Alla löper vi en viss risk att emellanåt råka ut för motgångar eller hamna i jobbiga och känslosamma situationer. Ibland kan det kännas som att man faller, eller till och med faller fritt, och då kan det kännas skönt att veta att det finns livlinor. För det är väldigt få personer som inte har någon livlina alls. En livlina kan vara personer, någon sysselsättning eller liknande som finns där och dämpar fallet. Det kan vara familj eller vänner som man kan vända sig till och som man vet bryr sig om ens välbefinnande. Det kan också vara en sysselsättning som man tycker om, eller i alla fall får tiden att gå och gör att man slipper konfronteras med det jobbiga, åtminstone för stunden.

Livlinorna fungerar som en extern trygghet. Oavsett vad man råkar ut för så kommer de att finnas där, göra vad de kan och sannolikt åtminstone förhindra total katastrof. Men samtidigt som det kan vara skönt att veta att livlinorna finns där, så riskerar de att dämpa, inte bara fallet, utan även lärdomen som det var meningen att man skulle dra av motgången eller den jobbiga erfarenheten. Vilket i värsta fall innebär att man inte helt och hållet kan gå vidare i sin utveckling och lämna den typen av energi som attraherade motgången från början. Det innebär att man delvis skjuter det oundvikliga framför sig, eller åtminstone tar det i mindre steg.

Det kan också vara så att det sociala utbytet med en livlina och den kommunikation som utväxlas kan leda till insikter i sig. Som utomstående är det lättare att se saker och situationer neutralt och opartiskt, vilket innebär att man ser saker och samband som är svårt att bli medveten om, eller ta till sig, när man befinner sig mitt uppe i allt. Och kanske dessutom är väldigt påverkad av händelserna känslomässigt. Samtidigt är det svårt att lära av andras erfarenheter och av andras insikter. Ofta är det nödvändigt att man går igenom sina egna erfarenheter för att bygga medvetenhet och insikter, men i alla fall.

Det finns väldigt få personer som inte anser sig ha tips och goda råd att komma med i alla möjliga situationer. Det är svårt att lyssna på, och ta till sig, allt. Många råd skulle dessutom vara motsägelsefulla eller rent destruktiva. Kvaliteten på råden man får hänger ofta ihop med hur långt den personen har kommit i sin egen utveckling, och hur balanserad personen är. Balans och medvetenhet hänger ofta ihop, men inte alltid, och enbart medvetenhet är ingen garanti för goda råd. Mitt förslag är att lyssna på de som verkar ha kommit lika långt eller längre i sin utveckling än man själv. Då sorterar man ut de mest destruktiva och obalanserade råden, samtidigt som man antagligen kommer relativt nära sanningen redan från början.

Detsamma gäller självklart böcker och all annan media som förmedlar råd och tips i en eller annan form. Men ta inte till dig vad som helst rakt av, låt det alltid passera ditt eget hjärta och din intuition. Känns det rätt, så är det antagligen inte helt fel. Om något verkar vettigt, se till att du förstår det och sambanden omkring rådet. På det sättet gör du det till din egen insikt och sanning. Därigenom blir rådet mycket kraftfullare och dess innebärd tydligare. För utveckling, förståelse och insikter kommer alltid inifrån, medan inspiration kommer utifrån.

Nackdelen med att enbart förlita sig på sina livlinor, är att även om de antagligen kommer finnas där, så kan du inte veta att det verkligen är så varje gång, till 100%. För att det alltid handlar om externa faktorer. Skulle de fallera så finns det ingen annan som kan rädda dig. Ett sätt att råda bot på det problemet är att bli sin egen livlina. Dels vet du, med 100% säkerhet att du alltid kommer att finnas där, och dels kommer en inre trygghet förebygga och lindra många motgångar och problem i sig.

För att lyckas handlar det om att släppa allt känslomässigt bagage och hitta en balanserad inre trygghet. Den kommer inte av sig själv, men när den väl finns där är den otroligt kraftfull. Så länge man är rädd kommer man inte känna sig helt trygg och säker, vilket är en förutsättning för att inte falla, men att släppa alla rädslor är inte helt lätt, och det kommer att ta tid. Belöningen för arbetet är dock ett nytt, enklare och lyckligare liv. Ett fritt och oberoende liv.