Blog

När Verkligheten Rasar

När man befinner sig i en mer eller mindre obalanserad energi, så avspeglas det i ens omgivning, umgängeskrets osv. Kanske har det alltid varit så, kanske har man, steg för steg, under en tid gått ner sig i obalans. Energin man är, och energin man utstrålar, skapar en persons verklighet och livsupplevelse. Som jag varit inne på tidigare är det både vanligt och naturligt att man utifrån en omedveten, motståndsfri tillvaro sakta men säkert börjar bygga upp inre negativitet. Därigenom hamnar man i en negativ spiral, för att, när situationen blir tillräckligt ohållbar, vakna upp till en ny medvetenhet med vars hjälp man kan ta steget till en medveten inre balans. Hela den här resan kan ta några år, men kanske ännu oftare, flera livstider.

När man tar steget till balans, genom att släppa bagage, inre motstånd och spänningar, så förändras din energi. Eller också kan man säga att den slutar vara något annat än den egentligen är, än du egentligen är. Den blir renare och tydligare du, som att hitta hem. Eftersom det inte längre förekommer några illusioner, föreställningar eller begränsningar inom dig, som förändrar din utstrålning. Att ta det här steget tar längre tid och kräver förmodligen mer engagemang och övertygelse än man kanske vid en första anblick tänker sig. Men det går att ta, och även om det ibland kan vara svårt att se ljuset i tunneln, befinner man sig förr eller senare på andra sidan.

Med en annan utstrålning kommer man attrahera en annan verklighet. Samtidigt finns det en inbyggd tröghet och säkerhetsmekanism i systemet, vilket innebär att man, teoretiskt, kan ta steget till balans, utan att det, till synes, innebär alltför stora förändringar i ens omgivning. Hur man upplever sitt liv och de erfarenheter man gör kommer förmodligen vara den stora skillnaden man märker av, men sakta men säkert kommer den initiella trögheten att övervinnas. För på lång sikt kommer du attrahera en livsupplevelse som motsvarar din energi, och att ta steget till balans är en energimässig övning.

Och saker kommer förändras. Har man tidigare skickat ut mycket negativ energi, har man också många negativa influenser i sitt liv, från personer och upplevelser. Med en positiv utstrålning kommer dessa sakta men säkert försvinna, och ersättas med positiva influenser. Förändringen kommer inte ske över en natt, men det kan ändå vara intressant att veta om den och vara förberedd på att den kommer. Det finns en risk att man, när förändringen börjar bli tydlig, försöker hålla kvar det som varit och det som är bekant. För att man kanske fortfarande känner en viss oro inför förändring. Men ju längre och ju hårdare man försöker hålla fast i de delar som är på väg ut ur ditt liv, desto längre tid tar processen. Och desto jobbigare kommer du att uppleva att det är.

Kanske har du tidigare haft ett negativt eller destruktivt förhållande till personer som rimligtvis kommer fortsätta finnas i ditt liv, om förhållandet till exempel bygger på släktband. Men oavsett hur negativ en person kan verka, så har negativitet olika grader, och varje person uppvisar emellanåt drag av positivitet och balans. Antagligen kommer du, efter att ha tagit steget mot balans, på ett naturligt sätt umgås mindre med personer som är kvar i obalans. Men det är också så att du i större utsträckning, när ni verkligen umgås, få se och ta del av deras mer balanserade sidor. För det är vad du attraherar. Din utstrålning kommer också att agera inspiration för din omgivning. Och finns det ett frö till förändring i din närhet, så kan din inspiration vara näringen som får det fröet att gro. Det går inte att påverka andra människor, men de kan välja att låta sig inspireras och påverkas av dig.

Det är nog viktigt att påminna sig själv om att de delar, och de personer, som försvinner ur ditt liv, är de som inte längre är en matchning för dig och din energi. Det är bara de delar som tidigare har haft ett negativt inflytande på dig som kommer försvinna. De delar och personer som är ett positivt inflytande kommer vara kvar. Dessutom kommer nya positiva influenser med tiden komma in i ditt liv. Det handlar om en ganska stor förändring, men det är en förändring till det positiva. Kanske kommer du tappa gamla vänner eller det förhållande du befinner dig i. Men personerna som försvinner är de som omedvetet håller dig tillbaka. På kort sikt kan det upplevas jobbigt, men på lång sikt är förändringen till det bättre. Och ingenting sker, som på allvar kommer skada dig.

Fokus För Manifestering

Man skapar den verklighet man vill ha, eller inte vill ha, genom att välja var, och hur, man lägger sitt fokus. Och skapar är någonting man gör hela tiden, antingen medvetet eller omedvetet. Om man inte gör någonting, så är det också ett val, och kommer också få konsekvenser för hur en persons värld och livsupplevelse kommer se ut.

Nyckeln till skapande är som sagt fokus, och fokus kan se olika ut. En omedveten person kommer förmodligen skapa mycket, till synes utan kontroll, utifrån sina känslor, oavsett om de är positiva eller negativa. En obalanserad person löper sannolikt större risk att hamna i negativa tanke- och känslomönster, vilket skapar en, både fysiskt och mental, spänning och ett motstånd inom personen.

Den här osäkerheten, rädslan och stressen är i sig ett så starkt fokus, att det kommer styra mycket av skapandet. Fokuserar man på det man vill ha, kommer det samtidigt finnas ett så starkt inre, och omedvetet, motstånd inom personen som kommer hindra en framgångsrik manifestering av det man önskar sig. Att försöka önska sig något som man inte på allvar tror att man kan få, eller är värd, kommer inte ge det man önskar sig. För att man, omedvetet, på det sättet hindrar sig själv från att uppleva resultatet man vill önskar. Som obalanserad lever man också med mycket föreställningar. Man tror ofta att man vill ha många saker, som man egentligen inte är intresserad av, när det kommer till kritan.

Men det här inlägget kommer handla mer om medvetet fokus, utifrån balans. Hur det fungerar och vad det kan ge. Så om vi utgår från att personen i fråga är balanserad och fri från motstånd, så kan man säga att ett enkelt exempel på fokus är att tänka på något man vill ha. Tanken kommer göra att du sätter ett fokus på den här saken, upplevelsen eller personen som du önskar. Och så fort tanken är tänkt börjar just den verkligheten som kan ge dig vad du önskar dig, att skapas. I grund och botten handlar allt om energi, och när du tänker tanken, ställer du in dig på en vågländ eller frekvens som är mottaglig för den verklighet du önskar. Varje sak, upplevelse eller person har en energi. När du börjar tänka på det du önskar, så börjar din egen energi likna energin av det du önskar. Det blir vad du strålar ut, och eftersom lika attraherar lika, kommer det också bli vad du får.

Sen ska man veta att även om det är enkelt att börja skapa medvetet, så kräver vissa önskningar väldigt mycket av livet och världen runt omkring. När tanken är tänkt börjar sakta men säkert omställningen av din värld och omgivning, för att livet, när omställningen är färdig, ska kunna förse dig med det du har önskat dig. Vissa, enklare saker, och som stämmer väl överens med var du redan befinner dig, kan gå snabbt för livet att manifestera, medan mer komplicerade önskningar kommer kräva mer och de kommer ta längre tid innan de blir verklighet.

Att det på det sättet finns en tröghet i systemet är en naturlig del av livet och förutsättningarna vi har som människor. Man kan också se det som en säkerhet, eller försäkran, om att det man väljer att skapa, också verkligen är vad man vill ha. För om man tänker en tanke, och därigenom börjar skapa, kommer skapandet att sluta eller ta en ny riktning om man släpper sin tanke och släpper sitt fokus. Därför kommer enbart de verkligheter som man långsiktigt ger väldigt mycket fokus, manifesteras.

När det gäller fokus så är det fullt möjligt att skapa i detalj, och inte bara skapa det man vill ha, utan också exakt hur det ska se ut. Man kan till exempel tänka på en bil, precis hur den ska se ut, vilken färg den ska ha, hur många dörrar, vilket märke, vilken motor osv. Gör man det så kommer en verklighet där den bilen ingår att börja skapas. Man kan också se det energimässigt. Bilen, eller vad man önskar sig, har en energi, som man kan använda sin egen energi att dra i. Drar man väldigt medvetet i föremålet, eller personens, energi innebär det också ett medvetet och specifikt skapande av den verklighet där det här föremålet igår. Testa gärna den här typen av medvetet skapande, för att få en känsla för det, men tänk på att vissa, även till synes enkla verkligheter kan kräva fokus under en kortare eller längre tid.

Jag har själv, medan jag fortfarande saknade mycket av min inre ro och balans, testat den här typen av specifikt, eller riktat, skapande. Och det fungerar absolut, men sen jag närmat mig en energimässig balans, ser jag saker och ting på ett annat sätt, och jag skapar inte längre på det sättet. Jag ska förklara varför. Det handlar inte om att det inte fungerar, det handlar snarare om att det kräver mer medvetet och kontinuerligt arbete, och när man kontrollerar så specifikt de exakta omständigheterna kring det man vill skapa, så stänger man samtidigt många dörrar.

Om jag specifikt försöker skapa en vit bil, så kanske det tar ett år. Hade jag inte låst mig så mycket vid att bilen skulle vara vit, kanske skapandet hade varit verklighet på halva tiden. Och antagligen hade jag varit lika lycklig och nöjd med slutresultatet. För en färg, som färg, har mindre värde. Då är det intressantare med vilken känsla jag vill känna när jag ser bilen. Kanske vill jag bli glad när jag ser den. Då är genast många fler dörrar öppna, och manifesteringen kommer att gå snabbare och smidigare. Dessutom kanske det visar sig att jag, efter ett år, att jag egentligen inte var så intresserad av vitt.

Ett liv i balans, är ett liv utan inre och yttre motstånd. Det är ett liv där du kan flyta med energiströmmarna, istället för att kämpa mot dem. Att vara fri från bagage och motstånd innebär att väldigt få dörrar är stängda. Är man glad och lycklig som själ och som energi, är det skaparkraften man, medvetet eller omedvetet, skickar ut. Det är också det fokus som kommer attrahera en verklighet, som energimässigt motsvarar din egen lycka och glädje. Hur den verkligheten kommer se ut kan du förstås inte veta, men du vet att den kommer att skänka dig lycka och glädje, och för många är det vad som är viktigast i slutänden.

För med lite motstånd, och många dörrar öppna överlåter du de specifika omständigheterna runt manifesteringen av ditt skapande, till livet. Fördelen med det är att skapande i mindre utsträckning kommer kräva mindre arbete, energi och uppmärksamhet från dig. Men det är också så att livet, och dess underliggande intelligens har tillgång till en känsla för helheten, som individ och människa har svårt att matcha. Man vet inte alltid vad som är bäst för en själv, utifrån var man befinner sig. Man vet inte alltid vad man faktiskt vill ha eller behöver. Försöker man trots det skapa specifika omständigheter, är sannolikheten stor att resultatet inte skulle motsvara förväntningarna i lika stor utsträckning som om man själv stått för skapandet, men överlåtit omständigheterna till livet.

Valet är ditt, för som skapare sitter du på både makt och möjligheter, men min uppfattning är att det effektivaste skapandet handlar helt enkelt om att existera i balans. Balans med sig själv, sin omgivning och med livet. Den energin kommer med tiden ge dig allt som du någonsin, verkligen vill ha och behöver.

Drömmar

Drömmar är ett otroligt komplext ämne. Jag vet väldigt lite, i det stora hela, så det här inlägget kommer inte på något sätt bli heltäckande. Av naturliga skäl kommer jag, framför allt, hålla mig till det som jag vet, eller har erfarenhet av.

När man sover fungerar drömmar som ett sätt för hjärnan att slappna av, återhämta sig, samla och sortera dagens intryck. Samtidigt är det mycket mer som händer när man drömmer. För när man sover så befinner man sig i ett tillstånd där kopplingen mellan kropp och själ blir lösare och mer flexibel.

Till viss del handlar drömmar om rena fantasier, men precis som i verkliga livet, är det man drömmer en spegel av var man befinner sig i livet, vad man går igenom och hur ens liv ser ut. Dock skulle jag säga att innebörden och meningen i drömmar oftare är symbolisk på olika sätt, och kan därför uppfattas som mindre självklar och svårare att förstå. Men oavsett om man kommer ihåg det efteråt, så drömmer man varje natt när man sover, och drömmar har alltid någonting att säga till den som är medveten och uppmärksam. Ibland är budskapet självklart, ibland mer subtilt.

Under min egen resa, från obalans till balans, har jag kunnat märka att mina drömmar, och hur jag uppfattar dem, har ändrats. Inledningsvis var mina drömmar mer kaosartade, förutsättningarna i drömmen ändrade sig ofta med kort varsel och upplevelsen kunde ofta kännas frustrerande. Det var också vanligare att jag inte kom ihåg vad jag drömt, eller att jag drömt.

Idag drömmer jag mycket, varje natt. Jag är mer uppmärksam i drömmen och förutsättningarna som gäller är mer konstanta. Jag upplever oftare drömmarna som intressanta och behagliga nu, än tidigare. Istället för att bara vara en spelpjäs i drömmen, så har jag en högre grad av kontroll idag. Det är också en skillnad på vad jag drömmer.

En vanlig dröm för mig under jobbiga perioder har varit att man befinner sig någonstans, i ett hus eller vad som helst, och utan att veta vad eller varför, ligger det i bakhuvudet att det är någonting som letar efter mig, som är på jakt efter mig. Ibland lyckas jag fly ett tag, eller en hel dröm. Jag har också testat att försöka gömma mig. På otroligt bra ställen, där det inte finns någon logisk anledning att jag ska kunna bli hittad, men det hjälper i princip aldrig, för drömmar arbetar inte på samma sätt med logik, det har mer med energier. Därför drar man till sig energin av det man vill försöka fly ifrån, för att rädslan är en matchning för den typen av energi. Samtidigt är det sällan jag upplever rädsla, det handlar mer om obehag, och att det är därför man vill undvika att möta det som jagar en.

Vad drömmen om att bli jagad betyder är ofta en stress över saker man inte tar tag i, men kanske oftare på det personliga och energimässiga planet. Saker, obalanser, i sin egen energi som man, medvetet eller omedvetet, försöker blunda för eller inte vill ta tag i. När man väl tar tag i de här obalanserna märks det i drömmarna också. Om något jagar dig kommer du istället stanna, vända dig om och ta konfrontationen. Ibland kan det innebära en rent fysisk konfrontation i drömmen, även om drömmen är symbolisk, där du tvingas slåss för den du är, och mot det som jagat dig. Det kan kännas konstigt, speciellt om du är så främmande för våld som jag är, att i drömmen fysiskt puckla på, misshandla eller till och med döda personen eller energin i fråga. Men återigen är drömmen symbolisk, och det som du dödar är obalanserad energi, och din egen rädsla.

En annan dröm som jag drömt flera gånger är att jag befinner mig någonstans där det är lite läskigt och obehagligt, till exempel ett stort, öde och mörkt hus. I bakhuvudet vet jag att det finns något läskigt eller ett monster någonstans i huset. Men istället för att försöka komma bort från det obehagliga, är det som att jag dras till det och medvetet söker upp det. Det är som att jag svävar fram i huset. Om rummet längst in, längst ner i källaren är det läskigaste jag kan tänka mig, så är det precis dit jag beger mig. Om jag tror att det finns något obehagligt bakom en dörr, vore det naturliga att inte öppna den dörren. Istället sliter jag upp dörren och kastar mig in i vad som finns där bakom. Jag vet inte vad den drömmen betyder, men en enkel tolkning skulle kunna vara att man söker upp sina problem, och inte blundar för dem längre.

Den sista egna drömmen jag tänkte berätta om är något som brukar dyka upp i slutet av en dröm, innan man vaknar. Det är känslan av att befinna sig någonstans där höjden är en faktor, och det inte är säkert att man inte ramlar ner. Det kan innebära att man befinner sig nära en klippavsats, uppe i ett träd, på ett hustak osv. Gemensamt är att det hela tiden finns en stark gravitation eller dragkraft som försöker dra en neråt, och över kanten. Ibland kommer man ifrån det hela, men ofta handlar det enbart om att tillfälligt skjuta upp det oundvikliga. För det slutar i princip alltid med att jag antingen vaknar, eller tröttnar på att kämpa emot och frivilligt släpper taget och kastar mig mot marken så att jag vaknar.

Det här drömscenariot skulle jag vilja tolka på ett annat sätt. För som jag var inne på tidigare är kopplingen mellan kropp och själ lösare än vanligt när man sover. Den finns fortfarande där, och kommer alltid finnas där så länge man lever, men själen som energi har större frihet att tillfälligt lämna kroppen för att ge sig ut på egna äventyr. Dock finns kopplingen till kroppen, som ligger och sover nere i en säng, fortfarande kvar, och jag tror att det är den kopplingen som upplevs som ett gummiband eller en dragningskraft som drar neråt.

Om mycket av det man drömmer är handlar om hjärnans fantasier, sätt att bearbeta och sortera intryck och erfarenheter, så finns det också drömupplevelser som kommer från en annan källa. När man sover så är kroppen avslappnad, och man är som själ friare från den starka fysiska kopplingen som man upplever i vaket tillstånd, under dagtid. Den här friheten innebär också att man kommer närmare den man verkligen är, och närmare den icke-fysiska, eller andliga, verkligheten. Det innebär också att man ibland får tillgång till information som man annars inte är medveten om, eller känslig nog att uppfatta. Man kan förstå saker på ett annat sätt, även om man inte alltid kommer ihåg det efteråt. Sanndrömmar är ett exempel.

Att kopplingen mellan kropp och själ är lösare och friare när man sover eller är extremt avkopplad, innebär att själen får större rörelsefrihet och har möjlighet att lämna kroppen kortare eller längre stunder. Man kan förmodligen besöka andra platser och människor, levande eller i andeform, som man kan dela upplevelser tillsammans med. Samtidigt är det fysiska avståndet i de här sammanhangen av mindre betydelse, och jag är övertygad om att man också kan dela energimässiga upplevelser med andra, både i vaket och sovande tillstånd, även om man befinner sig på olika platser. Det finns ingen tydlig gräns eller regel för vad som är fantasier och vad som är verklighet när man drömmer. Som vanligt handlar mycket om känsla och intuition. Och det är något som man utvecklar mer och mer när man närmare sig en balanserad inre existens.

Det finns också ett speciellt tillstånd som ligger mitt emellan vakenhet och sömn. När kroppen sover, men hjärnan och medvetandet är vaket. Kännetecknande för det tillståndet är att man oftast inte kan röra sig eller prata, eftersom kroppen sover. Kopplingen mellan kropp och själ är också väldigt lös. Man kan uppleva att man lämnar kroppen eller att man uppfattar energier runt omkring sig på ett tydligare sätt. Man kan ibland uppfatta, se och höra besök från andevärlden eller andra sidan. Det låter kanske rätt otäckt, men allt som är nytt och okänt verkar främmande och lite läskigt i början. Och säga vad man vill, men det handlar fortfarande om en naturlig del av livet.

Drömmar är ett område som jag känner att jag vet väldigt lite om. Samtidigt som jag upplever att det håller en enorm potential. Jag tror det finns massor att upptäcka och lära sig, genom sina drömmar, om sig själv och sin omvärld. En del vill skriva ner sina drömmar i en bok, för att komma ihåg dem och kunna gå tillbaka till dem i efterhand. Men även om du inte gör det, så ta gärna någon minut eller två precis när du vaknat och kom ihåg vad du just drömt och varit med om. Varje dröm är en punkt och en ledtråd. När man har tillräckligt många punkter kan man förbinda dem med streck och kanske äntligen se och förstå hur drömmarna hänger ihop, och vad de vill berätta.

Rädsla

Rädsla är förmodligen den vanligaste av de känslor som många omedvetet använder för att skapa en negativ livsupplevelse, för sig själva och sin omgivning. Egentligen är det inget fel på rädsla som känsla, för i grund och botten är det bara en känsla bland många andra känslor. Problemet är att många ofta låter sin rädsla ta över för mycket och få alldeles för stort inflytande. Och oavsett om det är en positiv eller negativ känsla det handlar om, så leder den till obalans om man ger den för stort utrymme och för mycket fokus.

Och det är egentligen inte särskilt konstigt, för rädsla är en av de allra första känslorna vi får lära oss. Kommer du ihåg första gången du fick höra, eller förstod, att det fick höra att det finns saker man ska vara rädd för i världen? Det var förmodligen vid en väldigt tidig ålder. Har man en själ som inte landat i balans, har man sannolikt också med sig obalans och rädslor redan när man föds. En av de första rädslorna man kommer i kontakt med är antagligen rädslan för att bli övergiven.

Samtidigt är rädsla en naturlig känsla som har en funktion att fylla, framför allt kan rädsla vara ett sätt för hjärnan att försöka kontrollera sin omgivning och minimera potentialla risker vid beslutsfattning i vardagen. Men man hjärnan är ett verktyg man har, inte någonting man är. Hjärnan arbetar som en datamaskin, med ettor och nollor, och den har inte helhetsbilden på samma sätt som du som själ och energi har. Hjärnan utgår från ett logiskt och analytiskt resonemang när den bygger upp sin bild av omvärlden.

Men hjärnan är ett verktyg som fyller en funktion, så det är inte heller problemet. Problemet är när balansen rubbas och rädslan tar överhanden. För som själ har du tillgång till en helt annan överblick. Du kan känna hur saker och ting hänger ihop och fungerar, och hur du är en del av helheten, och helheten är en del av dig. Inom dig finns all information om vem du är, din nuvarande situation, din historia och din framtid.

Att leva ett fysiskt liv, med dess begränsningar och möjligheter, innebär att ibland utvärdera risker. Vissa risker kan vara värda att ta, andra risker väljer vi att inte ta. Till exempel för att den potentiella kostnaden upplevs som högre än den potentiella vinsten. Men det är ett medvetet övervägande, baserat på fakta och sin egen upplevda sanning. Att välja att ta, eller inte ta, en risk behöver inte ha någonting med rädsla att göra. Därför skulle jag vilja påstå att det inte finns någonting att vara rädd för i livet. Det finns situationer där du behöver överväga risker, men det finns inga situationer som förtjänar din rädsla.

Ändå är vi rädda människor, och rädsla är också grunden som ligger bakom många andra känslor, tankar och agerande. Men vi är en produkt av arv och miljö. Har vi föräldrar som är rädda kommer vi ärva delar av deras rädsla. Och vi växer också upp i en miljö och i ett samhälle som uppmuntrar och fokuserar väldigt mycket på att man ska vara rädd.

För att få en känsla för vad det handlar om räcker det med att kasta ett öga på framsidan till kvällstidningarna och deras bilagor. I princip varenda rubrik och mening är skräddarsydd för att appellera till folks olika rädslor. En person som är väldigt rädd och osäker kommer känna sig mer attraherad av rubrikerna, än en balanserad person. För lika attraherar lika, och så länge människor är rädda så kommer det finnas en marknad för olika typer av skräckpropaganda i media. Och väljer man att falla för samhällets försök att ständigt sätta rädsla i fokus, så förstärker man dessutom sin egen rädsla. Och det blir också vad man sprider till sin omgivning, genom sin utstrålning.

Samtidigt kommer rädsla alltid inifrån, och som allt annat är det ett val, och en väg man väljer att ta, eller inte ta. Jag tror att de viktigaste punkterna för att hitta ett bekvämt och balanserat förhållande, till rädslan som känsla, är att hitta tryggheten i att det finns en underliggande intelligens och ett öde i livet, samt förståelsen att livet handlar om inre val, inte yttre omständigheter. Och balans.

För en person som uppnått medveten balans kommer den balansen inte kunna påverkas av yttre omständigheter. Balansen kan enbart påverkas av inre faktorer, genom val. Och när ens lycka och balans är oberoende av vad som händer runt omkring en, finns det inte heller någonting kvar att vara rädd för.

Tiden

Tiden är en faktor som i stor utsträckning påverkar oss, och dess inflytande är något som vi har att förhålla oss till. I vår fysiska existens fyller tiden en viktig roll som referens, och den hjälper oss att relatera till saker. Samtidigt är tiden en begränsning. Vi har en begränsad tid som vi lever och vi har inte heller möjlighet att påverka eller förändra det som varit, och den tid som gått. Nuet är vad som händer precis nu, och i nuet spelar tiden egentligen ingen roll. För det som händer nu, händer precis nu. Man kan inte ändra det som händer precis i nuet. Samtidigt kan man säga att nuet är det verkliga livet. Det är livet när det händer, och när man har som närmast och tydligast kontakt med det.

Det man kan förändra, är framtiden. Oavsett om framtiden är vad jag vill ska hända om en minut, eller vad som kommer hända om tio år. Och ju längre ifrån den framtida tidpunkten man befinner sig, desto större är potentialen, och desto fler är alternativen. Utrymmet för förändring och nya vägar är mindre om man bara har en minut att ta sig dit, än om man har tio år på sig. Samtidigt har vi döden att förhålla oss till, där vi måste lämna ifrån oss vår nuvarande kropp och vårt nuvarande liv. Framtiden efter döden ser annorlunda ut, och jag kommer inte att gå in på detaljer kring det nu.

Känslan av tid är också olika beroende på ålder och var man befinner sig i livet. För en femåring har senaste året varit 20% av personens liv, för en 50-åring bara 2 %. En person som är 50 år kommer antagligen uppfatta det som att livet går 10 gånger fortare idag, än när han/hon var 5 år. En annan viktig skillnad är att en vuxen person har mer erfarenhet, en bättre helhetsbild och en mer utpräglad förmåga att se framåt och planera sitt liv, än ett barn har. Ett barn behöver å andra sidan inte ta lika mycket ansvar, men har inte heller lika stor frihet och lika många alternativ som en vuxen människa.

Man kan säga att tiden är konstant, för en sekund är alltid en sekund, med väldigt få undantag. Samtidigt kan en minut kännas som en evighet emellanåt, medan en minut kan kännas hur kort som helst i andra sammanhang. Det finns en stor variation där, som kan tyckas bero på vad som händer omkring en person vid olika tillfällen, och som kan få tiden att gå olika fort. Men jag tror man får ta det hela ett steg längre, och titta på vad som händer inom den personen. För tidens relativa värde beror på vad personen skapar, tänker och känner. Tiden skiljer sig därför inte egentligen från annat vi skapar i form av miljöer, kontakter, upplevelser osv.

Till exempel kan man skapa tid genom att inte göra någonting. När man inte gör någonting och inte har något planerat, har man plötsligt, till synes, all tid i världen. Om man istället har varje minut planerad upplever man en brist på tid, samtidigt som man får mera gjort och kanske upplever mera saker. Man upplever saker även när man inte gör någonting, men det är främst inre upplevelser. Som vanligt finns det inget som är rätt eller fel, det finns bara olika val och olika vägar. Men ett balanserat liv, och ett balanserat inre, kommer attrahera en tillvaro där tiden är i balans. Ett liv där man varken upplever för mycket tid, eller för lite, och där det finns en bra balans mellan interna och externa upplevelser.

Det tar också tid att göra stora förändringar i livet. Man har en stor makt över sin egen livsupplevelse och varje person har en stor potential att skapa det liv de vill ha. Men tiden är en faktor, och vissa saker kommer att ta längre tid att skapa. Det tar också tid att göra resan från obalans till balans. Därför behöver den göras med tålamod och målmedvetenhet. Att det finns en tröghet i systemet kan verka jobbigt när man är på väg mot något som man väldigt gärna vill ha. Samtidigt kan det vara skönt att veta att det på samma sätt krävs en lika stor ansträngning innan negativa tankar och känslor verkligen leder till en negativ verklighet.

Trögheten skapar ordning och jämvikt. Den skyddar också människorna och världen mot förhastade beslut och oöverlagda impulser. När man fokuserar väldigt starkt åt ett visst håll, är det som att världen säger: ”Jag märker att du fokuserar starkt för att skapa den här verkligheten, är du alldeles säker på att det är det du vill?” Och fortsätter man fokusera efter det kan man märka av att omgivningen långsamt börjar ställa om sig för att manifestera verkligheten du försöker skapa. Universum frågar inte om det är en negativ eller positiv verklighet, för det är ditt eget val. Det är du som är skaparen i ditt liv.

Det sägs också att ”tiden läker alla sår”, vilket kan sägas vara sant. För man kan se ”sår” som känslomässig negativitet och obalans som man skapat i sin energi. Anledningen kan vara något man har varit med om, men såren skapar man själv genom att man identifierar sig med att de finns där, och genom att man identifierar sig med att vara sårad. Som all annan negativitet är den inte balanserad, och kräver därför konstant fokus, uppmärksamhet och energi för att hållas vid liv. Men universums strävan är hela tiden efter balans, och tids nog kommer orken att hålla känslan av att vara sårad vid liv, inte räcka till längre. Det är som att äntligen få andas ut efter att ha hållit andan väldigt länge.

Tiden ger en extra dimension och krydda i tillvaron. Det är också en grundpelare i livet, som allt annat byggs runt och har ett förhållande till. Tiden är också en faktor som hjälper till att hålla stabilitet och jämvikt i systemet, och den bildar en röd tråd genom tillvaron. Men ingenting är statiskt, och tiden står för förnyelse, förändring och ett liv i rörelse. Att försöka kämpa mot tiden är en kamp som inte kan vinnas. Då är potentialen större att istället följa med tiden, och omfamna nya möjligheter, upplevelser och utmaningar.

Att Förstå Obalans

Jag har fram tills nyligen haft svårt att förstå obalansen och dess uttryck i andra människor. Samtidigt har jag inte varit medveten om obalansen som ett fenomen. Det var den jag hade svårt att förstå, inte andra människor och deras beteende, utan deras obalanserade tankar, känslor och handlingar. Kanske är det för att jag skulle lära mig förstå som jag fick möjligheten att erfara hur obalans känns och fungerar från insidan, genom att gå igenom en lång fas av djup obalans själv.

Att obalansen är svår att förstå är inget konstigt, för obalansen är en övergående fas, och den är inte en naturlig del av vilka vi är som personer och individer. Obalansen har vi skapat själva och den är inte del av den naturliga jämvikten. Utan erfarenhet kan den vara svår att förstå för den är ofta ologisk, irrationell och känslostyrd. Det är inte fel att känna känslor, och känslor fyller en viktig funktion i skapandeprocessen, men det är inte rimligt i långa loppet att vara beroende av, och utlämnad åt, sina känslor.

En obalanserad människa saknar ofta den nödvändiga inre friheten och utrymmet för att kunna ”röra” sig och agera. Det leder till en känsla av instängdhet och begränsningar. Begränsningar som enbart existerar för att man omedvetet skapat dem. Gemensamt för människor med en tung negativ energi är att de har dålig självkänsla och ett väldigt lågt värde i sina egna ögon. Det är väldigt jobbigt att leva så. Istället för att en inre frihet och att hitta sitt eget värde, som alltid finns där om man väljer att se det, så kan de bara se ett värde om andra gör det.

Där någonstans börjar den oändliga jakten på bekräftelse. För det är så skönt att känna att man har ett värde. Ibland får man i ett naturligt sammanhang höra att man är bra, men det räcker inte för en obalanserad person, för deras behov är kontinuerligt och eftersom de inte kan tro att de har ett värde själva är det också omättligt. Eftersom de inte kan få det de vill ha i de doser de behöver, börjar de omedvetet fiska efter mer. Jakten på bekräftelse blir som ett gift och ett beroende.

Man kanske pratar ner sig själv för att andra ska protestera och säga att man är bra. Så fort man sagt något söker man ögonkontakt och en respons och reaktion från människor. Man har också en tendens att falla i andra beroenden, som rökning, alkohol, onyttig mat, sex, närhet eller makt osv. Ofta har man en fallenhet för att utmåla sig som martyr och ”offra” sig själv i olika sammanhang, verbalt eller fysiskt, i hopp om att bli sedd och uppskattad.

När man får vad man vill ha, när man får sin ”kick” av bekräftelse, känns det underbart. En kort stund. För yttre bekräftelse är någonting flyktigt, och efter den korta stunden av euforisk, obalanserad glädje kommer priset i form av känslor av nedstämdhet, ångest eller depression. Man blir också väldigt känslig för kritik, konflikter, och man sätter sig direkt i försvarställning och tolkar det mesta som ifrågasättande som man bemöter med en instinktiv känslostorm.

Ett annat sätt att ge sig själv ett högre värde, när man inte kan se det själv och det inte finns inombords, är att försöka sänka andras värden. Har an ett lågt värde kommer det att öka, relativt, om andra människors värden sänks. Samtidigt går det inte att bestämma över en annan människa, om den personen inte tillåter dig att göra det. Det går bara att sänka en persons värde om den personen i sig är mer eller mindre obalanserad. Men det hindrar inte att många försöker. Det kan handla om antydningar, att fysiskt eller verbalt trycka ner folk, att använda pengar eller våld som makt över folk. Att kritisera andra, eller prata bakom ryggen på folk, att sabotera för andra, ta åt sig äran för andras jobb osv.

Det är förmodligen inte svårt att förstå att det kan vara lite obehagligt och nästan jobbigt att omgås med en obalanserad person, eller ens ha dem i närheten. För att de har en stark negativ och destruktiv utstrålning, som påverkar deras omgivning och människor runt omkring dem. Man vill gärna undvika dem i mesta möjliga mån, och man vill absolut inte uppmuntra eller bekräfta dem om det inte verkligen är nödvändigt. Det här gör att det blir ännu svårare för obalanserade personer att få sin bekräftelse, vilket oftast förstärker deras beteende ytterligare. De hamnar i en negativ verklighet och i en nedåtgående spiral. Och det är en situation man skapat själv.

I längden är obalansen ohållbar. Det är så jobbigt att befinna sig där och det tar så otroligt mycket kraft att leva så. Samtidigt tror jag att värdet av att ha haft den erfarenheten, både att ha varit obalanserad, och att ha mött obalans, är så starkt att alla har, håller på, eller kommer att gå igenom en sån fas. Spontant skulle jag säga att väldigt få tillhör den sistnämnda kategorin. Det finns ett fåtal som redan har det här avklarat, men de flesta befinner sig, mer eller mindre, i processen.

Men någonting håller på att hända, och när det väl händer kan det gå fort. Medvetenhet är nyckeln. Jag pratar om det här nu, och i det här sammanhanget. Förhoppningsvis sprider jag förståelse och balans i en liten cirkel eller krets runt omkring mig. Men jag är inte ensam, det finns personer som fått upp ögonen för det här, som skriver och pratar om balans på olika sätt i alla delar av världen. Varje person sprider medvetenhet i en liten krets runt omkring sig.

Saker och ting är på väg att hända, och när hjulen börjat snurra kan skillnaden komma fort. För går man tillräckligt långt ner i träsket av obalans, kommer man till slut instinktiv känna att det man gör, och det sätt man ser på världen, inte är varken sant eller behagligt. När situationen gått så långt kommer man långsamt vakna ur sin dvala. Och att vakna är första steget mot att skapa någonting nytt, bättre, annorlunda och större.

Svart Och Vitt

Som människor har många av oss en förkärlek för att se saker i svart och vitt. Vi gör det för att det är enkelt och går fort att göra. Antingen är något bra eller också är det dåligt, antingen är det rätt eller också är det fel. Det är så enkelt, och det ger en skenbar kontroll. Men metoden, att arbeta så, har ett stort problem: Det är inte sant. Det man kommer fram till med den här tekniken är inte sant. Sanningen och verkligheten finns inte i extremlägena, utan i gråzonen däremellan. Och den gråzonen kan egentligen vara precis hur stor som helst. Ser man saker enbart i svart och vitt, missar man målet, och man missar det ordentligt. Inte ens en vit vägg är 100% vit. Snö är inte 100% vit och mjölk är inte 100% vit. Bara för att ta några exempel.

Jag tror svaret på varför vi ofta gör så, varför vi kategoriserar och generaliserar med en förkärlek för extremlägena, hänger ihop med den mänskliga hjärnan, och hur den arbetar. Hjärnan är inte den vi är som personer eller som varelser, men den är ett nödvändigt verktyg i vår fysiska existens. Men trots att den på många sätt är avancerad och fantastisk, så fungerar den i mångt och mycket som en maskin. En maskin som har till uppgift att ta hand om kroppens överlevnad. Det handlar om att analysera omgivningen, människor och miljöer, upplevelser, erfarenheter, historia, nutid och framtid, för att hitta en väg och kunna fatta beslut som i mesta möjliga mån främjar långsiktig överlevnad, hälsa, fortplantning osv.

Bara en vanlig dag innehåller förmodligen hur många små och stora analyser och överväganden, för hjärnan, som helst. Det tar tid, energi och det tar resurser. Det ligger därför i hjärnans intresse att i mesta möjliga mån försöka effektivisera sitt arbete. Och den gör det genom att ta genvägar där den bedömer att det är rimligt. Men genvägarna kommer alltid att innebära en förlust. En förlust av information och en förlust av sanning. Varje genväg innebär att man bestämmer sig för att vara nöjd med en bild av verkligheten. Men oavsett hur nära den bilden ligger sanningen, så är det fortfarande bara en bild. Och det är fortfarande inte sanningen.

Exempel på ”genvägar” är till exempel förkärleken för extremlägen och extrema ståndpunkter. Någonting är ”antingen eller”, ”svart eller vitt”. Hjärnan älskar också att sätta lappar och etiketter på folk, saker, händelser och funktioner. Den tycker om att generalisera, dra alla över en kam och dela in människor och upplevelser i olika läger. Det är tids- och resurseffektivt, enkelt och hamnar säkert ganska rätt, ganska ofta. Men det är inte sant, och man stänger ute sig själv från den direkta kontakten med världen.

Medvetenhet är någonting otroligt kraftfullt. Att vara medveten om hur hjärnan arbetar, och varför, kommer leda till att man förstår sig själv, sin omgivning, sina medmänniskor, sina tankar, handlingar och världen bättre. I en primitiv tillvaro för tiotusentals år sen fyllde förmodligen hjärnans sätt att arbeta en viktig funktion, och kanske är det en anledning att vi som art blev så framgångsrika. På sätt och vis var antagligen världen enklare då. Hjärnans bedömningar träffade förmodligen mer rätt då, eftersom antalet intryck under ett liv antagligen var färre, och man kan säga att antalet alternativ vid varje vägskäl var färre. Träffade man en ny människa så var det förmodligen både effektivt och rimligt nära sanningen att kategorisera de som antingen ”vän” eller ”fiende”.

I dagens samhälle är det inte så enkelt. När man träffar en ny person kommer man inte långt genom att stämpla henne, eller honom, som ”vän” eller ”fiende”. Även om man lägger till en handfull nya kategorier så är världen på sätt och vis så mycket mer komplex idag, att risken är stor att man trots det hamnar fel. Det är inte heller så att vår överlevnad normalt är hotad på daglig basis. Riskerna, och möjligheterna, som vi utsätts för idag är annorlunda. Vi behöver inte dagligen kämpa för vår akuta överlevnad.

Hjärnan är på många sätt ett fantastiskt verktyg, men den är också i mångt och mycket en maskin som arbetar med ettor och nollor. Och det är värt att veta att extremlägena som hjärnan använder är inget annat än något som vi själva har hittat på. Det finns ingenting som bara är svart, bara vitt, bara rätt eller bara fel. Att verkligen leva ett rikt och närvarande liv, är att leva nära sanningen. Och sanningen finns sällan i det svarta eller vita, utan som en nyans i gråskalan däremellan.

The Project At Earth

I det här inlägget kommer jag avvika en aning från bloggens ordinarie fokus på inre utveckling, och titta på vår omgivning en stund. Jag väljer att göra det för att jag känner att ämnet förtjänar att belysas, och för att jag tror jag kan erbjuda ett nytt perspektiv. Egentligen hade jag tänkt ta upp det här mycket längre fram, men väljer att skriva om det redan nu för att jag fick en stark känsla av att det är meningen att jag ska göra det. Jag har ingen personlig erfarenhet av ämnet, men räknar med att komma väldigt långt genom intuition, känsla, logik och en diskussion utifrån sannolikhet.

Universum är stort. Faktum är att det förmodligen kan finnas många universum, kanske ett oändligt antal. Att liv kan uppstå och överleva ,när förutsättningarna är de rätta, är förmodligen allmänt accepterat. Att jorden skulle vara den enda planeten i solsystemet, i universum eller i alla universum där förutsättningarna för liv finns, känns extremt osannolikt. Alltså kan vi utgå ifrån att det finns liv på andra ställen i universum. Sannolikt finns det både primitivt liv och intelligent liv. Vi människor befinner oss antagligen i gruppen ”primitivt” intelligent liv, eller ”intelligent” primitivt liv.

Så här långt har människan haft möjlighet att utvecklas på jorden i kanske 50 000 år, beroende på hur man räknar, vilket inte är speciellt mycket jämfört med jordens historia eller universums historia. Tror utan tvekan att vi kan utgå ifrån att det runt omkring oss i universum finns intelligent liv som har utvecklats socialt, teknologiskt, andligt osv under miljontals, kanske miljarder år. Rimligtvis är det närmast omöjligt för oss att förstå hur mycket längre de har kommit, och hur långt före oss de ligger i sin utveckling. För mig känns det självklart att de har löst eventuella problem med resor över de enorma avstånden som finns i universum. Jag tror vi kan utgå ifrån att det finns civilisationer där ute som känner till jorden, vet om att vi bor här och har teknologin för att ta sig hit. Och att de antagligen känt till oss och besökt oss under stora delar av vår historia.

Om jag var dem, skulle jag också vara nyfiken på att lära känna, och veta mer om, mina närmaste grannar. På samma sätt som vi människor är nyfikna på djuren som vi delar vår planet med, är antagligen utomjordiska civilisationer nyfikna på oss. Att vi är relativt intelligenta gör oss sannolikt intressantare, även om vi fortfarande har väldigt långt kvar i vår utveckling. Det känns inte bara sannolikt, utan dessutom väldigt troligt att avancerade civilisationer har kontakt och utbyte med varandra. Åtminstone när man uppnått en något så när jämnbördig nivå. En förutsättning är säkert också att utbytet sker på fredlig väg mellan parter som litar på varandra.

Så här långt är resonemanget väldigt intressant, men jag tror också att det kan vara vettigt att belysa några ytterligare aspekter. Så avancerade civilisationer ligger rimligtvis så långt före oss, att vi knappast har någonting som de behöver. Och om vi har det så har de garanterat möjlighet att ta det om de känner för det. Hade de ont uppsåt skulle de ta vad de vill ha utan att fråga om lov. Skulle de vara aggressiva hade vi varit döda för längesen, vilket vi inte är, så den bilden kan vi släppa. Man kan också dra vissa paralleller till länderna på jorden. De länder som krigar mycket och intensivt inom landets gränser utvecklas mycket långsammare och sämre än fredliga länder. Fred är en förutsättning för utveckling och välstånd. Detsamma bör rimligtvis gälla mellan civilisationer: Fredliga civilisationer kommer utvecklas snabbare och bättre än aggressiva civilisationer.

Om våra grannar då känner till oss sen lång tid tillbaka, har fredliga intentioner och teknologin att besöka och kommunicera med oss, kan man tycka att det är konstigt att de inte gjort det. Men pratar de med våra ledare är det inte säkert att vi som allmänhet får reda på det. Man ska inte underskatta det inflytande som makt, pengar och kontroll kan ha på folk i ledande ställning. En makt och kontroll som inte kommer kunna fortgå efter en öppen diplomatisk kontakt mellan våra olika världar. Därför finns det ett starkt incitament för ledare i världen att så långt som möjligt undanhålla sanningen, och med alla tillgängliga medel försöka få våra grannar i rymden att hålla sig borta. Samtidigt som man genom olika typer av avancerad propaganda försöker svartmåla allt som har med intelligent utomjordisk aktivitet att göra. Det är väldigt få personer som inte skulle tjäna på om vi kan få hjälp att uppnå en långsiktig, effektiv, miljövänlig och positiv utveckling för mänskligheten och vår värld. Men de personerna har å andra sidan väldigt mycket makt. För att vi ger, eller har gett, dem den makten. Med upplysning och ökad medvetenhet kommer detta inte kunna fortgå, och saker och ting kommer förändras till det bättre inom en snar framtid.

Öppen kontakt med våra grannar i universum, skulle en gång för alla bevisa för oss att de finns, men det är inte en garanti för att vi skulle få reda på sanningen om dem och vilka de är. Så länge vi väljer att vända oss till auktoriteter här på jorden, och de som sitter på makten idag, för att få korrekt information, istället för att gå direkt till källan, kommer vi aldrig få veta sanningen. Istället kommer vi bli matade den information som bäst fyller maktens egna syften. Och ett av maktens främsta mål är oftast fortsatt makt. Så länge fler människor väljer deras alternativa sanning, än som väljer att ta reda på sanningen själv, skulle det ställa till med mer problem om utomjordiska civilisationer skulle ta öppen kontakt med oss, än om de inte gör det.

Samtidigt har de enormt mycket att erbjuda, och de kommer kunna hjälpa oss att få ordning på våra mest akuta problem med miljö, mänskligt lidande och den värld vi håller på att förstöra. Men tiden rinner ut, och de kan inte vänta hur länge som helst. Även om de har teknologin för det, kan de inte heller bara gå in och ta över och styra upp saker och ting för oss med våld. För om de gör det, blir våra problem plötsligt deras, och vi människor skulle sluta utvecklas och ta egna initiativ eftersom vi blir omhändertagna i alla fall. Vi skulle inte lära oss nånting av det vi gjort fel om vi inte behöver ta ansvar för, och åtminstone delvis får känna av konsekvensen av, våra handlingar.

Men för vår skull, och för att situationen börjar bli desperat, så kommer en öppen kontakt att ske, och jag tror vi närmar oss med stormsteg tidpunkten när det kommer ske. Det är inte omöjligt att ryktena att det kommer ske i Tokyo, Japan, stämmer. Jag tror det kommer ske i vår livstid. Det kan ta 5, 10, 15 år, men det kan också ske imorgon. Jag skulle inte bli förvånad om en öppen, officiell kontakt kommer tas mycket, mycket snart.

Och kanske finns nyckeln till framgång i de spår som utomjordiska besökare lämnat genom stora delar av vår historia. Kan vi med den rätta kunskapen och nyckeln för att läsa budskapen som lämnats kommer vi kunna se att besöken har varit fredliga och att intentionerna varit goda. När våra grannar väljer att öppet kontakta oss och vi får koden till budskapen, kommer vi kunna läsa sanningen, inte bara den som skrivs nu, utan den som skrivits under många, många år, genom vår historia.

Anledningen att jag skriver det här inlägget är för att inspirera så många som möjligt att inte lita blint på vad man blir matad med, utan tänka efter själv, reagera balanserat och söka sin egen sanning. Lyssna gärna vad andra säger om det känns intressant, men låt dig inte styras av något annat än din egen sanning och lita på din intuition.

(För den som vill läsa mer rekommenderar jag wiki:n för The Project At Earth.)

Skapande Börjar Inifrån

Väldigt få personer skulle nog säga att de, till 100%, lever det liv som de verkligen vill leva. Det finns alltid små och stora saker man är nöjd med, och lika säkert finns det små och stora saker som man är mindre nöjd med. Eller som man vill förändra och förbättra. Det är en drivkraft, som på nåt sätt ligger i vår natur. Den ständiga strävan framåt, efter utveckling och förbättring. Och det är inget negativt i det, men som vanligt är det avgörande ”varför” man driver framåt. Har man ett negativt fokus, eller ett positivt fokus? Vill man utveckla och förnya ett liv som man i stora drag är nöjd med, eller är man avundsjuk, frustrerad, desperat och missnöjd med sin nuvarande situation? Det förstnämnda kan ses som en balanserad drivkraft, som kommer ge ett balanserat och positivt resultat, medan den negativa personen kommer få erfara obalans och fortsatt missnöje.

Det är inte ovanligt att man säger att ”pengar kan inte skapa lycka”, och det ligger något i det. En lycklig person som har pengar skulle förmodligen vara lika lycklig med mindre pengar, och en olycklig person, utan pengar, kommer med all sannolikhet vara lika olycklig även om han fick massor av pengar. Och det fungerar så för att lycka, precis som kärlek, inte skapas, eller är beroende, av externa faktorer. Man behöver inte ha någon att älska för att känna kärlek, och man behöver inte vara med om en massa underbara saker för att känna lycka. Kärlek och lycka är en kraft som finns levande inom varje människa, hela tiden, oavsett om man väljer att se den eller inte.

Hur man interagerar med sin omgivning, vilken respons man kommer få, vilka vägar man väljer, och vilka upplevelser man kommer vara med om, beror helt på vad man känner inombords. För lika attraherar lika, energimässigt, och det man strålar ut är också vad man kommer få tillbaka. Och utstrålning och energi går inte att fejka. Det är därför det inte fungerar att låtsas le, tänka positivt eller använda affirmationer. För det handlar om att man försöker förändra sig själv och sin upplevelse utifrån, medan sanning och äkta skapande byggs inifrån.

Vill man förändra sin värld, eller skapa någonting nytt och bättre, är det absolut effektivaste sättet att leta inom sig själv, och börja bygga därifrån. För oavsett hur ditt liv ser ut, så kommer ditt yttre liv alltid vara en spegel av ditt inre, och ditt inre liv. Inre kaos=yttre kaos, och inre harmoni=yttre harmoni. Och det enklaste sättet att hitta rätt är att finna sin inre balans, och låta skapandet börja därifrån. Det går att skapa specifikt, genom att fokusera på den energi eller det man vill ha, men min erfarenhet är att det sällan behövs. För är man i balans kommer man alltid skicka ut ”rätt” signaler för att attrahera den verklighet man vill ha. Ofta sker det omedvetet, och det är först när det man vill ha dyker upp, som man inser att det faktiskt är något man önskat sig, utan att man kanske funderat över det.

När det gäller skapande, så är tanke, känsla och handling centrala element. En handling har alltid, medvetet eller omedvetet föregåtts av en känsla, och varje känsla man känner, har vid nåt tillfälle föregåtts av en tanke. Om tanken är initiativet, och handling resultatet, så innehåller känslorna den kraftigaste energin och de har också den starkaste förmågan att skapa. Negativa känslor kommer skapa en negativ verklighet, och positiva känslor kommer skapa en positiv verklighet. Samtidigt är det så att obalanserade känslor kommer skapa en obalanserad verklighet, avsett om de känslorna är positiva eller negativa.

Kanske känns det otäckt att sitta på så mycket makt, och veta att det spelar så stor roll vad man tänker och känner. Det är lätt att känna sig stressad, orolig och rädd för att göra fel. Och alla de känslorna riskerar enbart att förstärka det negativa. Men mycket hänger ihop med hur stor press man väljer att lägga på sig själv. För vi har alla väldigt stor makt över våra liv, och vi har väldigt stort ansvar för våra liv och våra upplevelser. Samtidigt har vi egentligen väldigt få externa krav. De enda verkliga kraven man har på sig själv, är de man själv ställer, och väljer att ställa.

Och så länge det finns alternativ, så har man ett val, och man behöver inte välja den jobbigaste vägen. Livet blir inte jobbigare och allvarligare än man gör det, och det kan lika gärna vara enkelt, självklart, spontant och roligt.