Kanske har man både medvetenheten och förståelsen för att skapa verkligheter, utan att ändå lyckas riktigt. Drömmar och önskningar om verkligheter vi vill skapa och förbättringar vi vill göra, har vi alla. En del är mer medvetna om de än andra, men den underliggande drivkraften är något vi delar. Hur den tar sig uttryck kan variera, men längtan och nyfikenheten finns som en komponent i varje människas energi. Och den påverkar vilka vägar livet kommer att ta, för personen i fråga, och vilka dörrar som kommer öppnas.

Många gånger kan det dock vara lättare att förstå principen för skapande, hur energier som liknar varandra samverkar, och hur stor potentiell makt man har över processen, än att lyckas i praktiken. Man kan tycka att man gör allting rätt, men lyckas trots det inte med vad man önskar uppnå. Kanske går det så långt att man börjar ifrågasätta hur livet fungerar och ens egen förmåga att påverka. Men det är sällan där problemet ligger. Ökad medvetenhet ger ökad skaparkraft, men det spelar ingen roll i praktiken så länge man samtidigt bär på inre motstånd som står i konflikt med den önskade verkligheten.

Motstånd är obalanser eller knutar i energin och som hindrar den från att flöda fritt genom en persons energikropp, eller själ. Motstånd kan finnas på vissa områden, medan energin är fri från motstånd på andra områden. Därför kan man skapa vissa saker utan problem, medan andra verkar helt omöjliga att lyckas med. Men det har med energin att göra, och energin har med vilka tankar och känslor man tror på att göra. Det är inte möjligt att ”lura” livet eller ”lura” sig själv för att hitta rätt energi. Antingen finns den där, eller också har man jobb inombords som behöver göras och inre konflikter man måste ta tag i.

Det är inte ovanligt att man vill ha något så mycket att man inte tror att man kommer kunna leva utan det. Att det är någonting man behöver. En sån känsla kommer alltid innebära ett motstånd, och det motståndet kommer alltid ligga som ett hinder, eller en blockering, som förhindrar en manifestering av det man önskar. Det är så livet fungerar. Lika energier attraherar varandra, men den närmast besatta, kravfyllda känslan av behov motsvarar inte energin hos det man önskar, utan symboliserar motsatsen. Om man befinner sig i en känsla av saknad och behov, så är det vad man kommer attrahera mer av. Vilket innebär att man kommer få mer känsla av saknad och behov i sitt liv. För det är vad man attraherar.

Även om det inte känns intuitivt eller är lätt att förstå om man inte blivit informerad om det, så finns det en logik bakom det hela. När man inte får det man vill ha är det för att energin man befinner sig i skickar ut signaler som istället attraherar utbildning och utveckling. Som ofta innebär att man får lära sig den hårda vägen. För det är när man behöver något som mest, som värdet av att inte ha det är som störst. Då får man en möjlighet att komma i närmare kontakt med sig själv, sina styrkor och svagheter, och potentialen för utveckling är som större än den hade varit annars.

I mångt och mycket handlar det om att slappna av. Att visa sig mogen ansvaret det innebär att få det man vill ha. Att hitta sin inre ödmjukhet och tacksamhet. Inte över det man ännu inte fått, utan av vad man redan har och var man befinner sig just nu. Om man inte är tacksam och uppskattar det man har, kan det man har gradvis tas ifrån en, tills man tillslut känner tacksamhet, och uppskattar det man fortfarande har kvar. Då är man redo att ta emot ännu mer. Och det finns verkligen ingen brist på överflöd i världen. De enda gränser som finns är de vi själva bygger upp.

Att inte få det man vill ha kan vara frustrerande och väcka starka känslor. Men det är dina egna känslor som från början byggt upp en osynlig mur runt dig och som hindrar dig från att se, eller ta emot, livets överflöd och allt du längtar efter och drömmer om. Och när man gått igenom en process där man släppt allt känslomässigt bagage, kommer även känslorna kring de önskningar man har förändras. Framför allt kommer man vara betydligt mer avslappnad kring tanken på att inte få sina önskningar uppfyllda. Det kommer inte längre finnas någon oro, rädsla, saknad, ilska eller frustration inombords längre.

Det som förut var så viktigt har tappat i betydelse. Det innebär inte att det inte är en verklighet som man önskar uppleva, men man har ett lättsammare och mer behagligt förhållande till sina känslor kring det. Som en ordentlig utandning. Och när man kommit så långt, när en önskan inte längre handlar om liv eller död, när den känns vanlig, naturlig och nästan obetydlig, då finns inte motståndet kvar. Då finns ingenting kvar som hindrar en smidig och smärtfri manifestering av precis den verklighet som du önskar uppleva.