Mycket fokus, både från min och andras sida, ligger inte helt överraskande på oss människor, vår natur och våra förehavanden. Samtidigt är vi bara en del av maskineriet, och vi delar världen med många andra levande varelser, till exempel i form av djur och växter. Vi består alla av olika sorters energi. Energi som ständigt är i rörelse, och som ständigt, medvetet och omedvetet, interagerar med energierna runt omkring sig. Och ser man det så, finns det ingen tydlig gräns mellan vad som är levande och vad som inte är levande, för vi är alla energier i rörelse, även berg och stenar. Vi föds, vi lever och vi dör. Eller att vi skapas, vi existerar i den formen, och vår energi ombildas och antar en ny form.

En sten kan existera under en väldigt lång tid, innan den korroderar bort eller försvinner på annat sätt. Dock har den väldigt låg rörelsegrad, den vibrerar med en väldigt låg frekvens, och den har inte någon direkt nivå av medvetenhet. Av den anledningen skapar den ingenting, och den är i stort sett oförmögen att påverka sin egen situation. Samtidigt är dess energi varken positiv eller negativ. Den är i en omedveten balans med sin omgivning.

Växter och träd är på ett kanske tydligare sätt levande. De rör sig inte heller speciellt snabbt eller mycket, men däremot är det ofta otvetydigt att de växer, att de föds, lever och dör. De har ett kortare ”livsspann” än en sten, men kan, om förutsättningarna är rätt, leva betydligt längre än vi människor. Ett träd kan leva många hundratals år. Även växter har en högst begränsad medvetenhet och skaparkraft. Däremot har de ett betydligt tydligare och mer omfattande energiutbyte med sin omgivning än stenen som vi pratade om tidigare. Stenens energi är väldigt avskärmad och isolerad från sin omvärld. Den påverkas i väldigt liten utsträckning av sin omvärld, och den påverkar sin omvärld väldigt lite.

Växter av olika slag är annorlunda. De påverkas av väder, vind och andra djur och växter runt omkring sig. Dess närvaro och existens är också viktigare för sin omgivnings välbefinnande. Vi påverkas mycket av allt som växer runt omkring oss. Vi kan ha stor nytta av träd, vi kan äta växter, och de hjälper båda två till att omvandla koldioxid till syre, som vi behöver för att andas. Växterna är ett viktigt inslag i ett fungerande ekosystem. Utan några växter skulle vi ha begränsade möjligheter att överleva över huvudtaget. De behövs för att upprätthålla balansen i världen.

Växter har en lägre grad av medvetenhet, men däremot har de en tydlig närvaro och en stark energi. Det handlar dessutom om en energi som normalt är balanserad till sin natur. Det är därför det kan vara skönt att befinna sig i naturen eller i skogen, för energin är lätt och balanserad. All den negativitet vi som människor använder vår skapandekraft för att bygga upp, kan man få en kort paus ifrån genom att till exempel promenera i naturen. Plötsligt blir det lättare att andas, och det beror inte enbart på att naturen producerar mycket syre.

Samtidigt som växter saknar en högre grad av medvetenhet, och därigenom skaparkraft, så har de en förmåga att känna känslor. Det innebär att, även om de har begränsad möjlighet till eget skapande och att påverka sin egen situation, så påverkas de väldigt lätt av de energier som de omges av. Växer de upp runt balanserade, lätta och positiva energier så trivs de bra. Växer de upp i förhållanden som är tyngre, obalanserade och mer negativa så känner de av det och växer sämre. Ibland blir påfrestningen och stressen så stor på dem att de dör av det.

När det gäller förmågan att skapa, gäller samma grundprinciper för djur som för människor. Medvetenhet ger förmågan att styra sitt skapande, känslorna man fyller sin energi med skapar, och graden av balans i den energin säger om man kommer skapa en positiv verklighet eller en negativ. Små djur och bytesdjur av olika slag lever ofta kortare och mer stressade liv. Stressen de upplever är kanske delvis nödvändig för att överleva på kort sikt, men samtidigt kostar den väldigt mycket på längre sikt, då den är en sorts negativitet, som sakta men säkert bryter ner kroppen. Oftast finns det betydligt fler bytesdjur än det finns rovdjur, men stress finns hos rovdjur också, även om den ser annorlunda ut. Där handlar det inte om en rädsla för att bli uppäten när som helst, utan om rädslan att svälta ihjäl och inte hitta tillräckligt med mat för att överleva.

Ser man på de djur som uppnår högst ålder, så är de oftast de djurarter som upplever minst stress, precis som de individer bland oss människor som blir äldst. Ofta handlar det om relativt stora, långsamma djur som äter växter, eller annat som finns i överflöd. Jag tänker till exempel på valar, elefanter, stora papegojor, jättesköldpaddor. Gemensamt för de är att det har få, eller inga, naturliga fiender, och inte har någon direkta anledningar att känna stress.

Djur delar många av de egenskaper som vi förknippar med vår egen energi. De kan uppvisa en hög grad av medvetenhet, och har definitivt förmågan att känna känslor. Däremot är mångfalden så stor att även variationerna när det gäller medvetenhet och känslighet är stor. Generellt tror jag det är lätt att underskatta djurs intelligens, egenskaper och förmåga. Till stor del hänger det nog ihop med att djur kommunicerar, och visar sin intelligens och medvetenhet, på sätt som vi människor inte alltid förstår eller är öppna nog att ta till oss.

Detsamma gäller åt andra hållet också. Det sätt som vi människor kommunicerar, till exempel genom tal, är inte alltid det effektivaste sättet att nå fram med sitt budskap till djur. Att kommunicera, energi till energi, genom telepati och liknande, fungerar däremot. Jag tror att när vi blivit bättre på att utveckla vår egen förmåga på det området, kommer vi också att revidera vår bild av djur. Förmodligen kommer det leda till att vi respekterar de bättre. Precis som varje människa, har varje djur en funktion att fylla i världen.