Blog

Principer

Som jag varit inne på tidigare så är livet, och de energier som det består av, i ständig rörelse. Ibland är rörelserna knappt märkbara, och ibland är de nästan överväldigande. Vi kan välja hur vi vill förhålla oss till de rörelserna, om vi är beredda att anpassa oss efter dem, eller om vi vill att livet, och dess rörelser, ska anpassa sig efter oss. De energirörelser som varje person upplever och utsätts för, är unika, och i stor utsträckning anpassade och skräddarsydda. Dels för att passa personen i fråga, och dennes utveckling, och dels för att passa och fungera tillsammans med närliggande energier, och i en större helhet.

Personer som är fria från känslomässiga och energimässigt motstånd, flyter med i sin livsström, som att flyta med strömmen i en flod. Personer som fortfarande bär på ett inre motstånd är oftare de som försöker stå kvar på botten mitt i den strömmande floden. Det kan gå, men kräver förstås en rejäl ansträngning. En del går så långt att de, förgäves, försöker simma motströms. Något som kräver en ännu större ansträngning, i den mån det alls är möjligt, och så fort krafterna börjar tryta, eller man behöver vila en kort stund, så är man tillbaka på noll igen.

En del personer tillbringar hela sitt liv åt att kämpa emot allt och alla. Men om lika attraherar lika, så innebär det enbart att den som ser livet som en kamp, kommer att erbjudas ännu mer saker att kämpa mot. Dvs. strömmen som man simmar emot kommer bara att strömma fortare och fortare, ju mer man kämpar för att simma mot den.

För att tackla livets rörelser och omgivningens ständigt pågående förändringar, kan det vara en fördel att vara mjuk, flexibel och formbar. För på sätt och vis handlar medvetenhet och personlig utveckling om att formas, som individ, själ och människa. Det innebär inte att alla kommer att bli likadana mot slutet, men det innebär att processen, och principerna, är liknande. Att formas innebär inte heller att man ger upp sin fria vilja, eller att man inte har någon makt över sitt eget liv och öde.

Genom att befinna sig i en balanserad energi kan man attrahera de upplevelser och de personer som man önskar möta och dela livet med, utan att de önskningarna behöver agera motstånd. På det sättet kan man flyta med strömmen, samtidigt som man kan påverka vilken väg strömmen tar. Det är helt enkelt en stor skillnad att möta livet i en balanserad energi, eller med obalans och motstånd.

Är man rädd för utveckling så vill man försöka hålla kvar i det som är så länge som möjligt. Är man inte trygg i sig själv så försöker man hindra, och motarbeta, förändring så långt som möjligt. För konservativa personer handlar bakåtsträvan allt som oftast om rädsla. Vilken är en sorts motstånd, och därmed bidrar till att livet formas som en kamp. En kamp som man inte kan vinna på annat sätt än att man, med tillräcklig medvetenhet, till slut kommer släppa sina rädslor. Är man inte trygg i sig själv, behöver man en stark kontroll över sin omgivning, som kompensation.

Alla behöver känna sig trygga, säkra och älskade osv. Kan man inte hitta de känslorna inombords, blir man istället beroende av externa faktorer för att upprätthålla illusionen av trygghet. Illusionen, för att man aldrig kan ha full kontroll över någonting utanför sig själv. När omgivningen förändras, vilket den alltid gör förr eller senare, är det lätt att drabbas av rädsla, för att man är orolig att förlora sin livsviktiga trygghet.

Att vara formbar och flexibel i förhållande till livets energiström, handlar om en mjukhet. I utförsåkning pratas det ibland om att vara ”mjuk emot snön” för att åkningen då blir mindre extrem, mer harmonisk och dessutom snabbare. Så fungerar livet också. Att vara mjuk handlar om att vara motsatsen till extrem, hård och kantig. Extrem kan t.ex. vara när man envisas med att enbart se livet i termer av svart eller vitt. Det är ett obalanserat förhållningssätt, eftersom ingenting i praktiken någonsin är exakt svart eller exakt vitt. Att vara balanserad handlar om att på ett mjukt sätt flyta med i livets gråskalor och nyanser.

Något som kan leda till viss mjukhet och förståelse är förmågan att se saker från olika håll, sidor och perspektiv. Något kan verka svart från ena hållet, och vitt ifrån andra, medan helheten består av olika gråa nyanser. Jag ska inte ge något exempel nu, men genom att ibland vända på perspektiven, om så bara på kul för att se vad som händer, så kan man lära sig och förstå väldigt mycket om sin omgivning. Om man säger något till någon kan man vända på perspektivet i huvudet och leka med tanken på hur man själv skulle uppfatta och reagera på situationen, om rollerna var ombytta. Samma teknik kan med fördel appliceras vid generaliseringar och när man pratar om grupper av människor.

Att vara hård och kantig handlar om att inte acceptera de vägar som livet (dvs. i grund och botten du själv) väljer att försöka leda in dig på och öppnar för dig. Det handlar också om att inte acceptera personer, miljöer och företeelser i ens omgivning. Att t.ex. inte acceptera lidande är en sådan hårdhet, även om ståndpunkten kan tyckas behjärtansvärd, så blir det fel. För att man inte kan påverka andra, bara sig själv. Därför leder det till frustration och negativa, obalanserade känslor, varpå ens fokus för skapande hamnar i ett något mer negativt. Dessutom visar man att man blundar för, och vägrar att se, sanningen och världen som den verkligen ser ut. Skapar man på det sättet en distans mellan sig själv och verkligheten, så skapar man också en distans mellan det man önskar, och det man i slutänden kommer att få.

Principer är exempel på en sådan obalanserad hårdhet. Definitionen för en princip kan ses som ”en ståndpunkt som man inte är beredd att överge”. Dvs. inte beredd att överge, oavsett fakta, logik och oavsett ev. kostnad för att hålla fast vid den. Det är inte fel att tycka saker ibland, och det är inte fel att känna saker ibland. Men det handlar om att kunna göra det på ett balanserat sätt, och i lagom dos. Och upptäcker man att balansen håller på att rubbas, så justerar man sin energi så att balansen upprätthålls. Istället för att försöka justera sin omgivning, som man ändå inte har makten att kunna kontrollera. På det sättet kommer man att vara mjuk emot livet, och livet kommer i gengäld att vara mjukt emot dig.

Inspiration

Som själar och varelser är vi alla skapare. Vi har den teoretiska makten att skapa precis allt vi önskar. Den enda som kan hindra oss är vi själva. Men makten och potentialen har vi, och också ansvaret. Allt skapande kommer inifrån, men för att någonting över huvudtaget ska kunna skapas måste vi ha en tanke bakom. Vi måste ha en idé om vad vi önskar, så vi vet var vi ska lägga vårt fokus. För utan fokus sker inget skapande.

Men om skapande och fokus kommer inifrån, så kan inspirationen för vad man vill skapa komma utifrån. Skapande kan handla om att återuppleva något trevligt man varit med om tidigare, men första gången man skapar något handlar det om att man vill uppleva något nytt. Man är nyfiken på att få uppleva något som man attraheras och lockas av, men som man inte har provat förut. Att tro att man kommit på alla de idéerna själv är antagligen lite långsökt. Istället skulle jag vilja påstå att om allt skapande kommer inifrån, så kommer all inspiration alltid utifrån.

Inspiration är grunden till all kreativitet. Och kreativitet och livsglädje är mer eller mindre samma sak. För kreativitet handlar inte bara om att vara skapande inom konstnärliga eller estetiska områden, utan det är drivkraften bakom allt medvetet skapande. Man kan också skapa omedvetet och obalanserat. Befinner man sig i en sån energi kan man skapa riktigt otäcka upplevelser och världar, men då handlar det inte på samma sätt om en livsglädje som vill uppleva något positivt, utan om en livsglädje som vill uppleva hur det negativa och obalanserade känns.

Allt skapande, direkt eller indirekt, sker som någon sorts hyllning till livet. Oavsett om det är ett positivt skapande eller ett mer negativt och destruktivt skapande. Båda sorternas skapande är uttryck för kreativitet. Men fokuset och drivkraften bakom skapandet är olika, vilket också påverkar resultatet.

Inspiration finns i alla tänkbara former, och förekommer överallt runt omkring oss hela tiden. Det är upp till oss om vi väljer att se den, hur vi väljer att se den och hur vi sen väljer att använda den inspirationen i vårt eget skapande. Mängden inspiration som finns att tillgå och använda sig av är gränslös.

Vi kan också finna inspiration i de upplevelser och erfarenheter som livet, och människor runt omkring oss, ger. Allt som vi går igenom och alla intryck vi får har potential att leda till insikter, inspiration, kreativitet och skapande. Om de upplevelser vi går igenom är positiva eller negativa spelar enbart roll för vilket uttryck vår kreativitet tar, inte om vi blir inspirerade eller ej. För det är lika möjligt att finna inspiration i något negativt och jobbigt, som i något positivt och roligt.

Mycket av den mest fantastiska konst, musik och kultur som vi omger oss med kan på ett eller annat sätt sägas ha hittat sin inspiration i lidande. På samma sätt är det inget som säger att positiva upplevelser alltid leder till positivt skapande. En obalanserad person kan lätt välja att se det negativa även i en positiv upplevelse, och välja en destruktiv väg, som resultat av det, i sitt skapande.

Jag har förstått att det inte är möjligt för mig att direkt påverka och förbättra andra människors liv. Jag har inte den makten, och det har ingen annan heller, utom personen själv. Utifrån min egen väg och allt som min egen resa lärt mig, vet jag att jag har svaret på många av de frågor som de personer i min omgivning som fortfarande befinner sig i en negativ och obalanserad energi, skulle må bra av att få svar på. Men hjälp kan inte ges till personer som inte ännu är beredda att ta emot den. Och när de är beredda att ta emot den, så handlar det om ett val som kommer inifrån de själva.

När det är dags kommer de att söka de vägar som kommer att ge dem svaren. Kanske kommer de då att hitta min blogg. Och det är en viktig anledning att jag väljer att skriva ner allt jag lärt mig och allt jag förstått. För att det skulle kunna fungera som inspiration för andra som befinner sig i liknande situationer, och som är lika fulla av frågetecken som jag var från början.

På sätt och vis kan man säga att livet, och hela universum, är ett uttryck för kreativitet och mångfald. Det finns en kreativitet i varje liten beståndsdel, men också när det gäller helheten och hur hela världar och galaxer kan skapas och försvinna. Skapande är ett uttryck för kreativitet, och kreativitet är en symbol för livet och för livsglädje. Våra möjligheter är närmast oändliga, och vad vi väljer att skapa begränsas enbart av vår fantasi. Och vår fantasi lever på inspiration. Inspiration som finns fritt tillgänglig överallt, hela tiden.

Religion

Religion är i mångt och mycket ett kapitel för sig. Tro och religion är för mig två helt olika saker. Trott har folk sannolikt gjort i alla tider. Religion är allt som oftast försök att samla och kapitalisera på troende. Inte kanske i första hand för att tjäna pengar, även om det förekommer också, men framför allt handlar det om makt och kontroll. Den som har makt över människors tro kan också kontrollera deras liv. Personer som känner sig vilsna eller upplever sig som obalanserade och otrygga är ofta väldigt mottagliga för de som påstår sig ha en lösning på deras problem.

Problemet är ovissheten som människor upplever och bristen på förståelse över hur livet hänger ihop och fungerar. Om någon erbjuder frälsning och en plats i himmelriket mot att man tror på ett visst sätt, följer vissa regler och lever på ett speciellt sätt, kan det framstå som ett lockande erbjudande. Att någon annan visar vägen och att man slipper behöva ta eget ansvar. Vad det handlar om i praktiken är att man frivilligt lämnar ifrån sig makt och kontroll till religionen. Men eftersom det handlar om ett val kommer man aldrig ifrån att man själv är ytterst ansvarig för sin livsupplevelse.

Många religioner delar liknande egenskaper. Min uppfattning är att tro är något som bör vara fritt, och ovillkorligt. Man ska kunna tro precis vad man vill, och man ska inte behöva uppfylla vissa villkor för att ens tro ska vara accepterad. Men då pratar vi tro, inte religion. För de flesta religioner kräver en hel del av människor i det här livet, mot att man ska få sin belöning för ansträngningarna i nästa liv. För att motivera folk lockar religionerna dels med morötter, samtidigt som de hotar med piska. Man lockar med illusionen om himmelriket, och hotar med helvetet och skärselden.

Men hur ligger det till egentligen, och hur ska man veta vad som gäller? Faktum är att alla svar som du någonsin kommer behöva finns inombords. Det innebär inte att du alltid har tillgång till dem, men när du behöver veta, så kommer du också att få veta och förstå. ”Information on a need-to-know basis.” Det går alltid att söka sanningen inombords. På vissa områden har en del religioner en poäng, men att använda det som argument för att köpa deras patentlösning känns fortfarande tveksamt.

Himmelriket är en illusion, men som med allt annat så skapar man sin egen verklighet. Det man tror är sant kommer man också att skapa genom sitt fokus. Om vi befinner oss i himmelriket eller ej beror på hur vår energi ser ut, och det har ingenting med döden eller livet efter detta att göra. Himmelriket är något som finns inom oss alla när vår energi är fri från obalans, negativitet och känslomässigt motstånd. Himmelriket är den balanserade existensen i en jämvikt med sin omgivning och med universum.

Däremot är det varken ett tillstånd som är 100% positivt eller överjordiskt på något sätt. Om allt var perfekt hela tiden, hur snart skulle man inte bli fullständigt uttråkad av bristen på omväxling och variation? Och hur ska man veta att något är bra om man inte har något mindre bra att referera och relatera till? Vi utvecklas som själar och som människor hela tiden. Eftersom utvecklingspotentialen är närmast oändlig kommer man aldrig bli helt färdig, men kommer bara ta nya steg. Därför är det kanske intressantare att se sin utveckling i relativa termer, istället för absoluta. Att se skillnaden när man tar ett steg, istället för att fundera över var på stegen man befinner sig.

Och även om många av oss har tagit många steg, och de flesta av oss har levt många liv, så är vi fortfarande väldigt omedvetna och saknar fortfarande mycket när det gäller förståelse. Något av det allra mest grundläggande och första som en själ går igenom är att ta sig igenom en process för att uppnå medveten inre balans. Jag och de flesta med mig har inte ens uppnått den här mest grundläggande utgångspunkten. Utgångspunkten som är grunden för all vidare form av högre medvetenhet och utveckling. Vi befinner oss alla precis där det är meningen att vi ska befinna oss i vår individuella utveckling, så det är inget fel i det. Men i ett större perspektiv är våra möjligheter och vår potential nära nog oändlig. Vårt liv och vår utveckling har bara börjat.

Helvetet finns inte heller i den form som det beskrivs i vissa religioner. Det finns faktiskt inte alls, om vi inte väljer att skapa det. Vi kan skapa det genom vår obalanserade energi och hur vi väljer att uttrycka den. De flesta skulle inte skapa ett helvete och lidande medvetet, men de flesta är inte heller medvetna om sitt skapande och vilken kraft och potential de faktiskt sitter på. På alltför många ställen på jorden, och för alltför många människor, finns helvetet, och lidande är en högst påtaglig del av deras vardag. Det handlar om personer som omedvetet väljer upplevelsen och erfarenheten av lidande, för sig själv och andra, för att det är vad de behöver gå igenom för att växa som medvetna varelser. Lidande fungerar också som inspiration för att, på sikt, uppnå en energimässig inre balans.

Den kanske knepigaste frågan att hantera är den om gud. Finns gud, och vad är gud i så fall? Jag har personligen aldrig sett mig som religiös, och tror officiellt inte på gud, men samtidigt känner jag att det är för tidigt, och att jag vet för lite om ämnet, för att stänga dörren helt. Det finns inte heller någon som tvingar mig att välja om dörren ska vara öppen eller stängd. Det är absolut ok att ha den på glänt. Så som universum är uppbyggt och fungerar är det lätt att få känslan att det måste ligga en kraftfull intelligens bakom allt som sker. Och på sätt och vis är jag övertygad om att det gör det, men inte i form av en enhet, utan i form summan av allas vår intelligens, av allas vår energi, som samverkar med varandra genom lagen om attraktion.

Däremot fungerar det att be om det man vill ha. Om man gör det uppriktigt och ärligt, och om drivkraften bakom önskan är positiv och ärlig. Det som händer då är att själva uttalandet, eller tanken, på det man vill ha skapar ett fokus, eller förskjuter befintligt fokus, i riktning till förmån för det man önskar. Och för dess förverkligande. När det under en period var riktigt jobbigt och intensivt för mig bad jag om att få en paus och en kort möjlighet att slappna av i min process för att få samla krafter. Och redan nästa dag upplevde jag en skillnad, och att jag slapp arbeta med min utveckling den dagen. Egentligen finns det ingenting man inte kan be om, men som vanligt handlar det om vad som är den underliggande motivationen och drivkraften. Är motivationen balanserad kommer man sannolikt få det man önskar sig. Är motivationen obalanserad riskerar man att få motsatsen.

Den fråga som jag fortfarande inte kan svara på, är hur liv skapas. Då menar jag inte fysiskt liv, för vi människor kan genom att skaffa barn skapa nya människokroppar. Kroppar som en själ sedan kan ta plats i och ta hand om. Men hur skapas själar? Jag vet tyvärr inte ännu. Jag är övertygad om att svaret finns någonstans inom mig, men å andra sidan kan jag inte säga att det är information som jag egentligen behöver ha just nu. Förståelsen kommer med all säkerhet när jag behöver den, eller är mogen nog att ta emot den.

Motgångar

Kanske önskar man att allt skulle gå bra i livet hela tiden. Att man skulle kunna få vara lycklig och slippa gå igenom motgångar och jobbiga perioder. Och på sätt och vis finns det ingenting som hindrar dig från att uppleva medgång och lycka. Det finns inga gränser för hur mycket medgång som finns tillgänglig, för den som på allvar är mogen nog att kunna ta emot den. Men de flesta av oss är inte där ännu, och därför består livet av en blandning av medgång och motgång.

Medgång har vi när vi har lyckats bygga upp ett tillräckligt starkt fokus för att kunna skapa det vi vill ha, men samtidigt är fri från motstånd som skulle hindra oss från att ta emot det vi önskar. Det är absolut möjligt att ha ett inre motstånd på vissa områden, samtidigt som man är fri från motstånd på andra områden. Det innebär att man kan lyckas väldigt bra med vissa saker, medan det på andra områden verkar fullständigt som förgjort att få till några resultat. Ofta handlar det om områden som väcker starka känslor inom oss. Eftersom motstånd är en sorts känsla/fokus.

Men till skillnad från vanligt, positivt fokus, är motstånd ett fokus som hindrar vårt skapande och håller oss tillbaka, oftast omedvetet. Motstånd är ett starkt fokus på det som vi inte vill ha, vilket innebär att vi omedvetet skapar just de situationer som vi inte vill ha. Utan motstånd skulle man antingen inte skapa någonting, vilket bara är teoretiskt möjligt, eller skapa den verklighet man vill ha. Ett inre, ofta omedvetet, motstånd är enda anledningen att vi behöver gå igenom motgångar.

Logiken bakom det hela är att motståndet påverkar hur din energi och ditt fokus ser ut. I praktiken innebär det att en energi som har ett negativt fokus, antingen vill uppleva en negativ verklighet, eller behöver väckas till medvetenhet om den negativitet och obalans som för tillfället finns i energin. Resultatet är motgångar och en negativ livsupplevelse. Väldigt få personer skulle nog medvetet och frivilligt söka den här typen av erfarenheter, så det handlar mer om ett nödvändigt ont. Ett sätt av livet, genom oss själva, att väcka oss ur vår desillusionerade omedvetenhet.

Antingen förstår vi vad vi gör för fel och rättar till det på ett tidigt stadium. Då behöver vi bara gå igenom små motgångar. Men om vi inte förstår, eller av tjurskallig envishet vägrar att inse problemet, så kommer motgångarna att bli fler och fler och hela tiden öka i styrka och omfattning. Tills vi inte kan blunda för sanningen längre, och tar de steg som behövs för att ändra och balansera vår energi. Det är som att livet vrider om tumskruvarna på en obalanserad person. Tumskruvarna vrids om mer och mer tills lidandet och smärtan till slut får oss att vakna och ifrågasätta vad vi faktiskt håller på med. Ju längre man har gått ner sig i obalans, och ju högre smärttröskel man har, desto fler motgångar behöver man gå igenom för att det ska väcka tillräckligt med medvetenhet.

För att vakna handlar om ökad medvetenhet. Utan medvetenhet har man ingen praktisk makt eller kontroll över sitt eget liv. Är man starkt medveten har man stor praktisk makt och stor potential till skapande. Vad man använder den makten till att skapa beror på vilken energi man befinner sig i. En rent balanserad energi kommer leda till lycka och medgång, medan en obalanserad energi med mycket motstånd kommer leda till motgång och lidande. I båda fallen är man själv skaparen och den som är ytterst ansvarig för det man upplever och går igenom.

Orsaken till motgångar är alltid ett inre motstånd mot sin egen lycka. Motståndet existerar som en integrerad del av ens energi, person och utstrålning, tills man blir medveten om att det finns där. För en känsla och en person är inte samma sak, och de behöver inte ens ha med varandra att göra. Innan man förstått detta kommer man inte bli av med de känslor som symboliserar motstånd. Men när du inser att känslan och du som person inte är samma sak, så kapas kopplingen mellan dig och känslan. Känslan kommer fortfarande finnas där, men när den inte längre får näring och livskraft från ditt, positiva eller negativa, fokus, så kommer den att bli svagare och svagare tills den till slut försvinner. Då vet du att du har släppt det motståndet.

Det är vad det handlar om att släppa sitt bagage, att kapa den energimässiga länken mellan dig och en känsla. När kopplingen är kapad finns känslan fortfarande kvar i dig, men antagligen kan du märka vibrerar med en lite annan frekvens än känslan har. Att det plötsligt har uppstått en liten energiskillnad mellan dig och känslan. Den här skillnaden kan också märkas fysiskt, t.ex. genom att hjärtat verkar bulta kraftigare än vanligt. Det är en naturlig del av processen, och normalt ingenting att oroa sig över.

På kul kan jag passa på att nämna en annan fysisk indikering, som jag tyvärr inte vet mycket om ännu. Det handlar om en signal som ger sig till känna i form av en ton som man kan höra. Första gångerna jag råkade ut för det trodde jag att det var ett tecken på annalkande tinnitus, men nu förstår jag att det handlar om något annat. Det är som att det nästan slår lite lock för örat, och så hör man en svag, men tydlig, ton. Det är så tydligt att det inte går att missta sig när man råkar ut för det. Tonen håller i sig kanske 4-5 sekunder, för att sedan dö ut och försvinna. Det kan hända när som helst, och har för min del tror jag mig kunna koppla samman den här upplevelsen med att jag tagit steg i medvetenhet, eller passerat en av många milstolpar i min utveckling. Tyvärr vet jag inte mer om det här fenomenet ännu, men jag tycker det är så intressant att jag ville nämna det.

Allt det här, och hela fasen att släppa sitt bagage, är en utdragen process, och det kommer att ta tid att bygga medvetenhet och att släppa alla motstånd, men det är en process som måste gås igenom, förr eller senare. Din intuition kommer indikera när det är dags. När det inte längre är möjligt för dig att blunda för sanningen, så kan du inte längre blunda för de obalanser som finns inom dig. Processen kan ta några år eller väldigt mycket längre tid, beroende på hur mycket motstånd man sitter på. I början kan man känna rastlöshet och frustration, över att allt tar så lång tid. Men både rastlösheten och frustrationen är känslor som symboliserar motstånd. Motstånd som gör att processen går långsammare.

Till slut kommer processen bli en naturlig del av din vardag och ditt liv. Även om du noterar framsteg så blir det till slut nästan ointressant hur lång tid det tar och när man kommer vara klar. Det är bättre att inse att det kommer ta otroligt lång tid, men när man nått tillräcklig medvetenhet blir plötsligt alla andra alternativ ointressanta och otänkbara. Din själs inre drivkraft är en drivkraft som önskar inre balans. Och i en balanserad och harmonisk samexistens med sin omgivning, kommer motgångar inte att beröra dig.

Acceptera Maktlösheten

Vissa insikter för med sig andra. Att varje person är den som sitter på det yttersta ansvaret för sin utveckling och sin livsupplevelse, innebär att både makten och ansvaret vilar direkt på den personens axlar. Det innebär också att ingen energimässig förändring kommer att ske inom personen, om inte den förändringen sanktioneras av personen själv. En förändring kommer bara att leda till verklig förändring, om den kommer inifrån, som en insikt, en sanning.

Jag har genom åren gått igenom många, långa perioder som har varit mentalt tuffa. Min känslighet har gjort att jag drabbats väldigt hårt av resultatet av min egen energimässiga obalans. Att jag varit relativt medveten har egentligen bara gjort konsekvenserna mer påtagliga, eftersom det dröjde väldigt länge innan medvetenheten nådde en så hög nivå att den kunde ge mig de insikter som kunde vända utvecklingen för mig. Från något negativt och destruktivt, till något positivt, tryggt och livsbejakande.

Eftersom merparten av mitt liv varit så jobbigt att det mest handlat om en mental kamp för att överleva, så har jag inte haft vare sig ork eller förståelse att kunna ge speciellt mycket till människor i min omgivning. Jag har önskat att någon skulle bry sig, eller att någon skulle dyka upp som kunde hjälpa mig. Men ingen har gjort det och jag har känt mig väldigt ensam med mina problem att passa in i det här livet och få livet att passa mig.

Sen dess har mycket hänt, och idag har jag fått veta sanningen. Jag känner att jag vet hur livet fungerar, hur merparten av allting hänger ihop och varför vissa saker sker, eller inte sker. Jag har fått möjligheten att se den röda tråden och logiken bakom allt som tidigare verkade irrationellt, motsägelsefullt och ologiskt. Men förståelse och insikt är bara början på verklig förändring i praktiken.

Att ändra, och balansera, sin energi kräver tid och ansträngning, även om man förstått teorin. Jag befinner mig idag i den energimässiga balanseringsprocessen. Jag vet inte hur långt jag har kommit och jag vet inte hur långt jag har kvar. Det enda jag vet med säkerhet är att jag inte står kvar på noll, och jag har inte kommit i mål heller. Trots det så har mycket hunnit förändras för mig. Framför allt i teorin, men även delvis i praktiken. Egentligen är det bara de områden där jag har upplevt och fortfarande upplever det största känslomässiga motståndet, som ännu inte genomgått någon märkbar förändring.

Men med förståelsen, insikterna och medvetenheten kommer också förståelsen om hur andra människors negativa livsupplevelser kan härledas till deras energi. Och deras energi kan härledas till deras känslor och tankar. Människor som står mig nära eller som finns i min omgivning och i mitt kontaktnät. Jag förstår att de inte är medvetna om orsaken till de motgångar de tvingar sig själv att gå igenom, och att de inte förstår hur universums samband mellan orsak och verkan ser ut. De saknar den förståelse som jag har. En förståelse som, om de besatt den, skulle kunna vända deras liv upp och ner på ett positivt sätt. De skulle kunna få det så mycket bättre, och slippa så mycket lidande.

Och jag har försökt, trots att min förståelse säger mig att jag borde veta bättre. Jag tänker att om jag berättar för de som behöver veta, hur det ligger till, fungerar och hänger ihop, så skulle de kunna förstå. Att jag skulle kunna hjälpa andra, och därigenom förändra världen till någonting bättre. Det är någonting jag försökt, mot bättre vetande, flera gånger, och det är en smärtsam upplevelse att gång på gång konstatera att världen inte fungerar så.

För mig har det faktiskt varit en av de tuffare insikterna att göra, insikten att jag inte har makten att hjälpa andra. Att jag inte har makten att kunna förändra och förbättra deras liv. Frustrationen att sitta på nyckeln som skulle kunna förändra deras liv i grunden, men utan att kunna lämna över den till dem. För att när man försöker så vägrar de ta emot den, eller också förstår de inte vikten av den, eller hur den ska användas.

Universum är uppbyggt kring ett antal principer. Det är reglerna som strukturerar och beskriver hur universum fungerar. Runt om reglerna finns en stor personlig frihet, men samtidigt är principerna definitiva. Känslor är det fokus som har potential att förändra en människas energi. Samtidigt är det inte möjligt för någon utomstående att kontrollera eller påverka en annan persons känslor. Att det ibland kan verka som att det förekommer beror på att vissa människor tillåter sig att kontrolleras av andra. De lämnar ifrån sig en del av sin egen makt, men det handlar fortfarande om deras eget beslut, och de kan när som helst ta tillbaka den makten.

Det är alltså inte möjligt för mig, eller för någon annan, att hjälpa andra som har det svårt omkring oss. Jag förstår om det är en kontroversiell sanning eftersom den riskerar att gå emot det politiskt korrekta, men en sanning är en sanning, även om den är obekväm eller jobbig att höra. Och en jobbig sanning är oftast skönare att höra än en vacker lögn. Vi har inte makten att hjälpa våra medmänniskor.

Folk som har det jobbigt känner sig ofta provocerade av de som verkar vara lyckligare eller ha det lättare. Det finns också en barnslig trotsighet med önskan om att göra precis tvärtemot när man upplever att någon annan försöker berätta vad man ska göra i en viss situation, eller hur man ska leva. Även om det inte är min avsikt. Min avsikt med den här bloggen är inte att berätta för andra hur de ska leva, utan att förmedla sanningen. Personer som är kraftigt obalanserade kommer dessutom att ha en intuition, som oftare leder dem ”fel”, för att ”fel” upplevelser är det de behöver gå igenom för att genom jobbiga erfarenheter bygga medvetenhet för förändring.

Kanske kan det tyckas märkligt att jag i så fall bryr mig om att dela med mig av mina insikter. Men jag gör det av två anledningar. Dels för egen del, för att jag tycker om att skriva och för att jag ser ett egenvärde i att mina insikter finns samlade på ett ställe, och dels för att informationen ska finnas tillgänglig för personer som kommit så långt i sin utveckling att de är beredda att ta till sig informationen jag förmedlar. För när de gör det, och drivkraften kommer inifrån de själva, då blir mina insikter deras. Då är det inte jag som hjälper dem, utan dem som hjälper sig själva.

De personer som befinner sig i en energi där de är redo för den här förståelsen, kommer attraheras av energin som den här bloggen och mina inlägg utstrålar. Personer som skulle behöva hjälp men som inte har kommit så långt i sin utveckling, kommer inte lockas av den här bloggen, trots att den skulle kunna hjälpa dem. För att de inte är redo, de behöver fortsätta att gå igenom motgångar tills de byggt tillräcklig medvetenhet för att lyckas skapa en drivkraft för förändring.

När den drivkraften finns inom dem, kommer universum att förse dem med de svar och den information som de behöver. Kanske innebär det att de klickar på min blogg, kanske får de informationen på annat håll. Livet fungerar så att man får de upplevelser som man själv, medvetet eller omedvetet, känner att man behöver. Och vad man behöver avgörs av vilken energi man befinner sig i. När man är redo för någonting bättre så kommer man att få det. När man är redo för de svar man behöver för att förstå, så kommer man att få dem.

Att Hitta En Partner

Känslomässigt har jag gått igenom många tuffa perioder i mitt liv. Förmodligen grundar det sig i att jag har haft väldigt mycket kvar att lära mig. Det som jag kanske har haft svårast att acceptera är den, i princip konstanta ensamheten och saknaden av att inte ha någon att dela mitt liv med. Att inte få möjligheten att ta del av den gemenskapen och närheten.

Samtidigt är det antagligen så att jag inte har varit redo att kunna ta emot det som jag så innerligt önskar mig. Och så länge jag omedvetet identifierar mig med känslan av att vara ensam och att sakna, så kommer universum svara på min energi genom att ge mig mer av samma vara. Och även om extremt höga doser av ensamhet är något man, som social varelse, har svårt att trivas med, så finns det förmodligen ingen bättre katalysator för medvetenhet än just ensamhet.

För ensamheten och inaktivitet tvingar en människa att konfrontera sig själv, sina egna tankar och känslor. När det inte längre går att blunda för det som är jobbigt, kommer man inte undan att ta konfrontationen. Men bara för att man inte längre blundar, så innebär det inte att allt kommer att bli bra. Det handlar fortfarande om en process, och det handlar fortfarande om att bygga tillräcklig medvetenhet för att kunna hitta balans i sin energi. Och medvetenhet byggs effektivast genom olika sorters lidande och motgångar. Medgångar är trevliga, men det är motgångar och misstag som man verkligen har möjlighet att lära sig något av.

För mig har ensamheten varit en ständig följeslagare genom livet. Jag har alltid haft väldigt få vänner, ett begränsat socialt liv och bara vid nåt enstaka tillfälle fått uppleva en kort glimt av besvarad kärlek. Det har varit tufft, och om jag hade haft kapaciteten och medvetenheten att välja en enklare väg hade jag gjort det, alla gånger i veckan. Men vi har alla ett öde och det finns en omedveten plan för varje liv. Det som jag drömmer om har inte legat i mitt öde så här långt.

Å andra sidan har jag fått fantastiska möjligheter att utforska mitt inre och jag har lärt mig otroligt mycket om livet. Många av de insikter jag gjort, och som jag delar med mig av här, känner jag inte till att någon annan har gjort, och berättat om, tidigare. Jag hade aldrig utvecklats så fort, blivit så medveten och lärt mig så mycket om mitt liv sett annorlunda ut, eller varit enklare. Det jag har fått är en fantastisk gåva, som jag inte visste att jag ville ha. Priset jag omedvetet har fått betala är ensamhet.

Och även om det inte är svårt att hitta andra människor, eftersom de finns överallt omkring oss, hela tiden, så är det en annan sak att hitta människor som man känner att man delar en energimässig resonans med. Att man befinner sig på en liknande frekvens. Ju mer ”vanlig” och ”normal” man är, desto fler personer finns det som man har potential att trivas tillsammans med. Ju mer avvikande man är från en sorts norm eller snittvärde, desto svårare är det att hitta andra människor som avviker på ett liknande sätt, oavsett om det handlar om en positiv avvikelse, eller en negativ.

Förälskelse är den instinktiva och temporära känslan man upplever när man hittar någon som verkar befinna sig på samma våglängd. Ju närmare balans man befinner sig, desto inflytande har förälskelsen över dig, och desto snabbare går den över. För förälskelse är den obalanserade delen av känslan ”att älska”, tillsammans med t.ex. svart- och avundsjuka. Kärlek är den balanserade delen.

Intuition är vad som kommer att visa vägen för dig när det gäller att hitta människor att dela hela, eller delar av, livet tillsammans med. Beroende av hur långt du själv kommit i din utveckling, och vilken energi du befinner dig i, så kommer din intuition att leda dig till olika människor. En obalanserad person kommer att känna attraktion till andra personer som delar en liknande obalans, eller som har potential att förstärka, och underhålla, den befintliga obalansen. Medan en balanserad person kommer att finna attraktion i en annans balanserade utstrålning.

Personer som är normalt obalanserade har förmodligen enklast att hitta en partner, då de tillhör en majoritet. De som är extremt obalanserade har det svårare, på samma sätt som de som är balanserade. Då båda de sistnämnda grupperna tillhör minoriteter. Även om man tillhör en minoritet kan man självklart lyckas hitta någon som man passar bra tillsammans med. Men om man lyckas eller ej, beror på hur starkt och rent ens fokus är, dvs hur kraftfull och effektiv skapare man är.

Det finns ingenting som säger att man kommer att dras till de val eller personer som egentligen kortsiktigt är ”rätt” för en. Däremot kommer man att dras till de val och personer som matchar, och motsvarar, den energi man befinner sig i. Vilket innebär att man kommer dra till sig de personer och relationer som har bäst möjlighet att väcka ens medvetenhet. Hur komplicerad man vill göra sin erfarenhet och hur konsekvenserna kommer se ut, väljer man, medvetet eller omedvetet, själv. Det är först när man har lärt sig det som var meningen att man skulle lära sig som man har möjlighet att gå vidare. Och det är först när man går vidare som man kan ta steg mot någonting bättre, lättare och lyckligare.

Det är fullt möjligt att hålla fast vid ett dåligt förhållande hela sitt liv. Det är fullt möjligt att gå från ett dåligt förhållande, till nästa och nästa i all evinerlighet. Det är fullt möjligt att sätta barn till världen med en person som egentligen är helt ”fel” för en. Om det är den erfarenhet, och de konsekvenser, som just du behöver för att hitta din medvetenhet och utvecklas. Och det finns ingenting ont som inte för något gott med sig. Även om förhållandet visar sig vara fel, kan det visa sig att barnen i framtiden kommer bidra till massor av glädje.

Livet, alla erfarenheter och alla val kommer alltid vara en blandning mellan svart och vitt, mellan gåvor och kostnader för dessa. Det är en del av de naturliga reglerna i den utbildningsinstans där vi befinner oss. Jag har betalat ett högt pris för mitt liv, men har å andra sidan fått någonting som är få människor förunnat tillbaka. Och det finns ingenting som säger att resten av mitt liv kommer vara lika ensamt. Det har jag, och alla andra, indirekt möjligheten att välja. Så snart vi byggt upp tillräcklig medvetenhet för att det alternativet ska bli tillgängligt för oss att välja.

Beroende av var vi befinner oss kommer det ta tid och vi kan behöva ta vissa steg innan vi är redo för att ta de steg som följer. Det är lätt att känna frustration över att det inte finns någon genväg och över att man behöver gå igenom allt som känns jobbigt. Men det är bara nu det är jobbigt. Om några år när du ser tillbaka på det som varit kommer det jobbiga enbart kännas som en parantes i någonting mycket större. Medvetenheten kommer vara behållningen och ödmjuk tacksamhet känslan som fyller vår energi.

Tankens Makt

Att leva en fysisk existens som människa innebär många möjligheter till spännande upplevelser och värdefulla erfarenheter. Samtidigt innebär det utmaningar. Oavsett vilken energi vi utgår ifrån så föds vi in i en värld som till stora delar bygger på obalans, och som inte fungerar på ett balanserat sätt. I all obalans går det alltid att hitta ljusglimtar av balans, antingen i form av medmänniskor eller i andra skepnader, men det är inte alla som har förmånen att få uppleva de ljusglimtarna.

Vår utgångspunkt är alltid individuell och den beror dels av vår personlighet och dels av var vi befinner oss i vår utveckling, när det gäller medvetenhet och balans. Det bygger upp vår energi, som i sin tur attraherar föräldrar som matchar den energin. Personer som har mer medvetna och balanserade föräldrar har självklart bättre förutsättningar i livet, men det är också ofta personer/själar som kommit längre i sin personliga utveckling. Det handlar fortfarande om att lära sig saker och att utvecklas, men lärdomarna och de erfarenheter som krävs för att nå dem ser olika ut beroende på var i utvecklingen man befinner sig.

Till vår hjälp har vi en fysisk kropp. Den fungerar som transportmedel, verktyg och som plattform för många av de erfarenheter vi behöver göra och de upplevelser vi behöver gå igenom. Kroppen i sin tur är försedd med en hjärna som fungerar lite som en enkel dator som har till primär uppgift att ta hand om, och skydda, kroppen. Om man inte är så medveten, så är det viktigt att hålla isär själen och vår fysiska hjärna. Själen är den vi är, medan hjärnan är ett verktyg vi har till hjälp för att på ett framgångsrikt sätt navigera och överleva i en fysisk existens.

Men eftersom hjärnan är inriktad på överlevnad så har den ett annat fokus än vi som själar har. För att maximera chanserna till överlevnad håller hjärnan konstant på med avstämningar och kontroller jämfört med sin omgivning för att veta om allt är ok, eller om någon åtgärd behöver vidtas för att det i annat fall ska bli ok. Man kan säga att hjärnan har ett negativt fokus, i och med att den hela tiden analyserar tänkbara faror, risker och jämför sin status med omgivningen i jakt på avvikelser.

Eftersom hjärnan hela tiden är ute efter bästa tänkbara förutsättningar, så vill den alltid uppmärksamma avvikelser från det perfekta. Eftersom ingenting är 100% perfekt innebär det att den hela tiden varnar för att saker inte är tillräckligt bra, eller att de skulle behöva bli bättre. Hjärnan jämför oss med andra och varnar om den jämförelsen utfaller till vår nackdel.

Om du känner igen den här typen av omedvetna tankebanor, så är det viktigt att förstå att det är en skillnad på din själ, den du är, och din hjärna som är mer som en omedveten maskin. Hjärnan har en uppgift, och den gör bara sitt jobb utifrån den uppgiften. Det är naturligt, och riskerar bara att ställa till det för oss om vi börjar identifiera oss med de negativa bilder som hjärnan ofta har en tendens att måla upp. För oavsett hur bra vi har det, kan det alltid bli bättre, och därför kommer hjärnan aldrig blir riktigt nöjd.

Idag har det allmänna välståndet och de sociala trygghetsnät som finns nått såna nivåer att risken att inte lyckas överleva är väldigt små jämfört med hur det kanske varit historiskt, för hundratals eller tusentals år sen. De risker som fortfarande finns och är realistiska är att man råkar ut för en allvarlig sjukdom eller olycka. Båda de alternativen är något som man genom sin energi attraherar om man långsiktigt och i stor utsträckning fokuserar på dem. Och fokuserar gör man genom att koppla starka känslor tillsammans med de riskabla och negativa framtidsutsikter, och därefter identifiera sig med de känslorna och med den framtiden.

Det här sättet att utlämna sig åt hjärnan, dess tankar och skrämselpropaganda är exempel på obalans. En balanserad person har en inre trygghet, och behöver därför inte vara rädd. Han/Hon kan låta hjärnan utföra sitt jobb utan att för den sakens skull skämma bort den med inflytande och uppmärksamhet. Tankarna kommer alltid att finnas där och det bästa är att helt enkelt låta dem vara. Acceptera att de finns där, men ge dem inte fokus eller uppmärksamhet, varken positiv eller negativ. Att stänga in sina känslor innebär inte att de försvinner, bara att man inte ser dem. Att blunda för dem slutar inte att ge dem näring och fokus. Inte så länge drivkraften bakom att man väljer att blunda, är en negativ känsla, som tex rädsla.

Att inte låtsas om som att de finns är definitivt en sorts uppmärksamhet eftersom det skapar en associering mellan känslan ”rädsla” och tanken på det man vill undvika att vara med om. Känslan är ditt fokus, och det kommer verka för att skapa och förverkliga det man associerar den känslan med. Därför är det ingen direkt skillnad mellan att , tex vara rädd för att bli sjuk, och att vara rädd för att vara rädd för att bli sjuk. I båda fallen är man utlämnad åt sin känsla, och i båda fallen får en framtida sjukdom ett starkt fokus och en stark näring för att frodas. Sannolikheten att en person som känner så drar på sig en sjukdom är extremt hög. Det bästa är därför att acceptera och leva i symbios med sina tankar.

Trots det så finns det självklart en poäng i hur hjärnan arbetar, och den fyller en funktion. Att den varnar för riskerna att tex. smittas av sjukdom eller bli påkörd när man går över vägen, är någonting som den gör av välvilja, och för att den önskar att du ska överleva. Och att vara medveten om risker och därefter göra sitt val, om man vill utsätta sig för de riskerna eller ej, har inte nödvändigtvis något med rädsla att göra. Att titta sig omkring noggrant innan man går över gatan, eller undvika att utsätta sig för närkontakt med smittade personer är ett aktivt val man kan göra. Hjärnan hjälper till att upplysa oss om när vi riskerar någonting, och ger oss möjligheten att undvika de riskerna. Utan att det behöver innebära rädsla, stress eller oro.

Som energi kan man vara omedvetet obalanserad, medvetet obalanserad, omedvetet balanserad och medvetet balanserad. Det sistnämnda tillståndet är det stabilaste och det som är lättsammast och ger bäst förutsättningar att förverkliga sina drömmar. Omedveten balans är ofta ett tillfälligt tillstånd när man inte kommit lika långt i sin utveckling. Att därifrån ta steget till medveten balans, innebär ofta att man måste gå via ett obalanserat tillstånd, för att bygga nödvändig medvetenhet. Att vara medveten om sin obalans utan att känna att man kan påverka den är det allra jobbigaste tillståndet att befinna sig i och det kan vara otroligt frustrerande och kortsiktigt destruktivt. Dock är det en bra förutsättning för att ta nästa steg, till medveten balans. Att leva omedvetet obalanserat är förmodligen inte speciellt kul, men å andra sidan är man inte medveten om det så man tar det inte personligt på samma sätt.

Att ta steget till balans handlar på sätt och vis om att utsätta sig för obalanserade tankar, känslor och situationer, men på en nivå som man faktiskt klarar av, utan att det påverkar en negativt eller gör att man knäcks. För varje steg man tar förlorar den obalans som man tvingats konfrontera i styrka och inflytande över dig. Till slut betyder den ingenting känslomässigt för dig och du kan ta nästa steg och nästa steg. Till slut finns det ingen obalans, och inga känslor, kvar som kan påverka dig, påverka ditt liv och din inre stabilitet och trygghet.

Inre balans är som ett immunförsvar för en människas energi och hennes själ. Balansen tar automatiskt hand om jobbiga energier som man tvingas konfrontera, och löser upp dem innan de tillfogar någon skada. Att vara balanserad är som att befinna sig i en energimässig bubbla, där ens känsla av trygghet aldrig kan skadas eller påverkas. Oavsett vad man råkar ut för eller vilka människor man möter. Balans innebär att man alltid kan möta livet och universum med ett inre lugn, utan oro och stress. Man är alltid beredd att ta emot det som livet, och människor, är beredda att ge dig. Och man kommer välja att se den positiva sidan av saker och ting, och känna en genuin tacksamhet över vad man får uppleva och över de möjligheter man erbjuds ta del av.

Livlinor

Alla löper vi en viss risk att emellanåt råka ut för motgångar eller hamna i jobbiga och känslosamma situationer. Ibland kan det kännas som att man faller, eller till och med faller fritt, och då kan det kännas skönt att veta att det finns livlinor. För det är väldigt få personer som inte har någon livlina alls. En livlina kan vara personer, någon sysselsättning eller liknande som finns där och dämpar fallet. Det kan vara familj eller vänner som man kan vända sig till och som man vet bryr sig om ens välbefinnande. Det kan också vara en sysselsättning som man tycker om, eller i alla fall får tiden att gå och gör att man slipper konfronteras med det jobbiga, åtminstone för stunden.

Livlinorna fungerar som en extern trygghet. Oavsett vad man råkar ut för så kommer de att finnas där, göra vad de kan och sannolikt åtminstone förhindra total katastrof. Men samtidigt som det kan vara skönt att veta att livlinorna finns där, så riskerar de att dämpa, inte bara fallet, utan även lärdomen som det var meningen att man skulle dra av motgången eller den jobbiga erfarenheten. Vilket i värsta fall innebär att man inte helt och hållet kan gå vidare i sin utveckling och lämna den typen av energi som attraherade motgången från början. Det innebär att man delvis skjuter det oundvikliga framför sig, eller åtminstone tar det i mindre steg.

Det kan också vara så att det sociala utbytet med en livlina och den kommunikation som utväxlas kan leda till insikter i sig. Som utomstående är det lättare att se saker och situationer neutralt och opartiskt, vilket innebär att man ser saker och samband som är svårt att bli medveten om, eller ta till sig, när man befinner sig mitt uppe i allt. Och kanske dessutom är väldigt påverkad av händelserna känslomässigt. Samtidigt är det svårt att lära av andras erfarenheter och av andras insikter. Ofta är det nödvändigt att man går igenom sina egna erfarenheter för att bygga medvetenhet och insikter, men i alla fall.

Det finns väldigt få personer som inte anser sig ha tips och goda råd att komma med i alla möjliga situationer. Det är svårt att lyssna på, och ta till sig, allt. Många råd skulle dessutom vara motsägelsefulla eller rent destruktiva. Kvaliteten på råden man får hänger ofta ihop med hur långt den personen har kommit i sin egen utveckling, och hur balanserad personen är. Balans och medvetenhet hänger ofta ihop, men inte alltid, och enbart medvetenhet är ingen garanti för goda råd. Mitt förslag är att lyssna på de som verkar ha kommit lika långt eller längre i sin utveckling än man själv. Då sorterar man ut de mest destruktiva och obalanserade råden, samtidigt som man antagligen kommer relativt nära sanningen redan från början.

Detsamma gäller självklart böcker och all annan media som förmedlar råd och tips i en eller annan form. Men ta inte till dig vad som helst rakt av, låt det alltid passera ditt eget hjärta och din intuition. Känns det rätt, så är det antagligen inte helt fel. Om något verkar vettigt, se till att du förstår det och sambanden omkring rådet. På det sättet gör du det till din egen insikt och sanning. Därigenom blir rådet mycket kraftfullare och dess innebärd tydligare. För utveckling, förståelse och insikter kommer alltid inifrån, medan inspiration kommer utifrån.

Nackdelen med att enbart förlita sig på sina livlinor, är att även om de antagligen kommer finnas där, så kan du inte veta att det verkligen är så varje gång, till 100%. För att det alltid handlar om externa faktorer. Skulle de fallera så finns det ingen annan som kan rädda dig. Ett sätt att råda bot på det problemet är att bli sin egen livlina. Dels vet du, med 100% säkerhet att du alltid kommer att finnas där, och dels kommer en inre trygghet förebygga och lindra många motgångar och problem i sig.

För att lyckas handlar det om att släppa allt känslomässigt bagage och hitta en balanserad inre trygghet. Den kommer inte av sig själv, men när den väl finns där är den otroligt kraftfull. Så länge man är rädd kommer man inte känna sig helt trygg och säker, vilket är en förutsättning för att inte falla, men att släppa alla rädslor är inte helt lätt, och det kommer att ta tid. Belöningen för arbetet är dock ett nytt, enklare och lyckligare liv. Ett fritt och oberoende liv.

Humor

En egenskap som förmodligen många tror skiljer oss från djuren är vår förmåga att se och använda humor i vår kommunikation. Min erfarenhet är att djur också kan uppfatta humor och även skoja med människor i sin närhet, men ofta är det på en enklare nivå. Djur som är kända för att vara intelligenta har ofta en mer utvecklad humor än djur som kanske inte har samma mentala kapacitet.

Kanske är människan den varelse som har den mest utvecklade intelligensen. Vårt förhållande till humor är också både ingående och omfattande. I social samvaro människor emellan förekommer alla möjliga varianter och kombinationer av humor. Det finns olika gengre och en del föredrar en viss sorts humor, andra en annan sort. Vad vi tycker om och uppskattar varierar väldigt mycket från person till person.

Vårt förhållande till humor varierar också med åldern, tiden och hur vi utvecklas som personer. Barn har ofta en begränsad möjlighet att uppskatta och förstå humor. Det som fungerar bäst med barn är antagligen en ganska tydlig, enkel och snäll humor. Gärna någonting visuellt, fysiskt eller någon väldigt enkel lek med ord. När barnet sen växer upp utvecklas intelligens, medvetenhet och man får en bättre förståelse för sociala koder, hur samhället och människors känslor fungerar. Därigenom får man en bättre förståelse för vad som fungerar att skämta om och vilken typ av humor andra uppskattar. Man får också bättre förutsättningar att experimentera på egen hand och testa sig fram. Som med all annan erfarenhet så lär man sig något av det och med åren så förfinas humorn.

Enkel humor kan de flesta förstå, och många uppskattar det. Mer avancerad och genomtänkt humor är kanske mer subtil och inte lika självklar, men för de som förstår den så kan den ge en betydligt större behållning än enklare humor. Över huvudtaget skulle jag säga att en sådan egenskap som humor har en väldigt nära relation och koppling till en persons intelligens. Humor är i stor utsträckning en intelligent egenskap. Men det har också med medvetenhet att göra. Och även om hög intelligens inte är en nödvändighet för att bygga en högre medvetenhet, så underlättar det.

En vanlig missuppfattning som jag tror förekommer är att man sammankopplar humor och skratt. På det sättet att man tolkar humor som något som normalt leder till skratt, och skratt som något som föranletts av humor. När man tycker något är roligt så händer det att man skrattar, men man skrattar också i många andra situationer och av många andra anledningar. Det kan vara för att lätta upp en tryckt stämning, eller för att få gehör för sina åsikter, för att komma undan med radikala uttalanden, i hopp om att få andra att skratta, för att verka rolig eller i hopp om att det ska leda till bekräftelse och uppskattning.

Normalt skrattar vi när vi tycker att livet är lite extra kul. En förutsättning för det är inte nödvändigtvis medvetenhet, men däremot hjälper det att vara balanserad och fri från stress och motstånd. Intelligens kan i det sammanhanget snarare vara en hämmande faktor, eftersom intelligens främjar medvetenhet, men inte nödvändigtvis balans, åtminstone på kort sikt. En mindre intelligent person kan ofta vara lyckligt omedveten om sina bekymmer, och därför skratta mycket, medan hög medvetenhet i kombination med inre obalans är bland de minst roliga tillstånden att befinna sig i. Humor kan göra att man tycker livet blir roligare, men det behöver inte leda till skratt för det.

Skratt och humor kan därför nästan ses som varandras motsatser. Åtminstone i vissa aspekter. Mycket skratt behöver inte innebära att man har ett sinne för humor, men det betyder ofta att man trivs med livet. Åtminstone för stunden. Men om inre balans eliminerar eventuellt omedvetet motstånd mot skratt som glädjeyttring, så påverkar det också en persons humoristiska preferenser. Man får helt enkelt en finare känslighet när det gäller humor. Vilket antagligen hänger ihop med att man får en finare känslighet även när det gäller andra områden. Det innebär att man i större utsträckning väljer bort skämt som man förstår inte riktigt passar i sammanhanget eller som inte skulle uppskattas. För egentligen handlar humor om förmågan att se humorn i det som händer, både runt omkring, men även för egen del.

Sen kan som sagt humor och skratt användas i många olika sammanhang och för många olika syften. Förmågan att kunna roa andra och få andra människor att skratta är ett sätt att tillföra värde i andra människors liv. Att ha ett värde för andra kan vara ett sätt att få uppskattning, bekräftelse och nå popularitet. För personer som är intelligenta men obalanserade och känner att de saknar andra egenskaper för att attrahera vänner, uppskattning och intresse, kan humor bli ett verktyg för att få vara med och dela en gemenskap med andra människor.

Humor kan också fungera som en ursäkt eller livlina. Om man i ett samtal märker att man hamnar på kant med någon genom ett uttalande, kan man säga att man bara skämtade. Det må vara en efterhandskonstruktion, men även om det aldrig går att efteråt göra något ogjort eller göra något osagt, så kan humor, som ursäkt, ibland rädda upp och avväpna laddade situationer.

På det sättet kan humor vara ett sätt att försöka undvika att konfrontera jobbiga saker eller situationer. Ett sätt att försöka undvika att behöva känna smärta eller se de allvarligare sidorna av livet och av att vara människa. Något som man normalt gör för att man är rädd. Man är rädd för sina egna känslor och hur man kommer reagera om man plötsligt står inför dem. Dock kommer resultatet som vanligt i längden att bero av drivkraften. Är den obalanserad så kommer man förr eller senare behöva konfrontera sina rädslor. Till exempel rädslan för att vara ensam eller inte få vara med.

Rädsla och frihet är därför, i mångt och mycket, varandras motsatser. Så länge man är rädd kommer man ha svårt att vara fri. Och för en person som uppnått en inre balans i sin relation till sig själv och till livet existerar inte rädsla eller stress som faktorer som har möjlighet att påverka eller influera en människas lycka och känsla av välbefinnande.