Jag tror att vi alla har en mer eller mindre stark inbyggd önskan om att förstå. Inte bara förstå hur saker och ting är, utan gärna också varför. Jag tror att den här drivkraften, och önskan, delvis ligger i vår natur, och delvis är ett resultat av hur världen ser ut och hur vi påverkas av vetenskapens syn och vår omgivning. Dessutom har vi en inbyggd drivkraft som vill driva oss framåt, och att driva framåt innebär att utvecklas. När man utvecklas lär man sig mer, och när man lär sig mer förstår man mer, höjer sin medvetenhet och växer som själ och människa.

Men det är några saker som kan vara intressant att veta. Till exempel är det inte rimligt att tro att man ska kunna förstå allting alltid. Att känna att man förstår kan kännas som en trygghet, och en känsla av att vara i kontroll. En känsla som kan vara trevlig att njuta av när den dyker upp, men som lika gärna kan ställa till det för dig om man bygger upp ett beroende runt det hela. Som vanligt beror beroende på osäkerhet, och osäkerhet är definitivt grundat i rädsla. Det kan vara väldigt modigt att istället våga möta livet utan några garantier, och utan att veta vad som ska hända i framtiden. Att våga lita på sig själv, och att våga lita på livet. Något som kan vara riktigt jobbigt om man befinner sig i en obalanserad energi, men som känns naturligt och okonstlat när man har en stark inre trygghet att luta sig mot.

Det är också så att en viss grad av medvetenhet kan krävas för att viss förståelse ska kunna infinna sig. Och hur en persons grad av medvetenhet utvecklar sig går inte alltid att kontrollera, eller stressa fram. Även om man teoretiskt har alla nödvändiga fakta på bordet, är det inte säkert att man lyckas lägga ihop två och två, förrän man nått en viss grad av medvetenhet. Sen är det också så att om man befinner sig i en obalanserad energi, är det väldigt många tankar, känslor och funderingar som far fram och tillbaka inombords hela tiden. Även om man också i en sån situation sitter på alla fakta, är risken stor att det som är väsentligt drunknar i mängden av oväsentligheter. Man förlorar helt enkelt en stor del av sin klarsynthet och skärpa, och har därigenom svårt att dra slutsatser, eller att dra rätt slutsatser.

Ett annat problem om man anammar vetenskapens traditionella syn på förståelse, är att man riskerar stänga många dörrar som kanske skulle låtits vara öppna. Vetenskapen arbetar ofta efter devisen att för att något ska anses existera, måste det kunna bevisas. Ett resonemang som i teorin kan verka rimiligt, men som stöter på problem eftersom vi i många fall ännu saknar möjligheten att bevisa sådant som faktiskt uppenbarligen existerar. Fördelen är att det som anses existera, verkligen är relativt grundligt vederlagt, men samtidigt är förlusten stor när man stänger dörren till så många andra saker. Världen krymper och verkligheten blir onödigt liten och trång. Frågan man ibland istället kanske borde ställa sig är om allt verkligen måste vara antingen svart eller vitt. Ibland kan det vara mer intressant att vara öppen för möjligheten att någonting finns, utan att behöva veta om det verkligen är så, eller ej, för att kunna förhålla sig till det.

I en obalanserad tillvaro grundar sig viljan att förstå i rädsla, en rädsla som oftare hindrar äkta förståelse. Med balans kommer en ny klarsynthet och klokhet, som leder till den förståelse, som man i ett balanserad tillstånd, lustigt nog, kanske inte längre känner att man behöver. Även om förståelsen fortfarande är intressant och ökar en persons medvetenhet. Det kan tyckas ologiskt att livet fungerar så, att man inte får det man vill ha när man behöver det, utan först när man inte längre är i behov av det. Men anledningen att det är så har ingenting med saken, personen eller aktiviteten i fråga att göra. Livet fungerar baserat på energier, vilken energi man befinner sig i, vilken utstrålning man har och vilket skäl eller vilken drivkraft som ligger bakom en persons val, agerande och önskningar. Söker man förståelse utifrån en negativ drivkraft, som till exempel rädsla, kommer det du drar till dig vara negativt, till exempel brist på förståelse. Är drivkraften positiv och balanserad så kommer även resultatet bli positivt och balanserat.

Att vilja förstå är en naturlig drivkraft, som hjälper människor att utvecklas. Men samtidigt är förståelse kanske mer av en bonus än ett behov. Och vad man förstår, och i vilken utsträckning, hänger till stor grad ihop med var man befinner sig när det gäller medvetenhet och balans. Det behöver inte vara helt fel att påstå att förståelse kommer till de personer som är redo att, på ett ansvarsfullt och moget sätt, hantera och ta till sig den. Och förståelsen kommer när den kunskap och de konsekvenser förståelsen för med sig inte inverkar negativt på, eller stör, en persons livsprocess.