Allt man är med om, tänker, upplever och känner lagras som minnen i kropp och själ. Det är naturligt, och problem uppstår först när man av någon anledning bygger upp obalanserade känslor kring sin historia eller det man upplevt. Det kan vara starka känslomässiga upplevelser som man inte kunnat släppa eller skapa en sund distans till. Det kan också bero på känslomässiga föreställningar man har byggt upp runt relationer eller saker osv. Föreställningar som oftast inte är sanna, utan handlar om gissningar och uppskattningar man gör utan tillräcklig information eller känsla för helheten.

Sådana obalanserade reaktioner lagras också i kropp och själ, i form av knutar av negativitet och motstånd i en persons energi. Motstånd mot sanningen och mot sin egen persons välbefinnande och utveckling. Att gå igenom en process där man rensar sin energi på allt gammalt bagage gör att energin långsamt återgår till att bli balanserad och fri igen. Det är ingenting man gör över en natt, men tar man en natt i taget, så kommer det nödvändiga arbetet till slut att vara gjort. Samtidigt är det en process som i väldigt hög utsträckning handlar om att ta små steg. Och ofta går ett steg inte att ta, förrän vissa andra nödvändiga steg har tagits innan. Om man är redo för nästa steg eller inte, beror på vilken grad av medvetenhet man har uppnått, och hur balanserade energin är som man befinner sig i.

När processen inleds befinner man sig sannolikt i en obalanserad energi, men där man ändå hittat medvetenheten att förstå detta, och se att det varken är en behaglig eller hälsosam situation att vara fast i. I början kommer utväxlingen på, och resultatet av, de steg man tar att vara lägre, men ju längre man kommer, desto effektivare kommer man bli när det gäller att hantera negativiteten, och att lösa upp den.

När man på det sättet rensar sin energi, så sker arbetet i lager. På samma sätt som en lök är uppbyggd av olika lager så kan obalanser sitta olika djupt rotade i en persons energi. Man måste rensa det lager där man befinner sig för tillfället, innan man är redo att ta itu med nästa lager. Och det spelar ingen roll vad man har för ambition, hur mycket arbete man lägger ner eller hur målmedveten man är, resan mot balans kommer ske lagervis automatiskt. Och det kan märkas relativt tydligt, att man går igenom perioder som känns jobbigare och tyngre, följt av lättare perioder när man är färdig med ett lager, men innan man har börjat på nästa. Vissa känslomässiga obalanser kommer man också behöva släppa flera gånger, men på olika nivåer, beroende av hur långt man kommit i sin process.

Det finns flera anledningar till att det är så här, och att processen följer ett sådant här mönster. Självklart är det viktigt att uppnå balans, och man vill gärna att det ska gå så fort som möjligt, men det kommer inte ske till vilket pris som helst. Att släppa obalans är påfrestande och energikrävande. Man klarar inte att släppa hur mycket som helst, hur fort som helst, utan att hälsan tar stryk av detta. Och den långsiktiga hälsan prioriteras högre. Det finns gränser för vad man klarar av, och det kommer behövas perioder av återhämtning emellanåt. Perioder när det känns lättare, men där arbetet inte går framåt lika fort. Den här avvägningen och alla detaljer kring den sker automatiskt, och man behöver bara acceptera den och vara noga med att lyssna på sin intuition och sitt hjärta.

Och har man väl bestämt sig, så händer saker, och de händer även under de lugna perioderna och när man inte själv märker, eller tycker sig se, några resultat. Eftersom det här framför allt handlar om en justering och balansering av den icke-fysiska energin i en persons själ, så sker också mycket arbete nattetid, där man med sömnens hjälp befinner sig i ett mer avslappnat tillstånd, där man är friare från motstånd mot processen och mer mottaglig för den nödvändiga förändringen. Samtidigt innebär det inte att allt kommer ordna sig av sig själv. En medveten och långsiktig insats krävs för att uppnå resultat, men när man väl inlett arbetet så kommer man att bli väldigt väl omhändertagen och vägledd i processen, även om det kommer att ta tid, kanske flera år innan man uppnått den balans man strävat efter.

Det finns också en annan aspekt, som även den har med hälsan att göra. För att kunna släppa obalanser, så måste den obalanserade känslan upp till ytan, och det är först när man på det sättet blir medveten om den, vågar möta den, och på det sättet desarmera sin egen känslomässiga investering i obalansen, som den kan försvinna och man en gång för alla kan släppa den. Men när känslominnen som länge varit förträngda eller glömda kommer upp till ytan så kommer man att reagera på dem. Det är grejen. Och om man visar att man klarar att möta den reaktionen och istället se och känna den i ett ljus av medveten balans, så kommer reaktionen och känslan långsamt avta i styrka, för att till slut försvinna helt. Och när den väl försvunnit, så kommer den inte tillbaka. Om man inte själv, genom en medveten insats, väljer att bygga upp obalansen på nytt.

Men den här reaktionen som man råkar ut för när de förträngda känslorna kommer upp till ytan, kan vara väldigt påfrestande och intensiv. Hälsan klarar inte att utsättas för hur starka påfrestningar som helst, därför finns en inbyggd spärr, som klipper av reaktionen om känslostormen blir så stark att den riskerar att påverka hälsan. Som en försvarsmekanism när smärtan blir för stor. Det innebär att man inte alltid känner reaktionen fullt ut, men det innebär också att det som man inte känner kan man inte heller släppa just nu. Den obalansen kommer finnas kvar inombords tills man byggt upp tillräcklig medvetenhet och toleransnivå, i form av balans i sin energi, för att tåla att se och konfrontera reaktionen. Man kan se det som att man har tillgång till att känna den obalans som finns i det lagret av sin energi som man för tillfället jobbar med, och där man befinner sig.

Känslomässiga energistörningar och negativitet som finns lagrad djupare har man inte på samma sätt tillgång till. Man kan ana eller förstå att den finns där, men man kommer inte kunna hitta den känsla man behöver göra sig av med förrän man har tagit det nödvändiga steget och rensat tidigare lager först. Obalans kan vara små saker, som det räcker med att släppa en gång, medan mer omfattande obalans kan sträcka sig genom flera lager och behöver därför släppas i etapper. Det är därför det kan kännas som att man arbetar sig igenom olika nivåer, för att till slut närma sig kärnan. Och det är därför tiden spelar en så stor roll i förhållande till arbetsinsats och målmedvetenhet, även om den i stor utsträckning måste finnas där också, för att det är så många små steg som måste tas, och för att det är så viktigt att varje steg tas i en viss ordning.

Hur många lager en person har kan jag inte svara på, kanske kan det dessutom variera. Även om varje process kommer dela många egenskaper och drag, så är varje persons resa individuell. Det går därför inte att säga hur lång tid ett lager tar att arbeta sig igenom. För mig har det varierat, allt ifrån några dagar till någon månad eller mer. På samma sätt har perioderna mellan lager varierat ifrån någon dag till två månader. Men i stor utsträckning handlar det om att känna en inre trygghet och våga lita på livet och på processen. Varje person har olika förutsättningar och behov, och varje process kommer automatiskt skräddarsys efter dem. Därför handlar det mycket om att våga slappna av, acceptera vem man är och var man befinner sig, och ta ett steg i taget.