En person uttryckte sina funderingar runt tanken om karma är någonting som existerar, och hur det tycktes främmande och konstigt om det inte skulle vara så. Jag har inte skrivit om karma tidigare, så det kanske just därför är på tiden. Tanken om karma kan man se som att summan av allt gott eller ont handlande utgör grunden för om man har att se fram emot belöning eller bestraffning i framtiden, eller i kommande liv. Att det positiva eller negativa man har varit ansvarig för är något man tar med sig, som en lätt eller tung ryggsäck. En ryggsäck som man bara kan bli av med genom att balansera den, genom att förr eller senare kompensera för sitt tidigare och historiska agerande.

Det är en intressant tanke som hos många människor har fått fäste. Tanken om att ifall man gör gott kommer man förr eller senare bli belönad för detta, och om man gör ont kommer man förr eller senare bli bestraffad för detta. Som med många andra fenomen ligger det både en viss sanning i det, men samtidigt förekommer också missförstånd. Jag tänkte att vi skulle titta på de delar jag ser som sanna, och samtidigt försöka reda ut några av de vanligare missförstånden.

Det är sant att dina gärningar, tankar och känslor definierar dig och speglar vem du är i varje stund, i varje nu. Men samtidigt är du hela tiden fri att välja något nytt, något du inte valt tidigare, och du är fri att göra det helt utan belastning av vem du varit eller vad du gjort tidigare. Det vill säga om du inte faktiskt väljer att känna en sån belastning, vilket också är din fria rätt att välja.

Den du idag väljer att vara, och visa att du är, behöver alltså inte ha någon koppling till vem du varit vid någon annan tidpunkt i historien. Det kommer aldrig vara samma person, men det är två alternativa versioner av samma själ. Som existerar i två olika tider, i två olika nu. Vilket blir extra spännande när tiden inte existerar, om ”nu” är allt som finns. Allt som kan hända har redan hänt. Och alla tänkbara versioner av varje själ existerar i detta nu, men i vad man skulle kunna se som olika dimensioner eller olika universum. Men det var något av en utsvävning och avvikelse från ämnet.

Varje person är sin själ, och själen är sin energi. Den energin berättar vem du är, och var du står någonstans i din utveckling. Något som till stor del beror på vad du varit med om, och vilken lärdom och förståelse du dragit av dina upplevelser. Har en upplevelse inte gett dig den förståelse och den insikt som var meningen att den skulle ge dig, är det sannolikt att du behöver gå igenom samma sak igen, eller något liknande, för att kunna avancera i din utveckling, och i din skapelseprocess. Samtidigt finns det ingenting som säger att du måste avancera, men om du inte gör det kommer du vara fast i de upplevelser, tankar, mönster och känslor som du befinner dig i just nu. Och mycket talar för att du, till slut, antagligen kommer tröttna på det du alltid får uppleva och vilja uppleva något nytt, se något nytt och lära dig något nytt.

Att avancera i sin personliga utveckling är också en inbyggd drivkraft hos allt levande. Och allt lever, även stenar, berg, hav, osv. Drivkraften som vill att du ska hitta hem och som hjälper dig att göra det. Hem till en energi av ren kärlek, för det är det allt livet består av, även om vi inte kommer ihåg det, och det finns ingenting som inte är liv. Att utvecklas är i lika stor utsträckning en process för att komma ihåg och minnas. Minnas vem man är, var man kommer ifrån och vad man gör här. När man kommit dit kommer man återigen att vara den medvetna kärlek som allt liv egentligen är, och som du egentligen är.

Och när allt levande befinner sig i samma energi kommer det inte vara någon skillnad på oss, det kommer inte finnas några gränser mellan oss, mellan vad som är du och vad som är jag, och vi kommer alla vara ett med varandra och med allting. Därifrån kommer vi sen skapa nya universum, tillåta oss att glömma igen för att påbörja nya resor. Resor för att återigen få uppleva oss själv som den kärlek vi är, inte bara teoretiskt, utan praktiskt och fysiskt, genom att gå igenom en ny resa och utveckling i medvetenhet. Och man gör det för det underbara i själva upplevelsen, det är det som är poängen. Det är livets andetag, och allt går i cykler. Först andas det ut, och sprider sin energi i alla möjliga olika varianter, därefter andas det in, och allt liv enas i en och samma energi igen. Det är otroligt spännande faktiskt.

Nästa del av karma som är sann är att även om vi har vår fria vilja att göra vilka val vi vill, utan hot om bestraffningar eller löften om belöningar, så får alla val alltid konsekvenser. Ibland kan man i förväg ana sig till konsekvenserna, och till och med låta tanken på dem påverka sitt val. Ibland är konsekvenserna svårare att förutsäga. Allt är dessutom relativt. Du ser världen med dina ögon, medan en annan människa ser världen med sina ögon. När ni delar en och samma upplevelse är det inte omöjligt att ni känner olika inför den, och tolkar den och dess konsekvenser olika.

Försöker man vara snäll mot någon som ser ditt agerande med helt andra ögon, finns alltid en risk att konsekvensen du får erfara från den andra personen inte blir vad du hoppats. Vilket självklart har med den andra personen att göra, inte med dig, så vida du hade ärliga avsikter mot dig själv och din egen sanning. Men sen är det också så att liknande energier dras till varandra, och liknande upplevelser och känslor dras till varandra. Agerar man av uppriktig kärlek är uppriktig kärlek svaret man får tillbaka. Agerar man, som man tror, kärleksfullt, men egentligen utifrån rädsla, så är någon form av respons som är grundat i rädsla sannolikt vad man kommer erfara att man får tillbaka.

(Fortsättning följer…)

(Fortsätt att skicka in frågor, funderingar och förslag på ämnen för kommande inlägg. Jag tittar på dem så snart jag har möjlighet och jag är väldigt tacksam för varje bidrag.)