Blog

Ordningen

Livet kan verka kaosartat och slumpmässigt. Man är med om saker, råkar ut för saker, och ibland har man tur och ibland har man otur. Frågan om ”meningen med livet”, har engagerat mänskligheten under väldigt lång tid. Av förståeliga skäl, men en fråga som egentligen är minst lika intressant är ”hur livet fungerar”. Är man med i ett spel eller en lek, är det klart relevant att veta vilka reglerna är, och hur leken fungerar. Vet man inte det, kommer resultatet och utbytet man har av leken vara slumpartat och godtyckligt.

Och sanningen finns där ute, även om den ofta försvinner i bruset av åsikter, obalans och negativitet. Problemet är att det kan vara svårt att känna igen sanningen, och det sätt på vilket livet fungerar, att den bild man har av livet blir en självuppfyllande profetia, gör inte saken lättare, eller sanningen tydligare. Men om sanningen finns där ute, så finns den i ännu större utsträckning ”där inne”. Svaret på livets stora frågor finns inom varje människa, för den kärlek man är skapad av, vet precis vem du är och var du kommer ifrån.

Det finns en koppling mellan saker och ting, mellan tankar och känslor, och mellan insats och konsekvens. Det finns många fler kopplingar också, men nu väljer jag att fokusera på några av de största och mest intressanta. Det finns till exempel en stark koppling mellan att vara med om roliga saker, och att vara lycklig. Men det är inte bara så att det finns en koppling, det finns också en tydlig ordning, där det ena är resultatet och konsekvensen av det andra. Den bild jag tror de flesta har är att om man är med om roliga upplevelser, så kommer man bli lycklig. Men det är i så fall ett vanligt missförstånd, för det är inte den ordning som livet arbetar efter.

”Lycka” är ett känslotillstånd, medan ”roliga upplevelser” är exempel på en fysisk manifestering. Livet är ingenting som bara händer slumpmässigt, utan någonting som skapas. Och skapandeprocessen innehåller framför allt tre viktiga spelare: Tanken, känslan och manifesteringen eller resultatet. De är alla starkt kopplade till varandra, men det finns också en tydlig ordning dem emellan.

Tanken är fröet, idén, grunden och kreativiteten. Efter tanken följer känslan. Känslor uppstår inte ur ingenting, de har alltid föregåtts av, och sprungit ur, en tanke. Sen har vi förvisso möjligheten att uppfatta och ta till oss andras känslor, som i så fall har sprungit ur någon annans tanke, men jag kommer inte ta upp den aspekten nu, utan kommer prata mer om den i en framtida post. Känslan är skapandekraften, energin, fokuset och magin som förverkligar. Manifesteringen är resultatet, den fysiska upplevelsen, livet och verkligheten.

Det är skapandets ordning. Sen finns det som sagt fler kopplingar och fler aspekter, men det är huvuddragen. Det är också så att livet, och de upplevelser man är med om och de erfarenheter man gör, ger upphov till nya tankar som, via andra känslor, i sin tur kan skapa nya verkligheter och upplevelser. Tankar behöver inte heller leda till känslor. Många tankar är bara tankar som tänks av nyfikenhet, men ibland känner man extra starkt för vissa tankar, uppslag eller idéer, och det är dem som har potential att bli förverkligade. Samma sak är det med känslor. En känsla har alltid potentialen att skapa en verklighet, men det är inte säkert att det kommer ske, för det beror på hur stark och konsekvent man håller sig i den känslan eller energin. Hur starkt och konsekvent en människas fokus är, spelar stor roll för om verkligheten man känner för skapas, och hur snabbt, smidigt och effektivt det sker.

Det går att leva utan att vara medveten om det här. Det är inte säkert att man är medveten om vad man tänker eller känner, men det betyder inte att tankarna och känslorna inte finns där. Och när man förstår att känsla, energi och utstrålning är väldigt nära besläktade med varandra, så blir det tydligare varför man är med om det som man är med om. Varför man ibland behöver gå igenom motgångar, och varför man ibland, till synes, har tur. Tvivlar man på sig själv, kan det leda till rädslan att inte vara tillräckligt bra. Befinner man sig i den känslan tillräckligt länge så kommer den manifesteras i en fysisk verklighet, vare sig man vill det eller ej.

Det är därför vissa personer verkar ha tur och lyckas med allt de tar sig för, medan andra verkar råka ut för allt möjligt otrevligt, och går från motgång till motgång. Det är ingen slump, det är inte ologiskt och det är inte orättvist, utifrån hur livet fungerar. Det har med energi och utstrålning att göra, och om att förstå hur starkt känslor attraherar verkligheter, upplevelser och relationer som innehåller liknande energier. Förståelse är förutsättningen för medvetna beslut, men valet är alltid fritt och ansvaret individuellt, oavsett om du är medveten om vad du väljer, eller ej.

Ett Vanligt Liv

Livet kan vara spännande och omväxlande. Det är inte alltid man tycker att det händer något speciellt, men när man tittar tillbaka är det de spännande, roliga eller speciella sakerna man kommer ihåg efteråt. Den mindre speciella vardagen finns hela tiden där, men den är inget man lägger på minnet. Vardagen upptar oftast en större del av en persons liv, men många låter vardagen forma deras person i betydligt mindre utsträckning än de mer extrema upplevelser man är med om. Det ena behöver inte vara mer rätt än det andra, men jag tycker det är en intressant reflektion. Och man sover kanske en tredjedel av sitt liv. Ett liv är inte bara pärlbandet av guldkorn och guldkantade upplevelser, det är också vardagen och utfyllnaden däremellan.

Många människor är rädda för det ”vanliga”, rädda för vardagen, rädda för tystnaden och rädda för timmarna när ”ingenting” händer. Stressade av sin egen rastlöshet och behovet av att någonting hela tiden måste hända. Rädslan för att tiden är begränsad och att man bara lever, finns och syns när man gör någonting. Helst någonting som väcker andras uppskattning, avundsjuka eller beundran. Att sätta upp de här kraven, och den här pressen, på sig själv och leva inom dess gränser är helt ok, om det är vad man vill och sättet man kan uttrycka sin kreativitet, lycka och livsglädje på. Men det är ingen annan som sätter de här begränsningarna, och livet kan vara mycket mer, och innehålla fler nyanser än så.

Anledningen att jag nämner det här, är att balans är något som existerar på alla olika plan och i alla olika dimensioner av livet. Har man uppnått en inre balans, kommer det genomsyra tillvaron på alla olika punkter och i alla olika aspekter. Balans är en balans mellan ljust och mörkt, mellan ensamhet och gemenskap, mellan vardag och fest. De perioder när livet är ”vanligt” och vardag har också ett värde och fyller en funktion. De perioderna agerar balans till, och väger upp, de mer intensiva perioderna. På samma sätt som en god natts sömn väger upp en dags aktiviteter. Man kan tycka att det är roligare, och händer mer, när man är vaken, men ett liv utan sömn eller med för lite sömn, är inte balanserat. Och energi och hälsa kommer på sikt att ta skada av obalansen.

Livet handlar om att uppleva, men det handlar lika mycket om att skapa. Vad man skapar väljer man själv, och man sätter i stor utsträckning själv gränserna för vad man kan, eller inte kan, skapa. På sätt och vis handlar det om att ha realistiska förväntningar. De flesta har något som de verkligen skulle vilja skapa, eller uppleva, i livet. Men när man vill något väldigt mycket sätter man ofta orealistiska förväntningar på resultatet, och på upplevelsen. Det blir lätt att man blundar för kostnaden och eventuella negativa aspekter runt det man vill skapa. Man skulle kunna säga att man sätter sin upplevelse på en piedestal och höljer den i ett skimmer av ovanjordiska fantastiskhet.

Den här typen av tankar, känslor och energi, och att vilja något så mycket, är ett starkt fokus. Och fokus är normalt vad som initierar en önskan manifestering. Men när man har en orealistisk bild av det man vill skapa, distanserar man sig från det man skulle uppleva om önskan blev verklighet. Och den här energimässiga distansen lägger sig som ett motstånd, vars fokus istället lägger sig som ett hinder för att det man försöker skapa ska kunna förverkligas.

Det är faran med att tillskriva önskade verkligheter speciella, fantastiska eller överjordiska egenskaper, eller potential. De drömmarna bygger inte på en balanserad energi, och de har inte mycket med verkligheten att göra. Därför kommer de inte heller förverkligas så länge man håller fast vid de här känslorna kring sin önskan. Men när man är rotad i en inre balans och låter sina önskningar mogna i den energin, kommer känslorna runt önskningarna förändras och landa närmare verkligheten. När man förstår att varje verklighet är en balans av ljust och mörkt, en kompromiss mellan frihet och begränsning, blandning mellan fest och vardag har bilden man har av verkligheten landat närmare verkligheten själv. Då finns inte motståndet i energin kvar.

När det man önskar skapa, känns vanligt, självklart och nästintill ointressant, är förutsättningarna optimala för att det man försöker skapa, på ett enkelt, smidigt och naturligt sätt ska kunna manifesteras till en fysisk verklighet.

Att Leva I Nuet

Just nu lever vi, men det behöver inte betyda att alla människor lever i nuet. När man inte lever i nuet, så lever man antingen i historien eller i framtiden, eller en blandning av alla tre. Ett nyfött barn har oftast ingen medveten historia och är inte heller ännu medveten om framtiden som koncept, och vad den innebär eller kan innebära. Ett nyfött barn lever i nuet, även om det är en väldigt kort tid man är relativt nyfödd, och det är ganska snart man börjar bygga upp en egen historia.

Medvetenheten spelar också in. Är man så omedveten att man inte förstår vad historia eller framtid är, lever man ofta i nuet, som t.ex. en del djur, för då är man inte medveten om att det finns alternativ. Är man mer medveten, är det lättare att fastna i tankar och känslor kring det som varit, eller det som kanske kommer längre fram. Det finns ingen garanti för att hög medvetenhet innebär att man i större utsträckning lever i nuet, men personer med ett balanserat inre har ofta lättare att släppa historia och framtid till förmån för nuet. Och för att hitta sin inre balans behövs ofta att man är väldigt medveten om sig själv, sin omgivning och sin värld.

Anledningen att det finns en poäng att leva i nuet, istället för någon annan tid, är att det bara är just precis nu som vi verkligen lever, och det är bara just precis nu som livet händer. Allt som vi varit med om fram tills nu är något vi har gjort. Vi har levt, men det som redan har hänt går inte att ändra och risken är att man blir fast i tankar och känslotillstånd som hör till historien, utan att utvecklas. Samtidigt som det gör att man inte har samma möjlighet att vara närvarande i det som verkligen är livet, och i de beslut och vägval som längre fram kommer att skapa framtiden.

Oroar man sig, eller planerar, istället hela tiden för framtiden så lever tankar och känslor i någonting som aldrig har hänt, och kanske aldrig kommer att hända. Allt detta under tiden som det som verkligen är livet passerar utan att man tar sig tid eller hinner uppleva det. Lever man i det förflutna, gör man det ofta av rädsla, och lever man hela tiden för framtiden handlar det också om en rädsla. Inre stress kan ses som ett annat ord för rädsla. Och att konstant leva under stress är varken behagligt eller hälsosamt.

Att leva i nuet tror jag inte är någonting man ångrar att man gjort efteråt, men som vanligt handlar det mer om skälen och drivkraften bakom att man gör något, än vad det är man väljer att göra. Det finns helt enkelt många aspekter bakom det hela. Samtidigt som principerna kan uppfattas som väldigt komplicerade, så är de också relativt enkla och logiska. Det ena ger det andra och en del steg förutsätter att man tagit andra steg tidigare. Som en stege. Det är lätt att klättra högst upp på stegen om man tar ett steg i taget. Försöker man istället hoppa över ett eller fler steg blir det genast svårare. Att hoppa direkt till toppen är i princip omöjligt, och ju fler steg man försöker hoppa över, desto större insats krävs, och desto större är risken att man missar och ramlar och skadar sig.

Många tror att ju mer de hinner med i sina liv, desto mer har de verkligen levt och utnyttjat livet. Men finns det inget starkare skäl till varför man väljer de vägar man gör, är man kanske ute på hal is. Gör man saker av rädsla kommer värdet av det man gör inte vara lika stort. Både fysiska produkter, upplevelser och relationer går att få i många olika former. Kvantitet och kvalitet behöver inte vara varandras motsatser, men ofta är de det eftersom man allt som oftast arbetar med begränsade resurser, vilket kräver prioriteringar och kompromisser. Att vara medveten i nuet, och livet när det verkligen händer, handlar om att hitta och känna livets absoluta kärna, och att vara närvarande och delaktig i samspelet med sin omgivning och med sig själv. Livet blir förmodligen inte intensivare och mer levande än så.

Med motgångar och prövningar kommer medvetenhet och djup. Med obalanserad medvetenhet kommer en önskan och drivkraft till förändring. En resa till inre balans som förutsätter att man går igenom och städar upp bland alla tankar, känslor och allt som varit. Med medveten inre balans försvinner alla rädslor och behovet av att leva någon annanstans än i nuet. När man inte längre har en massa saker att oroa sig för frigörs en massa kapacitet och energi som kan användas till att njuta av livet och utvecklas som människa. När man inte längre tyngs ner av sin energi förbättras också intuitionen och man får en ökad känslighet för de vägar som livet föreslår att man ska gå. En motståndsfri flexibilitet som leder till en rikare och lyckligare framtid. Utan att man någonsin behöver bekymra sig över den.

När Det Gör Ont

När man av någon anledning gör sig fysiskt illa, känner man smärta. När jag var liten tyckte jag att det skulle vara mycket bättre om det slapp göra ont. Men redan då förstod jag nog på något sätt att det inte skulle fungera. Smärtan fyller en viktig funktion i att den på ett konkret sätt uppmärksammar oss på när något är fel gällande kroppens funktion. Smärtan hjälper oss att veta när något är så fel att det kräver åtgärd eller behandling. Och graden av smärta upplyser oss om hur akut behovet av åtgärd är. Hade smärtan inte varit en obehaglig känsla att uppleva, hade vi förmodligen inte tagit problemen, den försöker belysa, på allvar.

Men den fysiska kroppen är en väldigt liten del av vem vi är. Framför allt har vi en själ, eller en andlig kropp. Båda kropparna består av energi och är lika verkliga. Men den fysiska kroppen är just fysisk och temporär, medan den andliga kroppen varken är fysisk på samma sätt, eller begränsad i tid. Men det finns också andra likheter. När man av någon anledning skadar sin andliga energi, känner man en smärta, som fyller samma funktion som för den fysiska kroppen. Smärtan uppkommer egentligen inte på det fysiska planet, även om den är lika verklig för det. Den indikerar att det finns en skada eller ett sår i själens energi, som måste åtgärdas.

Som människor uppfostras vi in i den fysiska verkligheten, vilket är relevant. Däremot uppfostras vi också bort ifrån den värld som inte är konkret fysisk, och bort ifrån vår andliga identitet. Vi lär oss att söka bekräftelse från vetenskapen för att våga lita på vad vi är, vad vi upplever och hur världen ser ut och fungerar. Det innebär att vi är uppmärksamma på kroppens fysiska symptom på välbefinnande, men vi är inte lika lyhörda inför själens välbefinnande. För att vi har fått lära oss av samhället och de vi vuxit upp tillsammans med, att den delen av verkligheten inte finns. Vi kan fortfarande känna den själsliga smärtan när något inte står rätt till med vår energi och utstrålning, men vi vet inte hur vi ska hantera smärtan, eftersom den, enligt vad vi fått lära oss, inte finns.

Utvecklingen går visserligen åt rätt håll om man jämför med hur det var för 100, eller 200 år sen, men vi har fortfarande en lång bit kvar att gå. På grund av det finns det många människor som lever hela sitt liv med en själslig smärta som de aldrig blir av med. På samma sätt som ett skrubbsår gör att vi har en skada på en viss del av vår fysiska kropp. En skada som kanske märks tydligare i vissa situationer och vid vissa rörelser, och som kanske delvis hämmar vår frihet. På samma sätt kan våra erfarenheter av livet ge oss andliga ”skrubbsår”. Skrubbsår som berör en del av vår själs energi. Precis som det fysiska, kan det andliga skrubbsåret kännas mer i vissa situationer, och det kan absolut hämma vår frihet och påverka vårt välbefinnande.

Jag ser människor som att vi ÄR vår själ, vi HAR vår fysiska kropp, och vi SKAPAR vår verklighet. Eftersom vi, som själar, skapar vår verklighet, även den fysiska verkligheten, är det lätt att förstå att skador i själen kommer påverka skapandeprocessen och den verklighet vi skapar. Därför är det inte konstigt eller ovanligt att själsliga problem även kan manifesteras som fysiska sådana. Det ena påverkar det andra. Man skulle kunna tänka sig att en fysiskt fungerande kropp eller positiva upplevelser, på samma sätt, skulle kunna läka en sårad andlig kropp. Men det fungerar inte riktigt så, eftersom skapandet börjar inifrån, och verkligheten skapas av själen. Det är där potentialen till skapande finns, och det är därifrån energin kan sprida sig till andra delar av en persons liv.

Själslig sorg kan manifesteras fysiskt i form av tårar, även om vi inte har lidigt någon fysisk skada. Men såret i själen skapar en verklighet där vi är fysiskt påverkade av vår sorg. Obalans kan ge upphov till många olika symptom, både fysiska och på ett andligt plan. Man skulle kunna kalla obalans för en sorts sjukdom, men med betoningen att det inte är något man drabbas av, utan något man, medvetet eller omedvetet, skapar. På samma sätt handlar en behandling inte om att ge sig på och korrigera de symptom som uppkommer, utan om att istället om att leta inombords för orsaken till obalansen.

I tidigare poster har jag pratat mer ingående om hur man kan komma till rätta med obalans, och välja ett behagligare och mer medvetet liv. Själens balans speglas i varje persons omgivning, upplevelser och fysiska kropp. Obalans är inte ett naturligt jämviktstillstånd, därför kräver obalansen en insats av energi och en ansträngning för att den ska kunna existera och upprätthållas. Den här ansträngningen märks först psykiskt, men sen även fysiskt, i form av, energimässiga och fysiska, spänningar och stress. Att leva i obalans gör ont, och smärtan är din andliga kropps sätt att uppmärksamma dig på att din energi behöver förståelse och kärlek från dig.

Meditation

Om sömn är en chans till återhämtning, och en möjlighet att fylla på energidepåerna, för kropp och hjärna, så kan meditation sägas vara motsvarigheten för själen. Sömn är visserligen, i högsta grad, en sorts avslappning, men det är skillnad när avslappningen sker i ett medvetet och vaket tillstånd. Precis som kroppen inte klarar sig för länge utan sömn, så behöver också själen regelbunden återhämtning. Till viss del kan detta ske automatiskt, och som en del av vardagen, som en sorts tillfällig nedvarvning. Till exempel genom att man tar kravlösa pauser från arbeten och måsten, att man gör något helt annat en stund, ägnar sig åt nån hobby eller tar en kopp kaffe och femton minuter i solen. Alla dessa aktiviteter kan ha meditativa drag, även om kvaliteten på energiåterhämtningen kan variera.

Det går att göra meditation till något väldigt avancerat och komplicerat, med rökelse, speciell musik, andningsövningar, olika mentala fokus osv. Och det behöver inte vara fel. Fungerar det för dig, och känns bra, är det bara att fortsätta. Det finns inga uttalade regler för vad som är rätt eller fel. Men det som är min egen erfarenhet, och vad jag också hört från andra, är att ju tidigare i sin utveckling, och väg mot balans, man befinner sig, desto större grej gör man av meditationen. Ju längre man sen kommer på sin resa, desto mer avskalade och enklare blir rutinerna. Och istället för att, genom detta, tappa effektivitet, är min känsla att man med tiden blir effektivare i sitt utövande.

Effektivitet kan i det här fallet definieras som maximal mental och andlig avslappning, per tidsenhet. Hur effektiv man är har också i väldigt stor utsträckning att göra med hur balanserad man är inombords. Ju närmare balans man befinner sig, desto renare, enklare och tommare är man inuti och desto färre motstånd och negativitet har man fyllt upp sin energi mer. Motstånd, som tenderar att ligga ivägen för sanningen, för att komma i kontakt med sig själv och för att kunna slappna av till 100%. En balanserad person är inte bara effektivare i sitt meditativa utförande, man samlar som balanserad inte heller på sig negativitet och energimässiga föroreningar samma utsträckning som en obalanserad människa. Detta innebär att man både är duktigare på att meditera, men dessutom har ett mindre behov av meditativ återhämtning än andra.

Det kan hänga ihop med att man inte gör av med lika mycket energi i sin vardag. En obalanserad tillvaro och ett känslostyrt levene kräver mer, och den känslomässiga berg-och-dal-bana man ständigt befinner sig i tar väldigt mycket kraft. Utöver det, gör allt bagage man, genom sina antaganden, jämförelser och bedömningar, fyller sin energi med att denna ökar i densitet och blir mer av en belastning, som gör det tyngre att tänka, andas, röra sig och existera, helt enkelt. Negativiteten är inte en naturlig del av vem vi är. Det är något som är konstruerat och skapat av oss människor. För att det inte är en naturlig del av universums jämvikt, krävs det en arbetsinsats, medveten eller omedveten, för att negativiteten ska kunna upprätthållas. En arbetsinsats som utan tvekan tar på krafterna.

Vad det egentligen handlar om, är att hitta ett inre sinnestillstånd som är fritt från all negativitet, alla inre spänningar och allt motstånd. I det tillståndet är man öppen för livet och öppen för en naturlig utjämning av energierna inombords. När det inte längre finns något motstånd som håller kvar energin som finns inombords, eller hindrar energin från att flöda fritt, så kommer skillnaden, mellan din och omgivningens/universums balanserade energi, att minska. Som när man öppnar portarna till en sluss. När portarna är stängda krävs det en stor kraft för att hålla emot vattenmassorna, och den kraften behöver hela tiden appliceras för att en tillfällig jämvikt ska råda. När portarna till slussen öppnas behövs inte den kraften längre, och efter en liten stund kommer vattnet ha strömmat över så att vattennivån är lika på båda sidor om slussportarna.

Meditation kan vara effektiv eller ineffektiv, men den kan inte skada dig. Experimentera gärna på egen hand och känn efter vad som fungerar för dig. Och var inte rädd för att hålla dina rutiner flexibla och låta dem följa din utveckling. Som vanligt kommer man långt genom att lyssna på sin kropp, sitt hjärta, sin intuition och känsla.

Relationer (del 2)

Men kanske är de flesta ändå mest intresserade av, och nyfikna på, de romantiska relationer man har, och kommer ha, under sitt liv. Den romantiska relationen delar egenskaper med vänskapliga relationer och familjära. Ofta är grunden i ett förhållande en vänskaplig relation, som har utvecklats till något närmare och intimare.Den romantiska relationen uppstår när två personer, tycker så mycket om varandra och trivs så bra tillsammans, att man vill vara fysiskt närmare varandra än vänner normalt kommer varandra. Man vill inte bara ha en social gemenskap tillsammans, utan även en fysisk gemenskap. Det är den stora skillnaden. Att den romantiska relationen inte bara innehåller en social attraktion, utan även en fysisk attraktion.

Att man vill vara varandra fysiskt närmare kan ta sig uttryck som att man vill tillbringa mycket tid tillsammans, kanske flytta ihop, visa fysisk omtanke och kärlek till varandra, möta varandra sexuellt och kanske skapa en gemensam familj tillsammans. Den romantiska relationen, tar vänskap mellan två människor till en helt ny nivå, där relationen kan ge mycket mer. Samtidigt blir insatsen större, då en romantisk relation kräver mer tid, engagemang och energi. Riskerna vad gäller vänskapen, som var grunden allt byggdes på, blir också större om romantiken skulle ta slut. Vänskap kan existera i olika grader, även när man är på väg ifrån varandra, medan den romantiska relationen är mer av ”allt eller inget”. Om den tar slut är sannolikheten större att man går olika vägar, än att man fortsätter vara vänner.

Den romantiska relationen är per definition väldigt intim, och man befinner sig ofta i en situation där man är väldigt öppen, ärlig och naken inför varandra, inte bara fysiskt, utan även på många andra plan. Man ger en väldigt stor del av sig själv, och tar därigenom en stor risk. För att många känner att det är en risk man tar och för att situationen man hamnar i ställer saker och ting på sin spets, är den romantiska relationen mycket känsligare än många andra relationer för obalans. Det kan räcka med väldigt lite för att balansen ska rubbas, och plötsligt är man på väg ifrån varandra istället för ihop.

När man letar efter en partner, söker de flesta efter någon man ser som likvärdig en själv, eller helst lite bättre. Vad som är ”bättre” är såklart relativt. Två personer som är lika attraktiva för varandra kommer kunna hitta varandra i en gemensam och balanserad relation, med alla möjligheter att blomstra. Men det är också fullt möjligt att hitta någon som är lite bättre än man tror sig förtjäna, om den andra personen känner samma sak. Eftersom man prioriterar olika och varje prioritering är individuell och unik kan båda personerna i ett förhållande ibland känna att de hittat någon som är bättre än de tror sig förtjäna. Ett förhållande mellan en vacker, men fattig person, och en rik, men mindre vacker person, kan också vara balanserat när den ena prioriterar skönhet över allt annat, och de möjligheter det för med sig, och den andra prioriterar ekonomiskt välstånd, och den frihet det för med sig.

Förälskelse är ofta den initiala fasen i ett romantiskt förhållande. Förälskelsen är mer extrem än kärlek, och mindre balanserad. Det är lättare att känslorna tar över, men i och med att det handlar om mest positiva känslor, och båda personerna upplever samma sak, så handlar det fortfarande om en balans dem emellan. Eftersom alla individer är unika kommer ett förhållande alltid innebära någon form av kompromiss med den andre parten angående vissa delar. Under den initiala förälskelsen är det vanligt att se den andre personen i ett rosarött skimmer (en form av piedestal som inte nödvändigtvis speglar verkligheten). När man tror att man hittat någon som är fantastisk, och allt man önskat sig, är man också mer mån om den personen och mer villig att kompromissa för egen del. Därför kan ett förhållande överleva förälskelse-fasen, även om det efteråt, när dimman har skingrats, visar sig att man inte passar ihop alls.

När balansen inom ett förhållande inte längre är i jämvikt, är förhållandet på väg att ta slut. Därifrån kan det visserligen vända igen, om förutsättningarna ändras, men i alla fall. De vanligaste sakerna som sätter käppar i hjulet, förutom obalans rent generellt, är att man inte ser vem den andre personen egentligen är. Man är så kär att man inte kan, eller vill, se sanningen. Det är också vanligt att man inte ser, och känner, sig själv tillräckligt bra för att vet hur man fungerar, och vem man egentligen vill ha och skulle trivas tillsammans med.

Man skulle kunna säga att ett nära förhållande med en person, innebär att man får vara beredd att kompromissa bort 50% av sitt nuvarande liv. För att man är två personer i förhållandet, som båda vill vara nöjda. Samtidigt kommer man få möjlighet att ta del av 50% av sin partners liv, vilket förhoppningsvis är mer än tillräcklig kompensation. Det är nog inte helt ovanligt att man kompromissar så mycket i sitt förhållande att man kompromissar bort sig själv. Dels kommer man, på sikt, inte trivas i en sån situation, och dels tar man bort den del av sig själv som är unik och attraktiv. Och det är egentligen lite av grunden i alla förhållanden:

1. Var dig själv. Kompromissa när det behövs och känns ”prisvärt”, men kompromissa inte bort vem du är och dina mest grundläggande värderingar.

2. Förstå hur du fungerar och vilken kombination av egenskaper som är unika för dig. Lär känna dig själv, och älska den du är. Man kan bara förmedla äkta kärlek till sin partner, om man känner den kärleken för sig själv. Man måste befinna sig i den energin för att kunna förmedla den.

3. Hitta din egen inre balans, hitta sanningen och se människor och världen som de är. Alla människor har något som är unikt. Alla människor har attraktiva sidor, och sidor som är mindre attraktiva. Varje vinst medför alltid någon form av kostnad. Se och känn helheten. Använd din intuition.

4. Var inte för hård mot dig själv, och var inte för hård emot andra. Ge dig själv en chans, och ge andra människor en chans.

5. Förhållanden och relationer handlar om ömsesidigt utbyte. Relationer med personer som berikar ditt liv kommer kännas enkla, naturliga och självklara. De uppoffringar och kompromisser som ibland krävs tillsammans med såna personer kommer inte kännas som en ansträngning eller uppoffring.

6. Varje relation har sin individuella dynamik och sina individuella egenskaper. En del relationer är intensiva och föränderliga, andra stabilare men mer sporadiska. Oavsett vilket, försök hitta balansen tillsammans med personen relationen gäller. Var flexibel och anpassa dig, beroende på förutsättningarna.

Och sist men inte minst: Njut! Livet handlar om upplevelser, erfarenheter, feedback, utveckling, resultat och konsekvenser. Men det är också en spännande och spontan resa. En resa som vi gör tillsammans med många miljarder andra människor, utspridda över vårt jordklot. Alla människor är unika, och många har spännande och intressanta egenskaper och erfarenheter att dela med sig av. Och uppskatta de personer och relationer som berikar ditt liv och din vardag.

Relationer (del 1)

Att leva ett liv är att gå igenom relationer med andra människor. Så länge du har blivit född är det svårt att komma ifrån. Den allra första, och sannolikt en av de starkaste relationerna man kommer ha, är den med sina föräldrar. Det är oftast den första andra levande varelsen man kommer i kontakt med, och både på grund av den genetiska likheten och det starka band som uppstår när man blir omhändertagen av någon som verkligen älskar och bryr sig, så handlar det om en stark och viktig relation.

Andra relationer som man kommer gå igenom, är vänskapliga relationer, romantiska relationer, yrkesmässiga relationer och relationer med folk som delar samma intressen eller egenskaper. Beroende av vilken typ av relation det handlar om, så kommer relationens dynamik och energi se olika ut. Gemensamt för en relation är att det sker ett utbyte mellan individer. Antingen ett utbyte av information, varor, erfarenheter, upplevelser, pengar eller kärlek. Gränserna, både avseende typ av relation och typ av utbyte kan självklart vara flytande och variera mellan individer och situationer.

Den familjära relationen är viktig, inte bara för att det är den första och en av de starkaste relationerna man kommer ha, utan även för att den påverkar så stor del av ens liv. Under hela en persons uppväxt kommer relationen man har till sina föräldrar, syskon och andra nära släktingar påverka ens vardag i stor utsträckning. Både i att den kommer att berika, men också att den ibland kommer begränsa, en persons frihet och uttryck. Man blir omhändertagen och älskad, men samtidigt måste man leva upp till de gemensamma regler som finns inom familjen, för att det ska fungera att leva och fungera så nära inpå varandra.

Relationen med vännerna ser annorlunda ut. Familjen föds man in i, vare sig man vill eller ej, medan relationerna man har med sina vänner är frivilliga. Inom familjen finns det också en tydligare hierarki, någonting som inte alls är lika utpräglat mellan vänner. Även mellan vänner är det så att man, oftast omedvetet, får någonting i utbyte mot någonting annat. Man tänker förmodligen inte på det, men varje relation medför en vinst av något, till en kostnad av något annat. Så länge vinsten är lika med, eller uppfattas som mer betydelsefull än kostnaden, kommer relationen att fortsätta existera och frodas.

Då prioriteringar ser olika ut mellan olika individer, kan man hamna i en situation där en person tycker att relationen ger de någonting, medan den andra personen inte känner att det är värt kostnaden. En sund vänskaplig relation handlar om en balans och jämvikt mellan personerna i fråga. Att man på ett sätt anser varandra jämnbördiga. Är man inte jämnbördiga som personer, kan relationen fungera i alla fall, om den enas insats och bidrag är större. Och om båda personerna känner sig bekväma med det upplägget.

Vänner är ett stöd i tillvaron. De är personer som man delar en, kortare eller längre, historia och åsikter/värderingar med. Vänner fungerar också som referenser, inspiration, sällskap och kan i sin nära form bli en sorts frivillig förlängning av familjen. Människan är också en sorts flockdjur, och det känns naturligt att tillhöra en flock eller grupp av andra människor. Det finns en trygghet och identitet i det. En viktig del av utbytet mellan vänner är utbytet av glädje, omtanke och bekräftelse.

Precis som allt annat i livet befinner sig i konstant rörelse, så förändras alla relationer över tid. En del förändras så långsamt, att det knappt är märkbart, medan andra kanske kommer, blommar upp och försvinner inom en period av några månader. Det är inte säkert att en relation kommer följa det mönstret. Relationen kan vara lika nära och lika stark mellan personer, trots att den förändras, t.ex. genom att fokus för relationen förändras.

En relation fungerar, så länge den är i balans, så länge jämvikten mellan ingående parter upprätthålls. Förhållandet mellan personerna kan se olika ut, men fortfarande vara lika balanserat, men när balansen börjar förskjutas krävs att den, på ett eller annat sätt, justeras, annars är förhållandet på sikt dömt att tyna bort. Genom ett liv förändras man och utvecklas mycket som person. Det innebär att man kan ha väldigt mycket gemensamt med någon under en period av sitt liv, för att vid ett senare tillfälle gå skiljda vägar och upptäcka nya vänskaper och nya relationer.

Det behöver inte vara fel. Världen och livet är dynamiskt. Bara för att man en gång varit vänner behöver inte det betyda att man är låsta till varandra resten av livet. En person som man fortfarande står nära, kommer det aldrig kännas som en ansträngning att hålla kontakten med. Känns det, å andra sidan, som att båda parter hela tiden måsta anstränga sig för att hålla liv i kontakten och vänskapen, så kanske kanske man inte har så mycket gemensamt längre. Precis som med allt annat i livet, så handlar det om den energi man befinner sig i och utstrålar. Lika attraherar lika, vilket innebär att personer med liknande energier kommer att känna en gemenskap och fastna för varandra. När deras energier förändras, kommer också deras förhållande att förändras.

Inre obalans, innebär inre kaos. Och eftersom en persons yttre upplevelser skapas inifrån, kommer en obalanserad persons relationer vara mer av en känslomässig berg-och-dal-bana, mer oförutsägbara och mer kaosartade än en balanserad persons. Men det fungerar, för att de personer man kommer dra till sig är likadana. Jag är inte helt säker på det här, men jag tror att anledningen att det fungerar på det sättet är att det är effektivast och mest uppskattat, både för individerna och deras utveckling, och för mänskligheten och universum som helhet. Det är ett effektivt och väl fungerande system, helt enkelt.

Fysik Och Hälsa

Vi lever i en fysisk värld. Mycket av det vi ser är fysik, men det finns väldigt mycket vi inte kan se, som också tillhör den fysiska dimensionen. Det finns en del fysiska förutsättningar och begränsningar att föhålla sig till, men vi har också stor möjlighet att påverka vår fysiska upplevelse och våra fysiska förutsättningar på egen hand. Att träna sin kropp kan till exempel göra den starkare, så att man orkar mer. Men den mentala biten, och vilken energi man befinner sig i spelar kanske ännu större roll.

I mina inlägg pratar jag ofta om balans. Man kan använda många namn på tillståndet och det samspel med omvärlden som jag tänker på: harmoni, jämvikt, stillhet, symbios, frihet. Men ordet balans har en energi som ligger närmare sanningen för mig, och det säger dessutom mycket om principen och hur man i ett balanserat tillstånd interagerar med sin omvärld: i balans.

Förutsättningen för att kunna leva balanserat är att man befinner sig i en energi som är balanserad, fri från känslomässigt bagage, inre spänningar och motstånd. Balans är något andligt, mentalt, men också väldigt fysiskt. Obalans innebär att man befinner sig i en tung energi, en energi som på sikt fysiskt kommer tynga ner kroppen. Känslomässig negativitet innebär energimässiga anspänningar och omedvetna inre motstånd mot sitt eget välbefinnande, och sin egen lycka.

En obalanserad persons inre spänningar kommer leda till fler rynkor, osymmetri (obalans) i kroppen och sämre förutsättningar att prestera på alla olika nivåer. All energi som läggs på att vara rädd, orolig, arg, frustrerad osv, kommer sätta sin tydliga fysiska prägel på en obalanserad person. Men obalansen påverkar även kroppen ner på cellnivå, och kommer att påverka kroppens fundamentala funktioner negativt. En obalanserad person kommer dra på sig sjukdomar lättare, samtidigt som kroppen kommer vara sämre rustad att ta hand om virus och bakterier.

En obalanserad person kommer åldras i förtid och löper en större risk för olyckor, otur och sjukdomar. En av de vanligaste sjukdomarna som en negativ energi och utstrålning, på sikt drar till sig, är cancer alla dess olika former. Det är ett tydligt tecken på att man befinner sig i en negativ energi, men även lindrigare varianter, som förkylning, influensa, magsjuka, olika allergier osv. dras till samma typ av utstrålning.

En balanserad persons kropp kommer fungera bättre och se yngre och vackrare ut. Personer som blir riktigt gamla är inte de personer som oroar sig eller har en negativ syn på livet. Det är de personer som trivs, är flexibla och nöjda med vad de har. De som inte behöver någon speciell anledning för att njuta och som inte oroar sig eller känner stress. Det är egentligen inget magiskt eller speciellt med de personerna. Det speciella är att de lever i balans, med sig själva, sin omgivning och med livet, och balans är ett val och en väg som alla har möjlighet att välja.

En del av paketet med ett fysiskt liv är att gå igenom åldrande, men hur mycket man åldras, och på vilket sätt har man också en stor makt över att välja. Det är ingen slump att den som verkar ha mycket otur, och råka ut för allt möjligt, också åker på motgång efter motgång på alla möjliga områden. Det är inte orättvist eller ologiskt utifrån hur livet och universum fungerar. Skickar man ut negativ energi, som en radiosändare, kommer man också nå ut till och attrahera den energi som verkar på samma frekvens. Skickar man ut negativitet förutsätter livet att du vill ha negativitet tillbaka. Lägger man så mycket energi och fokus på negativitet, är det signalen man skickar ut och det man kommer att skapa.

På samma sätt är det ingen slump att fysiskt vackra människor oftast är både friskare, lyckligare, och har mer tur och framgång på andra områden också. Antingen befinner man sig i en positiv spiral, på väg åt rätt håll, eller i en negativ spiral, på väg åt fel håll. Enda tillfällena när man inte befinner sig i någon form av spiral är i princip när man antingen nått botten, uppnått inre balans eller befinner sig precis mitt emellan. Men att befinna sig mitt emellan är ett ostabilt tillstånd, och det räcker ofta med en liten knuff åt ena eller andra hållet för att man ska hamna i någon av spiralerna.

Med balans kommer fysisk hälsa, kondition, styrka, skönhet, tur, och ett friskt, långt och lyckligt liv. Det som varit är historia, och framtiden är ännu inte skapad. Man har alltid ett val, och det är aldrig för sent att välja om man tycker att det man valt fram tills nu inte fungerat.

Livets Olika Stadier

Livet är en rätt fantastisk resa, och det är dessutom en omväxlande resa som bjuder på en stor mångfald av upplevelser, känslor och erfarenheter. Men när det handlar om att lära sig och utvecklas som själ och person finns det oftast ingen anledning att uppleva, eller gå igenom, samma sak flera gånger. Enda anledningen att man skulle behöva repetera det man redan har gått igenom, är om man inte förstått eller glömt bort vad man en gång lärt sig. Men för att vi har en önskan och ett behov av att ständigt lära oss nya saker är livet i ständigt förändring. Dels är det en förändring som vi skapar genom att önska det, och dels är det en förändring för att vi behöver det, och den har vi svårare att påverka. Den handlar det om att acceptera, och så långt som möjligt njuta av, för den kommer inte försvinna.

Under ett liv går man igenom en stor mängd upplevelser, och man kommer befinna sig i och gå igenom många olika situationer. Det finns också ofta en extra dimension i det hela i och med att man sannolikt kommer möta samma situation flera gånger, men från olika håll och i olika roller. Om situationen till exempel är en tävling av något slag, kanske man vid något tillfälle vinner och någon annan gång kommer man sist. Det är som helhet samma situation, men det kommer vara olika upplevelser och man kommer lära sig olika saker. En annan situation kan vara när ett förhållande tar slut. Det är situationen, men ena gången är det du som gör slut, den andra gången är det din partner. Samma situation, men olika upplevelser. Att få möjlighet att se och uppleva olika sidor av samma sak. Det kanske inte alltid är behagligt, men det är oftast otroligt lärorikt.

En annan viktigt ingrediens för ökad mångfald är tiden, och hur man genom livet utvecklas och förändras som människa. Beroende av hur lång tid som har gått sen man föddes så förändras man som person. Dels är det fysiskt, i och med att man blir äldre. Utseendet förändras, vitaliteten förändras och kroppens styrka och uthållighet förändras. Dels är det mentalt och andligt, när man bygger på med fler och fler erfarenheter, bättre kunskap och förståelse, mognad och en högre medvetenhet. Även om man flera gånger hamnar i samma situation kommer man uppfatta den olika och lära sig olika saker av den, beroende av hur gammal man är och var man befinner sig i livet.

För under ett normalt liv går man igenom många olika stadier, eller roller, i livet. Även om det handlar om ett liv, så kan man absolut se det som att man under det, förändras så mycket, och så genomgripande, att man kan se det som att man är olika personer vid olika tidpunkter i livet. Samtidigt som det alltid kommer att finnas tydliga likheter också. Som barn går man igenom en roll i livet, som vuxen en annan och som gammal en tredje. Sen finns det ett helt spektrum av roller däremellan. Varje roll har sina speciella förutsättningar och sina för och nackdelar. Varje vinst medför en kostnad, och varje motgång för också något gott med sig.

Att vara barn kan vara bekvämt. Man blir omhändertagen och behöver egentligen inte ta något direkt ansvar. Samtidigt har man en begränsad frihet och, i praktiken, en relativt liten möjlighet att påverka sin situation och göra aktiva val. Och man har en liten livserfarenhet, medvetenhet och förståelse för livet. Som ung har man hela livet framför sig, men samtidigt innebär det att man framöver kommer behöva gå igenom och fatta många viktiga beslut, som kan få stora konsekvenser. Med allt vad det för med sig av press och stress.

Som vuxen har man egentligen väldigt stor frihet, och man har också medlen och förutsättningarna att förverkliga drömmar, tankar och idéer som man har. Samtidigt kanske man befinner sig mitt i ett intensivt familjeliv, där man i stor utsträckning får se sig själv komma i andra hand till förmån för barn och allt som måste skötas för att tillvaron och vardagen ska flyta på. Allt det där extra arbetet som man inte behövde bry sig om eller fundera över som barn. Och en stor del av livet förverkats. Trots det har man behöver man fortfarande se över och fundera över vilka vägar man vill välja framöver och inför ålderns höst.

Och mot slutet av livet går man in i rollen som gammal. De fysiska förutsättningarna ändras och gör att man blir begränsad i sina uttryck. Det är fortfarande mycket man kan göra, men det är också mycket som man inte längre klarar av. Långsamt, som att cirkeln sluts, närmar man sig en ny typ av hjälplöshet och ett beroende man hade som barn. Man har livserfarenhet, kunskap, medvetenhet och förståelse. Man behöver inte planera eller bry sig speciellt mycket om framtiden. Man behöver inte jobba längre och har mer tid. Samtidigt ser man sina jämnåriga vänner åldras och dö. Man kan i stor utsträckning fortfarande njuta av tillvaron, men man har inte mycket att se fram emot, och tiden man har kvar är påtagligt begränsad.

Men det handlar om roller som det är meningen att vi ska gå igenom och lära oss något av, för att växa som individer, själar och människor. Att födas, leva och till slut dö är en del av livet. Det gäller inte bara oss, utan djur, växter, byggnader och jorden själv. Det är ett naturligt kretslopp. Saker skapas hela tiden, de existerar för en kort eller lång period, sedan förändras eller försvinner de till förmån för något nytt eller annorlunda. Det kan kännas väldigt jobbigt om man hänger fast för hårt i det som är eller har varit. Men jag tror att det underlättar att förstå principen och att ingenting är statiskt, utan hela tiden befinner sig i någon form av rörelse eller förändring.

Sen ska man säga att allt är inte utbildning i livet, det finns också gott om utrymme för nöje och ren njutning. Aktiviter som man njuter av och tycker om kan man ägna sig åt många gånger. Även där kommer det vara små skillnader från gång till gång, som skapar variation, även om mycket av helheten kommer kännas igen och uppskattas. Livet är i ständig förändring. Som med allt annat är det varken rätt eller fel, varken bra eller dåligt. Det bara är, och det är kanske det enklaste sättet att förhålla sig till det. Att leva i nuet och varken hålla fast för hårt vid det som varit, eller det som komma ska.