Blog

Nystart

Sen min summering förra året har insikter fortsatt att komma till mig. Dels de som kommit inifrån och dels de som, genom inspiration utifrån, kompletterat min inre sanning och förståelse. En förståelse som lika gärna kan beskrivas som en stark medvetenhet eller känsla. En känsla av att vara en del av allting, och att allting är en del av mig.

Det har varit otroligt inspirerande, men för att bloggen ska få nytt liv har jag väntat på ett tecken eller en tydlig känsla. Och det är först nu som den känslan har kommit. Men allt är i ständig förändring och när bloggen nu får en ny möjlighet att vakna, så gör den det i en annorlunda form.

När jag startade bloggen skrev jag om det som jag tyckte att omvärlden behövde höra. Då berättade jag för er. Nu har det blivit dags för er att berätta för mig. Berätta vad ni vill läsa om. Berätta vilka frågor ni önskar att ni hade svaret på. Genom era frågeställningar kommer ämnena jag skriver om, och vi får se vart det leder.

Ni kan ställa frågor bland kommentarerna eller via mail till wille@fastmail.se. Mitt fokus kommer vara universum, livet, energi, kärlek, frihet, medvetenhet och vägen till sin egen sanning, precis som vanligt. Jag kommer skriva utifrån förståelse men också utifrån energin i frågorna. Jag kan inte garantera alla frågor samma prioritering, och ibland kan det säkert gå viss tid mellan inläggen, men jag hoppas att resultatet ska vara intressant att läsa ändå.

(Blogginläggen är tänkta att fokusera på frågor som har ett allmänt intresse. Vill du höra mina funderingar runt frågor som är mer privata och specifikt rör dig kan du ta kontakt via mail, så ska jag se vad jag kan bidra med.)

Summering

Det här är inlägg nummer 100 på bloggen, och jag vill ägna det åt reflektion och summering. Jag är otroligt stolt över hur mycket jag har hunnit skriva om, och hur logiskt och tydligt jag känner att jag faktiskt lyckats förklara de insikter jag vill förmedla. Sen är jag väldigt fascinerad över livet, över universum och hur det verkar finnas en mening och logik bakom allt som sker, eller inte sker. På sätt och vis är det den här röda tråden som jag velat belysa, men jag har ändå svårt att sluta förundras över den. Och jag förundras över den varje dag.

Efter 100 inlägg känner jag att jag har haft en god möjlighet att ventilera mina tankar och mina insikter. Jag har fått sagt det jag känt har varit viktigt att säga, och har helt enkelt inte så mycket mer att tillägga. Istället för att försöka hålla liv i bloggen, trots detta, så väljer jag att sluta på topp. Jag räknar dock med att bloggen kommer fortsätta finnas tillgänglig, och jag har för avsikt att underhålla och uppdatera befintligt material i mån av behov. Men som det ser ut nu har jag inga planer på att posta nytt material. Samtidigt vet jag inte vad framtiden har planerat för mig, och skulle det kännas rätt att väcka bloggen till liv igen, så kommer jag att göra det, men för tillfället känns det som att den fyllt sin funktion.

Redan när jag startade bloggen visste jag att dess liv skulle vara begränsat. För dess syfte, och det, som jag valt bloggen som plattform för att förmedla, är, för mig personligen, begränsat. De insikter jag har skrivit om har jag samlat på mig under lång tid, och jag ser det som värdefullt att få materialet nedskrivet och dokumenterat. Och även om jag gör framsteg, och förstår nya saker, varje dag, så är det inte tillräckligt att regelbundet fylla bloggen med, och dessutom upprätthålla en hög kvalitet. För mig har det handlat om att förmedla mina mest värdefulla insikter på ett sätt som jag hoppas andra kan ta till sig. Att portionera ut materialet en liten bit i taget tror jag har gjort att det varit enklare att läsa, samtidigt som det gett utrymme för reflektion mellan inläggen.

På sätt och vis hade jag en bild av att insikterna skulle väcka mer uppmärksamhet. Att de skulle uppfattas som både intressanta, spännande och smått kontroversiella. Jag trodde antalet läsare skulle vara större och att aktiviteten i kommentarer skulle kräva mer engagemang från min sida. Över lag har jag fått väldigt lite feedback eller reaktioner på det jag skriver. Kanske för att ämnet fortfarande inte anses vara ok att prata om, utan att man anses som annorlunda och avvikande. Kanske beror det på att de som skulle ha allra störst utbyte av förståelsen, som mina insikter har möjlighet att ge, inte är redo att ta det steget.

Den feedback som jag trots allt har fått från olika håll, har varit unisont positiv. Samtidigt föll antalet besökare i början av sommaren, och har legat kvar på en låg nivå. Om jag drivit den här bloggen, i första hand, för er som läser den, så hade jag därför inte fortsatt så här länge. Men det jag skriver, och det arbete som jag lagt ner, har framför allt varit för min egen skull. Dels för att dokumentera och sammanställa mina egna tankar och intryck, och dels har skrivandet bidragit till min egen utveckling. Dels eftersom jag faktiskt gjort många insikter under skrivandets gång, och dels som en sorts bearbetning av, och komplement till, den process som jag själv går, och har gått, igenom.

Att bloggen har haft ett värde för mig, är anledningen till att den finns, och är så omfattande som den är, idag. Har den dessutom varit till hjälp för någon annan så är det en stor bonus. De problem som jag haft i mitt liv, och anledningen att det tog så lång tid att förstå hur jag kunde ta mig ur dem, berodde på att den här informationen inte fanns tillgänglig för mig. Om man inte vet hur världen ser ut, fungerar och hänger ihop, så är det svårt att veta hur man ska bete sig för att nå dit man önskar, och uppnå de mål man önskar uppnå. Det är som att försöka vinna i ett sällskapsspel där ingen förklarat reglerna, eller vad spelet ens går ut på. Det blir i stort sett omöjligt.

Jag kan tycka att den här grundläggande förståelsen är något som skulle vara av värde om varje människa hade tillgång till redan i ett tidigt skede av sitt liv. På sätt och vis faller det ansvaret på föräldrarna, även om barnet har ansvaret för vilka föräldrar man väljer. Och hur bra föräldrarna kommer att lyckas i att förmedla den här kunskapen beror helt och hållet på var de själva står i sin utveckling. Som tur är så går utvecklingen på sikt alltid framåt. Även när den kortsiktigt verkar gå bakåt, så brukar det vara det bästa för den långsiktiga utveckling.

Innan jag avslutar vill jag ta några minuter och summera några av de allra viktigaste insikterna som jag vill förmedla via min blogg. Utan att gå in för djupt i några detaljer, eftersom jag redan behandlat de här insikterna i tidigare poster.

– Vi existerar och lever som själar. Vår fysiska kropp är enbart ett verktyg och transportmedel som vi lånar under en begränsad fysisk livstid.

– I grund och botten är vår själ energi, och alla och allt omkring oss består också av energi. Även händelser och erfarenheter har en energi kopplad till sig.

– Energi är aldrig statisk, utan befinner sig alltid i någon form av rörelse. Dels i förhållande till annan energi, men även internt.

– Det finns en relation, och sker ett utbyte, mellan energier. Hur det utbytet ser ut beror på hur energin ser ut. Energier som liknar varandra attraherar, och dras till, varandra.

– Hur en energi ser ut, och vad den därigenom drar till sig, i form av personer och upplevelser, beror på hur dess fokus ser ut.

– De känslor som utmärker en energi, är dess fokus. Är man utlämnad åt sina känslor, har man också lämnat bort makten över sin energis fokus, och därigenom vart livet för dig.

– Varje människa är själv, direkt eller indirekt, ansvarig för sitt eget liv, hur det ser ut, vilka upplevelser man drar till sig, och sitt välbefinnande

– Man har alltid, och i alla situationer ett, eller flera, val. Det finns alltid alternativa vägar att gå.

– Rädsla av olika slag är den känsla som oftast är orsaken till att personers energier inte har det fokus som de önskar, och därigenom inte drar till sig önskade upplevelser.

– Medvetenhet är första steget på vägen bort från rädsla. Men man måste också öppna sin energi för förändring, och vara mottaglig för den balanseringsprocess som följer.

– Utifrån ett energimässigt perspektiv finns det en logik, en rättvisa och en röd tråd bakom allt som sker.

– Ofta har vi skolats och uppfostrats att köpa en bild av vår omvärld, och andra människor, som inte stämmer speciell bra överens med verkligheten.

– Vad man ägnar sig åt spelar mindre roll än energin som är drivkraften bakom aktiviteten. Är drivkraften positiv och balanserad kommer resultatet bli balanserat. Oavsett hur man agerar.

Det är de insikterna som jag kommer att tänka på spontant, och som jag skulle sätta främst. Men självklart har jag skrivit om massor av andra spännande insikter och samband under året som gått. Jag har också gått ner djupare i detaljer och logik kring kring några av de fenomen som gjort mig själv nyfiken. Materialet som finns här på bloggen är förmodligen tillräckligt för att fylla en bok, och även om man läst det mesta både en och två gånger så tror jag att det fortfarande det finns nya saker att upptäcka. Det är också så att vad man har förmåga att ta till sig, beror på var man befinner sig i sin egen utveckling. Och eftersom det är något som ändras för varje steg man tar, så kommer man kunna tillgodogöra sig mer och mer av informationen, i takt med att ens medvetenhet och förståelse ökar. Detsamma gäller mig.

Jag tacka alla som har läst, och tagit del av, det som jag skrivit. Det här har varit en spännande och intressant period i mitt liv, men nu är det dags för mig att gå vidare. Nya utmaningar väntar och det har blivit dags att ta ett nytt steg på vägen mot en stabil, trygg och balanserad energi för mig. Ni får väldigt gärna skriva och berätta vad bloggen, eller egna insikter, har betytt för er. Jag svarar också gärna på frågor, om livet, medvetenhet, inre balans osv. Vill ni kontakta mig utanför bloggen, så nås jag via mail.

Jag önskar er lycka till i livet, och på resan mot ökad medvetenhet, inre trygghet och en stabil energimässig balans!

Ett Liv I Balans

Att landa i en inre balans handlar om att hitta energimässig harmoni. En jämvikt mellan ljust och mörkt, mellan inre och yttre existens. Att bara leva inom sig själv är inte balansen jag pratar om, även om en stark inre grund är en förutsättning för balans. Möjligheterna att utforska, njuta av och lära sig av livet ligger ofta i utbytet med sin omgivning och det man delar med andra människor. Samtidigt är det inte möjligt att leva balanserat om man gör det enbart genom sin omgivning. Då är man konstant beroende av, och utlämnad åt, andra människors välvilja och godtycke.

Balans delar vissa likheter med ordet lagom. Att hitta den nivå där ens energi och känslomässiga fokus är så rent från motstånd och negativitet som möjligt, samtidigt som man inte lägger för mycket eller för lite fokus på några områden i livet. Är man för starkt känslomässigt investerad på vissa områden skapar det en obalans, då energin blir för tung på vissa områden vilket påverkar stabiliteten.

Balans handlar också om att inte ställa sig i vägen för livet. Att vara så flexibel att man klarar att anpassa sig genom livets skeden och i alla tänkbara situationer. Att vara så mjuk och smidig utåt att man inte ”fastnar” på, eller hålls tillbaka av, livets energimässiga ”kanter”. Det handlar också om att inte vara så investerad i historien eller bilden man har av framtiden, att det påverkar nuet och ens förmåga att fatta klara, genomtänkta och vettiga beslut i stunden.

En balanserad person är en hel person. Någon som hittat sig själv och sin egen kärna, och vågar vara den personen fullt ut genom livets alla situationer. Varken mer eller mindre. Utan att känna behov av att lägga till eller dra bort någon bit för att passa andras mallar. En person som älskar, och accepterar, sig själv, som man är, och därför har möjlighet att också älska och acceptera andra människor. Och livet älskar människor som älskar livet. Det handlar om att hitta sin kärna och sin genuina och oförställda personlighet. Och att vara centrum i sitt eget universum. Världen snurrar runt en balanserad person, medan en obalanserad person snurrar runt världen.

Att vara balanserad, trygg, harmonisk och öppen innebär att energin man befinner sig i är fri från inre motstånd och känslomässiga knutar. En person som är fri från motstånd är också fri från rädsla. För när man landat i en stabil inre trygghet finns inte längre någon anledning att känna rädsla. Att vara fri från rädsla innebär inte att man saknar riskmedvetenhet, det handlar mer om frihet från känslan, som en begränsning i livet. Att vara fri från de negativa aspekterna av hämningar. Och avsaknaden av begränsningar innebär att man är fri att välja de vägar man är nyfiken på att gå. Utan att möjligheterna till vettiga vägval begränsas av negativa tankar och känslor, som dessutom ofta saknar logisk grund. En balanserad person har inga problem att våga visa sig känslomässigt sårbar, för hon är så stabil i sin inre trygghet att ingen känsla kan skada henne.

Ett liv utan motstånd är ett mjukt, harmoniskt, flexibelt och öppet liv. Ett liv, en kropp och en själ i total inre avslappning. En avslappning som inte innebär passivitet, utan som istället möjliggör optimal funktion. En balanserad utandning är som en avslappning som går genom hela kroppen. Eftersom inga föreställningar eller illusioner om verkligheten ligger i vägen för en balanserad person, så kommer denna att uppleva en närmare kontakt med världen och med sin omgivning. Man kommer också att uppleva en närmare känslomässig koppling till människor man möter, då man kommer att kunna kommunicera och interagera direkt med dem, inte genom filter, dimmor och illusioner.

Med inre balans kommer också medvetenhet, och med medvetenhet kommer på sikt inre balans. Medvetenhet är grunden för förståelse och det är också grunden för att kunna fatta genomtänkta och riktiga beslut. Att ta steget mot inre balans handlar om en andlig mognad. En mognad som handlar om att växa ifrån de negativa aspekterna av en hög känslighet. För att inte vara styrd av de känslor man upplever, är inte samma sak som att vara känslokall. Och känslor fyller en viktig funktion i livet och i skapandeprocessen. Men som med allt annat handlar det om att hitta en fungerande jämvikt och balans mellan livets olika delar. Och en balans i sin energis fokus.

En balanserad person kommer att känna en positiv stillhet inombords. En tomhet som inte stör och inte”väger” någonting. För när man inte längre uppmuntrar, eller ger näring åt, det konstanta bruset av tankar och känslor, så kommer bruset sakta men säkert försvinna. Istället kommer personens inre fyllas av en lugn och harmonisk stillhet. Och stillheten gör att man tydligare kommer kunna känna signalerna från sin egen intuition. För att inget annat ligger i vägen. Den blir då lättare att följa.

Att slippa behöva bära en tung ryggsäck av bagage, negativitet och motstånd innebär en enorm frihet. Och att slippa behöva älta negativa tankar frigör massor av energi som kan användas till att fokusera på det som man verkligen vill uppleva och lära sig. En balanserad person befinner sig i en lätt, ljus och fri energi. En energi som är fri från begränsningar. Och istället full av möjligheter.

Kärlek

Om attraktion är den kraft som styr hur energier rör sig och interagerar med varandra, så är kärlek vad de är skapade av. Det är grunden för världen och för universum. Om kärlek är vad vi som människor består av, innerst inne, så behöver inte det innebära att det är något vi märker av till vardags. Vi kan dessutom ha skapat massor av egna problem och negativitet som grumlar vår känsla av vem vi verkligen är. Vad vi verkligen är. Men vågar man leta tillräckligt djupt inombords, så kommer man till slut att hitta en ren och ljus kärlek. En kärlek som är ovillkorlig och evig.

Det sägs att man inte kan känna någonting för en annan människa, som man inte känner för sig själv. Oavsett om det handlar om hat, kärlek eller något helt annat. Och det är också min erfarenhet. Man kan inte hata en annan människa om det inte finns någonting som man också hatar med sig själv. Och man kan inte älska en annan människa djupare, närmare och intensivare än den kärlek man känner till sig själv. Man kan välja att se det som egoistiskt, men varje persons värld och verklighet börjar alltid inombords, och utgår från individen själv. Det är där man väljer vilken energi man befinner sig i, och därigenom vilken verklighet man kommer att möta.

Befinner man sig i en kärleksfull energi, är kärlek vad man kommer att möta, överallt i världen. För det man uppriktigt känner, är det fokus som man skapar sin värld utifrån. Är kärlek en persons fokus, är kärlek vad som kommer att skapas, oavsett vad personen sen tar sig för. Skapande handlar alltid om att börja med sig själv, och sen låta omvärlden ställa om sig efter den förändringen. Det sker alltid i små steg, men över tid kan förändringen för en enskild person vara enorm.

Resan för att hitta sin inre balans och trygghet, är i lika stor utsträckning en resa för att hitta fram till den kärlek som finns innerst inne, och som alltid funnits där. Det handlar om att skala bort alla lager av negativitet, motstånd och oväsentligheter som man genom åren kapslat in sin kärleksfulla kärna med. Ofta i så stor utsträckning att man inte längre kan se, känna, eller ens komma ihåg att den faktiskt finns där. Ett liv utan kärlek är ett ganska tråkigt liv som kännetecknas av en känsla av meningslöshet. I ett tidigt skede är det lätt att köpa missuppfattningen att det man saknar är kärleken från en annan person. Men känner man inte sin egen kärlek kommer man heller aldrig kunna känna en annan persons kärlek.

Och att göra sig beroende av den bekräftelse och tillfredsställelse som man, i viss mån, kan få från någon annan, är inte lösningen och det är inte heller grunden för långvarig energimässig stabilitet. Balans handlar inte om att hitta saker att hålla sig i för att inte ramla. Visst kan det hjälpa för stunden, men man gör sig i samma stund beroende och tappar därigenom sin frihet. Balans handlar om att hitta en så stark energimässig inre jämvikt att man inte längre känner något behov av att hålla i sig. För att man befinner sig i balans. Det är först när man hittat den styrkan och inte har händerna upptagna av att hålla i sig, som man på allvar kan sträcka ut en hand och möta en annan människa. Och äkta kärlek är alltid villkorslös. Är den inte det så är det inte kärlek, utan något annat.

Medvetenhet och personlig utveckling handlar om att växa som människa, och inom oss alla finns en nyfikenhet och en drivkraft som önskar att ta del av den utvecklingen. Energimässigt kan utvecklingen mot ett balanserat inre jämföras med ett litet träd. Det tar tid för trädet att växa, och man varken ser eller märker någon skillnad från en dag till en annan. Men för varje dag gräver sig rötterna lite djupare och trädet blir starkare. Samtidigt växer trädets krona sig större, vackrare och högre. Grenarna blir fler och letar sig åt alla håll. Ett starkt träd med djupa rötter kan motstå en orkan, och på samma sätt kan en stark och balanserad människa ta sig igenom och hantera allt som livet väljer att låta personen uppleva. Utan att det skadar eller påverkar den kärleksfulla kärnan och personens inre trygghet.

Den kärlek som all energi, i sin kärna, består av märks inte bara inombords eller hos andra människor. Den märks också i all energi vi attraherar. Att utvecklas handlar om att dra till sig de upplevelser och erfarenheter som bidrar till den utvecklingen. Det är något vi ofta gör omedvetet, samtidigt som allt verkar otroligt väl planerat och skräddarsytt för varje individ. Det är lätt att få känslan av att vara otroligt väl omhändertagen, även när de upplevelser man tvingas gå igenom, är jobbiga. Att utvecklas handlar om att flytta sina egna inre gränser tills de i praktiken inte finns längre. För att det ska fungera måste man flytta dem i små steg. Men känslan om man befinner sig i en öppen och mottaglig energi, är snarare att de upplevelser man, till synes slumpmässigt, går igenom flyttar de gränserna åt en. I precis lagom stora steg, precis när man är redo för det.

Och det är egentligen ytterligare ett bevis för livets och universums underliggande och oändliga kärlek. Att förstå att man är älskad och omhändertagen även i de stunder då livet kan kännas jobbigt. Att utvecklas handlar om att ställas inför små och stora utmaningar, och visa att man vågar konfrontera och klarar att hantera, de utmaningarna. Och det sker per automatik enligt en förutbestämd plan. En plan som bestämts utifrån den energi du befann dig i när du föddes till det här livet. Och vart eftersom du utvecklas och förändras, utvecklas och förändras även planen. Och om man följer sin intuition, kommer man automatiskt ta de steg som det är meningen att man ska ta, och man kommer att ta dem när det är meningen att de ska tas.

Och oavsett hur jobbigt det kan kännas så kommer man aldrig förväntas göra någonting som man inte är redo att klara av. Och varje rädsla som man vågar ta steget att konfrontera, är en investering. Och varje uppriktig investering som du gör i dig själv ökar din akties värde. Antagligen i andras ögon, men ännu viktigare, i dina egna ögon. På sätt och vis är det där din självkänsla, ditt självförtroende och din trygghet finns. Att du investerar i dig själv innebär att du tror på dig själv och din potential.

Det finns ingen brist på kärlek i världen. Men ofta gör vi vårt bästa för att gömma undan och maskera den bakom rädsla, krav och känslor av otillräcklighet. Det är därför första steget alltid handlar om att konfrontera sitt eget inre, och möta alla rädslor och allting som ligger i vägen för den person som du egentligen är. Att hitta sin egen kärna och sin egen själ. När ingenting längre ligger i vägen kommer livsglädjen och kärleken fylla människans energi. Och en person som älskar livet kommer uppleva att den kärleken är besvarad.

Håll Attraktionen Vid Liv (del 2)

Genom att expandera och öppna sin energi bjuder man ut sig själv och sitt innersta, samtidigt som man bjuder in andra människor i sitt liv. Men alla människor är inte öppna, och det är ofta förknippat med en rädsla. För när man expanderar sin energi, minskar dess densitet och den kommer att ha sämre möjligheter att hålla tillbaka känslomässiga intryck utifrån. Det krävs mod, för det handlar om att våga visa sig själv, vem man är och det handlar om att våga visa sig sårbar. Det ironiska är att när man inte längre är rädd för sin sårbarhet, behöver man inte hålla borta ”attacker” från andra. Man låter bara attackerna glida igenom energin och försvinna, utan att försöka hålla emot eller ta åt sig av dem.

För delar man med sig och tar kontakt med andra människor utifrån en grund av inre trygghet, så är man inte beroende av andras trygghet, av andra människor eller deras respons. Det innebär att kontakten och kommunikationen blir ren, naturlig, otvungen och villkorslös. Att öppna upp för att lära någon, utan villkor, krav eller dolda avsikter skapar ett helt annat djup, och en helt annan närhet, i relationen. Om den man pratar med är en person man vill lära känna så kommer ett sådant förhållande att bygga på en helt annan ärlighet och öppenhet som skapar förtroende och gemenskap mellan personerna. Oavsett vilken typ av förhållande det sen handlar om, så kommer banden som skapas vara djupa, ärliga, naturliga och starkt attraktiva.

Många män har uppfostrats att inte visa sina känslor eller sin sårbarhet, medan kvinnor generellt är fullständigt beroende av den öppenheten för att knyta de känslomässiga band som krävs för att väcka attraktionen inom dem. Att de flesta män inte heller uppfostrats till att bli naturliga ledare i sina egna liv gör inte saken bättre. En naturlig och trygg ledare är inte mer investerad i kvinnan han är intresserad av, än han är investerad i sig själv, eller än hon är investerad i honom. Och en man som sätter kvinnor på piedestal, visar inte upp en ledares egenskaper eller energi.

Och jag tror att allt det här är anledningen att så många personer idag är singlar och har så svårt att hitta någon att dela livet med. Singelmän förstår inte varför kvinnor inte är attraherade av dem, och singelkvinnorna förstår inte varför det inte finns några attraktiva män. Att mäns attraktion är enklare att tillfredsställa är en klen tröst om inte kvinnorna kan hitta de egenskaper hos männen som de attraheras av.

Där någonstans står vi, men sanningen, insikterna och förståelsen finns där ute. I böcker, på hemsidor och bland människor. Världen har krympt, och den nya utmaningen är att hitta guldkornen i det konstanta bruset av sand. Att vara singel idag är en utmaning, men attraktion är en nödvändighet även i förhållanden och mellan makar. När attraktionen inte längre upplevs ömsesidig är förhållandet i princip dödsdömt om man inte hanterar problemet. Och det är svårt att hantera problemet om man inte vet vad attraktion kräver, och i sådana fall vad som saknas eller har gått förlorat. Därför skiljer sig folk och förhållanden tar slut runt omkring oss. Oftast för att attraktionen försvunnit.

Det kan tyckas som att mycket pekar åt fel håll, men som på så många andra områden behövs det ibland att man tar ett halvt steg tillbaka för att man ska kunna nästa steg framåt. Och jag tror att det är vad som händer. Sen hänger allt ihop. Vi upplever en period i världen med kraftigt utbredd obalans på håll och kanter. En obalans som även den under en period kommer att bli värre, innan den på allvar kan vända. Samtidigt har vändningen redan börjat, så vi går en spännande och, på sikt, positiv framtid till mötes. Allt kommer inte att bli bra av sig själv, men vi kan se till att det blir det, och vi kommer att klara det.

Och även om män och kvinnor idag har svårt att mötas för att man har svårt att förstå varandra, så finns det en intressant positiv aspekt i det hela. Den typ av kvinnor som män generellt finner mest attraktiva, är de som är mest balanserade i sin energi. De typer av män som kvinnor generellt finner mest attraktiva, är de som, genom sitt beteende, visar att de är de mest balanserade i sin energi. Balans är otroligt attraktivt, och i en framtid där folk har sin inre trygghet i balans, kommer det här problemet inte att finnas i den utsträckningen att det uppfattas som ett problem längre. Män och kvinnor kommer att kunna mötas och skapa starka och nära band till varandra. Inte bara till sin partner, utan till vänner, familj, arbetskamrater och alla människor man möter. Framtiden ser faktiskt ljus ut.

Håll Attraktionen Vid Liv (del 1)

Attraktion är universums grundpelare. Det är den röda tråden som kopplar samman allt och alla. Känslor styr hur fokus för varje individs attraktion ser ut. Ett fokus som i sin tur styr attraktionernas rörelser och hur de prioriteras i förhållande till varandra. Attraktion är något vi kommer i kontakt med dagligen, i alla olika varianter, men den attraktion de flesta av oss kanske är mest medvetna om, är attraktionen till den, eller de, personer man älskar och uppskattar.

Alla människor har förutsättningar att känna alla typer av attraktion, men prioriteringarna kan se olika ut för olika människor. Det ser också ofta väldigt olika ut mellan vilka uttryck attraktionen tar hos män och hos kvinnor. Alla människor kan förstå attraktionen man kan känna till en fysiskt vacker människa, och alla kan förstå attraktionen man kan känna till en person med en vacker insida.

Som själar tror jag vi har fler likheter när det gäller attraktionen vi känner, än vi har i vår fysiska kropp. För när det gäller biologin så vill den styra oss att göra bästa tänkbara val av partner, för vår egen och för våra geners överlevnad. Som själar är livet bara en fas bland många, och det är egentligen ointressant om vi fortplantar oss eller inte, men biologiskt kan man säga att de personer vars attraktion till en annan människa historiskt har lett till barn, har fört vidare sina preferenser när det gäller attraktion. Och jag tror det är därför vi idag blir attraherade av de saker som attraherar oss. Män har genom historien varit relativt oberoende och klarat bra att leda och ta hand om sig själva. När det gäller en partner är gener för skönhet och hälsa attraktiva. Skönhet återfinns sällan hos personer som inte har en bra hälsa, och en bra hälsa är ett tecken på en balanserad och livskraftig energi.

Rent biologiskt har kvinnor befunnit sig i en annan sits. Egentligen hade det inte behövt vara någon stor skillnad i vad som attraherar män och vad som attraherar kvinnor, men det finns en skillnad, och jag tror den har uppkommit av två anledningar. Kvinnor har inte samma fysiska styrka som män, och därför inte samma fysiska möjligheter att hävda sig bland andra i konkurrensen för överlevnad. Plus att när de väntar barn och när barnen är små, befinner de sig i en ännu känsligare och mer utsatt sits.

De flesta kvinnor kan uppskatta en vacker man, men när det gäller val av partner ser prioriteringarna annorlunda ut. Man tackar förmodligen knappast nej till skönhet och hälsa, men ännu viktigare är att mannen kan fungera som en trygghet i tillvaron. En naturlig ledare, som kan ta initiativ och som kommer att vara det stöd som en kvinna historiskt har behövt. Men det allra viktigaste är trygghet, och den tryggaste personen är en person som inte är rädd. En person som är så stark och trygg inombords att han inte är rädd för sina känslor eller för att visa sin sårbarhet.

Om man har en viss mängd energi, så kan man välja att expandera den, och därigenom göra sig större. Då minskar energins densitet, men den får å andra sidan en större kontaktyta mot omvärlden. Om man istället drar ihop sin energi, så att den blir väldigt liten, och centrerad inuti sin kropp, då får energin en väldigt hög densitet. Energin blir hård och ogenomtränglig. Det är inte heller mycket av den information som finns inuti energin som kommer omvärlden till godo. En person som, t.ex. av rädsla, på det sättet stänger in sig i ett skal kommer, energimässigt, att ha ett väldigt begränsat utbyte med sin omvärld. En sådan människa lämnar inte ut speciellt mycket av sig själv, och kan inte heller ta emot speciellt mycket från sin omvärld och ifrån människor omkring sig. Man är instängd i sig själv.

Relationer handlar om kommunikation, vilket framför allt handlar om en energimässig kommunikation mellan människor. Ord säger väldigt lite och är sällan viktiga. Det en människas energi kommunicerar är desto centralare. Man brukar prata om vänskaps-”band”, vilka bygger på en princip som går igen i alla närmare relationer. Nyckelordet här är ”band”. Genom att öppna upp sig själv bjuder man in andra att öppna sig för dig. Två stängda personer är två stängda personer, men mellan två öppna personer skapas ett energimässigt och känslomässigt band. Ett band som kan leda till vänskap, kärlek eller en sexuell relation. Mellan personer som inte har något band finns inga relationer, och de kan inte komma energimässigt nära varandra förrän ett sådant band skapas.

Samspelet Mellan Ljust Och Mörkt

När vi föds in i en fysisk existens så gör vi det med olika och individuella förutsättningar. Det är därför inget liv, egentligen, är det andra likt. Det kan finnas likheter, men det finns också alltid olikheter. Dels beror skillnaden på att vi har kommit olika långt i vår personliga utveckling. En del är relativt nya som själar, och behöver gå igenom de mest grundläggande erfarenheterna i livet, medan andra har varit med länge och utvecklats under många livstider. En sådan själ kommer på ett naturligt sätt att ha andra behov och önskemål, vilket kommer att återspeglas i hur de väljer att forma sitt liv. Och i hur livet väljer att forma sig runt dem.

Förutom vår egen utveckling, och det som vi personligen har kommit hit för att lära, så spelar vi också en roll i helheten. Som en pusselbit som tillsammans med många andra pusselbitar bildar en helhet och är med och skapar någonting större. Varje människa har sin roll i helheten, och sin uppgift som ska utföras i det här livet. Som vanligt är ingenting hugget i sten till 100%, men har man en uppgift, ett öde, så kommer händelserna i livet sannolikt arbeta för att leda dig in på den väg som det är meningen att du ska gå. Samtidigt kommer ingen tvinga dig, och det finns alltid ett inslag av fri vilja. Men att gå emot sitt öde kräver en större ansträngning än att följa det.

Alla de här variablerna som finns hos varje själ, vid varje given tidpunkt, innebär att våra liv kommer att se väldigt olika ut. Vi kommer också att uppfatta det vi är med om på olika sätt och dra olika slutsatser av det, beroende av hur vår bakgrund ser ut och var vi befinner oss i vår utveckling. En del kommer behöva hantera fler motgångar medan andra, till synes, får större möjlighet till glädje och njutning. Hur man uppfattar det som sker kan man i stor utsträckning påverka, men det finns också en del saker som man behöver gå igenom, som man inte kommer ifrån. Ibland kan man skjuta upp det som känns jobbigt, men det innebär inte att man kommer ifrån att gå igenom den kanske jobbiga erfarenheten.

Varje liten och stor del av livet består av en blandning av kontraster, och en blandning av extrempunkter. Hur fördelningen ser ut varierar från individ till individ, men inget liv kommer vara helt fritt från motgångar och jobbiga inslag. På samma sätt som inget liv kommer vara helt fritt från glädje, kärlek osv. Extrempunkterna existerar egentligen bara i teorin. Det är bara i teorin som någonting kan vara helt svart, eller helt vitt. I praktiken kommer verkligheten, och människor, alltid att röra sig någonstans där emellan. Varje positiv upplevelse kommer alltid i samband med en kostnad, och varje motgång för alltid med sig något positivt.

Detsamma gäller för varje människa. Vi består alla av en blandning av ljus och mörker, av lätthet och tyngd, av ytlighet och djup. Det finns ingen människa vars energi inte innehåller något mörker, och det finns ingen ondskefull energi som inte också innehåller en liten strimma av ljus. Båda delarna är en naturlig del av vem och vad vi är, och de behövs för att upprätthålla en själs energimässiga balans. Att lägga för stort fokus vid sina mörka sidor, och livets mörka delar kommer att leda till en ”negativ” obalans i energin. Att lägga för stort fokus på sin ljusa sida, eller försöka förneka allt mörker, leder till en motsvarande ”positiv” obalans.

Samtidigt är all obalans obalanserad, och kommer leda till en obalanserad livsupplevelse, oavsett om den är positivt laddad eller negativt laddad. Även om obalansen kan anses vara grundad i någonting man upplever som positivt, så kommer obalansen som följer inte vara speciellt behaglig att befinna sig i. Balans är motsatsen till obalans, och ett annat ord för balans kan vara harmoni. En balanserad person befinner sig i en harmonisk energi, där ljus samsas med mörker i en balanserad harmoni.

På samma sätt har alla personer bra och dåliga sidor, styrkor och svagheter, en ljus sida och en mörk. Hur de styrkorna och svagheterna ser ut beror på personliga egenskaper och var man befinner sig i sin utveckling. Vad som är en styrka, och vad som är en svaghet, ligger också i stor utsträckning i betraktarens öga, och är därför relativt. Det kan också vara relativt situation. Det finns situationer där en svaghet plötsligt kan vara en styrka, och tvärtom.

Det är också min poäng. På samma sätt som det egentligen inte finns något som kan sägas vara ”rätt” eller ”fel”, finns det ingenting som kan sägas vara bara positivt eller bara negativt. Livet, människor, saker, upplevelser och situationer kommer alltid innehålla en blandning av ”bra” och ”dåligt”, ljust och mörkt. Utan ljus skulle vi inte se någonting, och utan mörker skulle allt vara ljust, och vi skulle inte se någonting då heller. Magin sker när ljus och mörker blandas i en harmoni. Då uppstår plötsligt kontraster och ett oändligt antal gråskalor, som gör det möjligt att se vår omvärld, och vad det är vi tittar på. Och hade vi inte mörkret som referens, skulle vi inte förstå och veta vad ljus är. Balans handlar om att hitta den harmoniska jämvikten mellan ljus och mörker.

Barn (del 2)

I princip alla människor kan skaffa barn, men hos mer balanserade föräldrar handlar det sannolikt ofta om ett mer genomtänkt och planerat, aktivt val. Man skaffar sig då inte barn om man inte känner att man kan erbjuda dem det liv som man önskar att de ska få möjlighet att leva. Kraftigt obalanserade personer skaffar sig också barn, men utifrån en mindre balanserad drivkraft. De föräldrarnas inre är ofta mer eller mindre kaos, vilket innebär att de kommer dra till sig en yttre verklighet som motsvarar det kaoset. En verklighet där barn har goda möjligheter att hjälpa till att upprätthålla det kaoset.

För man får det som ens energi, medvetet eller omedvetet, anser att man förtjänar. Jag tyckte länge att det var konstigt att fattiga personer, och andra som kanske på många var de sämst lämpade som föräldrar, var de som var flitigast med att sätta barn till världen. Medan de som kanske verkligen skulle kunna erbjuda ett barn en bra uppväxt enbart skaffar sig nåt enstaka, eller inget barn alls. Jag får erkänna att jag hade svårt att få logiken att gå ihop, men den gör faktiskt det.

Obalanserade föräldrar kommer få barn som innebär att de på sikt tvingas konfrontera sina egna rädslor, obalanser och tillkortakommanden. Obalanserade själar kommer att välja att dras till, och födas i, familjer vars energi motsvarar deras egen obalans, och där de kan gå igenom de jobbiga upplevelser som på sikt kommer behövas för att väcka deras egen medvetenhet, insikt och förståelse.

För vägen till medvetenhet och inre balans och trygghet, går framåt genom att man konfronterar sina egna rädslor och lär sig förstå och acceptera att de finns. Man behöver inte tycka om dem, men kan man inte acceptera att de finns, blundar man för verkligheten. Därigenom ger man efter för rädslan, och ger den mer bränsle och livsnäring. Att istället acceptera den innebär att man sakta men säkert kommer beröva den de känslor, som man är van att associera med den, och som den behöver som bränsle för att överleva. Att acceptera rädslorna för vad de är, innebär att de inom kort kommer tappa i betydelse och inflytande över dig och ditt liv. Då kommer makten över ditt eget liv och dina val flyttas över från rädslan till dig.

Barn fyller en viktig funktion. Förutom att de är en del av vår framtid, så är de också en del av varje förälders utveckling. Hur den utvecklingen ser ut, och hur påfrestande föräldraskapet kommer vara beror på var man befinner sig i sin utveckling, vilken energi man utstrålar, och vilka erfarenheter, ansträngninagr, konflikter och konfrontationer man därigenom behöver gå igenom. För att kunna ta nästa steg i sin egen utveckling.

Och barn är ett otroligt effektiva för att väcka den medvetenheten. För barn har väldigt få hämningar, de står sina föräldrar nära och man tillbringar, som familj, väldigt mycket tid tillsammans. På det sättet har barn potentialen att agera katalysatorer för sina föräldrars utveckling. På samma sätt som ensamhet också är en katalysator för medvetenhet. Det finns en poäng med allt som sker i varje individs liv. Om barn är en del av ditt liv, så handlar det sannolikt om något som du, medvetet eller omedvetet, önskar, eller behöver, uppleva.

Den väg som livet planerat för dig är den som passar just dig och dina behov bäst. Om den vägen är något du får möjlighet att dela med dina barn, är det bara att följa med på resan och försöka njuta av den och lära sig så mycket som möjligt på vägen. Om ditt liv är ett liv utan barn, så innebär det att kostnaden som är förknippad med ett föräldraskap antagligen skulle ligga i vägen för det som du behöver gå igenom utifrån var du befinner dig i din energi och i din utveckling. Samtidigt finns det inget rätt eller fel, och ingen persons öde är till 100% hugget i sten. Varje väg och varje val man har möjlighet att göra för med sig sina specifika fördelar och nackdelar. Och varje liv, varje val och varje upplevelse har ett värde.

Barn (del 1)

Jag har ingen egen erfarenhet av det, men jag misstänker att det är speciellt att få egna barn. Att uppleva likheterna med sig själv, i en annan människa, både fysiskt och inre egenskaper. Samtidigt som det inte handlar om en kopia, utan en individ som är en korsning mellan båda föräldrarnas egenskaper och personlighet. På ett fysiskt plan, åtminstone, där det finns ett väldigt nära släktband mellan barn och föräldrar. På ett andligt plan dras man som själ ofta till andra själar som man känner gemenskap eller släktskap med, men det behöver inte vara så. Man kan vara släkt på ett fysiskt plan, men inte på ett andligt, och tvärtom, samt alla kombinationer däremellan.

Tidigare har jag utan problem köpt samhällets bild av hur man ska leva, vad man ska göra för att ha ett värde i andras, och samhällets, ögon. Sanningen att man ska utbilda sig, skaffa jobb, anstränga sig, göra karriär, gifta sig, skaffa barn och hus osv. Att ett eget liv, om man levt på ”riktigt”, skulle innehålla egna barn såg jag som en självklarhet tills alldeles nyligen. Jag har sett fram emot alla de positiva bitarna, och allt det där fantastiska och unika, som egentligen inte går att ersätta genom andra upplevelser. Att fostra och förmedla min erfarenhet och mina värderingar, genom en person som delar mina gener, och har hela framtiden för sig.

Jag tror speciellt att jag skulle ha mycket att tillföra, just för att jag har gått igenom de här jobbiga perioderna, och för att jag fått de här insikterna, den här erfarenheten och det här inre lugnet och tryggheten. Jag tror att jag skulle kunna förmedla någonting som, åtminstone än så länge, är relativt ovanligt och unikt, i det avseendet. Och oavsett, så skulle det vara otroligt spännande att följa och se resultatet av en sån erfarenhet.

Men det är lika orealistiskt att okritiskt sätta enskilda livsupplevelser, som personer, på piedestal. Livet kommer alltid att bestå av en blandning av svart och vitt. Samma sak gäller för personer, upplevelser och allt man väljer att göra eller inte göra. Allting har positiva sidor och negativa. Vad som är positivt och negativt beror på vad man har för personliga preferenser.

De positiva delarna som ett föräldraskap innebär, är starka, värdefulla och exklusiva. Men den nödvändiga balansen skulle utebli om värdet inte också var förknippat med en kostnad. Och om föräldraskapet på många sätt är något otroligt och fantastiskt, så kommer det underbara med en saftig prislapp. Ungefär vad det handlar om kan man få en bra aning om, genom att studera eller prata med personer som har små eller stora barn. Jag tror väldigt få personer ångrar den väg de har valt, och eftersom historien inte går att ändra på kan det vara sunt. Själv har jag aldrig hört någon förälder som sagt att de ångrar att de skaffade barn, men storleken på de uppoffringar som krävs för att leva ett liv med egna barn är rejält märkbara.

Att välja att ägna en stor del av sitt liv, kanske till och med den mest vitala delen av sitt liv, åt att ta hand om barn är stort. Även om insatsen är störst när barnen är mindre, så är åtagandet livslångt. Och för att det ska fungera kommer man i de flesta situationer behöva sätta sina egna önskemål och behov i andra rummet och låta barnens bästa komma först. Det handlar i praktiken om att, under ett decennium eller två, ge upp en stor del av sitt eget liv, och möjlighet till utveckling och upplevelser, till förmån för den investering man gör i sina barn. En investering som självklart ger massor tillbaka, men som också är ansenlig.

I teorin står det vem som helst fritt att välja att skaffa barn. En del väljer det inte aktivt, men väljer i stället att gå in i situationer och ta del av upplevelser som kan resultera i att man blir med barn. Samtidigt tror jag att barn, eller inte barn, är något som i stor utsträckning står skrivet i en persons öde. Är det meningen att man ska gå igenom upplevelsen att ha barn, så kommer livet se till att man med största sannolikhet hamnar där. Är det inte meningen, så kommer livet se till att man får få, eller inga möjligheter att skapa den verkligheten.

För egen del ser jag inte längre några barn i min egen framtid. Jag är öppen för möjligheten, och tillsammans med rätt person skulle det kunna vara ett fantastiskt och gemensamt äventyr, men jag får inte känslan av att det står skrivet i mina stjärnor. Och skulle det vara så, är jag bekväm med det.

Men samtidigt som det, rent allmänt, finns både en behållning och en kostnad förknippad med barn, så finns det en annan, och kanske ännu mer spännande aspekt i det hela. Det är hur den energi man befinner sig i, och de insikter den energin på sikt söker, påverkar vilka barn man får, och vilken typ av föräldraskap man får uppleva. För är man känslig och befinner sig i en obalanserad energi, finns det inga som är så duktiga att hitta de där känsliga knapparna och trycka på dem, som barn. Om dina egna barn är en välsignelse eller en lång utmaning beror därför helt på vilken energi du befinner dig i, och vilken respons den energin kommer att attrahera.