Ett väldigt vanligt exempel är personer som dras till, och fastnar för ”fel” personer i sina förhållanden, vilket leder till negativa och destruktiva upplevelser. Jag har själv gått igenom erfarenheten av att befinna mig i ett förhållande med en person som inte var rätt för mig. Men även om jag inte förstod varför när det begav sig, så berättade min intuition på ett tydligt sätt att jag befann mig i en situation som inte var rätt för mig. Med det som grund valde jag att lämna förhållandet och situation jag befann mig i. Jag hade gjort erfarenheten och jag hade förstått någonting som jag inte vetat tidigare. Samtidigt dröjde det väldigt länge innan jag förstod varför saker och ting blev som de blev, och varför det kändes fel för mig. Men förståelsen och kunskapen om sambanden kom. Hade jag inte tidigare i mitt liv haft den här erfarenheten så hade jag kanske inte förstått på samma sätt.

Där jag idag befinner mig skulle jag väldigt gärna dela mitt liv med en kvinna, men nu vet jag någonting som jag inte visste förut. Den kunskapen gör att jag kan välja bort förhållanden med andra personer som jag vet skulle vara fel för mig. Eftersom jag väljer bort den erfarenheten, så kan jag aldrig veta exakt hur ett förhållande med den personen skulle vara, men jag kan ha en bra aning, och jag kan förstå att risken för katastrof skulle vara överhängande. Förmodligen skulle jag kunna lära mig någonting av en sån upplevelse även idag. Men med begränsade resurser, till exempel i form av tid, väljer jag att fokusera på andra upplevelser i stället. Sådana som jag tror skulle ge mig mer utifrån där jag befinner mig idag. Och jag har redan erfarenheten av vad ett förhållande som inte fungerar innebär. Då är det kanske mer givande och roligare att testa något annat nästa gång.

Vi har alla vår egen, unika och individuella resa, utbildning och erfarenheter att gå igenom. Ingen befinner sig på exakt samma plats som någon annan, och ingen persons resa har varit, eller kommer se ut, exakt som någon annans. Det är något av charmen och tjusningen med livet, men samtidigt innebär det att det är orealistiskt och irrelevant att jämföra sig själv med andra. Som förälder kan det vara frestande att försöka förmedla sin egen förståelse och sin egen erfarenhet över till sina barn. Vilket sällan fungerar till 100%. På samma sätt som man kan läsa om någon annans äventyr i en bok, så är det inte samma sak som att vara med om de äventyren själv. Därför måste alla gå igenom sina egna erfarenheter och göra sina egna misstag.

Trots det har föräldrarna självklart inflytande, och vad de berättar och försöker lära ut, kan delvis tas med i bedömningen när barnet gör sina val i livet. Det största som jag tror man kan ge sina barn är dock kunskapen och förståelsen om inre trygghet och balans. Precis som allt annat så är det en förståelse och erfarenhet som de måste göra på egen hand, men genom att föregå med gått exempel och alltid finnas tillgänglig som en inspirationskälla, tror jag att man har gett sitt barn en gåva av oerhört stort värde.

Att erfarenhet och upplevelser har ett stort värde innebär inte att man måste gå igenom allting i det här livet. För en själs utveckling är så långsiktig och omfattande att den kommer spänna över flera livstider. Om man inte känner behov av en upplevelse i det här livet, så kan det bero på att det är något man redan upplevt, i ett tidigare liv. En erfarenhet som man omedvetet bär med sig. Det fungerar också ofta så att man går igenom liknande erfarenheter två eller flera gånger, men från olika infallsvinklar. Situationen kan, till exempel, vara ett barn som mobbar ett annat barn. I en av erfarenheterna är du kanske personen som mobbar, i en annan erfarenhet är du kanske personen som blir mobbad, och får uppleva hur det känns.

Båda upplevelserna har en potential till förståelse, insikt och medvetenhet. Och samtidigt som situationen är liknande, så är upplevelserna, känslorna och konsekvenserna helt olika beroende av vilken sida man upplever situationen ifrån. Det kan ha ett väldigt stort värde att se saker från olika håll. På det sättet kan man förstå att en mobbare och dennes offer delar en liknande energi, en obalanserad och destruktiv energi som gör att de dras till varandra och till liknande situationer. Vilket är en rätt intressant tanke.

Som själ har man många steg att gå igenom i sin resa mot förståelse och medvetenhet. Man kan inte hoppa över något steg, eller skynda på utvecklingen. Däremot kan man skjuta upp sin utveckling och omedvetet välja att genomföra den i en långsammare takt. Man kan också välja att fördjupa sig i detaljer, som kan vara intressanta, men som inte är obligatoriska. Och jag skulle säga att de flesta människor tar en del omvägar, men samtidigt spelar det mindre roll. Undviker man omvägar, och att repetera upplevelser som man redan gått igenom, kommer utvecklingen gå snabbare, men samtidigt har alla erfarenheter ett värde. Ett värde som inte alltid är uppenbart i stundens hetta, men som med all sannolikhet kommer ge sig till känna tids nog.