Ingen människa är precis likadan som en annan. Vi är alla unika. Ingen av oss delar exakt samma egenskaper, personlighet eller förutsättningar med någon annan. Och det finns en poäng med det. Dels handlar det om naturens och världens mångfald, och dels handlar det om att vi alla har något unikt att bidra med till helheten, till mångfalden och till en bättre värld. Hade vi varit likadana allihopa så hade världen varit en fattigare plats, och vår utveckling hade gått betydligt långsammare. Att vi är unika gör att vi tillsammans har bättre förutsättningar.

Men hur unika vi är, eller vill kännas vid, varierar, och det är alltid en avvägning vad som fungerar bäst, både för helheten, och för individen. En del har bäst förutsättningar om de bara är unika i något litet avseende, medan andra kan ha ett unikt perspektiv på väldigt många punkter. Och det kan vara vad som i längden fungerar allra bäst för dem. Men precis som en stor fågelflock, eller ett fiskstim, så ligger det en stark trygghet i att tillhöra en grupp och vara en i mängden. Eller åtminstone illusion av trygghet. Att kunna försvinna och vara anonym bland andra, och inte sticka ut. För att sticka ut är alltid en risk. En risk att antingen göra succé, eller falla platt. Beroende på vem man försöker vara, och om den personen stämmer överens med vem man egentligen är.

Och vi är som sagt unika av en anledning, att vi ska utnyttja och bidra med just vårt unika perspektiv. Samtidigt har vi alltid ett val, och vi kan välja att vara anonyma istället, och inte kännas vid vår unika potential. En stark anledning till att många av oss har så lätt för att falla för grupptryck och att, ofta mot vår vilja, ledas och styras av andra människor, är rädsla. En rädsla för att sticka ut och för att tappa illusionen av trygghet som vi har genom att tillhöra en grupp och inte hamna i konflikter som riskerar att skada den här tryggheten.

Anledningen att jag skriver illusion av trygghet, är för att all trygghet som grundar sig i externa faktorer är en illusion. Det enda vi kan kontrollera är oss själva, vi kan inte kontrollera yttre faktorer. Och en trygghet som vi inte har kontroll över, eller som gör oss beroende av något som vi inte kan styra, är egentligen väldigt godtycklig, och inte mycket till säkerhet. Att känna trygghet är viktigt, men äkta trygghet kommer inifrån, genom att man hittar sin egen inre balans, en balans med sig själv, och en balans med livet. Saknar man den tryggheten, väljer man det näst bästa. Vilket ofta innebär att man smälter in, och låter sig försvinna i mängden.

Men vi är som sagt alla unika och annorlunda på något sätt. Att inte kännas vid det, är att inte kännas vid vem man egentligen är, vilket är ett sätt att blunda för sanningen, som bara fungerar på kort sikt, innan medvetenheten infunnit sig. För vi är inte här för att smälta in, vi är här för att berika världen. Vi har alla något unikt att bidra med, och att få bidra med det skapar lycka och glädje, både för individen och för världen som helhet.

Men att vara annorlunda i en värld som fortfarande, till stor del, styrs och fungerar på ett obalanserat sätt, är inte alltid lätt, oavsett om man är stark eller svag som individ. För 400 år sen kunde man bli bränd på bål om man valde att gå sin egen väg i ett sammanhang när samhället inte accepterade det, vilket inte händer idag. Sakta men säkert är vi på väg åt rätt håll, men det är fortfarande stora risker förknippade med att leva ut sitt unika perspektiv. Och det finns en utsatthet. Andra människors rädsla gör att man riskerar, medveten eller omedveten, social utfrysning mm. Till exempel i skolmiljöer, där olika typer av mobbning förekommer av ibland väldigt lättflyktiga anledningar.

Att ställas inför, och konfronteras av det här faktumet, vilket man kan få en känsla av redan vid en väldigt tidig ålder, gör att man ställs inför ett val. Att välja den väg som representerar vem man är, eller att försöka anpassa sig och smälta in i mängden. Valet behöver inte vara varken lätt eller självklart, och beroende på hur situationen ser ut kan det ibland vara hälsosammast, både mentalt och fysiskt, att inte sticka ut. Men för en del fungerar inte det. För, att blunda för vem man är, är en obalans, och obalans gör ont och känns obehagligt. Ibland kan det därför göra mer ont att inte stå upp för sig själv, än att ta konsekvenserna av andra människors rädsla.

Jag har själv en hel del erfarenhet av att vara annorlunda, både medvetet och omedvetet, och både balanserat och obalanserat. Vi befinner oss i en värld där det inte alltid är lätt att vara annorlunda, men vi behöver inte heller göra det svårare för oss än det egentligen är. Att hitta sin inre trygghet och balans är A och O, men vi ska inte heller skämmas för den person som vi är, och de egenskaper vi har fötts med. Det finns en poäng med att vi är olika, och det finns en poäng med att vi är unika.

Och det finns en plats i världen för alla, oavsett hur annorlunda man är. Men den platsen, och det utrymmet, finns inte där om vi försöker försvinna i mängden eller spelar en roll som inte stämmer överens med vem vi är. Platsen som finns, där just du passar in, som en pusselbit i ett pussel, finns bara där så länge du känner dig själv och vågar vara den du är, utifrån en inre trygghet, och i balans med livet. Där finns din plats, och det är den personen som det är meningen att du ska vara, med unika egenskaper, och ett unikt perspektiv att berätta om.