
Humor
En egenskap som förmodligen många tror skiljer oss från djuren är vår förmåga att se och använda humor i vår kommunikation. Min erfarenhet är att djur också kan uppfatta humor och även skoja med människor i sin närhet, men ofta är det på en enklare nivå. Djur som är kända för att vara intelligenta har ofta en mer utvecklad humor än djur som kanske inte har samma mentala kapacitet.
Kanske är människan den varelse som har den mest utvecklade intelligensen. Vårt förhållande till humor är också både ingående och omfattande. I social samvaro människor emellan förekommer alla möjliga varianter och kombinationer av humor. Det finns olika gengre och en del föredrar en viss sorts humor, andra en annan sort. Vad vi tycker om och uppskattar varierar väldigt mycket från person till person.
Vårt förhållande till humor varierar också med åldern, tiden och hur vi utvecklas som personer. Barn har ofta en begränsad möjlighet att uppskatta och förstå humor. Det som fungerar bäst med barn är antagligen en ganska tydlig, enkel och snäll humor. Gärna någonting visuellt, fysiskt eller någon väldigt enkel lek med ord. När barnet sen växer upp utvecklas intelligens, medvetenhet och man får en bättre förståelse för sociala koder, hur samhället och människors känslor fungerar. Därigenom får man en bättre förståelse för vad som fungerar att skämta om och vilken typ av humor andra uppskattar. Man får också bättre förutsättningar att experimentera på egen hand och testa sig fram. Som med all annan erfarenhet så lär man sig något av det och med åren så förfinas humorn.
Enkel humor kan de flesta förstå, och många uppskattar det. Mer avancerad och genomtänkt humor är kanske mer subtil och inte lika självklar, men för de som förstår den så kan den ge en betydligt större behållning än enklare humor. Över huvudtaget skulle jag säga att en sådan egenskap som humor har en väldigt nära relation och koppling till en persons intelligens. Humor är i stor utsträckning en intelligent egenskap. Men det har också med medvetenhet att göra. Och även om hög intelligens inte är en nödvändighet för att bygga en högre medvetenhet, så underlättar det.
En vanlig missuppfattning som jag tror förekommer är att man sammankopplar humor och skratt. På det sättet att man tolkar humor som något som normalt leder till skratt, och skratt som något som föranletts av humor. När man tycker något är roligt så händer det att man skrattar, men man skrattar också i många andra situationer och av många andra anledningar. Det kan vara för att lätta upp en tryckt stämning, eller för att få gehör för sina åsikter, för att komma undan med radikala uttalanden, i hopp om att få andra att skratta, för att verka rolig eller i hopp om att det ska leda till bekräftelse och uppskattning.
Normalt skrattar vi när vi tycker att livet är lite extra kul. En förutsättning för det är inte nödvändigtvis medvetenhet, men däremot hjälper det att vara balanserad och fri från stress och motstånd. Intelligens kan i det sammanhanget snarare vara en hämmande faktor, eftersom intelligens främjar medvetenhet, men inte nödvändigtvis balans, åtminstone på kort sikt. En mindre intelligent person kan ofta vara lyckligt omedveten om sina bekymmer, och därför skratta mycket, medan hög medvetenhet i kombination med inre obalans är bland de minst roliga tillstånden att befinna sig i. Humor kan göra att man tycker livet blir roligare, men det behöver inte leda till skratt för det.
Skratt och humor kan därför nästan ses som varandras motsatser. Åtminstone i vissa aspekter. Mycket skratt behöver inte innebära att man har ett sinne för humor, men det betyder ofta att man trivs med livet. Åtminstone för stunden. Men om inre balans eliminerar eventuellt omedvetet motstånd mot skratt som glädjeyttring, så påverkar det också en persons humoristiska preferenser. Man får helt enkelt en finare känslighet när det gäller humor. Vilket antagligen hänger ihop med att man får en finare känslighet även när det gäller andra områden. Det innebär att man i större utsträckning väljer bort skämt som man förstår inte riktigt passar i sammanhanget eller som inte skulle uppskattas. För egentligen handlar humor om förmågan att se humorn i det som händer, både runt omkring, men även för egen del.
Sen kan som sagt humor och skratt användas i många olika sammanhang och för många olika syften. Förmågan att kunna roa andra och få andra människor att skratta är ett sätt att tillföra värde i andra människors liv. Att ha ett värde för andra kan vara ett sätt att få uppskattning, bekräftelse och nå popularitet. För personer som är intelligenta men obalanserade och känner att de saknar andra egenskaper för att attrahera vänner, uppskattning och intresse, kan humor bli ett verktyg för att få vara med och dela en gemenskap med andra människor.
Humor kan också fungera som en ursäkt eller livlina. Om man i ett samtal märker att man hamnar på kant med någon genom ett uttalande, kan man säga att man bara skämtade. Det må vara en efterhandskonstruktion, men även om det aldrig går att efteråt göra något ogjort eller göra något osagt, så kan humor, som ursäkt, ibland rädda upp och avväpna laddade situationer.
På det sättet kan humor vara ett sätt att försöka undvika att konfrontera jobbiga saker eller situationer. Ett sätt att försöka undvika att behöva känna smärta eller se de allvarligare sidorna av livet och av att vara människa. Något som man normalt gör för att man är rädd. Man är rädd för sina egna känslor och hur man kommer reagera om man plötsligt står inför dem. Dock kommer resultatet som vanligt i längden att bero av drivkraften. Är den obalanserad så kommer man förr eller senare behöva konfrontera sina rädslor. Till exempel rädslan för att vara ensam eller inte få vara med.
Rädsla och frihet är därför, i mångt och mycket, varandras motsatser. Så länge man är rädd kommer man ha svårt att vara fri. Och för en person som uppnått en inre balans i sin relation till sig själv och till livet existerar inte rädsla eller stress som faktorer som har möjlighet att påverka eller influera en människas lycka och känsla av välbefinnande.