I princip alla människor kan skaffa barn, men hos mer balanserade föräldrar handlar det sannolikt ofta om ett mer genomtänkt och planerat, aktivt val. Man skaffar sig då inte barn om man inte känner att man kan erbjuda dem det liv som man önskar att de ska få möjlighet att leva. Kraftigt obalanserade personer skaffar sig också barn, men utifrån en mindre balanserad drivkraft. De föräldrarnas inre är ofta mer eller mindre kaos, vilket innebär att de kommer dra till sig en yttre verklighet som motsvarar det kaoset. En verklighet där barn har goda möjligheter att hjälpa till att upprätthålla det kaoset.

För man får det som ens energi, medvetet eller omedvetet, anser att man förtjänar. Jag tyckte länge att det var konstigt att fattiga personer, och andra som kanske på många var de sämst lämpade som föräldrar, var de som var flitigast med att sätta barn till världen. Medan de som kanske verkligen skulle kunna erbjuda ett barn en bra uppväxt enbart skaffar sig nåt enstaka, eller inget barn alls. Jag får erkänna att jag hade svårt att få logiken att gå ihop, men den gör faktiskt det.

Obalanserade föräldrar kommer få barn som innebär att de på sikt tvingas konfrontera sina egna rädslor, obalanser och tillkortakommanden. Obalanserade själar kommer att välja att dras till, och födas i, familjer vars energi motsvarar deras egen obalans, och där de kan gå igenom de jobbiga upplevelser som på sikt kommer behövas för att väcka deras egen medvetenhet, insikt och förståelse.

För vägen till medvetenhet och inre balans och trygghet, går framåt genom att man konfronterar sina egna rädslor och lär sig förstå och acceptera att de finns. Man behöver inte tycka om dem, men kan man inte acceptera att de finns, blundar man för verkligheten. Därigenom ger man efter för rädslan, och ger den mer bränsle och livsnäring. Att istället acceptera den innebär att man sakta men säkert kommer beröva den de känslor, som man är van att associera med den, och som den behöver som bränsle för att överleva. Att acceptera rädslorna för vad de är, innebär att de inom kort kommer tappa i betydelse och inflytande över dig och ditt liv. Då kommer makten över ditt eget liv och dina val flyttas över från rädslan till dig.

Barn fyller en viktig funktion. Förutom att de är en del av vår framtid, så är de också en del av varje förälders utveckling. Hur den utvecklingen ser ut, och hur påfrestande föräldraskapet kommer vara beror på var man befinner sig i sin utveckling, vilken energi man utstrålar, och vilka erfarenheter, ansträngninagr, konflikter och konfrontationer man därigenom behöver gå igenom. För att kunna ta nästa steg i sin egen utveckling.

Och barn är ett otroligt effektiva för att väcka den medvetenheten. För barn har väldigt få hämningar, de står sina föräldrar nära och man tillbringar, som familj, väldigt mycket tid tillsammans. På det sättet har barn potentialen att agera katalysatorer för sina föräldrars utveckling. På samma sätt som ensamhet också är en katalysator för medvetenhet. Det finns en poäng med allt som sker i varje individs liv. Om barn är en del av ditt liv, så handlar det sannolikt om något som du, medvetet eller omedvetet, önskar, eller behöver, uppleva.

Den väg som livet planerat för dig är den som passar just dig och dina behov bäst. Om den vägen är något du får möjlighet att dela med dina barn, är det bara att följa med på resan och försöka njuta av den och lära sig så mycket som möjligt på vägen. Om ditt liv är ett liv utan barn, så innebär det att kostnaden som är förknippad med ett föräldraskap antagligen skulle ligga i vägen för det som du behöver gå igenom utifrån var du befinner dig i din energi och i din utveckling. Samtidigt finns det inget rätt eller fel, och ingen persons öde är till 100% hugget i sten. Varje väg och varje val man har möjlighet att göra för med sig sina specifika fördelar och nackdelar. Och varje liv, varje val och varje upplevelse har ett värde.