här känslorna längre. Kanske är det dags att vara en annan person nu, som känner andra känslor. Jag är beredd att öppna mig för den möjligheten.

Samtidigt vet man aldrig, och romantikern inom mig tänker att en värld där hon och jag skulle kunna hitta varandra, där vi kan skratta, kramas och dela vardag och äventyr tillsammans, kanske faktiskt skulle kunna existera. Kanske kan världen vara precis så bra. Samtidigt vet jag att den där dansen på rosor, som jag drömmer om, är en fantasi om en person som bara är en dröm. Och romantiker inom mig tar just nu antagligen sina sista andetag, för att till slut sakta försvinna och ge plats åt en tryggare och friare individ, vars ofruktsamma kärlek till en kvinna, har ersatts med en ny äkta glädje och kärlek till livet istället.

Personligt (del 1)

Det här är första, och kanske enda, inlägget där jag kommer bli ordentligt personlig. Jag gör det för att jag tror att det kan skapa en väldigt äkta och nära bild av hur en obalanserad tanke, och känsla, kan upplevas i praktiken. Jag tror dessutom att många kan känna igen sig i min situation, och jag väljer att använda ett exempel ur mitt eget liv, för att min beskrivning ska bli så korrekt som möjligt.

Det här är också just nu min sista stora obalans, och eftersom processen att släppa den precis kommit igång, så är det här sista chansen för mig att verkligen uppleva de här känslorna och energierna inom mig, och sista möjligheten för mig att dokumentera dem, medan de fortfarande är levande. Att jag skriver om dem är också ett led i mitt arbete att hantera och konfrontera de här obalanserade känslorna, och ett steg i min process att släppa dem, en gång för alla. Det är så jag känner inför den här posten.

Jag har lyckats släppa i princip all känslomässig obalans inom mig, utom på ett området. Utom runt en person. I min närhet fanns förut en kvinna. Vi fick kontakt med varandra, till synes genom en slump, även om jag nu efteråt förstår att ödet så klart hade ett finger med i spelet. Även om jag inte kunde förklara varför, fick jag en känsla av att det var något speciellt över relationen mellan henne och mig. Som att det fanns en underliggande mening bakom vårt möte.

Jag har självklart träffat kvinnor tidigare, men skillnaden med den här kvinnan var att hon, åtminstone till en början, på nåt sätt verkade förstå mig och det verkade som att hon på ett försiktigt sätt faktiskt brydde sig om mig. En omtanke som jag kände igen och saknat. Som att hon kände med mig där jag då befann mig, i en starkt obalanserad energi och känslomässig misär. Hon var också den första person jag träffat som verkade ha en djupare förståelse för livet. Hennes trygghet gjorde henne fri, stark och positiv. Hon representerade allt det jag saknade i mitt eget liv, och inom mig själv. När jag var med henne kunde jag känna hennes glädje och lättsamhet inom mig, och det kändes underbart. I mina ögon framstod hon inom kort som allt jag någonsin kunnat önska mig av en kvinna, eller av en person över huvudtaget. Och jag föll för henne.

Och jag föll djupare än jag fallit tidigare. Samtidigt som jag var kvar i min egen obalans. I min värld var hon kvinnan som hade makt att äntligen göra mig hel igen, efter att jag varit trasig hela mitt vuxna liv. Men hon kände på ett annat sätt. Om jag kunde känna hennes lätta och positiva energi, som stärkte mig, när vi var tillsammans, så kände hon min tunga och mer negativa energi, som gjorde att hennes liv kändes jobbigare och mer nedstämt när hon var med mig. Det positiva som jag kände att hon gav mig, kände hon istället som att någon tog från henne. Hon kände inte att hon kunde vara sig själv med mig, och jag kände inte att jag kunde vara mig själv med henne. Och då spelade det mindre roll hur mycket hon egentligen skulle vilja hjälpa mig.

Hon förstod nämligen, vilket jag inte gjorde, att det som jag upplevde inte handlade om henne, utan om mig, och min egen obalans. Hon förstod att jag skulle behöva konfrontera den och göra samma långa resa som hon en gång gjort. Och hon förstod att ingen annan skulle kunna göra den åt mig. Hon förstod också att det höga värdet jag satt på henne som person, och det stora ansvaret jag försökte lägga på hennes axlar, ansvaret för hela mitt liv och välbefinnande, gjorde det omöjligt för oss att fortsätta träffas, eller ens hålla kontakten. Hon sa att hon älskade mig, och lika fort som hon en gång kom, hade hon plötsligt försvunnit ur mitt liv. Det gick så fort att jag knappt förstod att det hänt, och att jag på allvar faktiskt stod helt ensam. Länge trodde jag att det bara var något tillfälligt. Att hon faktiskt skulle höra av sig eller komma tillbaka en dag. Men det gjorde hon inte.

Det som följde var inte någon behaglig period. Om hennes närhet hade varit en ursäkt för mig att lättare blunda för min egen obalans och mina egna brister, så fanns det inte längre någonting som kunde skydda mig från mig själv. Från att se var jag befann mig och konfronteras med mig själv, min ensamhet och med den långa uppförsbacke som väntade mig. När hon, genom att lämna mig, dragit undan det sista skyddsnätet som jag haft, hade jag, i praktiken, inte längre något annat väl än att ta tag i mitt liv och påbörja min egen långa resa.

Det har nu gått väldigt lång tid sen jag såg henne för sista gången, men jag kan fortfarande komma ihåg hennes leende och hur det pirrade i hela kroppen av värme att krama henne. Jag är inte samma person idag som jag var då, och mitt liv ser inte likadant ut. Det tog lång tid för mig att acceptera det som hade skett, och att hon faktiskt hade lämnat mig, inte bara för en kort period, utan på allvar. Men även om jag förstått det idag, och förstått att hon antagligen inte kände nåt speciellt för mig, så har mina känslor inte landat i en balans helt och hållet.

Länge var min kärlek blandad med starka negativa känslor. Jag anklagade henne för att hon berövade mig på det som jag älskade mest i hela världen. Jag var också avundsjuk för att henne liv verkade så mycket rikare och lyckligare än mitt, och jag var svartsjuk på alla andra, som hon valde att umgås med istället för mig. Att hon valde att lämna mig istället för att hjälpa mig. Men antagligen var ekvationen lättare för henne än man kan tro. Insatsen var större än utbytet att umgås med mig.

Jag har fortfarande svårt att få ihop logiken bakom vad hon många gånger sa, och vad hennes handlingar faktiskt förmedlade i praktiken. Men det är nog inte alltid möjligt att dra lika-med-tecken mellan vad en person säger och hennes handlingar. Jag tyckte att hon inte förstod mig, att jag inte nådde fram, och nu efteråt, när jag släppt taget om mitt inre motstånd och min negativitet, förstår jag att jag antagligen hade rätt.

Hon kunde se och förstå hur jag fungerade, men hon kunde inte känna mina känslor. Hon kunde förstå att det antagligen gjorde ont, men hon kunde inte känna smärtan. Hon såg inte mitt problem ur mitt perspektiv, utan ur perspektivet som det varit för henne, om det var hon som hade varit i min situation. Utifrån hennes förutsättningar, inte mina.