Blog

Politik Eller Frihet (del 3)

Eftersom jag bor nära en stor stad har jag också tänkt på det här med trafik, rörlighet och trångboddhet. Varje dag ser man bilköer ringla sig åt först ena hållet, och senare på dagen åt andra hållet. Men med bättre och bättre internet-uppkoppling ser jag en framtid där fler och fler kan jobba hemifrån, eller var som helst i världen. Då behövs inte de dagliga transporterna fram och tillbaka till en fysisk arbetsplats. Jag har också berättat att många jobb kommer att försvinna i framtiden, och det stora flertalet kommer inte att ha ett jobb, eller ens vilja jobba så som vi gör idag. Det kommer också minska trafiken.

Sen har jag lite svårt att förstå varför alla nödvändigtvis ska bo på nästan exakt samma ställe, mitt inne i stan, att alla affärer ska samlas på samma ställe, i stora köpcentrum och så vidare. Jag är förespråkare för en harmonisk balans som jag känner att vi saknar i det avseendet. En bättre balans mellan konstgjord stadsmiljö och natur, mellan glesbygd och storstäder, mellan affärer, boende och företag. Jag tror vi alltid skulle behöva ha den känslan för balans i bakhuvudet när vi planerar större byggprojekt, ägnar oss åt stadsplanering och så vidare. Jag tänker mig att vi vill ha en fungerande balans på jorden, men att samma balans även ska finnas om vi bara tittar på Sverige, eller ett enskilt landskap, en stad eller en stadsdel. Att samma tanke om harmoni och balans ska genomsyra allt vi gör och skapar, oavsett vilken nivå man tittar på.

Idag känns det som att man exploaterar nästan all natur, i och runt storstäderna, utan att reflektera över det. Kanske för att man tänker att det ändå kompenseras av att det finns natur kvar på andra ställen, till exempel i Norrland och så vidare. Men det är inte samma sak, och jag skulle önska en mer långtgående balans än så. Jag tänker också på djur och fåglar som trängs undan av samma anledning. Människan tar för sig, och vi gör det för att vi kan. Djuren får flytta på sig, med ursäkten att det finns annan natur på andra ställen där de kan vara. Men det är inte alltid sant, och många djur- och fågelarter har utrotats, just på grund av att den speciella natur som de är beroende av, har skövlats och förstörts av oss människor. För dem kan ”natur” och ”natur” erbjuda väldigt olika förutsättningar. Viss natur fungerar, medan annan natur inte gör det, för vissa arter.

Man kan också fundera vad vi människor har för mandat att ta så stor plats på jorden som vi gör? Borde inte jorden vara allas hem, människor, fåglar, träd, djur och natur? Har inte alla individer, oavsett art, rätt att känna att det finns en plats för dem? För jorden är så full av resurser att det utan problem borde räcka till oss alla. Och om vår ”balans” bygger på att vi hela tiden behöver expandera, exploatera nya områden och ta ny mark i anspråk, som det har sett ut traditionellt i historien, så är det inte mycket till balans att prata om. För vad ska vi göra när jorden till slut inte räcker längre för vårt sätt att leva och konsumera? Ska vi ge oss ut i rymden då, och ge oss på nästa planet, och nästa planet efter det? Hur ska vi kunna existera balanserat i rymden om vi inte klarar det på jorden? Hur ska vi kunna existera balanserat på jorden, om vi inte klarar det i Sverige? Hur ska vi kunna existera balanserat i Sverige, om vi inte klarar det i till exempel Stockholm, och så vidare?

När jag pratar om frihet och när jag ser min vision ta form i text, så kan man fundera över hur vi trots att det finns så många bättre vägar att gå för att uppnå frihet, hamnat där vi befinner oss idag. Alltså hur det har kunnat gå så snett. Men jag tror det handlar om att vi har tagit ett litet steg åt fel håll, i taget, under en lång tid. Jag tror det handlar om att ha närt en tro att andra, till synes mer kvalificerade, vet bättre. Att lita på andra mer än man litar på sig själv. Kanske för att det är så skönt att slippa ansvar. ”Om jag litar på någon annan så är det inte mitt fel om saker går snett.” Förutom att det inte är sant, eftersom du har valt att lita på personen i fråga. Och varje val man gör, är man ansvarig för.

Jag tror också att det handlat om att när man inte är trygg i sig själv behöver man söka trygghet utifrån. Det system som påstår sig erbjuda den tryggheten får då rösten från alla människor som fortfarande känner oro och rädsla inombords. Men inre trygghet kan aldrig fås utifrån. Och man kan inte bota känsla med handling, bara genom att välja andra tankar. När man inte är trygg så är man rädd, och är man rädd så agerar man, och väljer, grundat i den rädslan. Inte grundat i kärlek. Men rädslan fungerar inte långsiktigt, det gör bara kärleken. Kärleken fungerar, och den fungerar alltid. Och kärlek är frihet.

Jag tror också att vi hamnat där vi hamnat för att vi konsekvent, och under väldigt lång tid, har valt det som vi bedömt som minst dåligt. I brist på bra alternativ har vi röstat på det minst dåliga. Men det är som att välja mellan pest eller kolera. Om vi i varje val röstar på kolera så kommer vi till sist att vakna upp i ett samhälle där kolera genomsyrar hela vår verklighet. Jag tror vi måste sluta rösta på de partier och de politiker som vi inte litar på och känner ett förtroende för. Och att protest-rösta, som jag tror man gjort i till exempel USA, är inte mycket bättre. Risken är att man får det man röstar på.

Med den här posten vill jag få fler att börja fundera själva, att lita på sig själva, och jag vill visa att en bättre värld är fullt möjlig. En värld som inte bara är bättre och friare för vissa, utan i längden är det för alla, och som faktiskt fungerar långsiktigt. En friare värld som är öppnare, roligare att leva i, och mer kärleksfull. Där kreativiteten får större utrymme och svängrum. Vägen dit kan tyckas lång, men det är inte sant. Den är inte längre bort än en tanke. Din och min tanke.

Eftersom tanken är skapande så handlar det mindre om att belysa problem, och berätta om allt som är fel, utan mer om att ge människor en alternativ dröm, att väcka en alternativ tanke. Och om den tanken leder till en känsla av frihet, så är halva jobbet redan gjort. Med små omställningar kan utveckling och förändring gå fort. Om vi vill. Egentligen hur fort som helst. Eller hur långsamt som helst, om vi väljer den tanken.

Men eftersom dagens system är instabilt så kommer det ändå inte att bestå. Då känns det mer spännande att ta ut nästa riktning redan innan vi har besökt den absoluta botten, istället för att vänta tills efter. Vi behöver inte låta systemet kollapsa innan vi ändrar oss. Saker och ting behöver inte bli värre först, innan de kan bli bättre. Om vi inte tror att det måste vara så. Vi kan bespara oss mycket tid och obehag genom att ställa om kursen redan nu. Frihet och kärlek finns i överflöd för alla som vågar tänka tanken. Och förstå och känna att den verkligen är sann. Veta att vi inte behöver tveka, eller känna oro.

En bättre värld väntar på oss, och den finns alldeles runt hörnet. Den väntar bara på att vi ska tänka tanken, och att vi ska tro på den. Framtiden kan verkligen bli precis hur rolig och spännande som helst!

Politik Eller Frihet (del 2)

Men hur blir det då i ett land, eller en värld, där staten hela tiden växer, och andelen privatanställda blir färre och färre? När färre och färre för varje dag ska betala för fler och fler? När skattesatserna höjts så mycket att ytterligare höjningar faktiskt genererar minskade intäkter, krona för krona, se Lafferkurvan?

Problemet är att det inte finns någon långsiktighet i ett sånt system, som vi faktiskt i många avseenden redan har idag. Det är, så att säga, instabilt i sig själv, och kommer att kollapsa förr eller senare, eftersom det inte befinner sig i balans. Ett annat problem är att det är ett väldigt tungrott, oprecist, dyrt och ineffektivt sätt att åstadkomma det vi säger oss vilja uppnå.

Poängen är att man med ett enklare, effektivare och mer fokuserat system kan få mycket bättre valuta för sina pengar, för våra pengar. Och när vi är där så behöver systemet inte alls lika mycket pengar, inte ens i närheten. Dels för att ett mer optimerat system kommer att ha mycket färre arbetsuppgifter att ta hand om, och dessutom kan man minimera allt slöseri och svinn som finns idag. Då finns det ingen anledning att ta ut höga skatter längre, eftersom det inte behövs. Och varje skattekrona som inte behöver tas ut, är mer frihet och makt till varje människa. Lägre skatter innebär också att priserna på varor och tjänster kan sänkas. Det innebär också att man har råd med mer på samma lön. Man skulle kunna arbeta mindre men fortfarande ha samma levnadsstandard. Med en lägre skatt försvinner också många argument för skatteplanering och skattefusk. Man skulle också uppleva en större rättvisa i systemet, att man faktiskt upplever sig få valuta för pengarna. Att man betalar mindre, men trots det upplever att man faktiskt får mer för pengarna, än vi får idag.

Jag tror alla gånger att vi skulle kunna ha ett väl fungerande samhälle och en väl fungerande stat, även om vi inte betalar mer skatt än till exempel 10%. Efter en övergångsperiod, kanske ännu mindre. Men det kräver att en större andel väljer att arbeta inom privata sektorn. Det kräver också en kraftigt minskad, optimerad och effektiviserad statlig verksamhet. Antagligen är enda chansen att uppnå det genom att skapa ett system med andra incitament än de som existerar idag, där rollen som politiker inte längre lockar de som faktiskt inte är lämpade att hantera ansvaret. Kanske vore det också rimligt att man fick sitta i riksdagen max två mandatperioder. För bättre driv, större motivation, mer mångfald och bättre effektivitet. För att undvika maktberusning, en klass av elit-politiker och bristande koppling till verkligheten och vanliga människors förutsättningar.

Politikernas roll bör vara som folkets ödmjuka representanter, inte deras maktfullkomliga herrar. Och folkets roll ska vara som politikernas arbets- och uppdragsgivare, inte enbart som röstboskap, kassakor och undersåtar. Kanske går en sån förändring att genomföra med ökad transparens, ökad granskning och utökat ansvar. Men inte en mer transparent befolkning, i maktens ögon, utan en mer transparent makt och politik för folket. Och med ansvar menar jag inte mer befogenheter, utan helt enkelt möjligheten att ställa även politiker till svars för sina handlingar. Och att de kan tvingas ta konsekvenser av sina val och beslut.

Kanske behöver demokratin också justeras och skärpas. Idag kan 51% bestämma över resterande 49%. Kanske skulle det istället krävas två tredjedels majoritet för att få igenom lagar, regler och beslut? Kanske ska det krävas att 75% är överens för att de ska få sin vilja igenom? Ett sånt system skulle visserligen få en stark inbyggd tröghet, och det skulle inte hända lika mycket som idag, men å andra sidan skulle det som genomförs faktiskt bli mycket mer rätt, och många fler skulle bli nöjda med resultatet. Trögheten skulle dessutom hindra att förutsättningarna vi lever under svänger alltför kraftigt. Förutsättningarna skulle bli mer förutsägbara och långsiktigt hållbara.

Med lägre andel av inkomsten som behöver gå till skatt blir det billigare att leva, och man kommer inte behöva lika mycket pengar och lika hög lön som tidigare. Men om folk, som regel, inte kommer ha traditionella jobb i framtiden så måste de ändå ha pengar till mat, boende och så vidare. Hur löser man det? För det första behövs som sagt inte alls lika mycket pengar, och när en stor del av industri och tillverkning automatiseras så kan priserna pressas ytterligare. Allting kommer att bli billigare, både saker, mat och tjänster, eftersom det nästan inte kostar något att producera. Och om vi enbart äter det som vi verkligen behöver, det som kroppen verkligen behöver, och inte allt onödigt som inte tillför nödvändig näring, är jag övertygad om att vi kan klara oss alldeles utmärkt på en tredjedel av den mängd mat vi äter idag. Som en bonus kommer många problem som vi har idag med till exempel övervikt och ohälsa att försvinna.

När det gäller boende så är det på sina ställen otroligt dyrt, men en viktig anledning till det är att möjligheten till lån finns. Om man var tvungen att ha kontanterna för att köpa sin bostad, redan innan man tillåts köpa den, så skulle en drastisk förändring ske. Priserna skulle sjunka rejält och hamna på en mer realistisk nivå. Plötsligt skulle tillgång och efterfrågan kunna mötas på lika villkor. I en värld där banker inte lånar ut pengar skulle det vara mycket billigare att bo. Kanske en femtedel eller till och med en tiondel av vad det kostar idag. Om fler är beredda att bo utanför stadskärnorna, sjunker bokostnaderna ytterligare.

En positiv bieffekt om människor inte lånar pengar blir att folk inte hamnar i skuld. Därmed blir människor friare, och man riskerar inte att leva över sina tillgångar på samma sätt som idag. Kanske är det inte möjligt att nå hela vägen dit direkt, men ett första steg skulle kunna vara att man inte lånar mer än man rimligtvis kan tjäna in och betala tillbaka inom en rimlig framtid, eller åtminstone sin livstid.

Det kan också vara vettigt att ha någon form av gemensamt skyddsnät så att ingen behöver känna oro över om man kommer klara sig eller inte, men ett sånt system måste hållas enkelt och effektivt. Så låga kostnader som möjligt, och så lite behov av administration och byråkrati som möjligt. Det handlar inte om att man gratis ska kunna leva gott på ett sånt system, utan om att varje människas överlevnad garanteras, i form av de mest elementära basbehoven. Ingen ska behöva svälta ihjäl, ingen ska behöva frysa ihjäl och så vidare. Tillhör man samhället ska alla som vill, eller behöver, kunna få den här hjälpen, utan krav på motprestation, hela livet om man så önskar. Men man ska veta att det enbart handlar om grundläggande överlevnad och inte på något sätt om ett liv i lyx eller överflöd.

Jag tror att man ska försöka undvika att finansiera ett sånt system med skatt eftersom höjd skatt för med sig så många andra negativa effekter, men i en framtid där till exempel matindustrin är helt automatiserad handlar det inte heller om några stora kostnader att förse de människor som inte försörjer sig själva, med mat. Och om man håller det på en väldigt grundläggande nivå kommer det inte heller finnas incitament att utnyttja och leva på ett sånt system. Man kan också tänka sig att boendet som erbjuds, genom en sån garanti, är enkelt, liknande studentkorridorer, vandrarhem eller annat kollektivt boende. Eftersom de flesta sannolikt kommer vilja ha ut mer av livet, än enbart det allra mest grundläggande, kommer systemet inte att överutnyttjas. Samtidigt som ingen behöver vara orolig för sin överlevnad. Om den stressen försvinner så kommer människor bli friskare, mer avslappnade och friare.

(Fortsättning följer…)

Politik Eller Frihet (del 1)

Jag brukar jämställa känslan av kärlek med känslan av frihet. I en ideal värld skulle jag önska människor att få känna så mycket frihet som möjligt. Men hur fria är vi egentligen? För att svara på den frågan funderar jag över alternativa vägar inom ett antal områden, där potentialen till mer frihet är stor. Jag tänker den här gången inte i första hand på varje individs personliga utveckling, eftersom den sker i olika takt och i olika steg, för alla människor. Istället skulle jag vilja lyfta blicken och fundera i lite större termer, i termer av oss som befolkning och mänsklighet. För att se hur vår frihet idag begränsas av yttre faktorer, och hur vi kan komma runt begränsningarna genom att tänka en ny tanke. Jag har bland annat tittat på följande områden: tid, jobb, pengar, mat, rörlighet, natur och makt. Men som vi kommer märka är gränserna mellan områdena flytande.

Oavsett om det egentligen är så ,eller inte, så ser de flesta av oss tiden som något som existerar i begränsad omfattning för oss. Varje dygn har bara 24 timmar och varje människa har en begränsad livslängd. Det behöver inte vara så, men eftersom det är en sanning för majoriteten av oss utgår jag från det. En intressant fråga blir då vem som bestämmer över den tid vi har tilldelats? För varje timme som vi har, men istället låter någon annan förfoga över, så har vi gett upp en del av vår frihet. Det spelar ingen roll om vi ger bort vår tid direkt, eller indirekt, medvetet eller omedvetet.

De flesta av oss sover bort en stor del av sin tid, men det ser jag som ett fritt val, och inget som är påtvingat. Nästa stora tidspost för de flesta är jobbet. De flesta vuxna människor arbetar runt 40 timmar per vecka, och de som inte gör det förväntas ändå i stor utsträckning göra det, eller åtminstone vilja göra det. Heltidsarbete är normen, och man förväntas inte avvika från den, om man vill vara med i vårt samhälle. Det finns en del som verkligen ägnar sig åt det som de brinner för, som skulle göra det de gör idag gratis om det var så, och som inte har några ekonomiska bekymmer. De arbetar med det de gör helt frivilligt, som en hobby. Att det rullar in pengar är mest en positiv bieffekt, och inte en anledning eller grund till att man väljer att jobba med det man gör. De här människorna är fria, och väljer själva. Den typen av jobb är inte hämmande på samma sätt, men är samtidigt väldigt få förunnat.

Det stora flertalet har istället jobb som de inte trivs med, eller åtminstone inte skulle vara kvar på om de inte fick betalt. Pengar är det stora motivet, och de här människorna brinner inte för sina jobb. De blir snarare någonting som låser in dem, tar deras tid och håller de tillbaka från det som de kanske hellre skulle ägna sig åt. Visserligen får de pengar i utbyte, men de flesta drömmer antagligen ändå om en friare tillvaro. Med färre krav och mindre beroende.

Samtidigt går utvecklingen framåt. Industrin automatiseras och enklare jobb försvinner. I framtiden kommer alla enkla och tråkiga jobb ha försvunnit. Även en del avancerade jobb, som idag utförs av människor, kan komma att utföras lättare, billigare och snabbare av robotar och datorer i framtiden. Visst dröjer det många år innan vi är där, men det kan ändå vara relevant att fundera över den här problematiken redan nu. Om det ens är ett problem, för det kan lika gärna vara en möjlighet.

Hur som helst kommer det att innebära att det i framtiden inte kommer finnas jobb åt alla. Snarare kommer det enbart finnas jobb åt en minoritet. Eftersom de flesta ändå inte brinner för sina jobb idag, utan drömmer om mer frihet, behöver det inte vara fel få tillbaka den tid man annars skulle gett bort. Våra liv kommer att upplevas mycket längre, vi kommer kunna njuta mer av somrarna, av naturen och vi kommer kunna aktivera oss på ett sätt som passar våra kroppar bättre. Det handlar om en stor förändring som väntar oss. En förändring som har potential att befria oss från en stor tids- och frihetstjuv, och därmed fylla våra liv med mer kärlek.

Men självklart finns det en nackdel: Utan jobb får vi inga pengar, och utan tillräckligt med pengar begränsas vår frihet igen. Det problemet kan lösas på två sätt, antingen genom att ersätta den förlorade inkomsten med en ny, eller genom att minska utflödet av pengar, eller genom en kombination av dessa. Man kan tänka sig att med mycket mera tid kommer folk ägna sig mer åt sina fritidsintressen och fördjupa sig i de ämnen och aktiviteter som de verkligen brinner för. Det här kommer att göra de till en sorts experter inom sina områden, och de kommer dessutom att bli duktigare och prestera bättre enbart av den anledningen, att de faktiskt gör något de tycker är roligt, oavsett om det handlar om omvårdnad, konst, djurdagis, undervisning, att uppfinna eller vad som helst.

Min poäng är att de flesta människor skulle kunna tjäna lite pengar på de aktivteter de brinner för. Jag tror inte på pengar som en drivkraft, för då blir det fel, och då låser vi in oss igen, utan mer som en positiv och naturlig bieffekt. Jag tänker mig inte att en sån bi-inkomst ska ersätta förlusten från att inte ha ett heltidsarbete, men det kan bli ett litet plus i kassan i alla fall. Man kan också fundera över hur mycket pengar man verkligen behöver tjäna. Idag försvinner väl, i snitt, ungefär två tredjedelar av vår inkomst i form av olika skatter och avgifter till staten. Om pengar är makt så innebär det att staten och våra politiker har ett stort grepp om vår frihet och en stor makt över våra liv. Men är det så vi vill ha det.

Självklart kan det vara vettigt att gå ihop och organisera vissa vitala kärnverksamheter i samhället tillsammans, men i Sverige har systemet snarare kollapsat och staten tar mycket mer pengar än vad som egentligen skulle behövas. Anledningen till detta är för att man kan, för att pengar är makt och för att de styrande har sökt sig till sina maktpositioner, just för att de har en extra stark önskan om så mycket makt över andra som möjligt. Som del av statliga verksamheter behöver man inte heller generera några egna pengar, utan kan istället leva på de skatter som tas in från resten av befolkningen. Jag kan tänka mig att många ser det som ett bekvämt sätt att leva. En enkelhet som fler och fler önskar ta del av. Att leva ”gratis”, och att det är någon annan som betalar. Men det kräver också att man kan hitta på en motivering för sin lön, vilket innebär att man hela tiden behöver hitta på nya arbetsuppgifter, dels för egen del, och dels för alla nya som vill komma in, bli en del av, och få möjlighet att leva på det statliga systemet.

Det är anledningen att byråkrati och administration alltid föder mer byråkrati och administration. Det är anledningen att politik alltid föder mer politik. Det är anledningen att staten alltid sväller, alltid vill utvidga och utöka sin makt, och de områden man förfogar över. Det är anledningen att politiker hela tiden lägger sig i områden som många gånger skulle klara sig mycket bättre utan deras inblandning. För att de behöver rättfärdiga sin befattning och sin lön.

Problemet är att ett sånt system, av naturliga skäl, kostar väldigt mycket, samtidigt som det är väldigt ineffektivt. Egentligen finns det ingen övre gräns för hur mycket det kan tänkas kosta, eftersom det finns så starka incitament inom systemet att hela tiden växa, expandera och ta mer plats, på bekostnad av befolkningens frihet och makt över sina egna liv. Pengarna för att betala systemet kommer från skatten, som tas ut av de som arbetar på företag som ej är statliga. För även om statligt anställda också betalar skatt, så är det på en lön som redan helt betalas med statliga pengar, alltså skatteintäkter. Därför blir enbart privatanställdas skatteinbetalningar ett tillskott till systemet.

(Fortsättning följer…)

Uttryck Och Intryck

Om man utgår ifrån vår vakna tid, och hur de flesta av oss spenderar den, så kan det ge upphov till en del funderingar. Förutom att sova så lägger vi vår tid på att jobba, det vill säga göra saker som vi kanske annars egentligen inte skulle gjort, i utbyte mot pengar. När vi varken jobbar eller sover så gör vi de saker som vi vill göra. Man kan se det som en slags frivilligt jobb. Det handlar om någon slags aktivitet som ger oss utbyte i annan form än pengar. Det kan vara kreativa intressen, socialt umgänge eller liknande. Man skulle kunna lägga till ytterligare en post som skulle kunna kallas tidsfördriv. När man gör saker som känns okej, men som man egentligen inte är speciellt intresserad av, med mål att direkt, eller indirekt, fördriva tiden. Det behöver inte bara handla om tv-tittande, utan kan vara alla möjliga typer av aktiviteter. Det finns inte heller alltid tydliga gränser mellan jobb, frivilliga aktiviteter och rent tidsfördriv. Ofta flyter de ihop med varandra.

Men gemensamt för de alla är att det handlar om aktiviteter, att vi ”gör” någonting. Att göra något är att trycka ut sin energi, den är ett ”uttryck” för vem du är. Ett uttryck kan ses som en energimässig envägs-kommunikation, från dig, och ut till din omgivning. När jag tänker efter så är det otroligt sällan som vi inte använder vår tid till uttryck, det är väldigt sällan som vi inte ”gör” någonting. För de flesta är det nog nästan aldrig. Naturligtvis är det skillnad när man sover, men jag räknar bort den tiden eftersom man inte är medveten på samma sätt, och inte befinner sig i sitt fysiska perspektiv på samma sätt, då. De flesta av oss fyller, och har som mål att försöka fylla, så mycket av sin vakna tid med aktiviteter som möjligt. För att det känns som att det händer något, för att det känns som att man kommer någonstans, och för att det annars kan kännas tråkigt.

Men om aktiviteter är uttryck, vad är då dess motsats? När har man möjlighet att ta intryck, att ta till sig intryck och energi utifrån? För att ta reda på det kan man fundera över i vilka sammanhang man inte gör någonting. Om man sitter eller ligger helt stilla, skulle man kunna tänka. Men de flesta gör någonting även då. För de fyller huvudet med tankar. Att tänka är att göra. Tänka är en aktivitet. Så länge man tänker, fortsätter man alltså att trycka ut, istället för ta intryck och ta in sin omgivning. Är det då möjligt att inte tänka? Jag skulle säga ”ja”, av egen erfarenhet. Att det sen inte känns speciellt lätt, eller naturligt beror nog mer på brist på övning och erfarenhet. För när man inte gör, och inte tänker, så öppnar man upp för intryck utifrån. Man hamnar i ett tillstånd av energimässigt lugn och stillhet, som jag faktiskt tror är vårt naturliga tillstånd.

Och när tankarna försvinner, så försvinner också alla känslorna som normalt är förknippade med tankarna. Det enda som blir kvar är en känsla av välbehag och kärlek. Den kärlek som är vår kärna och vår själ. Att öppna upp för intryck skulle jag säga är att öppna upp för att återknyta bandet mellan det fysiska och det andliga perspektivet. Att återknyta bandet mellan dig och din själ, och därigenom öppna upp för universum och kosmos visdom och klokhet. Som också är din och alla människors klokhet. Jag ser det inte som en meditation, men självklart kan man göra det.

Jag tror på balans, och jag tror på en balans mellan uttryck och intryck. Man kan fråga sig vad poängen med att tänka är, i och med att de flesta av oss har gått vilse i tankens, aktiviteternas och det fysiskas värld. Och därmed tappat kontakten med sig själv, med sin själ och med universums själ, kärleken. Min slutsats är att utan tanken skulle inte mycket hända. Utan tanken skulle drivkraften till förändring saknas, även om drivkraften idag ofta är negativ, som saknad, oro, avundsjuka och så vidare. Utan tanken skulle vi inte känna känslorna som idag driver oss framåt, och som hjälper oss att skapa. Tanken är grundstenen för kreativitet, skapande och förändring. Förändringar i energin, förändringar inombords, och förändringar i vår fysiska omgivning.

Det har sagts att människans roll i vår värld är att bära tanken, och det stämmer säkert. Om man jämför med djur och växter så tror jag inte de tänker som vi människor gör. Djur och växter skapar inte heller på samma sätt som människor. Det är mera som att de existerar, istället för att kreera, alltså skapa. De har hittat en balans mellan uttryck och intryck som jag tror att vi människor inte ännu har gjort. Djuren och växterna gör det som krävs för att existera, men de har inte tappat kontakten med sig själv eller med universum och kärleken. Och eftersom de fortfarande har den kontakten så kan de göra det som de gör, grundat i en kärleksfull energi. Det innebär att de lever i en balans med sig själva, sin omgivning, sina känslor och sin värld. När balansen rubbas i naturen så är den gemensamma nämnaren nära nog alltid mänsklig inblandning.

Och om djur inte tänker i den bemärkelse som vi människor tänker, så upplever de inte heller de känslor som vi människor gör. Djur och växter bär inte på känslomässigt bagage som vi gör. De har inte byggt upp något sådant bagage, och om de ändå stöter på obalanserad energi så har den en tendens att rinna av dem. Eftersom de är i kontakt med sig själva och med kärleken, så finns det egentligen inget motstånd inom dem och i deras energi. Deras energi blir ”hal” och det finns liksom ingenting för en obalanserad energi att ”fastna” på, eller i. Så är det också med människor som har kommit långt i sin personliga utveckling, som har en stabil kontakt med sin kärna och med kärleken. När de råkar ut för motgångar, otur, konflikter eller obalanser, så rinner det bara av dem. De ser ingen anledning att vara kvar i det som varit, speciellt om det inte är en trevlig energi. De ser ingen anledning att älta motgångar inombords. Deras energi har blivit hal, som alla människors energi kommer att bli när vi till slut hittat ”hem”.

Men även om djur inte tänker som vi människor gör, så finns det massor av exempel på djur som uppvisar intelligens. Men jag ser snarare det som ett uttryck för att de, genom kontakten de har med sig själv och sin kärna, även står i kontakt med universums intelligens, kärlekens intelligens. Och de har tillgång till den intelligensen för att de, genom sin energi, är öppna för intryck, för att ”ta in” den intelligensen. För när man följer känslan av kärlek så kommer man också att göra intelligenta val, men på ett helt nytt plan. För när man ”trycker ut” så stänger man samtidigt dörren för intryck. Och när man öppnar för intryck, så kommer man inte ”skapa” på samma sätt.

Jag vågar mig inte på att säga vad som skulle vara mer rätt eller fel än något annat, men jag tror på en jämnare balans inom oss människor, mellan att ”ta in” och ”ge ut”. Och jag tror att kontakten, och kopplingen, med vår själ, kärna, med universum och med kärleken, är otroligt viktig. Eftersom den kontakten är en garant för att vi kommer fatta långsiktigt kärleksfulla, intelligenta och hållbara beslut. Något som kommer att komma oss alla till gagn och som jag tror är den enda vettiga vägen framåt.

Vägen Till Paradiset

Det har blivit dags för mig att prata lite mer i detalj om hur varje människas perfekta framtiden skapas, och om hur man kan möta den. Även om man som människa upplever den fysiska illusionen så sker det i mycket nära samarbete med själen, och dess plan för dig. För det finns en plan för ditt liv, och det är du själv som har bestämt planen. En plan som växt fram under lång tid, och som började ta form redan innan den fysiska födseln.

Planen kan handla om vad du som själ önskar uppleva, erfara, utveckla eller lära dig, när du antar mänsklig skepnad. Den kan handla om nöjen eller om arbete, även om slutmålet för alla människor är detsamma: att hitta en fullständig trygghet inombords, och därigenom få uppleva och förmedla den ultimata kärleken genom att utan villkor älska sig själv, sina medmänniskor, sin omgivning och allt man får uppleva och vara med om. Det vill säga att vara ren kärlek, att vara det fullt ut, och därigenom också få ta del av resultatet och konsekvenserna av den kärleken.

Redan från början fanns det alltså en plan. Många människor befinner sig fortfarande väldigt långt ifrån sitt slutmål, vilket innebär att deras livsplan kan handla om att ta ytterligare steg på vägen dit, även om det inte är planerat att nödvändigtvis nå fram i det här livet. Men teoretiskt har alla den möjligheten. Alla har möjligheten att nå fram i det här livet och om man vet vad som ska göras kan det gå lika fort som att knäppa med fingrarna.

Det finns alltså en grundplan som du, som själ, gjort upp innan din fysiska födsel. Grundplanen är översiktlig och det finns mycket utrymme för frihet och flexibilitet i hur planen i praktiken ska levas ut. Som fysiska människor har vi alltså fortfarande väldigt mycket att säga till om och vi har möjlighet att påverka och styra vart vi vill att livet ska ta oss, och vilka delar av livet som vi önskar uppleva. Vi kan till och med bestämma att vi inte vill följa vår grundplan, och trotsa den, även om det är mycket ovanligt.

Grundplanen byggs sedan på, utifrån de mänskliga preferenser och önskemål som hela tiden kommer från dig, som fysisk varelse. Du kan ha önskemål och idéer om vad du vill uppleva eller förstå. Du kan också vara med om upplevelser och göra erfarenheter som får dig att bestämma vad du vill vara med om, eller vad du inte alls vill vara med om. Att leva utan riktning handlar om att, utifrån sina upplevelser, faktiskt få en aning om riktningen man i framtiden vill gå. Och när riktningen är uttagen fortsätta att bygga på tanken om sitt ideala liv. För precis allt är möjligt att uppleva. Planen är din bild av ditt eget ideala liv och din ideala värld. Själens uppgift är att förverkliga den bilden åt dig, och manifestera den som fysisk verklighet. Eftersom själen vet att det är möjligt och eftersom själen och universum alltid vill ge dig allt du önskar dig.

Men om själen VILL ge dig allt du önskar dig så KAN själen bara ge dig vad du vill, och är beredd att, ta emot. Makten är nämligen din och valet är ditt. Du är inte beroende av någon annan. Varje människa har full frihet att bestämma hur sitt liv ska se ut, och därmed självklart också ansvaret för resultatet av de val man gör, oavsett om resultatet blir vad man tänkt sig, eller om det inte blir det. Så hur gör man?

Vi människor består som minsta beståndsdelar av vibrationer (jämför vetenskapens strängteori), och det gör allting runt omkring oss också. Allt är vibrationer, även saker som vi inte kan se, som tankar, känslor och så vidare. Som väldigt fysiskt fokuserade tror vi ofta att resultat alltid kräver fysisk handling, hårt arbete eller rätt agerande, men lycka och kärlek är inte en fysisk plats du ska ta dig till. Det handlar inte heller om att samla fysiska saker/relationer för att komma dit. Det handlar om en inre resa, relationen till dig själv, och man kan bara nå fram genom att göra ett inre val. Och det valet är att hitta känslan av att redan vara där. Genom att välja den känslan väljer du också att vibrera med en frekvens som matchar den verklighet du önskar uppleva. Då kommer du att närma dig din ideala bild av hur du önskar att ditt liv ska se ut, och bilden kommer närma sig dig.

Väljer du en motsatt frekvens finns det inget sätt i världen för universum att ge dig det du önskar. Eftersom din vibration skickar ut signalen att du inte vill ta emot kärleken och lyckan som finns planerad och som väntar på dig. Att skicka ut den typen av signaler innebär på sätt och vis inte att den ideala bilden ändras. Den finns fortfarande och väntar på dig, men så länge du vibrerar med ”fel” frekvens är du inte längre på väg mot den, utan ifrån den och den skjuts på framtiden. Samtidigt kan man säga att planen ändras delvis genom att du skickar ut signalen att du indirekt väljer att få uppleva mer av det som INTE är kärlek. Tills du väljer en annan vibration blir det alltså den fysiska verklighet som du får uppleva, som universum ger dig i väntan på att du ska vara beredd att ta emot den verklighet som du egentligen önskar dig. Hur hittar man då ”rätt” vibration?

Själen har ett smått fantastiskt system för att visa dig vägen. För att visa dig den väg som är rätt för just dig. Och det handlar om känslor. När du är på ”rätt” väg, alltså befinner dig i en vibration som tar dig till din drömbild, ger själen dig fantastiska och underbara känslor, för att berätta för dig att du är på rätt väg. När du väljer en vibration som för dig bort från vad du egentligen önskar dig, det vill säga en vibration som stänger dörrar, istället för att öppna dem, ger själen dig tunga, jobbiga eller fruktansvärda känslor. Känslorna är dina mycket detaljerade vägvisare genom livet, och deras uppgift är att guida dig till det mest fantastiska liv som du kan tänka dig. De vill föra dig till ditt eget paradis.

Hur kraftfulla känslor och hur kraftfull vägledning man får beror på hur medveten man är om vad man vill och inte vill, hur tydlig bild man har av vem man vill vara och vad man vill uppleva. Ju vagare bild, desto vagare och otydligare känslor. Ju tydligare bild, desto starkare känslor, både positiva och negativa, kommer man att uppleva. Hur väljer man då en vibrationsfrekvens?

Att välja en frekvens kan sägas vara samma sak som att välja en känsla, och om det är kärlek man vill uppleva handlar det om att välja att känna kärlek. För lika attraherar lika. Samtidigt finns alltid en tanke bakom varje känsla. Man kan därför lika gärna välja tankar som ger rätt känsla. Och allt som oftast handlar det om att välja kärleken. Allt man är med om kan väljas att ses med positiva eller negativa ögon. Varje situation, oavsett om den är trevlig eller otrevlig, innehåller alltid något positivt och något negativt. Vi kan välja att se det positiva och tänka positiva tankar, eller se det negativa och tänka negativa tankar. Positiva tankar för oss närmare kärleken och närmare kärlekens vibration och vår ideala verklighet. Negativa tankar för oss längre bort från vårt mål.

Grunden för hur allt fungerar är att ”lika attraherar lika”, det du skickar ut är vad du får tillbaka. Tänker du positiva tankar kommer universum att ge dig upplevelser som ger dig fler möjligheter att känna positiva tankar. Tänker du negativa tankar kommer livet ge dig fler möjligheter att inspireras till negativa tankar. Att det är så går inte att komma ifrån, men när man vet om det kan man använda det till sin fördel. Genom att göra medvetna val, och genom att välja kärleken.

Det handlar alltså inte om hur man ”har det”, utan om hur man ”tar det”. Hur man tar det, bestämmer hur man i framtiden kommer att ha det. Tar man det med kärlek kommer man i framtiden uppleva kärlek. Tar man det med frustration kommer man i framtiden uppleva mer frustration, och så vidare. Från den vibration som de flesta människor blivit uppfostrade att anta, har flertalet av oss idag en lång väg att gå. De flesta upplever inte heller så mycket trygghet, kärlek och lycka som de önskar. Men man ser inte sambandet, och man förstår inte hur livet fungerar. Kunskapen och förståelsen finns hos själen, men har glömts av den fysiska människan. För att man i så stor utsträckning tappat kontakten med den andliga sidan av sig själv, och därmed också mycket av kopplingen till sin själ. Det har gjort oss väldigt vilsna, och den vilsenheten är vad vi ser runt omkring oss i världen.

I en värld som hela tiden försöker påminna oss om det vi glömt. Som försöker påminna oss om kärleken och som försöker få oss att göra ”rätt” val, genom att gång på gång försätta oss i knepiga eller jobbiga situationer i hopp om att vi ska välja en kärleksfull vibration. Gör vi inte det kommer fler jobbiga situationer, och ännu fler efter det. Tills vi lär oss, tills vi kommer ihåg, och tills vi gör ett nytt val. Tills vi väljer att vibrera med en ny och högre frekvens. Det är vårt sätt att signalera till livet och till universum att vi har förstått, och att vi nu är redo för andra och roligare upplevelser och känslor.

Universum kommer att svara, och om man konsekvent väljer kärleken är det enbart din fantasi som sätter gränserna för vad du har möjlighet att uppleva och skapa. För att ”skapa” är inte att ”agera”, utan att ”vibrera”. Varje människas eget paradis finns redo, och blir tillgängligt så snart man skickar signalen som visar att man är redo att ta del av paradisets överflöd av kärlek och kärleksfulla upplevelser. Det enda du behöver göra är att välja de tankar som ger dig en bra, härlig och kärleksfull känsla. Universum kommer att ordna resten.

Att Välja Sina Lärare

Inte sällan pratar folk om att livet är en skola. Min åsikt är att det är ett sätt att se på livet som stämmer delvis. Anledningen att jag säger delvis, är att jag också ser livet som en lekplats. Där man kan uppleva saker man skulle ha svårt att uppleva annars. Livet är alltså en blandning mellan skola och lekplats. Hur den fördelningen för den blandningen ser ut beror på var du befinner dig i din utveckling, och under vilka omständigheter du har valt att leva ditt liv. Det vill säga vilken plan du, som själ, har lagt upp för dig. Generellt kan man säga att ju mer du har kvar att lära, i desto större utsträckning kommer livet vara en skola. Ju längre du har kommit i din personliga utveckling, och i din förståelse, i desto större utsträckning kommer livet kunna fungera som en lekplats. Att leka är att medvetet skapa det man önskar uppleva.

Men för majoriteten av oss människor är livet fortfarande mest en skola, och det är för att det finns så mycket som vi ännu inte förstått. Och det är fortfarande så mycket av den allra mest grundläggande förståelsen, för hur livet hänger ihop och fungerar, som saknas hos oss. Även om den egentligen inte saknas. Innerst inne vet vi ju redan allting, men dörren till den kunskapen har de flesta stängt för så längesen att man inte längre kommer ihåg att det ens finns en dörr som man skulle kunna öppna. Det är vad livet handlar om för de allra flesta av oss idag. Att komma så långt i vår förståelse att vi kan öppna den dörren. För om vi vet hur allt hänger ihop och fungerar så kommer mycket av otryggheten och kaoset vi upplever i världen att försvinna. För mycket av det beror på frustration. Frustration över att befinna sig mitt i ett ”spel”, ett spel där ingen förklarat reglerna, ingen har förklarat principerna och man inte ens vet vad målet är, eller vart man är på väg. Inte konstigt att folk är frustrerade, och inte konstigt att den frustrationen tar sig alla möjliga negativa uttryck. Men bara för att det är så idag behöver det inte vara så i framtiden.

För svaret finns där, och det finns överallt runt omkring dig. I blommorna och träden, hos människor runt omkring dig, i byggnader, i havet, i musik, i böcker, i tv-serier och så vidare. Men om sanningen finns i allting betyder det inte att allt är 100% sant. Lögnen finns också runt omkring oss. Framför allt hos människor och det som skapas av människan. Men det behöver inte vara fel att se det som att i allting finns en del som är ”sanning” och en del som är ”lögn”. Hur fördelningen ser ut kan variera väldigt mycket. Allt ifrån 99% lögn till 99% sanning. Vilken av de här delarna du ser, hör och väljer att tro på, kommer att färga din resa och påverka din utveckling. I ju större utsträckning du väljer att tro på ”lögnen”, desto längre och jobbigare kommer din resa bli. I ju större utsträckning du lyckas identifiera, och väljer att tro på, ”sanningen”, desto enklare och snabbare kommer din resa att gå.

Och om livet är en skola, så är det din själ som har bestämt vad det är du ska lära dig under den här lektionen. Exakt vad det är vet du förmodligen inte från början, och det spelar inte heller så stor roll. Om du följer din intuition så kommer du till slut att förstå. Men även om grundplanen finns där, och alla förutsättningar och omständigheter som du råkar ut för är inriktade på att hjälpa dig följa den planen, så har du som människa fortfarande stora möjligheter att påverka hur din utbildning ska se ut, inom vilka ämnen den ska ske, tillsammans med vilka människor, och inför vilken lärare.

Valet är ditt, och ”lärare” behöver som sagt inte vara personer. Allting har potential att lära dig någonting. Men graden av ”sanning” som du kan få ut av olika ”lärare” varierar alltså. Och det säger sig kanske själv, om en person du väljer att ta intryck av och lyssna på, står för 95% lögn, så är det svårt att utvecklas speciellt mycket av att lyssna på den personen. Om din egen energi inte består av ännu högre andel lögn. En sån person är kanske inte lämplig att fungera som din lärare. Även om valet i slutänden förstås är ditt.

Och hur du väljer kommer att påverka, så det är aldrig fel att försöka känna igen sanningen i det man ser, hör och läser. Och egentligen är det inte svårare än att följa sitt hjärta, följa sin intuition och följa känslan av kärlek och frihet. För sanning är samma sak som kärlek och frihet. Det är den röda linjen, och det är målet. Men många förstår nog inte att de förväntas välja, så de litar på första bästa person som dyker upp, vilket innebär att de riskerar att bli ännu mer förvirrade av att höra fler lögner, vilket gör deras resa än längre. Man riserar att ”hjärntvätta” sig själv beroende av vem man väljer att lita på. Men du har alltså hela tiden ett val, och valet är ditt. Det innebär att du kan välja vilka personer, eller annan form av ”lärare”, som du vill omge dig med och som du vill lyssna på.

Men att hitta sanningen handlar också om att se och känna igen lögnen. Och att, på samma sätt som du ”väljer till” sanningen, ”välja bort” lögnen. I form av människor, information och företeelser som innehåller en väldigt liten andel ”sanning” och en väldigt hög andel ”lögn”. På samma sätt som du känner igen sanningen som kärlek och frihet, kan du känna igen lögnen som dess motsats. Lögnen försöker spela på rädslor, skapa otrygghet, få dig att misstro dig själv och andra, får dig att känna dig ”fel” eller otillräcklig, och den försöker begränsa och stänga in dig. Rädslan försöker få dig att bygga upp murar runt omkring dig, medan kärleken istället hjälper dig att riva murar.

Valet är ditt, och vad du väljer spelar roll. Det spelar ingen roll för vart du kommer komma fram till slut, men det spelar en otroligt stor roll för hur resan kommer att se ut på vägen dit. Så varför inte göra medvetna val. Om inte annat kan du börja i liten skala, genom att välja bort det som vid en första anblick känns helt fel, och välja till det som känns helt rätt, och fortsätta arbeta därifrån. Varför inte välja lärare som verkar ha kommit lika långt, eller längre, i sin utveckling än du. För de har med säkerhet något värdefullt att dela med sig av.

Lyssna på vad dina lärare förmedlar, men tänk också efter själv. Acceptera inte någon annans sanning som din egen, innan du har tänkt efter vad du verkligen känner inför den. Vad säger hjärtat, och vad säger kärleken? Är den här insikten, eller kunskapen, något jag kan stå för, och vill jag göra den till en del av mig, och min bild av mig själv? För bilden av dig själv är vad som kommer skapa din verklighet. Så lär dig känna igen vad som är ”sanning” för dig, och vad som är ”lögn”. Och välj vilka du låter vara dina lärare med omsorg.

Känslans Språk

Som levande varelser kommunicerar vi hela tiden med varandra och med vår omvärld. Kommunikationen sker genom många olika kanaler. Det mest uppenbara språk vi använder för vår kommunikation är talspråket, som är nära besläktat med skriftspråket. Båda bygger på användandet av ord. Ett begränsat antal bokstäver bildar ett begränsat antal ord som kan användas för att, i begränsad omfattning, beskriva vad vi vill förmedla. Oftast fungerar det något så när, men jag tror också att vi anpassar vår kommunikation för att passa inom ramarna för vad orden klarar av att förmedla. Kan vi inte uttrycka det vi vill uttrycka i ord så väljer vi kanske att inte uttrycka det alls. Vi är också begränsade av att talspråket är så olika, länder emellan, att det ofta hindrar en mer global kommunikation.

När vi tar in andras kommunikation får vi hela tiden göra liknande avvägningar. I och med att orden har en så begränsad förmåga är det svårt att få bra precision i de känslor man vill uttrycka. Därmed är det också svårt att veta hur ens budskap kommer tas emot. Man vet inte om man uttrycker sig rätt, och man vet inte ifall det man uttrycker kommer att uppfattas rätt. Det finns också situationer när personer inte vill uttrycka sig rätt, och medvetet uttrycker något annat än det som egentligen är sant för dem. Det leder till missförstånd och oklarheter, dels mellan enskilda människor, mellan vänner och i relationer, och dels i större sammanhang, mellan företag, organisationer eller mellan länder. Inte sällan har det lett till konflikter, krig eller brustna hjärtan.

Kroppsspråk är ett annat sätt att kommunicera som i många avseenden berättar mer om en persons känslotillstånd, men det är å andra sidan visuellt begränsat. Kommunikationen från kroppsspråk som vi inte ser, når heller inte fram till oss. Ett annat visuellt sätt att kommunicera som är intressant, är konst. Tavlor, och andra typer av konstverk, är ofta skapade för att vara ett känsloavtryck, som är tänkt att förmedla den känslan till de som ser konsten. Men det som är mest intressant med den sortens kommunikation, är att man ger utrymme åt känslan. Konst är inte heller lika begränsad som ord när det gäller friheten att hitta just den nyans av känsla man vill uttrycka.

Vilket för oss in på känslor, som är en viktig del av våra liv, och faktiskt är vad vi består av.
Känslor är nämligen energi. Och vi känner någonting varje dag, som säger något om vem vi är, eller hur vi ser på oss själva. Vår känsla är ett uttryck för den energi vi befinner oss i. Har man inte kommit så långt att man kan styra och välja sin energi kan det vara en fördel att följa energi-svängningarna. Befinner man sig i en låg energi handlar det om att antingen invänta en positivare och högre energi, eller aktivt välja den. Det är bättre att inte göra någonting, under en period, än att göra saker som ändå kommer att bli ”fel”. Om man befinner sig i ”fel” energi spelar det nämligen ingen roll vad man gör, eller vilka intentioner man har i sitt handlande. Försöker du gå framåt, kommer det ändå att leda till att du istället kommer röra dig längre bort från målet, och det kommer ta längre tid för dig att komma fram än om du inte gjort någonting.

För om energin du investerar i dina drömmar är en negativ energi, kommer den leda till ett negativt resultat. Eller frustration, eller en mer positiv önskan om förändring och personlig utveckling. Att befinna sig i en negativ energi är som att hela tiden lägga mer och mer tyngd i oket över dina axlar, och det kommer att ta all din ork och kraft. Att befinna sig i en positiv energi är som att fylla mer och mer varmluft i ballongen som lyfter dig uppåt, och du kommer känna dig pigg och stark. Så fungerar det om man befinner sig i en positiv energi, när saker och ting bara faller på plats, till synes utan ansträngning.

Men känslor är också, i mångt och mycket, ett naturligare och mer precist sätt för oss att kommunicera. För vi befinner oss alltid i en känsla. Känsla är också energi, och allting har alltid en energi, inte enbart människor, utan även växter, och ”döda” ting som stenar. Allting är skapat av energi, allting har en energi, som omvärlden kan känna av. Genom att bli bättre på att lyssna på våra känslor, och därefter andras känslor finns det inte längre några gränser för vår kommunikation. Vi kan kommunicera med alla människor över hela världen, men vi kan också kommunicera med djur, växter och allt runt omkring oss. Känslor är inte heller begränsade av avstånd. Ställer vi in oss på en specifik persons energifrekvens så kommer vi kunna känna vad den personen uttrycker, eller vilken energi de befinner sig i, oavsett om de befinner sig på andra sidan jorden, eller på andra sidan av solsystemet.

Allting kommunicerar också med oss hela tiden, och vi kommunicerar hela tiden med allt och alla runt omkring oss, vare sig vi gör det medvetet eller omedvetet. Genom känslor öppnar vi upp för kommunikation, inte bara med levande människor, utan även med ”döda”. Vi öppnar också upp för kommunikation med Universum själv, med helheten och med den universella kärleken som all energi i grunden består av. Möjligheterna är till synes oändliga, men det kräver att vi släpper lite av vårt fokus och vår tilltro till orden, och börjar känna istället. Vi behöver inte släppa talet helt, men vi bör kanske inte låta det få så mycket utrymme som det har idag, på bekostnad av mycket annat.

Möjligheterna är alltså stora, och riskerna små, men det finns trots allt aspekter att ta hänsyn till när det gäller känslor. Om man inte är trygg och centrerad i sig själv, vet vem man är och vad man själv känner, kan det vara svårt att skilja på ifall de känslor man upplever är ens egna, eller någon annans ”energi-utsändning” som man snappar upp. Ibland kan det vara svårt att veta, men det är å andra sidan likadant idag. Kanske är det till och med värre idag, eftersom alla upplever känslor dagligen, men de flesta vet inte att känslor används för kommunikation. Det fungerar nämligen så att du upplever den känslan inombords, som andra förmedlar, när du är inställd på deras frekvens. Den känslan som finns inom dig är den som människor runt omkring dig kommer att känna inom sig.

Men den kanske största vinsten för både individer och för mänskligheten i stort är förmodligen att det inte går att fejka en känsla. Det går inte att låtsas känna något som man faktiskt inte känner. Det innebär att vi skulle få en helt ny ärlighet och transparens i all vår kommunikation, om vi började kommunicera mer med våra känslor. Det genuina och ärliga skulle få en helt ny roll mellan alla oss människor, dels geografiskt och dels uppåt och neråt i hierarkin. Plötsligt skulle vi veta exakt om våra politiker är ärliga, eller oärliga, i sitt agerande och i sin kommunikation med oss. Känslan skulle också berätta om människors syften och drivkrafter. Och det gäller naturligtvis även inom relationer och mellan vänner.

Till en början skulle det säkert bli något av ett kaos, men ganska snart skulle läget sannolikt stabilisera sig och vi skulle istället få en fantastisk grund att skapa en bättre, roligare och mer kärleksfull värld.

Processen För Medvetet Skapande

Vi människor skapar våra liv varje dag. Det finns ingenting som händer någon, som inte ursprungligen är skapat av den personen. Det är inte du som följer med på livets resa, utan livet som följer med på din resa. Vad du än bestämmer dig för, så kommer livet att ställa in sig, och ställa om sig, efter dina val. Livet är en skapelseprocess, som man antingen kan delta i aktivt, eller passivt. Man kan skapa medvetet, eller omedvetet. Det enda som inte är möjligt, är att ”inte skapa”. Det alternativet, att ”inte välja”, är det enda som faktiskt inte är möjligt för oss att välja.

I tidigare poster har jag skrivit mycket om hur skapandet sker, framför allt det omedvetna, men även i viss mån det medvetna. I princip är det ingen egentlig skillnad. Skillnaden ligger snarare i om man kommer uppfatta att man lyckas uppnå det man önskar i sitt skapande, eller om resultatet ofta blir något helt annat än man har tänkt sig. I det här inlägget hoppas jag på ett tydligare och mer detaljerat sätt kunna beskriva hur medvetet skapande, med önskat resultat, sker.

För en del personer sker det automatiskt, och i så fall finns det självklart ingen anledning att ändra på det vinnande konceptet. Men samtidigt tror jag att många kan uppleva att det går trögt ibland, och att det är svårt att uppnå önskat resultat. Här kommer förhoppningsvis lite hjälp på vägen.

Allting som skapas har vid något tillfälle föregåtts av en tanke. Antingen i omedelbar anslutning till resultatet, eller flera veckor, eller år, innan det man tänkt, sker. Det är inte tanken som skapar, men tanken är fröet till varje skapelse, och som måste finnas där. Samtidigt kan även tankar tänkas omedvetet.

Varje skapelse föregås alltså av en tanke, men det är inte så att varje tanke blir en skapelse, vilket kanske är tur. För att tanke-”fröet” ska kunna gro krävs en energi, eller känsla, som kan vattna och ge det näring. Saknas en sån energi kommer inte mycket att hända. Det är också så att det oftast finns en tidsaspekt inbyggd i skapandeprocessen. Avancerade eller omfattande önskningar kommer att ta ett tag innan de kan uppfyllas, eftersom de ofta berör så mycket, eller så många, runt omkring dig. Därför tar det tid för Universum att ställa om, och justera in din verklighet, så att den passar det du har önskat dig. Medan enklare önskningar ibland kan uppfyllas med mycket kort varsel.

På grund av tidsaspekt vid komplicerade önskningar, finns det alltid en möjlighet att tänka en annan tanke, som motsäger den första. Gör man det, så är det den senaste tänkta tanken som blir det nya fröet. Om man hinner ändra sig innan ens önskan har hunnit uppfyllas, så kommer den inte heller att uppfyllas, eftersom tanken vi utgår ifrån nu är en annan. Ändrar man sen tillbaka sig till ursprungstanken är det återigen ursprungsönskningen som gäller, men tidsmässigt blir det i så fall nästan som att starta på noll igen. Ju mer man tvekar, och velar i sina önskningar, desto otydligare blir ens fokus, och desto längre tid kommer det ta för önskningarna att förverkligas. Fokus handlar om att ha en tydlig bild/tanke av vad man önskar sig, och att hålla fast vid den bilden och låta den få mycket utrymme i ens tankar. Fokus handlar om att ge prioritet.

Men det är som sagt inte tanken i sig som skapar, utan det är den energi man laddar sin tanke med. Ett annat ord för energi är känsla. Det vill säga, allt handlar om vilken känsla du väljer att befinna dig i när du tänker din tanke. Det är viktigt eftersom resultatet är helt och hållet beroende av det. Har du en ”positiv” känsla kommer din önskan att uppfyllas. Har du en stark positiv känsla kommer din önskan att uppfyllas snabbare. Har du en negativ känsla kommer din önskan att uppfyllas på ett sätt som du uppfattar som negativt. Har du en stark negativ känsla kommer din tanke att uppfyllas på ett sätt som du absolut inte hade tänkt dig, eller upplevt att du önskat. Har du ingen känsla alls, vilket knappast är praktiskt möjligt, kommer ingenting att hända.

Man kan också säga att det hänger ihop med vad, eller hur, man tänker. Eftersom det ligger en känsla i det. Som exempel: ”Det skulle vara fantastiskt att få 100 kronor”, eller ”Det skulle vara en katastrof om jag inte får 100 kronor”. I båda fallen är tanken samma, en önskan om att få 100 kronor. Men i ena fallet laddas tanken med en positiv energi, och i det andra med en negativare energi. Laddar man med positiv energi kommer resultatet bli positivt, laddar man med en negativ energi kommer resultatet att bli negativt. I det här fallet innebär det i så fall att man kommer få uppleva den ”katastrof” som man är rädd för. Eftersom det är där man lagt sitt fokus och sin känsla.

En del skulle i det här läget kanske säga att positiva affirmationer är rätt väg att gå, och visst kan det lyckas, om affirmationen leder till den önskade känslan. Annars är det bara ytterligare ett sätt på vilket man riskerar att lura sig själv. Ord betyder i sig nämligen ingenting. Det som betyder något är känslan vi laddar de med, vilket kan variera från person till person, och från situation till situation. Det finns inte heller ord för att beskriva varje känsla. Att gå genom ord för att nå sin känsla känns därför som ytterligare ett mellansteg, som egentligen inte är nödvändigt, och dessutom riskerar man att missa viktiga nyanser i den känsla man är ute efter. Mitt tips är därför att lägga mindre vikt vid orden och istället träna upp din förmåga att kommunicera med dig själv, din omvärld och med Universum, genom dina känslor. Det är ett mycket tydligare, mer nyanserat och naturligt språk för allt levande. Och det är ett språk på vilket det inte går att vara oärlig, eller dölja någonting.

Tanken springer ur en önskan om förändring, och den berättar i vilken riktning vi vill förändra. Inte sällan handlar det om en förändring som vi önskar för att uppleva de känslor som vi beskriver som lycka, kärlek och tacksamhet. Vi tänker att vi kommer uppleva de här känslorna om vi bara får det vi önskar. Men då blandar vi ihop korten när det gäller i vilken ordning saker och ting sker. Vi har sagt att tanken är första steget, men att det är känslan/energin som därefter skapar, manifesterar och förverkligar. Men det är först därefter som resultatet kommer. Och resultatet kommer motsvara de känslor du laddat din ursprungstanke med.

Ordningen är alltså: tanke, känsla, resultat. Du kan alltså inte förlita dig på, att det är resultatet, som ska leda dig till känslan. Då ser du sakerna i fel ordning. Det är lätt att tänka att: ”jag kommer bli lycklig om jag bara får ”det här” jag önskar mig”, Men ”lycka” är känslan, och ”det du önskar”, är resultatet. Känslan måste komma först, och gör den inte det kommer resultatet inte heller att motsvara det du önskar, utan det kommer motsvara den känsla du laddade din tanke med, innan resultatet kom, och inte efter. Och känslorna du erfar efter resultatet kommer motsvara de du kände innan resultatet.

Det går alltså inte att hoppas på att yttre omständigheter ska hjälpa dig att hitta din lycka. Lyckan måste komma först, därefter ändrar sig omständigheterna automatiskt, till att matcha en lycklig persons verklighet. Går man och väntar på att verkligheten ska ändra sig först, får man vänta hur länge som helst. Vill man ha en aktiv förändring, krävs en aktiv insats.

Nyckeln är att hitta, och tillåta sig att uppleva, den känsla som man kommer uppleva i samband med att ens önskning går i upplevelse. Men att hitta den känslan innan resultatet har kommit, eftersom känslan kommer att skapa resultatet. Det låter kanske svårt, eller till och med omöjligt, men jag ser inte att det behöver vara så svårt. Livet är en inre upplevelse, medan det yttre är en illusion för att förstärka en människas inre, för att tydliggöra. Tiden är också en del av illusionen. Allt som någonsin har hänt, eller kommer att hända, händer nu. Det som du önskar ska hända, har alltså redan hänt, och varje människa har den förmågan. Förmågan att gå in i den känsla man kommer uppleva när det man önskat sig inträffar, eftersom det händer just nu.

Gå helt enkelt in i känslan att din önskan är uppfylld, och landa i den känsla du upplever i samband med den insikten. Det kommer antagligen vara en fantastisk, underbar och lycklig känsla av tacksamhet, glädje och kärlek. Känslan blir en order, eller instruktion, till Universum, som berättar vilken känslan det blir Universums uppgift att skapa en verklighet som får dig att känna. Medan tanken berättar inom vilket område, eller i vilken situation du önskar känslan. Och instruktionen till Kosmos sker på Universums eget språk, genom känsla.

Den energi man skickar ut är den energi man får tillbaka. För energier som liknar varandra attraheras till varandra, som massor attraheras till varandra genom gravitationskraften. Att lägga stort fokus i känslan runt din tanke kan sägas motsvara att ge den mera ”tyngd”. Precis som gravitationskraften blir större för större massor, blir attraktionskraften större för fokuserade känslor.

Om du är konsekvent och stabil i dina önskningar, och ofta tänker på dem utifrån en positiv energi, så kommer Universum att svara, och leverera det du önskar dig. Ibland kan det ta tid, men svaret kommer. Att inte uppfylla din önskan skulle vara för Universum som att gå emot sig själv, och det har Universum ingen anledning, eller önskan, att göra. Universum vill ditt bästa, så när du, genom känslor, berättar för Universum vad ditt bästa skulle vara, så kommer din önskan alltid att tillgodoses. Eftersom materia kan skapas ur ”tom” energi är resurserna obegränsade, och det finns ingen anledning att frånhålla dig någonting. Om inte det är din uttalade önskan. Vilket det faktiskt kan vara, och är, för många människor, då det kan skapa fantastiska förutsättningar för dig att förstå och hitta dig själv. Och kärleken inom dig.

Lyckas du inte hitta den rätta känslan för att matcha din önskning, så avsätt lite tid varje dag när du tränar på just detta. Se det som en meditation om du vill, eller som ett sätt att träna din förmåga att prata och kommunicera på känslans språk. Även så lite som 5 minuter per dag kommer till slut att göra skillnad. Och när känslan av lycka i samband med en uppfylld önskan kommer, blir det lättare att hitta den inför nästa önskning. Det är inte omöjligt att du inom kort befinner dig i en positiv och uppåtgående känslomässig spiral av lycka och kärlek. Levandes ett liv som är ett pärlband av underbara och fantastiska upplevelser, i en känsla av medvetet skapande.

Det Man Inte Kan Påverka

Jag skriver ofta att man har makt att skapa allt man vill ha, och att man därigenom själv alltid väljer vad man vill uppleva. Det är förvisso sant, men eftersom det är du som ”själ”, inte som ”människa”, som bestämmer, kan det ibland, med all rätt, upplevas som en sanning med modifikation. Som själ har du absolut möjligheten att skapa precis det liv du vill leva. Grunderna för det livet fastställs av själen redan innan den fysiska människan, som ska genomgå upplevelserna, föds. Detaljerna, och mycket runt omkring, lämnas ofta fritt, men däremot bestäms huvuddragen för vad just det här livet ska innehålla.

Själen är inte alltid mest intresserad av det enklaste och roligaste tänkbara livet. Själen är oftast mer intresserad av att utvecklas och växa som person. Vilket allt som oftast innebär tuffare och mer strävsamma liv. Att komma hit och enbart njuta av allt det goda i livet ger kortvarig och mer tillfällig tillfredställelse. Medan att utvecklas, växa som människa och finna en ny trygghet och kärlek inombords, ger en mer långvarig och djupare tillfredställelse. Det är inte alltid själen man är, och människan man är, har samma uppfattning om vad som bör prioriteras, och hur man önskar att livet ska forma sig. I såna situationer har alltid själen vetorätt. I så fall är det inte konstigt om man uppfattar att livet inte blir som man tänkt sig, och man har svårt att se sin egen roll i skapandet. Man kan också ha svårt att se poängen med vad som sker, och vad man på längre sikt faktiskt får ut av upplevelserna.

Det kan helt enkelt finnas en tanke, eller ett önskemål, om saker som din själ vill att du ska lära dig, uppleva eller förstå. Antingen förstå om dig själv, eller om din värld. Det kan vara önskemål om att uppleva ett annat perspektiv, som själen inte har upplevt tidigare, eller också vill man ge sig själv möjligheten att ta nya steg i sin utveckling. Det handlar dels om dig själv som individ, men också om din roll i världen, och i förhållande till andra människor. Det kan finnas önskemål, eller en agenda, för dig där med, även om man kan säga att det handlar om dig även då.

Som jag berättat tidigare finns det alltid två huvudsyften med varje liv: ”njutning” och ”utveckling”. Utveckling handlar ofta om hårt arbete, uppleva otur, gå igenom motgångar osv, vilket har en tendens att i längden leda till ökad medvetenhet, större självinsikt, förståelse och klokhet. Att utvecklas handlar helt enkelt om att bli tryggare, klokare och mer kärleksfull som person. Att enbart ägna sig åt inre utveckling är däremot knappast någon njutning, då det kräver väldigt mycket av dig på många plan, samtidigt som det innebär hårt arbete, som man förmodligen inte upplever att man får speciellt bra ”betalt” för.

Men betalningen man får är insikter, ökad medvetenhet och personlig utveckling. Man åldras och mognar i positiv bemärkelse. Men samtidigt kommer du antagligen inte på ett direkt sätt att få uppleva resultatet av medvetet skapande. För du vill sannolikt skapa det som är roligt, och som ger dig omedelbar njutning, men om din själs plan för dig är att utvecklas, är omedelbar njutning inte vad livet kommer att ge dig. Eftersom livet, universum och kärleken har som uppgift att hjälpa dig att hålla den plan som din själ bestämde tillsammans med dig, innan du föddes. Det är överenskommelsen.

Det finns liv som nästan enbart handlar om utveckling, med väldigt lite utrymme för njutning. Och det finns liv som handlar väldigt lite om utveckling och nästan bara om njutning. Såna liv är däremot inte så stimulerande i längden, och det är inte ovanligt att såna liv tar slut snabbare än liv vars innehåll består av en jämnare balans mellan njutning och utveckling. Men ingen av de extrema ytterligheterna är kanske egentligen särskilt åtråvärda.

Betydligt vanligare är ett liv som har en bra, och skapligt jämn, fördelning mellan motgång/utveckling och medgång/njutning. Antingen att man har en något så när jämn fördelning mellan ”tur”/”otur” till vardags, eller, vilket känns vanligare, att man går igenom perioder av motgång, som därefter kan följas av perioder med mer medgång och bättre flyt. Det finns också varianter där det mesta går bra, men vid något tillfälle råkar man på någon enstaka, men å andra sidan betydligt större motgång. Man kan också tänka sig att ena halvan av livet handlar om njutning, och den andra halvan om utveckling, eller tvärtom.

Exempel på saker som kan vara förutbestämda, och som därmed är svåra att ändra på, är: om du ska leva som man eller kvinna, om du ska vara med om en stor olycka, allvarlig sjukdom, om du ska få barn eller inte, om du ska uppleva ensamhet, brist på pengar eller leva med nåt inre eller yttre handikapp. Om det är så att din själ, tillsammans med universum, livet och kärleken, har gjort upp en livsplan för dig där liknande milstolpar ingår, så är de upplevelserna i det närmaste obligatoriska för dig. Du har självklart alltid din fria vilja, men genom att förse dig med vissa typer av upplevelser är det livets mål att styra dig, så att du håller din plan när det gäller de obligatoriska punkterna. Och universum besitter otroligt kraftfulla resurser när det gäller att ”uppmuntra” eller inspirera dig att göra de val som innebär att du följer din livsplan.

Man kan säga att din livsplan är ditt öde i det här livet. Det är inte lätt att komma undan sitt öde, och frågan är om det ens är önskvärt. Din själ, som trots allt faktiskt är du, har naturligtvis en stark poäng och en vettig anledning att önska dig de upplevelser som är planerade. Ditt öde är, när allt kommer till kritan, valt till dig av kärlek, och för ditt eget bästa. Om saker och ting går dig emot så handlar det inte om att livet är orättvist eller att universum vänt sig mot dig. Det handlar om att ge dig de upplevelser och de insikter som du, innerst inne i din själ, önskar att få ta del av allra mest.

En livsplan innehåller självklart inte enbart information om motgång och olycka, den kan också innehålla information av positiv karaktär. Din plan kan vara att du ska bli rik, känd, uppfinna något viktigt, skriva en fantastisk bok, hjälpa till att rädda världen, att du ska träffa kärleken eller att du ska få barn. En del livsplaner kan innehålla många punkter och delmål som ska prickas av, andra bara något enstaka, men i så fall kanske större och viktigare. En del punkter kan vara delvis förhandlingsbara, beroende av vilken väg din mänskliga medvetande önskar gå, vilket kan vara beroende av var du befinner dig, och hur du tänker och känner, för stunden.

Även om det kan låta konstigt så går informationen om livsplaner och öden ihop med den fria vilja som jag skrivit om tidigare, men det handlar om dig som ”själ”, inte om dig som ”människa”. Det är nämligen så att du har en fri vilja, och du skapar din egen värld och ditt eget liv, och det gäller generellt, men samtidigt har du en livsplan med delmål, eller milstolpar, som livet kommer att göra allt för att du ska lyckas uppnå och därmed kunna pricka av.

Vilket kanske inte verkar helt fritt, men den som, när allt kommer omkring, ligger bakom din livsplan, är ingen annan än du själv, i form av det beslut som du, som själ, tog innan du föddes. Så allt du upplever är, på ett eller annat sätt, alltid grundat i ditt eget, fria val. Antingen din andliga själs tidigare fria val, eller senare val, utifrån ditt mänskliga medvetandes preferenser idag. Din själs önskan har alltid högsta prioritet, men alltid när du befinner dig emellan dina ”delmål” har du fritt utrymme att skapa och välja vägar, helt och hållet efter eget huvud, genom de tankar och känslor du väljer.

Varje person och varje själ har sin unika plan för varje liv. Ibland kan det vara frestande att jämföra sig själv med andra och deras liv. Att jämföra sin egen framgång, eller brist på framgång, med andras. Men det säger sig självt att en sån jämförelse sällan kommer att bli rättvisande. Den kommer inte kunna berätta någonting av värde, när våra förutsättningarna är så olika, och när vi alla befinner oss här på jorden för att genomgå fullständigt olika resor. Varav den ena aldrig kommer att vara lik den andra.

Ändå är det väldigt många som knappt ägnar sig åt annat än att jämföra sig med andra. Ofta tror jag det kan handla om att stämma av, och försäkra sig om, sitt eget värde. Har man lika fina saker, lika många vänner, gör lika fantastiska resor som andra osv. säger den logiska delen av hjärnan att man sannolikt har samma värde som de man jämför sig med. Problemet är när jämförelsen utfaller till din nackdel, vilket den tyvärr oftast gör. Anledningen till det är att vi har en tendens att alltid jämföra oss med de så vi upplever är bättre, eller har det bättre, än vi. Och när vi märker det, väcks tanken inom oss att vi inte är lika bra som andra, eller att det är något fel på oss. Vi blir stressade och rädda, vilket i sin tur leder till negativa känslor, som är med och formar ditt liv, och din verklighet.

Det här är inte ett problem för alla, men antagligen för många, och i grunden handlar det om rädsla. Rädslan att inte få vara med i gemenskapen, ta del av livets glädjeämnen och ha ett värde som individ och människa. Att gå igenom den här typen av känslor, upplevelser och erfarenheter är inte speciellt roligt eller upplyftande, men det kan vara ett effektivt medel att till slut få de insikter som gör att du landar i dig själv, och hitta din egen inre trygghet. För när du inte längre behöver söka trygghet och bekräftelse utifrån, eller hos andra människor, kommer resultatet av dina jämförelser med andra inte längre spela någon roll för dig. Du kommer kunna vara närvarande på alla sätt i ditt eget liv, och till fullo gå in i de upplevelser som livet ger dig, oavsett vilka upplevelser livet samtidigt ger till andra människor i din omgivning.