Det som traditionellt räknas som att leva, är att ha en fysisk kropp. När den slutar fungera och vi lämnar den bakom oss, räknas det inte som att vi lever längre. Att vi valt att se saker på det här sättet har utan tvekan säkert sin förklaring, men samtidigt är det i mångt och mycket missvisande. Framför allt för att det är ganska långt ifrån sanningen att säga att vi är vår kropp. För mig känns det betydligt mer realistiskt att säga att kroppen är någonting vi har. Men om kroppen är något vi har, kan man fråga sig vad vi i så fall är.

Sen jag började skriva ner mina insikter och min förståelse på den här bloggen, har jag delvis försökt besvara det. För vad vi är, är någonting som inte är fysiskt på samma sätt. Åtminstone inte på det sätt som vi är vana. Vi är alla energi. Vi är energi innan vi föds, medan vi lever, och vi kommer vara energi även efter att vår kropp har dött. Det brukar heta att energi inte kan skapas eller förstöras, bara ändra form, och jag tror det ligger mycket i det. Andra ord som kan beskriva den här energin är till exempel själ, aura, utstrålning osv. En medveten och intelligent energi, som egentligen inte följer samma begränsningar och regler som vår kropp tvingas göra, men i övrigt relativt mänsklig.

Att leva en fysisk existens är lite som att existera i flera dimensioner samtidigt. Alla dimensionerna är på sätt och vis kopplade till varandra, men skillnaden kan ändå upplevas stor mellan den fysiska världen, som vi gästar och utforskar som ett led i vår utveckling, och mer andliga dimensioner där vår själ känner sig mer hemma. Det är lätt att känna sig splittrad som person, och för att råda bot på det väljer man ofta att fokusera på en av de här aspekterna, den fysiska. Det behöver inte vara fel, men samtidigt är det viktigt att inte tappa bort vem man är, och förstå att den andliga kopplingen alltid kommer finnas där i bakgrunden, oavsett om man vill det eller ej. Och att den andliga sidan av en människa är en mer sann och äldre bild av vem hon faktiskt är.

På sätt och vis kan man, på samma som vatten kan existera i olika former, kan man se en människas fysiska kropp som en fastare form av hennes energi, med en mer koncentrerad densitet. Medan hennes själ är lättflyktigare, i teorin upp till oändligt stor, men med extremt låg densitet. En form som är mer jämförbar med vattnets ångform, än dess flytande eller fasta form. Det är förvisso inte en helt rättvis jämförelse, men jag känner ändå att den har en poäng. Man kan också tänka sig en fjäril, som under sitt liv går igenom olika fysiska stadier, som kan vara extremt olika till utseende och karaktär. Det är inte omöjligt att vi som själar också går igenom olika stadier, varav ett, eller flera, stadier kan involvera att leva fysiska liv här på jorden.

Samtidigt är det så att, på samma sätt som man kan ta fysisk materia och bygga ett hus, så kan två personer genom att använda sina kroppars fysiska materia, skapa en ny kropp. Det är mer som en kropp än det är ett liv. För levande blir kroppen först när ett liv, en själ, tar plats i den. Vi människor kan inte skapa liv, men vi kan skapa kroppar som har potential att bli ett transportmedel och verktyg för liv. Om ingen själ vill, eller kan, ta plats i en kropp, så kommer den att dö i ett tidigt skede.

Exakt hur det fungerar vet jag naturligtvis inte, men det skulle inte förvåna mig om universums generella lag gäller även här, dvs att lika attraherar lika. Dvs att själar som har ett behov av utveckling och ökad medvetenhet, kommer dras till de alternativ som erbjuder de möjlighet att förverkliga dessa önskemål, till exempel en fysisk existens. Vilken kropp en själ väljer att ta hand om beror förmodligen på vilken energi själen befinner sig i, och hur väl den stämmer överens med den lediga kroppens energi. Vilken i stor utsträckning beror på var föräldrarna befinner sig i sin utveckling, vad de har för personligheter och preferenser. Förmodligen kommer det sällan att matcha till 100%, men det är också lite av utmaningen, och i slutänden är ändå alla människor, och energier, unika individer.

De kroppar som innehas av mer obalanserade och destruktiva energier kommer sannolikt ta slut och dö tidigare till följd av den högre graden av stress och belastning som den utsätts för. Det är också så att de personer som har extra mycket kvar att lära för att hitta rätt medvetenhet och utvecklas, kan lära sig mycket av upplevelserna tillsammans med en kropp och av en fysisk existens, till en viss gräns. Eftersom de har så otroligt mycket att lära sig kan det bli så att det till slut är svårt att komma mycket längre under befintliga förutsättningar. Och om utvecklingen kan ske effektivare genom att man istället påbörjar ett nytt liv under nya förutsättningar, så är det inte omöjligt att det händer. Personer som tillhör den här gruppen brukar allt som oftast dö i förtid. Vilket kan vara rätt, och det mest optimala, för dem, även om det ibland kan vara svårt att förstå som utomstående.