
Svart Och Vitt
Som människor har många av oss en förkärlek för att se saker i svart och vitt. Vi gör det för att det är enkelt och går fort att göra. Antingen är något bra eller också är det dåligt, antingen är det rätt eller också är det fel. Det är så enkelt, och det ger en skenbar kontroll. Men metoden, att arbeta så, har ett stort problem: Det är inte sant. Det man kommer fram till med den här tekniken är inte sant. Sanningen och verkligheten finns inte i extremlägena, utan i gråzonen däremellan. Och den gråzonen kan egentligen vara precis hur stor som helst. Ser man saker enbart i svart och vitt, missar man målet, och man missar det ordentligt. Inte ens en vit vägg är 100% vit. Snö är inte 100% vit och mjölk är inte 100% vit. Bara för att ta några exempel.
Jag tror svaret på varför vi ofta gör så, varför vi kategoriserar och generaliserar med en förkärlek för extremlägena, hänger ihop med den mänskliga hjärnan, och hur den arbetar. Hjärnan är inte den vi är som personer eller som varelser, men den är ett nödvändigt verktyg i vår fysiska existens. Men trots att den på många sätt är avancerad och fantastisk, så fungerar den i mångt och mycket som en maskin. En maskin som har till uppgift att ta hand om kroppens överlevnad. Det handlar om att analysera omgivningen, människor och miljöer, upplevelser, erfarenheter, historia, nutid och framtid, för att hitta en väg och kunna fatta beslut som i mesta möjliga mån främjar långsiktig överlevnad, hälsa, fortplantning osv.
Bara en vanlig dag innehåller förmodligen hur många små och stora analyser och överväganden, för hjärnan, som helst. Det tar tid, energi och det tar resurser. Det ligger därför i hjärnans intresse att i mesta möjliga mån försöka effektivisera sitt arbete. Och den gör det genom att ta genvägar där den bedömer att det är rimligt. Men genvägarna kommer alltid att innebära en förlust. En förlust av information och en förlust av sanning. Varje genväg innebär att man bestämmer sig för att vara nöjd med en bild av verkligheten. Men oavsett hur nära den bilden ligger sanningen, så är det fortfarande bara en bild. Och det är fortfarande inte sanningen.
Exempel på ”genvägar” är till exempel förkärleken för extremlägen och extrema ståndpunkter. Någonting är ”antingen eller”, ”svart eller vitt”. Hjärnan älskar också att sätta lappar och etiketter på folk, saker, händelser och funktioner. Den tycker om att generalisera, dra alla över en kam och dela in människor och upplevelser i olika läger. Det är tids- och resurseffektivt, enkelt och hamnar säkert ganska rätt, ganska ofta. Men det är inte sant, och man stänger ute sig själv från den direkta kontakten med världen.
Medvetenhet är någonting otroligt kraftfullt. Att vara medveten om hur hjärnan arbetar, och varför, kommer leda till att man förstår sig själv, sin omgivning, sina medmänniskor, sina tankar, handlingar och världen bättre. I en primitiv tillvaro för tiotusentals år sen fyllde förmodligen hjärnans sätt att arbeta en viktig funktion, och kanske är det en anledning att vi som art blev så framgångsrika. På sätt och vis var antagligen världen enklare då. Hjärnans bedömningar träffade förmodligen mer rätt då, eftersom antalet intryck under ett liv antagligen var färre, och man kan säga att antalet alternativ vid varje vägskäl var färre. Träffade man en ny människa så var det förmodligen både effektivt och rimligt nära sanningen att kategorisera de som antingen ”vän” eller ”fiende”.
I dagens samhälle är det inte så enkelt. När man träffar en ny person kommer man inte långt genom att stämpla henne, eller honom, som ”vän” eller ”fiende”. Även om man lägger till en handfull nya kategorier så är världen på sätt och vis så mycket mer komplex idag, att risken är stor att man trots det hamnar fel. Det är inte heller så att vår överlevnad normalt är hotad på daglig basis. Riskerna, och möjligheterna, som vi utsätts för idag är annorlunda. Vi behöver inte dagligen kämpa för vår akuta överlevnad.
Hjärnan är på många sätt ett fantastiskt verktyg, men den är också i mångt och mycket en maskin som arbetar med ettor och nollor. Och det är värt att veta att extremlägena som hjärnan använder är inget annat än något som vi själva har hittat på. Det finns ingenting som bara är svart, bara vitt, bara rätt eller bara fel. Att verkligen leva ett rikt och närvarande liv, är att leva nära sanningen. Och sanningen finns sällan i det svarta eller vita, utan som en nyans i gråskalan däremellan.