Det finns något av ett utbrett fenomen som jag känner förtjänar en egen post. Kanske ligger också problemet mig varmare om hjärtat eftersom jag tidigare själv, under en period, var en del av det. Och anledningen att det är värt att prata om det, är för att jag tror att det är många som lider av det. Dels de personer som befinner sig mitt i det, och dels alla som befinner sig i närheten av de personerna. Det jag tänker prata om är ”snälla killar”. Det är mer en benämning jag använder för att nå fram, än att det egentligen har något med snällhet att göra, och fenomenet också i viss mån hos tjejer, även om det där tar sig lite andra uttryck.

Grunden är att det finns väldigt många killar, unga och äldre, som anser sig snälla, trevliga och väluppfostrade, och som ständigt och konstant blir avvisade av kvinnor. Att det blir så är självklart en personlig tragedi för de här personerna, men det påverkar också resten av samhället negativt, indirekt. Det som jag tänker göra nu, är att berätta om varför det blir så här, vad det beror på, eventuella konsekvenser och hur man kan vända den negativa trenden.

Jag skulle säga att, vad det handlar om, är personer som är relativt medvetna, fokuserade och målmedvetna angående vad de vill åstadkomma och uppleva, speciellt när det kommer till relationer. Problemet, som egentligen är det enda stora grundproblemet, är att det inte vet hur de ska komma dit, vilket leder till stor frustration, depression, ensamhet osv. Eftersom de inte vet hur man ska göra rätt, så försöker de på det bästa sätt de kan komma på, och det blir helt fel.

Den vanliga logiken bygger på att: Jag vill ha en kvinna, alltså måste jag försöka bli en man som den kvinnan vill ha. Utifrån det så försöker man bete sig och vara den person som man tror andra ska tycka om. Självklart är det inte speciellt attraktivt att vara elak, alltså väljer man motsatsen, och tar det till sin extrem för att försöka maximera sina chanser hos motsatta könet. Man försöker vara snäll och trevlig, vilket egentligen inte är några dåliga egenskaper, men det kan bli fel ändå. Och för att förstå, så kommer vi tillbaka till det här med vilken energi man befinner sig i. Som jag nämnt tidigare, spelar det oftast betydligt mindre roll vad man gör, och är betydligt viktigare varför man gör det. Vad är den energimässiga drivkraften, och vad är känslan som ligger bakom. För det är den känslan som dikterar vilken energi resultatet man får kommer utgå ifrån. För lika attraherar lika.

Och problemet är att man ”försöker”. Man är inte den det egentligen är meningen att man ska vara, utan man försöker vara någon annan, som man tror är mer attraktiv. Och man agerar så här av rädsla för att vara ensam. Så om drivkraften är rädslan för att vara ensam, så kommer resultatet ge dig mer av den energi, dvs det du kommer få är mer ensamhet och mer rädsla. För att förstå ännu tydligare vad det handlar om kan det vara intressant att lägga några ord på vad vi normalt uppfattar som attraktivt. Över lag anser vi det attraktivt med fria personer, som vågar vara den de vill vara och har modet och tryggheten att gå sin egen väg genom livet. Och det gäller både män och kvinnor.

Motsatsen, dvs att låsa in sig själv i någon roll, eller försöka vara någon man inte är för nån annans skull, är raka motsatsen. Det räcker i de flesta situationer med att sättet man agerar på skulle kunna innebära att man inte är sig själv, för att all attraktion mellan två personer ska försvinna. Anledningen till det är att det så tydligt lyser igenom när en person är rädd och osäker. Lika tydligt lyser det igenom när något man gör görs utifrån rädsla eller osäkerhet. Energin man befinner sig i, och projicerar i allt man gör, texter, foton, hur man pratar, kroppsspråk osv, går inte att dölja för andra än de personer som är fast i samma energi. Men det är inte de kvinnorna som de snälla killarna vill ha. För de kvinnorna är lika oattraktiva som de snälla killarna inte förstår att de själva är.

Anledningen att de här problemen blir så stora, är att man hamnar i en negativ spiral. När den spiralen har snurrat på tillräckligt länge så är det väldigt svårt att komma ur den. Har man till exempel varit ensam tillräckligt länge, så blir man lätt stämplad som oattraktiv just för att man varit ensam så länge, oavsett vad anledningen har varit, och oavsett om man är samma person idag eller ej. Och att det ofta leder till så mycket frustration beror i stor utsträckning på okunskap. Man vet inte vad man gör fel, och man förstår inte varför resultaten uteblir.

Och dessutom kan allt verka väldigt ologiskt. Om man försöker vara snäll och är beredd att ställa upp och göra allt för kvinnorna, så blir man ratad. Medan de som inte verkar bry sig om de är snälla eller ej, och går sin egen väg, oavsett vad kvinnorna tycker, eller inte tycker, om det kan välja och vraka bland alla som är attraherade av de. Då är det lätt att gå in i en föreställning att det måste vara någonting som är fel i världen, eller fel med de här kvinnorna och deras attraktion. Det är lätt att skapa en bild av hur man tycker att saker och ting ”borde” vara, och vem som ”förtjänar/inte förtjänar” att vara populär, uppskattad och bekräftad.

Men logiken är att man går ifrån den man egentligen är, för att spela en roll som man tror ska vara mer uppskattad och attraktiv. Det innebär att man blir en person som det är svårt att få grepp om, som det är svårt att lära känna på djupet, och en person som hela tiden verkar ha en dold agenda. Förutom då att det dessutom indikerar stora svagheter inom personen i fråga, som rädsla, osäkerhet och ett starkt behov av bekräftelse.

Och den här spiralen som man hamnar i leder till att avståndet mellan den energi man befinner sig i, och den energi man söker, i form av en kvinnlig partner, bara ökar. Vilket inte bara gör att man inte längre attraherar varandra, utan i många fall stöter bort de som man egentligen önskar attrahera. För att bilden som man byggt upp av verkligheten, bara blir skevare och mer verklighetsfrånvänd för varje dag som går. Inte sällan leder det till att den här kvinnan man söker växer till något mytiskt, ouppnåeligt och onaturligt perfekt. Varpå man behandlar kvinnorna på det utifrån den bilden, vilket bara sänker ens eget värde och attraktionskraft ytterligare. När man märker att man inte lyckas kanske man sänker sina egna krav och letar bland mindre attraktiva kvinnor, men det spelar mindre roll för resultatet. För det man gör, är fortfarande utifrån samma energi, och kommer därför fortfarande generera samma resultat, dvs ingenting.

Vad det istället handlar om är inre trygghet och friheten i att vara oberoende. Att veta att man är 100% hel inombords där man befinner sig, oavsett vänner, partners eller omvärlden i övrigt. Det gör att man har ett väldigt stort utrymme att agera på, och man behöver aldrig vika ner sig för någon annan människa, eller kompromissa om sin integritet. Det gör att det inte längre finns något incitament att försöka vara någon man inte är, och det innebär också att man kan välja omsorgsfullare och mer korrekt, vilka personer man vill omge sig med. Och jag tror att det är vägen att gå, men för att komma dit måste man släppa sitt känslomässiga bagage och rena sin energi för att hitta sin inre balans och sin inre trygghet. En process som dessutom för massor av andra bra saker med sig.

Intressant att se, rent generellt, är hur många killar uppvaktar som att de vore spermier, medan tjejerna beter sig som om de vore ägg. Killarna är oftast den betydligt aktivare parten, satsar på kvantitet, uthållighet och ser sig själv som ersättliga och utbytbara med ett lågt värde i en relation. Medan tjejer oftare agerar försiktigare, passivare, men med starkare integritet, väljer noggrannare och ser sig själv som värdefulla och att de tillför kvalitet till en relation. Och de försöker hitta en kille som motsvarar det värdet och den kvaliteten. Medan många killar desperat försöker hitta någon, vem som helst.

På sätt och vis är den enda skillnaden vilken självbild man har, men båda självbilderna har för- och nackdelar, och båda varianterna kan innebära att det, i praktiken, kan bli väldigt svårt att hitta någon. Killarna hittar ingen som vill ha dem, för att de inte matchar de högre kvalitetskraven från tjejerna, och tjejerna hittar ingen för att ingen matchar deras krav. Om kraven dessutom är obalanserade blir det ännu svårare.

För egen del har jag befunnit mig på nivå där jag desperat försökte få någon, första bästa person som var beredd att förbarma sig över mig. Som utomstående kan det tyckas självklart att det är en taktik som förmodligen är dömd att misslyckas. Parallellt med min personliga resa mot en inre balans så har mina prioriteringar och min inställning förändrats. Idag är jag själv personen som väljer noggrannt, har stark integritet och prioriterar kvalitet enormt mycket högre än kvantitet.

Men som vanligt handlar balans sällan om extremlägena, utan om en naturlig jämvikt någonstans däremellan. Och jag tror det är dit vi är på väg, på sikt, och det känns naturligt för mig att vi förr eller senare kommer mötas där. I en framtid där killar väljer mer med omsorg, prioriterar kvalitet och antagligen står för ett högre egenvärde än idag. Medan tjejerna kanske släpper en del av sina mest extrema krav, och i större utsträckning blir aktivare i jakten på närhet. Dels för att det kommer hända mycket mer då, och dels för att man har bättre möjlighet att styra vem man kommer att träffa, än om man är passiv och väntar på drömprinsen.

Och jag tror att det kommer bli bra. Att vi kommer att landa på samma nivå, och kunna närma oss varandra i en balanserad kontext. Jag tror att det kommer resultera i att fler personer kommer att hitta någon, och jag tror att den man hittar oftare kommer att motsvara den kvalitet man hoppas på. En ”win-win”-situation, helt enkelt. Det finns redan nu många som börjat röra på sig i en sån riktning, och det ska bli väldigt spännande att se hur det artar sig i framtiden. Samtidigt har vi nog fortfarande en lång väg att gå innan vi kommit hela vägen dit.

För ett antal år sen fanns en bok som hette ”The Game”, där det berättades om olika tekniker som kunde användas för att lyckas med tjejer. Jag är övertygad om att teknikerna i sig inte kommer lyckas lura speciellt många kvinnor, men däremot tror jag att bara vetskapen om att man har alla de här teknikerna i bakfickan kan göra att man får ett helt annat självförtroende, och går in i möten med andra människor med en helt annan energi. Det tror jag kan fungera, men det innebär i stor utsträckning att man blir friare och mer oberoende i sitt interagerande, och därigenom får en närmare kontakt med sig själv och vem man egentligen är.

Det här problemet, att försöka vara någon man inte är, för att man tror att det ökar ens chanser att få något man drömmer och sätter ett högt värde på, förekommer bland tjejer också. Men då handlar det kanske mindre om att vara ”snäll”, och mer om att förställa sig utseendemässigt för att lyckas, tex genom vilka kläder man använder, hård sminkning, bantning och ätstörningar, olika skönhetsoperationer osv. Alla sätt som man försöker ändra och stöpa om sig själv innebär att man kommer längre ifrån vem man egentligen är, och bilden man visar upp för omvärlden är också längre ifrån verkligheten. Återigen handlar det mindre om vad man gör, och mer om drivkraften och känslorna bakom handlingen. Även här handlar det ofta om rädsla och osäkerhet.

Ofta har jag kommit på mig själv, när jag ser foton av hårt sminkade och upputsade kvinnor att jag, visserligen kan uppskatta det artistiska i bilden, men att personen i fotot framstår som anonym, opersonlig och asexuell, oavsett hur vacker hon egentligen är. Ser jag samma person i en, fortfarande vårdad men mer avskalad och vardaglig situation, känns fotot plötsligt mycket mer intimt och det känns som att man kommer mycket närmare den verkliga personen bakom ytan. Det är, i mina ögon, mycket mer attraktivt. Plötsligt ser man det unika inom personen och alla skäl och egenskaper som gör att det här är någon man verkligen skulle kunna älska.