Att befinna sig i en obalanserad tillvaro, och en obalanserad energi, är inte speciellt trevligt. Känslan är ofta tung och obehaglig. Dessutom märks den inte sällan av fysiskt, genom till exempel spänningar och smärta. Har man någon gång befunnit sig i den situationen så förstår man antagligen den desperata känslan att komma bort från allt det jobbiga. Att få slippa smärtan, om så bara för en kort, kort stund.

Och precis som med sjukdomar, så finns det sätt. Genom att till exempel tillföra ett smärtstillande medel kan tillvaron plötsligt bli uthärdlig. Sjukdomen, eller den ursprungliga källan till obehaget är opåverkad av smärtlindringen, och så fort tablettens verkan avtar, så är man tillbaka där man började. Om man för enkelhetens skull liknar obalans vid en sorts sjukdom, så kan man, genom att ägna sig åt aktiviteter som ger en artificiell känsla av välbehag, för att delvis kunna blunda för obalansens symptom.

Problemet är att obalansen förblir opåverkad av de här åtgärderna. Och för att känslan av något så när välbefinnande ska hålla i sig krävs att man kontinuerligt upprätthåller den här dämpande och tillgjorda känslan av välbehag. För så fort man slutar, innebär det att man inte längre kan fly verkligheten, och inte längre kan blunda för vem man är och var man befinner sig.

Det är därför inte konstigt att många människor har lätt för att bygga upp beroenden, som kretsar kring en önskan att känna känslan av att må bra. Vilket inte är samma sak som att verkligen må bra, men det är en snabb, smidig, enkel och effektiv åtgärd. Den stora nackdelen är att effekten oftast är extremt temporär och går över fort. Dessutom riskerar både ekonomi och hälsa att bli lidande av den här typen av beteende.

När man pratar beroende tänker folk förmodligen automatiskt på olika typer av drogliknande beroenden, till exempel alkohol, tobak, koffein eller tyngre droger. Gemensamt för alla dessa är att de är, mer eller mindre, uttalat beroendeframkallande. Men egentligen finns det inga gränser för vad man kan göra sig beroende av som ångestdämpare. Medan de tidigare nämnda exemplen är sådana som folk ofta känner till, och är medvetna om, effekterna av och de beroendeframkallande elementet, så finns det andra exempel som är mer höljda i dunkel. Man kan vara beroende av mat, godis, träning, social eller sexuell bekräftelse, resor, spänning, tv-serier, sitt jobb, framgång osv.

Gemensamt för de flesta exemplen, är att de, i en balanserad tillvaro, går att bruka, medan de i en obalanserad tillvaro, allt som oftast, missbrukas. Som vanligt spelar det, energi- och resultatmässigt, mindre roll vad man ägnar sig åt, men betydligt större roll vad syftet bakom aktiviteten är. För syftet och drivkraften är ditt fokus och ditt skapande, inte aktiviteten i sig. Och det är fokus som bestämmer vad som ska skapas och vad skapandet kommer att attrahera, och dra till sig, i form av resultat.

Om anledningen att man hamnar i beroende ofta är att man inte trivs eller är nöjd med var man befinner sig eller vem man är som människa, så har det också mycket med medvetenhet att göra. Att ägna sig åt något som man är medveten om är skadligt, är svårare, mentalt, än att ägna sig åt missbruk som man inte är medveten om. Medvetenhet brukar också till slut ofta vara nyckeln ur ett beroende, och på sikt även bort från obalans. För har man en gång blivit medveten om något, så är det näst intill omöjligt att gå tillbaka i utveckling och bli omedveten igen. Man kan försöka, och man kan låtsas, men i slutänden kommer medvetenheten att vinna.

Och när medvetenheten blir tillräckligt stor tappar, de ångestdämpare man är van att använda, i effekt. De ger inte längre samma smärtlindring och lyckorus som de gjort tidigare. Till slut blir de bara en aktivitet bland andra aktiviteter. Man kan bara blunda för den obalanserade energi man befinner sig i under en period. Man kan skjuta upp sin egen utveckling, men man kan inte komma undan den. Och när medvetenheten vuxit sig tillräckligt stark finns det inte längre något sätt att gömma sig för vem man är. När man kommit så långt tvingas man, förr eller senare, konfrontera sig själv och energin man befinner sig i.

En konfrontation, som är första steget på vägen, och resan, till inre balans. En konfrontation som kan följas av acceptans, som i sin tur kan följas av balans, och ett medvetet skapande av den verklighet och den person, som man innerst inne är och drömmer om.