
Ett Vanligt Liv
Livet kan vara spännande och omväxlande. Det är inte alltid man tycker att det händer något speciellt, men när man tittar tillbaka är det de spännande, roliga eller speciella sakerna man kommer ihåg efteråt. Den mindre speciella vardagen finns hela tiden där, men den är inget man lägger på minnet. Vardagen upptar oftast en större del av en persons liv, men många låter vardagen forma deras person i betydligt mindre utsträckning än de mer extrema upplevelser man är med om. Det ena behöver inte vara mer rätt än det andra, men jag tycker det är en intressant reflektion. Och man sover kanske en tredjedel av sitt liv. Ett liv är inte bara pärlbandet av guldkorn och guldkantade upplevelser, det är också vardagen och utfyllnaden däremellan.
Många människor är rädda för det ”vanliga”, rädda för vardagen, rädda för tystnaden och rädda för timmarna när ”ingenting” händer. Stressade av sin egen rastlöshet och behovet av att någonting hela tiden måste hända. Rädslan för att tiden är begränsad och att man bara lever, finns och syns när man gör någonting. Helst någonting som väcker andras uppskattning, avundsjuka eller beundran. Att sätta upp de här kraven, och den här pressen, på sig själv och leva inom dess gränser är helt ok, om det är vad man vill och sättet man kan uttrycka sin kreativitet, lycka och livsglädje på. Men det är ingen annan som sätter de här begränsningarna, och livet kan vara mycket mer, och innehålla fler nyanser än så.
Anledningen att jag nämner det här, är att balans är något som existerar på alla olika plan och i alla olika dimensioner av livet. Har man uppnått en inre balans, kommer det genomsyra tillvaron på alla olika punkter och i alla olika aspekter. Balans är en balans mellan ljust och mörkt, mellan ensamhet och gemenskap, mellan vardag och fest. De perioder när livet är ”vanligt” och vardag har också ett värde och fyller en funktion. De perioderna agerar balans till, och väger upp, de mer intensiva perioderna. På samma sätt som en god natts sömn väger upp en dags aktiviteter. Man kan tycka att det är roligare, och händer mer, när man är vaken, men ett liv utan sömn eller med för lite sömn, är inte balanserat. Och energi och hälsa kommer på sikt att ta skada av obalansen.
Livet handlar om att uppleva, men det handlar lika mycket om att skapa. Vad man skapar väljer man själv, och man sätter i stor utsträckning själv gränserna för vad man kan, eller inte kan, skapa. På sätt och vis handlar det om att ha realistiska förväntningar. De flesta har något som de verkligen skulle vilja skapa, eller uppleva, i livet. Men när man vill något väldigt mycket sätter man ofta orealistiska förväntningar på resultatet, och på upplevelsen. Det blir lätt att man blundar för kostnaden och eventuella negativa aspekter runt det man vill skapa. Man skulle kunna säga att man sätter sin upplevelse på en piedestal och höljer den i ett skimmer av ovanjordiska fantastiskhet.
Den här typen av tankar, känslor och energi, och att vilja något så mycket, är ett starkt fokus. Och fokus är normalt vad som initierar en önskan manifestering. Men när man har en orealistisk bild av det man vill skapa, distanserar man sig från det man skulle uppleva om önskan blev verklighet. Och den här energimässiga distansen lägger sig som ett motstånd, vars fokus istället lägger sig som ett hinder för att det man försöker skapa ska kunna förverkligas.
Det är faran med att tillskriva önskade verkligheter speciella, fantastiska eller överjordiska egenskaper, eller potential. De drömmarna bygger inte på en balanserad energi, och de har inte mycket med verkligheten att göra. Därför kommer de inte heller förverkligas så länge man håller fast vid de här känslorna kring sin önskan. Men när man är rotad i en inre balans och låter sina önskningar mogna i den energin, kommer känslorna runt önskningarna förändras och landa närmare verkligheten. När man förstår att varje verklighet är en balans av ljust och mörkt, en kompromiss mellan frihet och begränsning, blandning mellan fest och vardag har bilden man har av verkligheten landat närmare verkligheten själv. Då finns inte motståndet i energin kvar.
När det man önskar skapa, känns vanligt, självklart och nästintill ointressant, är förutsättningarna optimala för att det man försöker skapa, på ett enkelt, smidigt och naturligt sätt ska kunna manifesteras till en fysisk verklighet.